Susanna

Åh, nu måste jag få hylla onsdagsgympan också! Satan i gatan vad jobbigt det var idag, svetten lackade som aldrig förr. Vissa stunder ville jag både kräkas och svimma, då jävlar tar det bra! Gympafröken var lite jävlig och bytte ut Saras och mina hantlar mot en modell tyngre. En viss skillnad blev det då ja.
Räknar med saftig träningsvärk imorgon med, bring it on säger jag bara. Detta borde ju hjälpa lite till beach 2010, annars jävlar.

Imorgon blir det ljusdal med Phäntie och Sara, storhandling står på schemat då kylskåpet är skrämmande tomt just nu.

Nu blir det ett varmt bad och lite tända ljus, samt ett stort glas vatten för att kompensera för all vätska som förlorats ikväll! Det är jag värd! Hejmäer!

Osminkad, fast tvättad.

Fick detta mail av syrran nyss, perfekt så här då nyårslöften börjar bli aktuellt. Detta blir jävligt roligt att läsa om du verkligen tänker dig in i alla grejerna, motionstipsen speciellt. Eken ska nog få hjälpa mig att klä på mig i fortsättningen.

Glöm GI-metoden, nu gäller Småbarnsdieten

Har du provat alla metoder utan resultat läs nedan 100% säkra metod för att komma i form till sommaren.
Det har sedan länge varit känt att tvååringar i allmänhet är slanka.
I ett samarbete mellan barnläkare, röntgensköterskor, näringsterapeuter och utmattade föräldrar har därför denna nya diet tagits fram:
Dag 1
Frukost: Ett kokt ägg, en skiva rostbröd med aprikosmarmelad. Ät två små bitar av ägget och bred ut resten på golvet. Ta en bit av rostbrödet och smörj sedan in ansiktet och kläderna med marmeladen.
Lunch: Fyra färgkritor (valfri färg), en näve krossade potatischips och ett glas mjölk (tre klunkar, häll resten på golvet).
Middag: Ett kex, två mynt. Skräp från under soffan.
Kvällsmål: Rosta en skiva rostbröd och kasta den på köksgolvet. Till det fyra klunkar av kvällsbadvattnet.
Dag 2:
Frukost: Ta upp rostbrödet från igår från köksgolvet och ät det. Ät en sked vaniljsocker.
Lunch: Ett halvt rosa läppstift. En bit av en från lekparken medtagen cigarrettfimp (som de övriga familjemedlemmarna tvingar dig att spotta ut) med en isbit.
Mellanmål: Slicka på en klubba så att den bli klibbig, släpp ner den i sand. Slicka igen tills den är ren. Tappa den på mattan.
Middag: En sten eller en torkad ärta, tryck först upp den i vänstra näsborren. Blanda ner läsk i potatismos. Ät med sked.
Dag 3:
Frukost: Två plättar och mycket sylt, som du gnider in i ditt hår. Ett glas mjölk. Drick hälften varefter du klämmer ner plättar i glaset. Plocka upp klubban från igår från mattan, slicka bort luddet och göm den mellan soffdynorna.
Lunch: Tre tändstickor, chokladdryckspulver och en smörgås med sylt. Stoppa munnen full med bröd och spy till slut upp det på golvet. Häll ett glas mjölk på bordet och slicka upp det.
Middag: Glass, en näve chips, kaffe (om de andra inte märker det).
Dag 4
Frukost: En kvarts tub tandkräm, en bit tvål och en oliv. Häll ett glas mjölk i en skål med cornflakes. Häll på en halv kopp socker. När cornflakesen blivit mjuka dricker du upp mjölken och matar hunden med flingorna.
Lunch: Ät smulor från köksgolvet och vardagsrumsmattan. Sök fram klubban från soffan och ät upp resten av den.
Middag: Spaghetti nedrörd i ett glas chokladdryck. Lämna köttbullarna på tallriken. Som dessert andra halvan av det rosa läppstiftet.
Det är bra att göra dieten effektivare med lämplig motion. Här är några exempel:
* Vrid och slingra dig på golvet i en stormarknad, stärk samtidigt dina stämband genom att vråla högt. Gör kraftigt motstånd när mannen från Securitas släpar ut dig ur butiken.
* Spring överallt, hoppa emellanåt. Ramla regelbundet, att kravla sig upp stärker musklerna på ett mångsidigt sätt. Kom ihåg stämbanden: skrik medan du springer.
* Be om en sparringpartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Nöj dig inte med de första kläderna, kräv att få byta dem åtminstone tre gånger.

Igår när jag var i tvättstugan så hörde jag några hårda smällar. Det lät som när centrifugen stänger av sig, så jag trodde att det var det. Strax efter hörde jag det igen och kom på att jag inte hade något i centrifugen och började undersöka om det var nått fel på tvättmaskinerna. Tredje gången jag hörde smällarna insåg jag att någon knackade på dörren.
Jag gick fram till dörren för att öppna och tänkte att det är precis så här man inte ska göra om man inte vill bli mördad i en tvättstuga. På andra sidan stod en gammal man och jag ursäktade mig och förklarade att jag trodde att det var tvättmaskinen som lät. Jasså, du säger det. sa det gamla mannen och skrattade och följde efter mig in i tvättstugan. Han kollade lite på de bokade tiderna och sa sen något om hemtjänst och tvättdag, men jag hörde inte så mycket eftersom tvättmaskinerna lät så högt. Men det är ingen här nu inte? sa han och såg frågande på mig. Eh, njae inte förutom jag då. sa jag och log ett oförstående leende. Ville ha sno min tvättid? Ja, det förstås, men du hade mycket tvätt du också! sa han och skrattade igen. Ja, det var ett tag sen jag tvättade nu, förklarade jag och fortsatte skämtsamt, så man är inne på den sista uppsättningen av kläder nu! Mannen såg sig omkring och svarade med ett: Du säger det ja. Sen småpratade vi lite om ingenting och på allt jag sa svarade han med: så du säger det? eller ett mer bekräftande: du säger det ja. Som om han ville visa att han hade på känn att det var mycket möjligt att jag ljög. Jag kunde se framför mig hur han pratade med hemtjänsten sedan: Så det var de sista kläderna hon hade kvar, men det var ju vad hon sa. Jag har ingen fakta som bekräftar detta, så hon kan lika gärna ha sprungit med ljug.
Lite senare gick han, men lämnade mig konfunderad.
Säger han jämt så när han pratar med folk eller var det bara det att han tyckte att jag såg jävligt lurig ut? Har han någon gång i tiden blivit anklagad för att ljuga då han återberättat något någon annan sagt, och gör nu sitt bästa för att förhindra att detta händer igen? Eller gjorde han små minnesanteckningar över det jag sa för att kunna använda det emot mig vid ett senare tillfälle?
En mycket märklig man var det i varje fall.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett citat från Francis Bacon:

"Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna"

Tack.

Syrran, ostkupan gick inte hem!

Min syster kom över med två påsar fyllda med diverse köksprylar hon själv inte ville ha, jag plockade ut det jag fann av värde, alltså en ostkupa och en lökhackare. Ostkupan var lite stor och eftersom vi har ett mycket litet kylskåp så hade jag på känn att det skulle bli lite problematiskt, men jag prövade ändå och stoppade in osten i kupan. Imorse när jag gick in i köket fann jag detta:

Ostkupan på bänken bredvid kylskåpet och osten på översta hyllan upp till vänster.

Ägg fick det bli. Ser ni skeden i kastrullen på bilden nedan? Detärsåhärva, jag har under de senaste två, tre gångerna jag kokat ägg lyckats få dem att spricka. Detta gör att de ser så fruktansvärt oaptitliga ut att jag inte vill äta dem. Men så kom jag på att jag någonstans hört att man kunde lägga ner en sked i vattnet och då skulle de inte spricka. Min logiska del av hjärnan skrek att det var större risk att de skulle spricka med skeden i, men jag ignorerande den.
Är det du, mamma, som sagt att man kan göra så här? Eller har jag inbillat mig? Drömt?
Hur som helst funkade det inte. Det ena sprack så fan efter och jag kommer inte att äta det. Nu har jag iallafall fått i mig ett ägg och två glas vatten och känner sakta men säkert hur jag börjar bli människa igen. En värktablett på det här så är jag så gott som fit for fight.

Idag är jag inte på humör alls, ska jag säga er. Vaknat på TOTALT fel sida. Och det är andra gången jag vaknar idag, väcktes även vid 6.30 över att Eken gormade. Jag undrade vad som stod på fick minsann höra ett och annat. Tydligen gjorde jag inte bara bra saker igår, jag gjorde några dåliga också. Jag tvättade bägge paren av Eken användbara byxor. Men du har ju massa andra, försökte jag, men dem kunde han absolut inte ha på sig. Dina arbetsbyxor då? De var också blöta, och de han hade igår luktar tydligen apa. Jahapp. Då var det bara att masa sig upp ur sängen och ge sig på byxjakt. De här jeansen, har ju för fan ett hål i sig! Ett litet ja, men man vill väl inte se ut som en jävla lodis heller. De här paret då? Trasig gylf, men syns det så väl? Ja, det klart som fan det gör. Men de här då, knappgylf och inte ett hål någonstans! För taighta, fattar jag väl. De ser ut att sitta bra, men det går inte att röra sig i dem. Du går väl ut dem under dagen, men har de inte gåtts ut på ett år går det väl förihelvete inte ut sig under en dag heller. Häpp.

Jag gav upp och la mig igen, men får ingen ro då jag hör Ekens små vredesrop från köket. Han har själv gett upp letandet och tagit på sig jeansen med det minimala hålet, men klaga har han inte slutat med. Varselbyxor då? ropar jag ifrån sängen. Ah, vart är dom då? Jag vet inte. Men det är väl bättre jag letar då... Jahapp, då var det vara att kliva upp igen då, leta fram byxorna och upptäcka att de minsann var för småa de också. ´

Nu är skiten iallafall på möte i jeansen med hålet, jag lyckades somna om och vaknade som jag är nu. Helt jävla slut. Min träningsvärk ska vi inte ens tala om, för det är en smärta som inte är av denna värld. Möter ni mig idag är det mest humana att avliva mig, jag ska ju inte behöva lida så här. Jag förstår att det är svårt för er, jag är ju som en familjemedlem för er nu, men var inte egoistiska, det är ju för mitt eget bästa.

Jaja, nu ska jag försöka ta mig ut i köket och se vad som finns att tillgå, så kanske jag får en rätsida på den här dagen tillslut.

Detta var väl en fin bild jag tagit, tycker ni inte? Jag kallar den död i motljus.

Tråååkigt...

Vilken sekund som helst nu så åker Eken till jobbet, och efter det så skall jag skrida till verket. Ett tvättkorg skall tas omhand, saker skall plockas reda på, garderoben skall sorteras. Sen ska jag ta mig fan dammsuga och skura, samt damma alla ytor jag kommer över. Då slipper jag den delen innan julpyntet som ska upp nästa helg.
Detta känns dock lite jobbigt för mig. Jag har inte överdrivet mycket saker jag ska pynta med, men ändock så kan det bli för mycket för första advent. Ni vet, enligt jullagen så ska bara adventsljusstakarna och adventstjärnorna upp nu. Men det känns lite fjuttigt. Det jag egentligen vill är att sätta ut alla tomtar överallt, byta till röda sängkläder och helst av allt sätta upp en plastgran i vardagsrummet. Det ska ju synas att man gjort jul!
Då jag sa att jag ville sätta upp en gran så snart som möjligt satte Eken sig lite på tvären och sa att man alltid pyntar granen kvällen innan och inget annat. Så har min familj också alltid gjort, men vad gör det väl att vara lite tidig? Den ska ju ändå tas ner snart, så varför inte njuta lite längre av julkänslan? Tyvärr verkar det ju som att vi blir helt utan gran iår, eftersom ingen vapenvila råder inom plast vs. äkta-kriget. Men ändå, nog kan man fuska lite med tomtarna, tycker ni inte? Att gradvis välkomna julen känns så trist. Så i helgen då satsar vi allt, mina vänner! Här jävlar ska det pyntas!

Förra julen hos syrran.

Nu trycker jag in bettskenan och tar mig an nattens äventyr! Imorgon väntar tvättid och storstädning av lägenheten. Ett litet helvete helt enkelt. Schlaf gut, eller hur man nu så.

Den som vill sponsra mig med nya gympaskor är förresten varmt välkommen att göra det. (Mamma, hör du mig?) Både inne- och uteskor är behövligt, just nu använder jag ett par till både det ena och andra, vilket jag inte tror uppskattas av gympafröken... Förresten har jag en liten fixidé om att mina benhinnor kanske inte kommer göra så ont när jag är ute och går om jag byter skor? Är jag tossig nu? Nåväl, såg ett par inne på team sportia som fick det att kittla lite i magen. Jaja, ni har mitt nummer. Hej mä er.

Idag är det söndag och det innebär gympa. Så tidigare hörde syrran av sig och undrade huruvida vi skulle anstränga oss ikväll eller inte. Då jag visade mig osäker så sa hon åt mig att jag fick bestämma, vilket resulterade i ett: vi skiter i det. Däremot kom jag på en liten luring och sa att om Sara hör av sig så går vi på gympan. I detta fall var jag 99% säker på att Sara inte skulle höra av sig så jag hade ställt in mig på att vara hemma och sa åt Eken att köpa med sig en chokladkaka då han lämnat tillbaka hyrfilmen.
(Varför fungerar jag så här? Jag ska inte träna, nä, då kan jag lika gärna sätta i mig massa socker och annat onyttigt på samma gång. Kan någon hjälpa mig med logiken här?)
 Jag velade lite och ropade åt honom att skita i det alldeles innan han gick ut genom dörren, men hoppades ändå lite på att han skulle köpa det ändå. Eken som känner mig vid det här laget skötte sig, och kort därefter satt jag och mummsade i mig av chokladkakan, men när jag erbjöd Eken att smaka hände något märkligt.
Han tackade nej.
Jag blev genast mycket upprörd. "Jaha, ska du få mig att svulla, men verka duktig själv?!" trätade jag på honom, men så upptäckte jag DET. Han satt och snusade! Det var DÄRFÖR han köpt godis till mig, för han försökte komma undan med snusandet. Han är en lömsk jävel, det ska gudarna veta.
Jag äcklades av hans svaghet att han inte kan stå emot nikotinet, och blickade sedan ner mot chokladkakan som låg framför mig. Hastigt slängde jag den åt sidan och övervägde en bulimisession, men som tur var hann jag bara få i mig en knapp tredjedel.
Strax därefter hörde fick jag ett meddelande av Sara: Det blir gympa ikväll va? Satan. Ringde syrran och sa att vi fan fick masa iväg oss ändå, men då hade hon ställt in sig på det motsatta. Jaja, jag och Sara ska iallafall iväg och svettas om en halvtimme nu, jag har ju en tredjedels chokladkaka att träna bort.
Och vad det gäller Ekens snusberoende så lämnar jag kommentatorfältet helt fritt för er att försöka rena honom.

Det är en snus han har på armen om ni undrar.

För några dagar sedan fick jag ett mail där Samantha berättade att hon skulle komma hem från Norge den här helgen, för att sedan längre fram i veckan landa i sin lilla hemby. I fredags så kom jag på att hon kanske redan var inom Sveriges gränser, så jag ringde hennes gamla hederliga nummer.
Med hjärtat i halsgropen så väntade jag in den första signalen. En dov, tung signal ljöd och jag var säker på att jag skulle bli kopplad till röstbrevlådan, det låter ju så då ni vet. Men så plötsligt kom en till signal. Ska jag lägga på?! frågade jag mig själv och kände en viss panik infinna sig.

-HALLÅ! Skriker plötsligt en röst i andra änden.
-SAMANTHA! Skriker jag tillbaka.
-JAG ÄR I SVERIGE! En hel jävla skrikfest pågick i telefonen.

Hon berättade att hon hade återträff med sin gamla klass men att hon såg fram emot att träffa mig på tisdag, men troligare på onsdag, fast kanske på torsdag istället. Vad ska man säga? Jag var i exstas innan, under och efter samtalet och nu räknar jag ner tills hon kliver av tåget, bussen eller vad fan hon nu anländer med.
Jag förstår att ni också är upprymda, men ännu har jag inte berättat den bästa delen: HON BLIR HEMMA I EN HEL JÄVLA VECKA! Hurra, hurra! Jag har redan ringt mamma och frågat om det är okej att Samantha sover över hos mig, och det var det. Så nu ska vi ha så roligt, så roligt, så! Jag ska snart börja fylla i ett lekschema och inhandla vin och godsaker. Nu hoppas jag verkligen att Samantha inte börjar boka in massa spelningar och jävlas, för då blir jag ond. Självklart har jag förståelse för om hon vill träffa sin familj en dag. Jag kan till och med vara så överseende och ge henne en lunch med sin farfar. MEN SEN ÄR HON MIN! HAHAHAHA! Seså, nu kan ni glädjas med mig.

Ni och jag. Jag är trädet, ni är mossan som parasiterar. Jobbigt, men jag blir lite finare.

Ligger i badet med hårinpackning och njuter av dammsugarljudet och Ekens maniska visslande utanför. Inte så illa!

Glöm det där jag sa om att jag såg ut som en fierce gamer förut. Jag har överträffat mig själv. CS, någon?

Eken sprang runt med kameran för att testa diffusern igår kväll. Han tog mig då på bar gärning med att sitta och spela världens mest meningslösa spel, the sims 3.



Först var jag så inne i spelet att jag knappt märkte att han tog kort på mig, men sen så isåg jag att han dokumenterade all den skam en människa fylls av då man vid 20 års ålder leker med ett digitalt dockhus.
VAD FAN GÖR DU?! röt jag åt honom, sen sansade jag mig och sa åt honom att ta en bild då jag var med på det istället.

Jag kommer förresten ta bort tackklippet snart, det gör mig galen.

Åh, jag vet att det här är så jävla utnött. Men ändå. Jag förtjänar det.
Det är förresten skitirriterande att det där slår igång så fort man öppnar fönstret, men tryck på ljud av så slipper ni det. Efter att ni sett det en gång först, naturligtvis.


Nu har jag bytt ut skiten mot en länk. Hurra.

http://www.tackfilm.se/?id=1258921429281RA49

Och just ja, jag ljög ju också. Rätt ska vara rätt

Ute i skogen nu och kämpar för min överlevnad... Hörs sen.

Leif GW Persson är ju en fantastisk människa, håller ni inte med mig? Med sin tunga andning och långa konstpauser, samt de utdragna "jaaa...eh..." så kan har han ju all tid i världen att tänka igenom sina argument även i de mest hektiska direktsändningar. Och han har en åsikt om allt! ALLT! Om inte så drar han en parallel till något annat och säger vad han tycker om det istället. Detta ska han ha en eloge för tycker jag!

http://www.leifgwpersson.se/ Här kan ni köpa eran egen Leffe GW!

Den har små knoppar nere vid grunden men de kommer aldrig slå ut, det ser man ju. Det tar bara några dagar efter att jag fått hem den så börjar bladen bli gula. Jag har prövat vattna dem lite, mycket och lagom. Lite solljus, mycket solljus och lagom solljus. Missar jag något? Kräver den levande föda?
Hjälp mig här, snälla, innan det är för sent!

De här små flickiga rackarna väntade på Eken när han kom hem från jobbet.



Sen lagade jag middag åt oss också. Förrätt och huvudrätt. Sen bad jag honom diska. Det hände ju inte. Men han tog ut soporna i alla fall. En hjälte i det lilla. Det är Eken det.

Poppar runt till denna nu iförd min nya rockiga t-shirt och hotpants. Om jag tycker att jag är snygg? Jovars.

Min buddha som jag inhandlade med Sara och Martin när vi var i Hudik igår. Hade egentligen köpstopp, men så började de säga hur den färgen var typiskt mig, o.s.v. Japp, så nu är den min. Och vi är varandras stil.

TITTA?! SER NI VILKET JÄVLA HÅN?! INGENTING! GÅNGER TVÅ!!!! FY HELVETE!



Möter jag någon gång den jäveln som kommit på denna lustighet ska jag skalla honom rakt av.

Så här va. Att ta kort med blixt är inte alltid smickrande. Det lämnar ofta efter sig resultat som dessa:

Fruktansvärt otrevligt. Men så idag när jag surfade runt på diverse internetdagböcker så kom jag över en fiffig grej, nämligen en diffuser för inbyggd blixt. På kaffebrus kunde jag också få tag i tre stycken olika färger för ynka 200 kronor. FRAKTFRITT OCH ALLT! Kanske är det bara skit och jag blir grundlurad, men jag tror på det här, min vänner. Så ni väntar vi med spänning på det lilla paketet. Hurra.

JÄVLAR VAD JAG SKA GÖMMA BRÖD! 

SER NI?! SER NI VEM HAN ÄR NÄST INTILL IDENTISK MED?!

Jo det ska jag tala om för er!
DOKTOR GRYM! Från räddningspatrullen, ni vet.
SER NI?!!



Som i sin tur är mycket lik allas vår Leif Loket Olsson.
Inte fullt lika lik som trikåmannen. Men nästan.



Nä, den här gången ljuger jag inte, nu ska jag gå och lägga mig. Tack.

Eken kommer jobba sent ikväll och jag känner att jag inte orkar med så länge till, vilket är tråkigt eftersom jag ville visa honom nya frillan. Jag har iallafall varit duktig tjej ikväll och städat lägenheten, skrivit en jobbansökan samt bakat muffins till honom. Detta väntar honom då han kommer hem i natt:





 Tack för att du finns, står det på lappen.
 Ni behöver inte säga det. MEN JAG VET JU ATT NI TÄNKER DET!
Jag är den perfekta flickvännen. Minus inkomst.
Nu tackar jag för mig och lägger mig. Tack.

Jag är nu hemkommen från frisören och nej, jag började inte gråta på plats. Det blev faktiskt rätt... snyggt. Tror jag kommer gilla det väldigt mycket imorgon. Eller ja, jag gillar ju det nu!
En sak var dock att både frisören och jag var överens om att det skulle gå åt rött och inte lila. Jag personligen tycker att det blev en smula lila. Meeen, det blev ju snyggt så vem är jag att klaga. Sen sa hon inte åt mig att jag hade fullt med småhår i ansiktet, så jag gick runt som hundkvinnan inne på prix, det var ju också lite negativt. Men för övrigt är jag nöjd. Här kommer bilderna.

Ni kan kalla mig kleopatra.



Blir Eken skräckslagen av luggen tar jag till diademet. Kanske även bäst i vissa jobbsökarsammanhang.



Går även att variera till Asian-chick-Style.



Sen rycktes jag bara med av stämningen och gjorde en fjortis-slängkyss.


Sååå, vad tycker ni?

Mig i förra luggen.

Jo, en himla massa smarriga recept!

SER NI?! VI DRICKER FESTIS PRECIS LIKA! IDENTISKT!

You can call me miss Rejected. Jag har idag sökt jobb på 15 olika ställen i bollnäs. Eftersom det var helg så var större delen av cheferna var ju lediga och jag blev ombedd att återkomma någon gång i veckan. Annars var det en massa nej, nej och nej tyvärr. Inne på team sportia fick jag också nej men just som jag skulle vända mig och gå så ropade mannen jag talat med att jag skulle ha ett plus för att jag kom in i affären iallafall, man vill ju se personen då det gäller ett serviceyrke, mail deletar han direkt sa han. Jag känner mig rätt så deletad nu jag också, tänkte jag säga men log och tackade för mig.
När man fått en massa avslag en hel dag så kan det hjälpa att bränna lite pengar.

Jag köpte några rullar paketpapper, både till jul och övrigt. Detta kan ses som onödigt då jag inte kommer ha råd med julklappar, men den dystra tanken lägger vi åt sidan nu.

 

Eken var med och tröstade mig lite genom att bjuda på maxmål. När vi var inne på prix sa jag åt honom att han ville köpa en present åt mig. Han svarade: jaha? Sen drog jag fram den största fredskallan genom tiderna! Det var en fin gåva jag fick, ty den är bra på att rena luften, så vill ni andas bra får ni gärna komma på besök.



Sen när jag var inne och sökte jobb på Lisas saker och ting slog jag till på en onödigt dyr disktrasa som jag tyckte var charmig. DET VAR JAG VÄRD!



Fick med mig två röda glittriga hjärtan som ska stå för julpyntet i sovrummet har jag tänkt. Såg även en fin plastgran på rusta, men då det pågår ett litet krig här hemma (plastgran vs. äkta) så fick den stå kvar i affären. 
HÄR skrev jag vad jag tyckte om det hela förra året, och jag tycker precis samma sak nu.

Nåväl, nu har jag fått gnälla lite och visat några av mina iköp. På återseende

Idag kom Eken hem med kinamat och mousserande vin, ty idag har vi nämligen varit tillsammans i inte mindre än tre år!

Tänk att tiden går så fort när man har roligt, och det finns nog faktiskt inte någon jag har så roligt med som med Eken! Han ska ha en stor eloge för att han står ut med mig dag ut och dag in, trots mina små egenheter.
Han är forfarande omtänksam, givmild och oerhört underbar trots att han levt i tre år med en tvättäkta egoist, och det är inte fy skam!

Jag älskar dig och hoppas att du aldrig tröttnar på mig!

Eken ringde klockan 11 idag. Jag låg naturligtvis och sov eftersom jag inte kunde somna förän, ja typ 01.00 igår.
I går då jag tagit hand om tvätten så kände jag att hela kroppen sa upp sig, jag blev trött och illamående och gjorde då det enda rätta- gick och la mig i soffan och somnade. Då jag sovit i cirka två timmar så ringde Eken och frågade vad jag gjorde och jag berättade att jag sov.

Eken: Då måste du gå upp nu, du har fått två timmar, det räcker. Annars kommer du aldrig att somna inatt.
Jag: Men jag tror jag är sjuk, blev jätteillamående och yr...
Eken: Ja, men det var för att du var trött, nu måste du vakna till.

Jahapp, dr. Eken var fullt kapabel att bedöma min fysiska häsla från en skog en timme bort. Imponerande. Detta gjorde mig naturligtvis fruktansvärt irriterad, då jag gjort mitt bästa med att ynka och passa upp då han tyckte sig må dåligt. Så vad gjorde jag? Jag somnade om naturligtvis, bara för att jävlas.
Men idag då han ringde valde jag att ljuga då han ringde. Han frågade vad jag gjorde och då svarade jag att jag satt vid datorn. Sen frågade han hur länge jag varit vaken, och då svarade jag att jag varit vaken i cirka tre timmar. Nästa fråga var om de snöade här också, då blev jag fnissig för nu var det nära att jag blev "tagen på sängen" så att säga, fniss fniss. Persiennerna var nere i sovrummet, så jag sa att jag dragit ner dem i datarummet och fick sedan tråkigt nog resa mig och kolla ut genom tvrummet för att kunna svara nej. Sen la jag mig igen, varpå han snabbt frågar om jag kan kolla upp ett nummer åt honom. Här blev det lite tricky för nu fick jag ju springa upp till datorn, men jag hade ju sagt att jag redan satt där. Jag tror iallafall att jag lyckades lura honom. Det jävliga är ju att han kommer läsa det här senare, men samtidigt vill jag inte ljuga om det så istället har jag en liten hälsning till honom här:
DU SKA GE FAN I HUR LÄNGE JAG SOVER!
Tack på förhand, Älskling!

Pistill med tillhörande ståndare från sommaren som gott. En slags vinröd lilja, skulle jag tro att det är, näst intill svart. Men jag är ju inte direkt någon blomstervetare, jag bara fotograferar skiten. Mycket vackert om ni frågar mig. En smula erotiskt om man så vill. Tack.

Loggade in för att skriva ett nytt inlägg och ser att ni inte kommenterat alls det på de två sista där. Visst, te-grejen var väl inte så mycket att yttra sig om, det var mest jag som ville fylla ut lite. Men det andra då?! Här berättar jag om hur duktig jag varit och promenerat, men ni bara sitter tyst utan att säga ett ord. Ni ska höja mig till skyarna då jag berättar om sånt här, annars kommer jag sluta röra mig och bli en sån där som måste transporteras med lyftkran om jag ska någonstans. Vill ni det va? Fy fan.
Jag var ut idag också, trots ett stilla duggregn, om ni nu bryr er. Är lite besviken på min iPod-sensor som ansåg att jag gick en halv kilometer kortare idag, fast jag gick precis samma runda fast åt andra hållet. Brantare uppförsbackar idag, ska ni veta. Höll på att svimma bara av att gå i rask takt upp för en av dem, men just som jag tänkte stanna och vila så beslutade jag mig för att springa upp den sista biten istället. Det här kommer bli vackert, det känner jag på mig. Här måste ni fan skriva något, jag har nu powerwalkat två dagar i rad! Säg bra.



Den här bilden tog jag hos mamma i söndags. Det är frostätna knoppar som inte hann med denna sommar. SÄG FINT!

Tvättid nu... Känns så där. Tar en kopp te först. Sen tvätt.

Nu blire tantgympa igen!

Jag rekommenderar en sned-lugg.

Igår då jag och Eken tagit oss i kragen och lyckats städa hela lägenheten så belönade jag oss med svenska kräftor, räkor, vitlöksbröd och vin. Inte helt fel. Och så en gott&blandat-påse på det. Life is good as they say.
Detta var en liten försmak för vad som väntar i November, för då är det nämligen dags för THE KRÄFTFEST! Det skall bli en sann fröjd, måste jag säga.