Susanna

 

Här sitter jag, the golden girl, helt oberörd efter gårdagens utekvälll. Syns min häpnad? ÖVER MIN EGEN FULLKOMLIGHET?

Sedan jag gick på min semester har jag blivit hälsan självt.

Eller okej, jag äter och dricker som en vanvettig människa, men jag motionerar mer än jag gjort på evigheter.

Imorse skuttad jag upp ur sängen 07:20, trots ca fem enheter kvällen innan, och svidade om för att lägga en timme på diverse konditionsövningar på gymmet. Utan någon som helst form av kniv mot strupen.

Nu har jag duschat och sitter med guldansiktsmask, druckit ett glas vätskeersättning och ikväll stundar grillning hos systeryster samt ett besök på Torön. 

Dags att tvätta av ansiktsmasken, men det själsliga semesterglowet går inte att skrubba bort. Det är DJUPT rotat.

 

Herregud så lätt jag nosade vid att jag snart blir 30 i mitt förra inlägg. Det är förvisso verkligen inget jag vill ska gnidas in och jag har fortfarande en månad där jag kan klämma in dumma beslut som är okej att göra så länge man är "20-nånting, ung och dum". Men jag vill ändå skriva några rader om den otroliga blåsning jag utsattes för i början på juli.

 

Andreas sa till mig att "du glömmer väl inte att vi ska till min faster nästa helg?", vilket jag hade glömt. Fullständigt. Jag svor en liten ramsa men hade ju uppenbarligen gått med på det någon gång och fick väl finna mig. 

Andreas bad mig packa kvällen innan och rådde mig att att ta med badkläder då fastern hade bastu och badtunna. Jag tänkte fan i mig inte bada någon tunna, jag hade lite ont i halsen och var inte på humör. Andreas tjatade och tog till slut till sin bestämda röst, och då har jag en tendens att ibland ge med mig, så jag packde de där jävla badkläderna.

 

Lördagen kom och jag packade in mig i bilen. Andreas hade fått en adress inne i Hudik där vi skulle mötas upp för att handla tillsammans. Jag tyckte att grejen var lite märklig, att vi hade fått en adress, men fortfarande var jag clueless. 

Vi kommer fram till en park där det står mindre sällskap utspridda som det ofta gör i parker. Under ett träd med ballonger i stod två blonda tjejer som tydligen stod inför någon form av möhippa eller babyshower. Andreas vände bilen och skulle parkera, och parkerade i linje med de två blonda brudarna. Jag tittar ut mot parken och ser hur de där två gejerna kommer skuttandes mot bilen, så jag viker snabbt undan blicken.

Det knyter sig i magen på mig, "Nej vaffan, nu tror de att vi är någon annan!!!!" väste jag åt Andreas och gruvade mig för den kommande märkligheten. "Tror du?" säger Andreas. Jag tittar ut igen och ser att det är Linnea och Oliva som kommer springandes och chocken är ett faktum. 

 

 

Jag hatar överraskningar. Det vet de. Men jag blev så löjligt lycklig över att de smusslat och styrt ihop något för lilla mig, att jag snabbt kom över den vreden. 

Sen följde god mat och dryck, övernattning på hotell och en ljuvlig spadag. Lyxen i att bli uppvaktad så där. Jag tänker att jag ju ändå måste vara helt okej som blir så pass bortskämd av sådana topptjejer. Vilka brudar alltså.

 

 

Herregud, så lätt jag nosade vid ordet "semester" i förra inlägget. För jag har det. Och det ska gnidas in.

Nästan hela augusti kommer jag ha långa, målade naglar, lukta parfym och inte göra någonting förutom att dricka vin, precis allt sånt jag inte får göra på jobbet. 

 

Jag tog en sen semester. För att ha mycket kvar till sen. Älskar det. Hösten och vintern är ju lång som den är, så en luftig sensommar är ett måste för den här soffliggarn.

Hur har jag börjat den då? Jo, jag jobbade i måndags men intalade mig ändå att min semester började förra fredagen, så då åkte vi upp till svärisarnas stuga och spenderade helgen där.

Jag badade. Va? Ja. Flera gånger. I den varmaste sjöjävlen jag någonsin satt min fot i. Och då tillhör jag ändå släktet Badus Krukus, men flera gånger slängde jag mig villigt i och ägnade mig åt något lekmännen skulle kalla simning.

Och mitt försök till att låtsas vara den jag egentligen vill vara stannar inte där, nä, jag morgonjoggade nämligen både lördag och söndag. Vilt jagad av broms och annat otyg sprang jag livrädd längst skogsvägar och stigar, i stekhetta, med vetskapen om att björnen naturligtvis var mig hack i häl. UTAN MUSIK I ÖRONEN (för min mobil dog på vägen ut till stugan och där finns ingen el) till och med, endast ackompanjerad av min egna rossliga andning och bräckta maxpuls. Och efter det? Ja, ett uppfriskande morgondopp, naturligtivs. Som de semestrande hälsoinspiratörerna på instagram. Precis så var det.

 

Sista dagen låg jag även på flytmadrass med händerna i botten och tämjde ett stim med abborrar och mörtar, till svärfamiljens förskräckelse. Fiskmanikyr helt gratis och naturupplevelse at its finest, vilken jävla toppstart på vacayen.

Nu är det torsdag och på söndag är det bara tre veckor kvar, såklart smyger sig ångesten på över att jag snart sitter och knappar in inlogget på jobbdatorn igen, men är det något jag snart har 30 års erfarenhet av så är det att trycka undan ångest. Nä, på med skygglapparna och fortsatt mys i dryga tre veckor till. JO JAG TACKAR.

 

Hade kunnat haft en härlig sol och bad-bild här om jag köpt en ny mobil lite tidgare, men det har jag ju inte. Men på vägen till stugan stannade vi på Axmar Brygga, åt god mat och jag lyckades med rariteten att dra ett skämt om en havskatt som Andreas faktiskt tyckte var roligt. Good times.

 

 

Året som medveten konsument går dåligt. Jag måste erkänna det. Dåligt.

Det själsliga hålet ekar hungrigt, kräver utfyllnad. Och följsam som jag är så skyfflar jag besinningslöst ner ting efter ting för att försöka uppnå någon form av mättnad. Dock med djupt rotad ångest över mitt beteende.

Jag borde meditera istället, jag vet det, att mitt habegär grundar sig i mer än heminredningstrender och nylansering av highlighters. Men det kärver ju någon form självransakning, så jag blundar för det.

 

Ett köp som dock fyller mig med extra ångest är inköpet av en ny telefon. Den jag har är mig trogen sedan fyra år tillbaka, jag fick en löjligt bra deal och sedan dess har den suttit fast i mina klor dag som natt, ännu orepad och högt älskad. 

Det som dock talar för tid av uppgradering är den flyktiga batteritiden. Jag laddar den alltid nattetid och minst två gånger om dagen, trots att jag nu även använder den mindre. Och ibland så hackar den och låser sig. MEN DEN FUNGERAR JU FORTFARANDE.

Det svider, minst sagt, i mig. Men jag vet att batteriet inte kommer överleva den kommande vintern. Och jag vill ha en bättre kamera i telefonen. Kanske hitta tillbaka till lite av min kreativitet fotografiskt.

Anderas säger åt mig att skärpa mig, köpa telefonjäveln och vara som folk. 

Så nu ska det ske. Under semestern ska jag bestämma mig för vilken s10 jag ska slå till på och sen bli som folk. Kanske revolutionera mitt bloggande även? Nä nu blir det tomma löften om guld och gröna skogar igen. Men ny telefon ska det bli. Wish me konsumtions-luck. 

 

Jag blundandes för min vaninneskonsumtion. Anderas i periferin, som vill att jag ska bli som folk.