To party or not to party...
En liten utgång är smått planerad till imorgon men nu så börjar det plötsligt tvivlas då Martin, utgångens huvudsyfte börjar dra sig ur.
Känner att det vore skitkul att ge sig ut igen, det rycker i de små dansbenen...
Även om det bara blir jag och Sara så skulle det vara kul. För vi är inte så bara hon och jag! Är det några som kan festa tillsammans så är det väl Ädlan och Ödlan.
Det är förjävligt!
Rädsla...
Otrogen mot mig själv...
Just innan jag vaknar upp i den brutala hettan så drömmer jag hur jag inte kan få av mig min jacka, en jacka som blir större och större, och mest liknar en overall innan det är färdigt. Det var en fröjd att vakna ur den jobbiga drömmen, men den glädjen försvann snabbt då jag kände att det var råhett i hela rummet och såg att days of our lives var på tv:n...
Note to myself: Dra ner persiennerna i kväll.
Ja, hur som helst så har jag ju börjat försöka med någon slags bättring av mitt levnadssätt och det går väl...sådär. Jag hade preppat så jävla bra igårmorse med den nytta frukosten och så tog jag fram en kycklingfile (från coop som tydligen även dem är fulla med glas?!) som skulle tinas och sen stekas på eftermiddagen. Meeen så tog jag ju den där räkmackan och var inte så värst hungrig när jag kom hem och satte mig framför datorn istället för att bereda maten. Sen när jag kollade på klockan var hon 21.30 och då kändes det försent att börja laga mat så jag avstod. Istället gick jag, helt på automatik och hämtade godispåsen som jag så duktigt avstått från hela dagen och smällde i mig av den tills jag blev illamående. VARFÖR?! Efter ångrade jag mig. Varför stannade jag inte upp och bestämde mig för att ta en morot eller en kopp te istället? Nej, istället minns jag att jag tänkte: som om det gör någon skillnad.
VA?! KLART DET GÖR SKILLNAD!!!
Precis som när man gör nått dumt på fyllan, vad kan hända liksom? Det kändes så bra då. Jag känner mig smutsig, som om jag varit otrogen mot mig själv...
Men det betydde inget, säger jag till mig själv, det vara bara en dum, kroppslig grej.
Det spelar ingen roll, svarar jag, jag kommer aldrig kunna lite på mig själv igen!
Ja, så känns det. Att det ska vara så jävla svårt. Men de går bra tills den där känslan sätter in att: det spelar ingen roll, vad gör väl några godisar? Då finns det absolut inga spärrar längre. Detta måste få ett slut.
Jag tänkte slänga det som var kvar men än ligger det kvar här på bordet bredvid mig... snart ska jag slänga det.... kanske.
Nej nu ska jag göra frukost och hoppas på att någon vill äta pärgröt och fläsk med mig på hotellet idag. Mamma har redan nekat mig... Sara?
Min morgon och min mat...
Efter gårdagens pregno-mage så började jag läsa i detoxboken denna morgon och kände hur inspirerad jag blev.
Gjorde mig en frukost/lunch av fullkorns couscous, linfrön och solrosfrön och till detta en tonfiskröra på creme fraiche, keso och pepparot. Och tonfisk naturligtvis, men så dumma i huvudet är ni väl inte så ni inte kunde räkna ut det själva?
Ja, och som vanligt när jag stolt lägger ut bilder på mina egenhändigt ihopkomponerade små kreationer till föda så hör mina vänner av sig och tycker ner mig i sandalerna: Det såg ju inte alls gott ut, för fan. Vidrigt.
Visst, håna mig. För jag vet att det var gott. Och ni kommer aldrig få smaka på denna lilla goda nyttighet, ni kommer aldrig få ta del av min lilla konstnärsjäl. Allt ni kommer göra är att brinna i helvetet.
Följde med Sara till ungdomsmottagningen och hackade in en stav i hennes vänsterarm, så nu är vi lika hon och jag, som på så många andra sätt.
Efter detta smällde jag i mig en räkmacka och en biskvi på närmsta cafe. Det var ju inte nyttigt, säger ni för ni slutar aldrig att spy galla över mig. Nej det kanske det inte var, men vad har ni med det att göra?! Låt mig vara! Ser ni inte att jag ligger i fosterställning, skyddar mina mjukdelar från era sparkar och min själ från era glåpord. ALLT JAG VILL ÄR ATT LÄGGA UPP EN BILD PÅ MIN SALLAD!!! Fy fan, säger jag bara. Fy fan...
El Pregnanté!!!
Why?
Nu har även gardinerna i data-rummet åkt upp, och även här så är det lite för mycket tyg att handskas med.
De flesta i min omgivning får sy upp sina gardiner, detta är alltså ett relativt vanligt och återkommande problem. Detta får mig att undra varför inte gardin-tillverkarna anpassar sig efter det normala måttet när det gäller svenska fönster, så kan de med monster-rutor specialsy sina egna jävla gardiner.
Har jag inte rätt? Istället för att varenda stackars medelsvensk ska få sitta och nåla, sy och sticka sig i fingret kan väl de tre övriga i sina akvarie-hus skylla sig själva och strula bäst fan de vill med sina fönsterdekorationer.
Det är min åsikt, och jag står fast vid den...tills jag själv får högre tak och större fönster.
Köpte ny blomma idag också, en liten tant-blomma, så nu tycker jag att vi alla skall be för dess överlevnad. Tack.
En självmordsbenägen ödla...
Idag hade jag tänkt att göra lägenheten skinande ren och bygga en sänggavel så vi inte ska fetta ner väggen bakom sängen. Så vi åkte till Svenssons och sågade ut en skiva och igår köpte vi två meter vaxduk att klä den med. Vitt med reptilmönster, mm flådigt ska det vara.
Det är bara det att jag inte känner mig kreativ idag. Och jag kan verkligen inte kompromissa. Jag satte ihop sänggaveln lite provisoriskt och sköt in den bakom sängen och kände hur det brände bakom ögonen. "Det där blev ju inte bra" tänkte jag och kände den hysteriska känslan, som jag fick tidigare idag, återkomma.
Jag låg i sängen med täcket över huvudet och Eken försökte muntra upp mig genom att hota att tippa mig ur sängen och sjunga för mig. Då började det bubbla upp. Ett läte som inte var av denna värld sipprade fram genom min strupe. Grät jag? Skrattade jag? Det var omöjligt att avgöra, och jag visste inte själv. Känslan av uppgivenhet brände hål i min lilla mage och tårarna rann ner för mina tinningar och fyllde mina öron.
Eken varkade inte reagera så mycket över detta utan skrattade bort det, men jag tror att han innerst inne blev lite rädd. Han vet inte riktigt vem jag är längre. Kanske känner han sig lite otrygg.
Nåväl, ta en titt på den förbannade sänggaveln. Känner ni som jag?
Den smälter liksom in förmycket i väggen och passar inte alls särskillt bra. Helvitt kanske hade varit bättre? Eller en riktig sänggavel. Jag kanske ska klippa ut små bokstäver i svart och skriva nått mystiskt i överkant på den? Skulle det vara fräckt? Jag vet varken ut eller in om jag ska vara ärlig.
Glansigt reptil-mönster. Porrigt värre...
Bristningsgränsen
B.U.S-problemen fortsätter...
Jag har skapat ett monster...
De tar i!
Men jag satte inte dit några tyngder, de är ju förihelvete för långa så det skulle inte hjälpa!
Ser ni? Stryka dem är en sak, men att sy upp dem, jag vet inte jag...
Kapten Kompis
Tisdag/Lördag
Igår kväll var Martin och Sara här och drack lite vin, käkade godis och kollade på skräckis! Mycket trevligt, måste göras om, men nu är jag så fruktansvärt trött...
En ledig dag är underbart men jag vet inte vad jag ska göra med den liksom. Jag slungas mellan eufori och total melankoli, vill göra massor med saker men känner mig ändå så trött.
Imorgon ska jag jobba igen så jag vill göra denna dag av frihet till något speciellt, men jag står maktlös.
Jaja, på torsdag, fredag och lördag är jag ju ändå ledig, jag får väl nyttja de dagarna till något bra istället. Och då är ju Eken hemma också, det ska bli härligt! Bokade till imorse hos frissan för att färga utväxten, börjar nästan se lite grå ut i hårbotten(?!?!) Klockan 0800 på torsdag ska jag vara där. Det känns tryggare den här gången, för nu ska ju inte saxen fram, det spar jag ett tag till.
En annan sak jag upptäckt är att jag är så RUSKIGT öm i nacken och i käkarna, jag måste alltså ha spännt mig väldigt mycket den senaste tiden vilket kanske inte är så konstigt. Jag tycker att någon kan bjuda mig på en riktigt fin utlandsresa så jag kan komma till solen och slappna av lite. Tack på förhand.
Nej, nu känner jag att en liten våg av energi kommer emot mig, kanske bilderna på vita stränder och turkost vatten har något med saken att göra, så jag ska väl passa på att göra något nyttigt.
På återseende!
HA!
Kom just hem från jobbet så jag ska slänga mig i duschen och försöka bli människa igen.
Imorgon är jag ledig efter att ha jobbat i fem dagar så detta är väl min fredag kan man säga, oc h oj va gött det känns!
På återseende!
So, we meet again...
Hur som haver så har det hänt lite allt möjligt i mitt lilla liv; var på spa med brudarna från hotellet ju och fick himelsk massage och gjorde vid ett svagt ögonblick upp en deal om att spela troll på någon fest de skulle ha....
Fick jobb på ICA i all hast och ska från och med nu extrajobba lite där, var där torsdag och fredag och försökte lära mig kassan och vart allt finns och lyckades väl....så där kan man säga.
Drack vin med Phäntie och Sara igår kväll och pratade på om allt möjligt, fruktansvärt trevligt!
Och det fortsätter, idag och imorgon är det jobb på hotellet som gäller och på måndag och onsdag är det ICA igen.
Kassörska, är det min framtid? Jag trodde inte jag skulle hamna på ICA, inte något ont om detta, men det var ändå inte det jag såg framför mig. Jag har ju ändå en fobi för kassaapparater, och trots detta står jag där likblek och letar upp PLU-nummer med svettiga händer. Kanske växer jag som människa då jag trotsar mina rädslor, jag vet inte. En vacker dag kanske jag också kan skrika ut 1000 PLU-nummer som jag memorerat och kan helt utan till, likt mina nya arbetskamrater. Vem vet?
Hur som helst har vi nu kommit halvvägs igenom Ekens andra skåneresa, och med andra ord är det bara fem dagar till jag får sova i sängen igen. Soffan är nämligen sovplats under dessa perioder, av oförklarliga skäl. Detta ser vi fram emot.
Ikväll kanske Sara kommer över igen för att kolla på Robinson med mig, det vore mycket trevligt. Får se vart kvällen leder. Nu ska jag iallafall slänga i mig lite frukost och sen om en timme ge mig iväg till hotellet för att diska och värma pajer.
Ha en underbar helg!
Tack för mig.
varf??r oh...
varf??r oh varf??r l??r jag mig aldrig?
Men tv??...
Men tv?? d??liga m??nniskor blir en bra, eller hur?
Tisdag
Så jag känner mig lite kluven och vet inte alls hur jag ska göra nu om jag ska vara ärlig.
Hur som helst så är det strålande väder ute och egentligen borde jag ge mig ut på en promenad eller dylikt, men eftersom jag nyss har varit dundersjuk vill jag inte riskera att det tar omtag!
Imorse kom vaktmästaren och lagade lite skåpluckor åt oss, och telefon-killen kom och fixade vår hemtelefon, så nu är det bara internet som fattas för att det ska vara som förut igen.
Skickade även ett mail till min arbetsgivare och sa att jag inte skulle kunna kolla mailen så ofta på en vecka och att de istället fick nå mig på mobilen, sen slog det mig att jag faktiskt inte har mobilen med mig idag... Så jag kanske får bege mig hemmåt snart. Nej men då tackar jag för mig då. Tack.
Nätlös
Hon har även fått en ny dator som jag är så fruktansvärt avundsjuk på... Så nu ska här börja sparas till en liten laptop skulle jag tro.
Var till Ljusdal idag med Sara och lämnade nycklarna till den gamla lägenheten samt hämtade lite fler till den nya, så nu är ettan endast ett minne blott!
Jaja, det blir nog lite mobilbloggning istället, men det verkar trassla lite...
Tack för mig
jag ??r...
jag ??r en d??lig, d??lig m??nniska...
Testar lite...
Testar lite om det går att blogga via telefonen.. :-) bjuder på en turtles bild!
eh...hehe..he...
misslyckande...
UPDATE:
Läser innehållsförteckningen: "Användes i måttliga mängder" Jo jag tackar ja....
UPDATE 2:
Så här ser golvet ut. Förstår ni då hur jag ser ut?
UPDATE 3:
Jag kan inte sluta!!! Jag sprayar på mer och mer för att försöka jämna till det! Övning ger färdighet är mitt mantra och jag blir allt fläckigare och fläckigare! Jag är dömd till att misslyckas. Kom och lås in mig, någon, så jag inte kan skada mig själv något mer!!!
UPDATE 4:
Det kanske inte är så farligt? Det behöver ju inte alls blir så fläckligt imorgon, visst? Nej, det blir nog bra... det blir nog bra...
UPDATE 5:
Skjut mig!
vad har jag gjort?!?!?
Och jag är redan nu fläckig, detta innebär att jag kommer se tre gånger värre ut imorgon och måste ha polo hela veckan. Hur kunde jag vara så dum? Jag ville ju bara vara brun och fin när Eken kom hem, det var allt jag ville!
Imorgon blir det väl peeling för hela slanten antar jag.
Varför, varför, varför?!!?
Ett livstecken
Men nu är det så att jag är lite sjuk och har mycket annat som tar upp min tid. Har bland annat sovit några nätter hos min lilla mor och hennes internet är inget man bråkar med i onödan, därav min lilla frånvaro.
Hur som helst så tycker jag att ni ska gratulera mig till att jag är klar med min upp-pluggning av diverse ämnen, så nu är jag mer eller mindre sysslolös. Tack på förhand.
Jag har just stigit upp ur ett bad och mitt hår är blött, så nu tänker jag avlägsna mig för att föna håret, så att viruset i min kropp inte börjar härja ännu mera. På återseende.
Men jag har så ont i halsen!
Blev väckt imorse av Anders som ville att jag skulle gå på balen med honom men jag tackade nej till erbjudandet. Så nu sitter jag här, uppjagad ur sängen och väntar på att mitt te ska kallna och att det, förhoppningsvis ska göra mig till människa igen. Ska ju tvinga mig upp till skolan idag också, så det går inte att ligga i sängen och slöa hela dagen tråkigt nog.
Hoppas ni andra fått en bättre start på dagen!
Köket tar sig...
Ja, nu är det färdigtapetserat och lite grejjer har smått flyttats över.
Tusen, tusen tack Janne och Marlene för all hjälp! Ovärdeligt!
Fick hem den sista stolen till Johan, mitt matborsset, så nu är det ihopsatt och på plats.
Har även fått blommor av systeryster i inflyttningspresent, med jättefina krukor!
Så det börjar ta sig nu, en jävla skillnad från förut! Nu gäller det bara att flytta över alla grejjer, men det får vänta tills Eken anländer, då han börjat känna sig lite utanför i sin frånvaro.
Nu ska jag ta mig en kopp te och plugga lite. På återseende
Test
Nu har man varit en tur till ljusdal med Sara och gjort slut på några hundralappar. Som vanligt ringer jag Eken och biktar mig då detta handlar och får en djup suck och ett : Jaja, det är ju dina pengar.
Men så kom jag att tänka på att han för nån vecka sen sa att : När du får jobb kan du köpa nästan vad du vill! Och grejen är ju att jag faktiskt har jobbat ihop de här pengarna jag har, ett extrajobb är ju också ett jobb? Och jag har ju faktiskt betalat lite räkningar också så resten borde ju bli "kul-pengar", eller hur?
Så när jag drog upp att han sagt detta så sa han att det låg i mitt tonfall, att jag lät så skylldig när jag ringde. Så vi börjar om. Nästa gång han ringer ska jag låta jätteglad och säga: Hej! Jag har gjort slut på massa pengar och köpt massa roliga grejer!
Tror ni att det funkar?
Heat of the moment
Termometern visar 11 plusgrader i solen, har den flippat eller är är det verkligen sant?!
Nån som ska med till beachen?
Överslagsreaktion
Är oerhört trött och borde egentligen sova, men vill liksom inte lägga mig.
Hittar nått kul att läsa, tycker plötsligt att det är fruktansvärt roligt och börjar skratta där jag sitter i min ensamhet.
Jag skrattar hjärtligt, men lugnt då jag är mycket trött och det slutar inte.
Min mun är öppen men jag skrattar mer genom näsan än munnen. Ju längre jag läser desto roligare tycker jag att det är och skrattar allt mer. Tillslut kommer jag på mig själv med att gråta. Jag grinar över nått som jag från början tyckte var roligt. Det är fortfarande roligt men nu är jag plötsligt ledsen helt utan anledning.
Detta har hänt förut då jag satt och kollade på en serie som bara blev roligare och roligare. Tillslut kan jag liksom inte bli gladare eller skratta mer, så då grinar jag istället.
Min kropp kan inte hantera all denna glädje. En överslagsreaktion helt enkelt.
Nu snackar vi inte att skratta så tårarna sprutar, nej, detta är hulkningar och död och förintelse-gråt. Mycket märkligt.
Nu är det måndag och jag ska gå och lägga mig för att uppleva denna jävla dag två gånger. På återseende.
fullt upp
I feels good to be the king...
GAH!
Ellen
Sitter i soffan och ser att Ellen går på femman. Intervjuer med diverse kändisar och lite lagom förnedrande tävlingar för slumpmässigt valda människor ur publiken, gott så. Perfekt när man inte vill behöva tänka något alls överhuvudtaget.
Men så börjar hon, som hon alltid gör, att dansa. Springer runt i publiken och spasmar, flirtar skojsigt lite med DJ:en och rycker vidare fram över scenen.
Jag tycker detta är såå jobbigt. Rycker tag i soffkuddorna och försöker täcka för mitt ansikte, ja rent av kväva mig själv, fammlar i panik efter tv:dosan och skämms! Hur fort man än byter kanal så är det försent.
Dansant...nja.
The meeting with the tapetseringsguy.
Jag har ju en hund i lägenheten, den har jag inte tid med. Springer ner igen. Går upp fem minuter senare, tar i hand och hälsar artigt. Försöker tjata honom till att tapetsera hela lägenheten men denna man är principfast.
Dra räkningen på hyresvärden, kräver jag
Då blir de nog förvånade när de bett om vardagsrummet och det står två till rum uppskrivna, säger han.
Denna tapetserare är tydligen inte en van bluffare. Han skulle naturligtvis inte skriva upp att han gjort de andra rummen, bara säga att det blev komplikationer i vardagsrummet. Att man ska behöva tänka ut allt.
Hur som helst ger jag med mig, säger att jag ska vänta in sambon då han är mer händig. Han säger att kvinnor oftast är bättre på att tapetsera än män. Inte i mitt fall säger jag. Han håller med om att det finns undantag. Vi pratar lite om min svåger, och tapetseraren säger att han har många bollar i luften och vi ler lite förstående mot varandra.
Han forsätter slipa och säger att jag kan komma tillbaka lite senare för att göra en "stilstudie", som han så fint uttryckte sig, och jag svarar att det ska jag göra. Vi tar farväl.
När jag kommer till dörren sitter hunden tryckt emot den och gnäller, men blir lugn och lägger sig så fort jag kommer in.
Ja, så mycket för det mötet. Kommer jag gå upp igen? Jag vet ju fortfarande inget om tapetsering, men är en hunds fragila psyke värt att sätta på spel för att jag troligen ändå inte ska bli ett dugg klokare på hur man klistrar fast papper på väggarna?
Hungrig och trött är jag också. Ska ta mig en macka i soffan och vila lite innan jag springer upp. Han slipar ju fortfarande och hunden sover. Livet går vidare.
The wait for the tapetseringsguy...
Inatt sov väl jag i ca fyra, fem timmar, och är så fruktansvärt trött nu. Det faktum att jag ska jobba klockan 1800 ikväll tar knäcken på mig.
Mina ögon tåras konstant av trötthet och jag vill inget annat än att lägga mig och sova några timmar till, men först måste jag möta upp tapetseraren och se om jag kan få några tips. Han skulle komma vid 0900, och likt ett barn på julafton har jag suttit och väntat vid fönstret för att se hans bil svänga in på parkeringen, men nej han har ännu inte anlänt. Så jag får väl hålla mig vaken ett tag till.
Jag kan inte hänga allt för länge med tapetseraren heller då jag är hundvakt åt en liten hynda med seperationsångest. Så efter en snabbvisit så ska jag springa ner och lägga mig igen och sova lite till.
Hallå ja!
Idag skjutsade jag upp min kära mor till Ljusdal för att hämta ut ett paket på posten, samt för att jag själv skulle kunna hämta ut en tapetrulle. Naturligtvis så nöjde vi ju inte oss där utan spenderade ytterligare lite pengar på småkraffs, bl.a. gardiner som jag dock anser vara en bristvara i mitt och Ekens lilla hushåll. Med andra ord var det väl investerande pengar, och ingen kan få mig att ändra åsikt om detta.
Förresten är det bara en vecka kvar innan Eken har klarat av sitt första jobbpass i Skåne och kommer hem till min trygga famn. Vi räknar ner.
På eftermiddagen kom min svåger som en räddande ängel och förberedde inför tapetseringen med att spackla och slipa. Det tackar vi för!
Idag har även den andre tapetseraren satt fart, anlitad av hyresvärden, i vardagsrummet. Vi var och stal lite skyddspapper av honom, så imorgon är det jag som med svansen mellan benen får hasa mig till lägenheten och ursäkta mig för detta. Jag funderar på att ta hjälp av den lilla svarta och bodyglitter mellan tittsen för att göra detta, det kan ju bättra på min chans till förlåtelse något.
Anticimex hade även varit där och sprayat diverse ytor p.g.a. någon liten insekt som frodats där tidigare, så tydligen skulle man inte skura på fem dagar efter det vilket nog blir svårt då allt för tillfället är täckt av slipdamm. Ett litet dilemma jag får tampas med imorgon. Damm i lungorna eller skalbaggar i maten? Vi sover på saken...
Nej, nu är det dags för mig att lägga mig tillrätta framför tv:n och slockna till detta, min kvälls ritual då Eken inte sover hemma. Då jag knappt ser vad jag skriver och hela jag är fruktansvärt osammanhängande så kan texten vara full av diverse stavfel, grammatikfel och andra horribla fel, men jag ber er ha överseende om ni nu orkat läsa detta.
Må morgondagen bringa ljus och lycka till oss alla. Tack.
Bite me, Jysk
Jag beställde ju ett matsalsbordsset (hängde ni med där?) från jysk, och de sa att de skulle ringa då de kom in, troligen på fredag sa de då. På måndag har de ännu inte ringt, så jag prövar ringa dem istället och får svaret att: Javisst det är inne!
Som tur är var min mor och far i Bollnäs och kunde plocka upp det och lämna det hos mig, men jag märker snart att det inte är bordet Johan jag fått, utan Jonas.
Jag ringer och hör så att de inte kommer sälja min Johan nu då, och det säger de att de naturligtvis inte kommer göra då den står bokad i mitt namn. Åker ner med mamsen idag och får som plåster på såren välja ut ett påslakanset eller dylikt.
Jag tackar min lyckliga stjärna (och Maria) att jag har ett dubbeltäcke vars påslakan alltid blir dyrare, så jag får dra ut lite extra pengar av de jävlarna. När de kommer tillbaka och har hittat bordet så får jag veta att de sålt en av stolarna så jag bara har tre kvar....
Denna ska dock skickas hem till mig, så de tog mitt mobilnummer. Jag frågade om de inte ville ha adressen också, men de sa att: Vi ringer och fixar det där...
Så, nu är jag jävligt nyfiken på när den där stolen kommer att anlända...
Hur som helst så hade jag en jättemysig idag i Bollnäs med min mor, så på ett vis var väl strulet värt det.
Har förresten fått avslag på tapetseringshjälp av svågern så nu får vi be till gudarna om att detta ska gå vägen... Tack på förhand.
Sommarutflykt!
Chills...
Rysningar är vad jag får av denna bild, vet ej riktigt varför. Något primitvt som vaknar, det djuriska i mig..
Konstigt. Men choklad är ju bara så bara jäääla gott!
2 cool 4 U
Förut, när Mie just skaffat msn, så blev man lite trött då hon loggade in för hon skrev jämt till mig. HEJ! Stod det, sen följde en långsam konversation full med diverse smilisar och stavfel. Och jag måste skriva med stora bokstäver för att hon skulle kunna läsa och det tog evigheter innan man fick svar eftersom hon nyss lärt sig skriva och för att hon inte riktigt hittade tangenterna.
Nu skriver hon lite fortare och stavfelen är färre, men hon har också fått en slags attityd. När jag berättar saker så svarar hon med ett: "Jaha...", och avslutar med en gäspande smiley. Detta har totalt vänt på våra roller. Jag var den coola, elaka mostern som hon såg upp till, men nu är det jag som söker hennes bekräftelse. När hon loggar in är det jag som börjar skriva: "Hej! Vad gör du?" Hon svarar lite nonschalant: "Inget *gäspande gubbe*"
Sen har hon börjat avsluta konversationerna hastigt också: "Har inte tid att skriva längre, Hejdå" eller "Måste dra, hej då" Vad har en 9:åring så brottom till?!?!?
Enda anledning till att hon vill sova hos mig ibland är för att jag har spore och sims2 på datorn, och att jag kan steka god äggröra som hon gillar. Hon utnyttjar mig.
Pakt med Djävulen?
Och sen har vi ju hela grejen med att jag själv ska tapetsera två rum! Eken blev så positiv då jag nämde hela grejen att jag fick för mig att det inte skulle bli svårt alls, men så har jag hört mig runt lite och tänkt efter lite och insett att det nog fan inte är så enkelt. Först ska det slipas och i vissa fall behövs det spacklas, sa min svåger.
Hur vet man om det behöver spacklas då? Tror du att jag kommer behöva det? frågade jag.
Ja, men det märker man efter att man har slipat. blev hans svar. Jaha, hur fan ska jag kunna avgöra det?!!?
Sen ska man ta bort eluttag och lysknappar och allt sånt skit, så troligen kommer jag dö av en elshock innan detta är klart.
Min syster har flera gånger erbjudit sig att hon och hennes man ska komma över och hjälpa mig att flytta grejer nån eftermiddag i veckan, vilket är väldigt snällt av henne. För snällt av henne. Jag anar ugglor, om vi säger så.
Hennes första ord då hon såg sig om i lägenheten var ju trots allt: "Ja, men här kan du ju passa alla barnen på samma gång" och hon har ju ändå fyra barn. Så som sagt, jag är lite osäker på om jag ska nyttja hennes hjälpsamhet eller inte.
Detta är också anledningen till varför jag inte brytit ihop och på mina bara knän bett svågern att hjälpa mig med tapetseringen, då detta är som att sluta en pakt med djävulen. Jag är dömd att förevigt passa hennes barn, barnbarn och om jag överlever detta; barnbarns barn.
Hon kommer likt en gökmamma döda mina egna avkommor för att jag ska kunna ägna min fulla uppmärksamhet åt hennes små djävulsbarn. Så jag vet inte hur fan jag ska lösa detta?
Nån som är en djävel på att tapetsera, som inte har massa listiga baktankar? I så fall, RING MIG!!!
Today
Eftersom det är sportlov tänkte jag bjuda över min systerdotter Mie och på så vis få lite sällskap, och imorse ringde hon för att fråga om hon kunde komma idag. Trots att jag blev väckt och var lite grinig så sa jag att det var okej, men då säger min syster att Mies syster har magsjuka, och att resten av ungarna har feber. Det var då jag drog tillbaks min invit.
Så idag ska jag vara uppe i lägenheten och stöka ännu mer, det är min plan.
Tack för mig
