Kom just till jobbet och fann detta. Inga ...
Kom just till jobbet och fann detta. Inga verkar vilja kännas vid de här stackarna. Ni kan väl höra av er om ni vill adoptera.
Inte så roligt.
Vidrigt är vad det är, irritationen som byggs upp av det frenetiska borrandet skulle kunna få mig berserka ner en mindre by utan större problem. Och med Ekens hjälp skulle nog kunna vi nog kunna jämna hela Europa. Han är så arg, så fruktansvärt arg.
Jag går runt och livrädd för att han snart ska springa in till byggarbetarna, rygga den där jävla borren ur händerna på dem sen... ja. Ni kan väl tänka ut den delen själva.
Det är ju egentligen inte arbetarnas fel, de har ju en uppgift som de måste slutföra, men när Eken är väldigt irriterad så bottnar inte allt i logiken.
Nu har de dock tagit någon slags och Eken är inte rasande längre, utan bara lite lagom arg. Vi ska dra iväg och handla lunch nu och be till gudarna att de faktiskt snart är klara med sitt borrande, eller att de åtminstone har hövligheten att kasta in en karta valium i brevinkastet.
På återseende.
inne på en random vägkrog kan man finna de...
inne på en random vägkrog kan man finna detta skrivet på dörren. vad är värst, att en människa skriver detta eller att jag faktiskt tar åt mig och skäms?
på väg mot varberg. har just avklarat för...
på väg mot varberg. har just avklarat första max. har inte blivit åksjuk än. åkte förbi två a20(gubbskyltar) och blev lite varm i hjärtat. life is good as they say.
Mer realistiskt.
Jag vet att jag sagt att jag ska yoga 5 gånger i veckan i en månad nu, men eftersom det blir ganska svårt att hinna det med jobb och grejer så har jag beslutat mig för att minska antalet från 5 till 3.
Idag tänkte jag faktiskt börja dagen med lite yoga, men då man vaknade upp till detta så kändes det inte fullt lika lockande.
Tänk er mig i "krigaren", levande ljus och sen detta:
Ett jävla oväsen from Sanna on Vimeo.
Nej, det är inte jag som glömt massagesstaven på i byrålådan, det pågår nån jävla renovering någonstans i hyreshuset. Det känns sådär.
Hejda din stråke!
När jag ber honom om att ta disken så säger han "snart..." för då vet han att jag börjar med den. När jag stått och skramlat i en evighet och bara har två tallrikar kvar släntrar han in i köket och tittar på mig med tillgjorda hundvalpsögon; "määnårå, jag skulle ju göra det där jag!".
Idag så sa han lite panikartat (då vi åker till varberg imorgon) "Vi skulle ha tvättat innan vi åker, finns det tvättid idag tror du?!". För det första åker han på jobb vid lunch idag, så det finns ingen chans att han skulle behöva tvätta då, dessutom ville han få mig att springa ner och kolla om det fanns tid.
MEN NU JÄVLAR! Jag har insett vad så pågår, och har pågått i snart fyra år nu. Jag har dansat efter hans pipa utan att ifrågasätta det minsta, men nu jävlar tar violinisten själv över och nej, inte slutar hon sin dans förrän allesammans faller döda! (Här hänvisar jag till hårgalåten, för er som inte hört den.)
Mitt i detta så börjar jag undra hur det kommer sig män generellt är så bra på att undkomma husliga sysslor, trots att det är så mycket tjafs om att det minsann ska vara jämnställt. Är det så att de inte förväntas hjälpa till att de redan i barndomen glider på en räkmacka och får gå upp och spela tv-spel medan systrarna och mamma plockar undan? Nej, så kan det väl inte vara. Eller? Kanske föds alla män med en slags alternativ silversked i munnen som gör att de kommer undan med sånt här eftersom vi ännu inte har lyckats bli helt jämnställda. Att städa och laga mat kanske ännu ses "kvinnogöra".
Hur som helst vill jag klargöra detta:
DET ÄR FARLIGT ATT SPRINGA MED SKEDAR I MUNNEN, EKEN, HÖR DU DET?!
Det kan sluta VÄLDIGT illa.
Jämnställt, my ass.
Eken är bra rolig ibland. När han kom hem från jobbet tidigare idag sa han:
Åh, vad fint det är här! Inte alls som jag lämnade det!
Ja, ska man skratta eller gråta?
Ett försök av mig till att förkvinnliga Eken en smula. Detta var säkert tre år sedan. Än idag har jag inte lyckats.
Snakehuman.
Jag ska börja yoga minst 5 dagar i veckan i en månad framåt, så får vi se om det blir någon ormmänniska av mig. Saken är den att jag köpte en träningsdvd för ca ett år sen och känner att man måste klämma ur slantarna jag la ner på den. Då kör vi.
GLÖM INTE VART NI HÖRDE DET FÖRST!
Jävligt oväntat...
Nys-attacken från helvetet.
Jag insåg att min kropp försökte rena mina luftvägar, men då jag under mina levnadsår övat in mig på att kväva nysningar så hjälpte det inte, därav det höga antalet försök. Inne på tredje nysningen ungefär försökte jag då tänka mig tillbaka till min barndom då jag nyste både genom mun och näsa, helst när min mamma hjälpte mig att knyta skorna. Och trots att jag gjorde mitt bästa för att anamma den tekniken så hjälpte det inte.
Min teori är då att när man väl har vant sig av med att nysa hämninslöst så finns det ingen återvända, precis som med kvinnliga sprutorgasmer. (Har jag läst!!!)
Men så hur löste jag problemet för att få nysningarna att upphöra? Jo, jag sprang in på toaletten och skyndade mig att snyta mig mellan nysningsuppehållen, vilket hjälpte.
Nu så här i efterhand vet jag inte riktigt varför jag valde att dela med mig av detta till er, men troligen för att jag själv blev så fascinerad (och en smula rädd) över den oupphörliga nysattacken att jag måste ventilera mig. Så. Tack för er tid.
En seger i det lilla.
Ringsignalen börjar om på nytt och tiden är nu knapp, kommer han hinna?! Helt plötsligt hör man det, det slutgiltiga enter-trycket, och han är på väg.
Likt en nyfödd elefantunge stampar han sig vingligt ut i köket (det är ju inte lätt att få musklerna att lyda då man rört benen på x-antal timmar). Efter några piruetter av vilt sökande inne i köket finner han mobilen och hinner trots allt svara innan det är försent. Hurra!!! En seger i det lilla för Eken. Bra jobbat.
Att leva med en känslokall pojkvän
Förra veckan jobbade jag med feber och var oerhört förkyld, men då var det inte så mycket tunga lyft det gick bra bara man tog det lugnt. Nu har jag förvisso inte lika hög feber och halsontet har bytts ut av hosta, men det skulle vara ett desto tyngre arbete.
Jag vägde för och nackdelar mot varandra (Fördel - Pengar. Nackdel - Död.) och beslutade mig för att stanna hemma och istället vara helt frisk till nästa veckas arbete. Men som vanligt väljer Eken att syna mig, så när jag ringde och beklagade mig ang. min dåliga dataskärm fick jag detta till svar:
- Men dra iväg och jobba den här veckan så har du en skärm.
- Nej, då kommer jag vilja spara de pengarna och ändå inte köpa en dyr skärm.
- Bestäm det innan då och så köper du den sen, du tjänar ju inga pengar på att gå hemma.
- Ja, men vad hjälper en bra skärm mig då jag ligger inför döden med hjärtsäcksinflammation?!
Eken fick ge med sig denna gång, men jag vet att jag kommer få slåss lika hårt för förståelse nästa gång min hälsa sviker. Fy fan, säger jag bara.
Men han är söt när han sover...
Från klarhet till klarhet.
Jag lyckades nu installera ett program som inte var fullt lika dömande ang. min dataskärm. Och jag ska nu ha perfekta färger och utmärkt kontrast på min skärm.
Så här kommer en bild med helt fantastiska färger. Tycker ni annat tycker jag att ni gott kan ta och kalibrera era skärmar också.
Men ser ni detta nu?!?! Skillnaden?! Jag har ju i alla dessa tider sparat mina retuscherade bilder för uppladdning fel! Åh, så går det när man är självlärd. Jag har alltid tyckt att mina bilder har förblivit lite matta när jag laddat upp dem här, och haft på känn att det inte är bilden med redigeringen som kommer upp. OCH NU ÄR DET BEVISAT. Jaha.
Nederlag.
Började dagen med att retuschera lite bilder, men kom sedan på att jag läst något om att kalibrera sin skärm.
Det slog mig att om jag vill ge de här bilderna till någon vore det ju roligare om de såg lika bra ut på deras dator som på min. Då jag nu försökte mig på detta märkte jag att det var så gott som omöjligt att få de resultat min hjälpsida efterfrågade. I ren frustration läste jag vidare och fick se att om det inte gick att få fram det önskade resultatet har man troligen en kass skärm och bör investera i en ny.
Så nu känns det så där att sitta och redigera bilder, något som nyss var min favoritsyssla. Stackars mig.
En svartvit bild. Tror jag.
Snusk-apa.
Jag har just sett en film på en chimpans som våldtar en groda. Hur går man vidare från något sådant?
Jag hatar apor. Stackars jävla groda.
Visst, man kan väl se det som en slags kärlek. MEN DET ÄR FEL.
Här är filmen. Jag vill nog råda er till att egentligen inte kolla. Men jag vet ju hur ni funkar, era sjuka jävlar.
Fight the Sickness.
Nu är jag dock helt jävla slut och ska avnjuta en kopp te i lugn oh ro.
Kanske inte den bästa av dagar.
När man vaknar av valresultatet, är helt jävla rosslig i halsen och det är världens skitväder utanför fönstret så kan man ju undra varför man väljer att gå upp alls. Men här sitter jag.
The show must go on.
GOD MORGON!
Ett tillkännagivande
Hur som helst.
Ni läser nu en skyltansvarigs blogg. ... .... .... (pause så ni verkligen kan ta in det.)
JAG KLARADE KURSEN!
Okej, okej, det gjorde alla som var där. Det var väl i princip omöjligt att kugga sig, faktiskt. Men jag var inte ens en av dem som fick tillbaka provet med för många fel och blev tillsagda att "kolla igenom det här en gång till..." Ja, så går kursen till, otäckt hur låg standard det är på de skyltansvariga i dagsläget. Men jag klarade det på första försöket och kommer från och med nu kämpa för att vi alla ska känna oss trygga ute på vägarna.
Lita på mig.
Idag har jag varit på kurs, och så här kän...
Idag har jag varit på kurs, och så här känner jag mig nu. Det är prov imorgon och jag kan inget av det. Skjut mig.
Dag tre i sätra och irritationen stiger me...
Dag tre i sätra och irritationen stiger mellan flaggvakterna. Hörde just i radion: 'Men du måste ju för fan flytta fram dig, Jonas! Klisterbilen står ju för i helvete i röven på dig!' Fortsättning följer...
Att lämna min tokfrans.
Men.
Inget av detta klådde känslan av att få hem Eken igen. Det är ju ändå då jag trivs bäst, då jag kan krypa upp i knät på honom och vara ivägen då han spelar WoW, pussa honom i nacken med stigande intesitet tills jag tillslut i överslaghandling biter honom och kallar honom min lilla tokfrans då han försöker freda sig. Ja, han är min lilla tokfrans, det är han.
Det som gör mest ont i mig att jag fick hem honom för bara några timmar sen och inatt måste jag åka till Sätra och flagga igen. Blir borta tills på fredag. OCH JAG ÄR SÅ SJUKT FÖRKYLD. Det är jag faktiskt, igen överdrift denna gång. Helt jävla igentäppt i näsan är jag, samt att jag är totalt orkeslös. Och nyser konstant. Fruktansvärt jobbigt. Och då känns det ju så där att gå upp mitt i natten för att åka två timmar till en plats där jag ska stå och hålla i en flagga en hel dag. JAG VILL INTE.
Men det måste jag ju. Fan.
Syns mitt lidande i bilden? Jag har iallafall köpt hem honung nu, som jag kan ha i mitt te för extra halslenande effekt. SOM JAG INTE KOMMER KUNNA NYTTJA PÅ EN VECKA. Fan.
Något att skåla för.
Skål!
Nöjd.
Lägenheten är någorlunda städad och kameran är i full färd med att föra över 500 bilder till datorn. En kopp te och smashing pumpkins på detta så blir det redigering hela kvällen. Helt jävla underbart, bättre än så här blir det inte!
Eken har åkt för att fiska och jag bäddar ...
Eken har åkt för att fiska och jag bäddar ner mig med choklad och denna fantastiska serie. Life is good as they say.
Fynd.
Fyllde en kasse för 305 spänn, och här är favoriten:
Ja, ni ser rätt. Det är både papegojor OCH diamanter på den.
Sjukdom
För två helger sen var jag hos min jätteförkylda syster och tänkte att det här kommer gå åt helvete. I flera dagar efteråt gick jag och kände efter och inväntade det kommande infernot. För ungefär en vecka sen tänkte jag att jag hade klarat mig. För första gången klarade mitt immunförsvar att skydda sig mot ett virus, otroligt.
Detta medförde en slags hybris, så när min arbetskamrat började snacka om att hon nog höll på att bli sjuk reagerade jag inte det minsta. Jaha, vad tråkigt för henne, tänkte jag. Jag gav henne tillfriskningstips och sa åt henne att verkligen kurera sig nu när vi skiljdes åt för en långhelg.
Igår märkte jag att jag började snörvla lite, men inte ens då insåg jag allvaret.
Idag. Idag, mina vänner. Helvetet har brytit loss. Okej, kanske inte så farligt då, jag har lite ont i halsen och är täppt i näsan, men jag förstår ju vad som komma skall.
JAG VAR SÅ NAIV!
Nu är det echinacea echinagard, kan jang, c-vitamin och groteska mängder grönt te som gäller. Samt soffliggande deluxe.
Jag kommer som alltid försöka hålla er uppdaterade i mina symptom, så om jag inte avlider inom det närmaste så hörs vi snart igen.
Krya på mig.
Ps. Nässpray har alltid varit min bästa vän i förkyldningstider, och Nezeril har varit märket jag av ren vana hållt mig till. När jag var i Östersund och jobbade och började känna av nästäppa så bad jag mina arbetskamrater ge sig i väg och inhandla ett paket nässpray åt mig. De kom tillbaka med ett paket Otrivin och sa att detta var betydligt bättre än Nezeril. Och jävlar i min lilla låda, jag har aldrig varit med om en sådan befrielse! Det är som att dra en kallsup varje jävla gång man sprayar med den lilla rackaren, sådan obeskrivlig kraft!
Har ni aldrig provat Otrivin så gör det, och läser skaparen bakom denna lilla uppfinnelse detta, så får ni gärna skicka en årförbrukning som tack för all marknadsföring. Tack på förhand.
Ds.
Kollegan om sista bilen: sista är landgren...
Kollegan om sista bilen: sista är landgrens, före det en liten röd jävel som kom efter två muslimer. Glasklart!
Söndag.
Annars då? Jo, det knallar och går. Trodde jag fick en mental meltdown i fredags men det verkar bara ha varit en liten reboot. Som Zlatan sa: Det löser sig.
Ja, men vi säger så då. Bra. Fint. Hej.
