Pusselpassionen.
Januari lider mot sitt slut. Tack och fucking lov. Årets måndag.
Det har gått så långsamt. Att julen var för en månad sedan känns absurt. Men så är det tydligen.
Då har det alltså även gått en månad av de tolv jag har på mig att jobba på mig själv och mina årsmål. Har väl skött mig....halvdant. Det jag har gjort är att läsa mer OCH!
LÄGGA PUSSEL.
Grand Canyon är alltså sammanställt. Och det var inte ens svårt. Jag är tydligen någon form av naturbegåvning när det kommer till pussel. Omvärlden försvinner och jag blir ett med pusslet. En idiot savant om man så vill.
Nu vet jag i och för sig inte hur bra gemene man är på pussel, men jag har ju tidvis haft Andreas till hjälp och det är väl det jag baserar min hybris på.
Jag har till och med vid ett flertal tillfällen varit övertygad om att jag lagt just det pusslet i ett tidigare liv.
Och jag kan väl säga att det inte är en optimal paraktivitet. Jag såg ju framför mig hur vi hade djupa diskussioner där vid pusslet och satt i flera timmar utan kunna slita oss. Det har snarare varit korta gästspel från Andreas sida då vi först suttit i total tystnad i djup koncentration, sen har jag lagt märke till hans emellanåt vansinnesläggningar, blivit hånfull och kiknat av skratt, han har blivit förbannad och stormat iväg och jag suttit kvar och försökt slita isär de sammantvingade bitar han lämnat efter sig.
Alltså inget vidare förspel.
Men! Jag då, individen, får oerhörd njutning av pussleläggandet. För varje bit man sätter uppstår triumf, känslan av att JAG HADE RÄTT, JA, DEN SKULLE VARA DÄR!
Man kan väl säga att man lär sig en del om sig själv, på gott och ont. Och så är det ju en väldigt bra avstressande syssla. Och har man ett glas rött till och en playlist med synthwave-låtar så överträffar den faktiskt många andra festliga aktiviteter.
Så jag sammanställde alltså Grand Canyon 500 bitar och Hängmatta på Strand 1000 bitar. Bit av kaka. No sweat osv.
Men nu har jag liksom tappat flowet lite. På mitt köksbord ligger nu 1000 bitar Boxarherre och den har legat där ett tag. Livet går ju i cykler va. Så även pusslandet.
Målet är iaf 5 pussel för i år, jag tog det blygsamma antalet för att jag misstänkte att min lust skulle falna, men ändå tvinga mig till några för att få nått som stjäl av min instagramtid. Så tanken är gooood.
Men jag kanske rullar ihop min lilla boxarherre och ställer undan honom för några dagar, för just nu hånar han mig mest där han ligger splittrad på köksbordet och ber om min uppmärksamhet.
Så tar vi upp fighten en annan dag.
