Tagga till!
Nej, jag har ingen tröja på mig.
Jag: Men det kommer ju blekna lite sen, det ser ju värst ut nu direkt.
Sebben: Nej, det kommer ju bli värre!
Jag: Men jag känner väl min kropp, jag är rödhårig och dömd att vara blek, det kommer att avta!
Ja ja, 1-0 till Sebben. Till mitt försvar så ser det lite värre ut i camen än vad det är i verkligenheten... Faktiskt.
Och det är inte min nipple på bilden om det ser ut som det, det är en skugga, så mamma behöver inte bli upprörd denna gång.
Nja..
ut?
Kan vara folkskygghet.
Eftersom jag bor relativt långt upp i landet så borde jag undkomma pratglada jävlar, men nej inte när man bor bland bortglömda pensionärer som aldrig får sällskap av någon!
Men jag gör ett försök, önska mig lycka till. Kanske tar jag mig en cigg också...eller inte.
Have you heard the news?
Ciggen
Men så började jag räkna efter lite. Säg att han minst snusar upp sex dosor på en månad. Varje dosa kostar ca. 45 spänn. Detta blir 270 kr i månaden, alltså närmare 300 kronor som han hade kunnat köpa något fint åt mig för.
Så jag bestämde mig för att sätta hårt mot hårt.
För några veckor sen var vi in i affären för att handla och Eken slängde upp en snusdosa på bandet, då röck jag åt mig ett paket cigg och slängde upp.
- Vad gör du? frågade Eken
- Varje gång du tar en snus ska jag ta en cigarett. svarade jag så kaxigt jag bara kunde.
Tyvärr så finns det något som ställer till det för mig.
Cigaretter var mycket viktigt då man festade i 16-års åldern. Fick man inte tag i nån som köpte ut cigg så kunde man nästan skita i spriten också, lite så var det.
Man rökte och drack som sjömän och alla som inte drog halsbloss, utan bara puffade, hånade man.
"Då kan man ju lika gärna skita i att röka, fattaruväl!"
Sen hetsade man dem tills de gav efter och sen kräktes de som rävar. Good old times.
Men så kom 18års dagen då man själv kunde köpa cigaretter och något hände. Jag börjde tacka nej till den där festciggen. Höll andan då de andra andades ut sin rök. Nu kan jag inte följa med de jävlarna ut på balkongen ens.
Men detta tänkte jag överkomma med det här paketet, oh yes, jag skulle bli den coola halsbloss-Sanna igen!
Jag öppnade den lilla asken och ja, det är väl ungefär så långt jag kom innan jag äcklades och slängde ifrån mig paketet igen.
Så hur gick det då? Jo, nu är det Eken som blossar friskt så fort det blir lite festligt och jag sitter vid köksbordet och tjurar. Istället för att få honom att sluta snusa så har jag snart fått honom till att börja röka.
Tji fick jag.
Nu ligger det där ciggpaketet på fönsterbrädet och hånar mig.
-Ta med mig ut och rök mig då, för tusan! Och du puffar fan inte, ner i lungorna ska det! Klarar du det inte, va?!
Fan.
Dagens plan och gårdagens minne.
Hur som haver har jag en hel del att stå i idag. Jag ska marinera några kycklingfileér som ska avnjutas till middag, städa upp här ty det ser för jävligt ut. Sen ska jag strategiskt placera ut tavlor som sen ska spikas upp då Eken kommer hem, eftersom vi inte gjort detta ännu. Det är alltid lite svårt att spika upp något på en nytapetserad vägg, men vi måste överkomma detta hinder om denna lägenhet ska kunna utvecklas.
Sen ska jag nog ta och skicka ut lite ansiktsrengörningstester, eftersom jag fick mitt första buzzadorpaket igår. Jag signade upp mig för minst ett halvår sen och hade glömt allt om detta, tills de plötsligt ville att jag med mitt knivskarpa intellekt skulle pröva och betygsätta denna produkt. Så nu sitter jag här med extremt många småtester som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av dem. Men som Zlatan skulle ha sag: Det löser sig.
Ja men då ska jag väl sätta fart då.
Hallå ja.
Eken drog till Bollnäs för att besiktiga bilen idag och då följde jag och Sara med för att bränna lite pengar. Blev max på det och det var en fröjd.
Igår var vi till falun där Ekens bror med familj håller hus och rånade dem på diverse bokhyllor som nu förgyller vår lägenhet. Så det tackar vi så mycket för!
Sen på eftermiddagen så åt vi middag med Ekens arbetsteam, och jag valde något någolunda billigt för att vara en bra människa, men nu så här efteråt ångrar jag mig. VARFÖR TOG JAG INTE CHANSEN?!
Ja, det är väl det jag har att säga. Tråkigt, jag vet, men jag är helt tom. Vill inte göra något, kan inte göra något, tänker inte gör något.
Fy fan.
Nej.
Inte min lördag.
Solen skiner och utanför klirrar systemkassarna då folk förbereder sig för kvällens festligeheter.
Själv ska jag till jobbet om en halvtimme. Det är mexikansk-afton och vi ska ha ponchos och sombreros på oss.
Då kör vi.
Skillnad på shopping och shoppning...
Eken hade tänkt att följa från början, men så startade han l4d och hittade nya vänner, så jag lät honom stanna hemma.
Innan jag åkte bar dit en flaska läsk, en chipsskål och en påse med djungelvrål så han inte skulle svälta ihjäl där vid datorn om vi blev borta för länge. (Tänk om alla killar fick ha en flickvän som mig, vad fint det skulle vara. Jag vet att ni vill ha mig.)
Det där var ju den lätta biten. Den lite svårare biten är att komma hem och bikta sig för el boyfriendo då man shoppat upp sin lön...
Först visade jag upp skorna, som jag måååste ha! Sen de dyra produkterna från frissan som det faktiskt var kampanj på och som jag hade gått i förlust på om jag inte köpt dem!
Dessutomsåharbådesyrranochjagsåtorrthår,såvibehövdeenvarsinsådan.
Ochinredningsgrejernadå,duvillvälbomysigt.Tröjornablirperfektdåmanskataen
kvällpromenadpåsommaren,ochdenhärblirjujättefinomskafiranågonsläktingeller
dylikt.Ochmittsminkharbörjattaslutsåjagbehövdeettnyttpuder,ochdenhär
ögonskugganblirjuskitläckernästagångviskaut!
Ja, så där höll jag på då jag packade upp kasse efter kasse. Sen hade jag ju köpt en present till honom också, ett par kallingar, så han ska enbart vara tacksam!
Hur som helst så kom Ekens plastfarsa hit idag med sin hoj, och som bekant så håller ju Eken på att ta mc-kort nu.
De tog en tur till mc-affären för att kika lite, och nyss kom Eken upp en snabbis. Vi hälsar på varandra och jag rättar till soffkuddarna i soffan, eftersom jag är mitt i städningsstöket. En mycket märklig pojkvän kommer då fram och ger mig en puss och frågar om jag är arg? Jag som verkligen inte var arg, tyckte att frågan var mycket märklig, och frågade honom varför han trodde det. Nej, det bara verkade så sa han. Sen sa han att vi skulle ses sen, för nu skulle han tillbaka till mc-affären. De har varit där i minst tre timmar redan. Jag frågade honom varför han kom hem då för, och tydligen skulle han hämta sitt presentkort han fick då han fyllde år...
Det var alltså därför han frågade om jag var arg, därför att han redan gjort nått dumt och är jävligt skitnödig just nu på hur jag kommer reagera på det han köpt.
Lindrigast: En hjälm.
Lite värre: Ett skinnställ.
Värst: En hel jävla mc.
Så nu väntar jag bara. Vad som helst kan hända. Om en timme ska jag till jobbet. Har han tur hinner han inte hem innan dess.
Så vart vill jag komma med detta? Han kan aldrig någonsin mer gnälla på vad jag köper om han skulle komma hem med något av de här tre grejerna. Så det så.
On my way
Så jag plockar på utav helvete i köket, och på en bänk ligger några gamla kvitton, min handväska, en te-kartong och lite annat smått och gott.
Jag knölar ihop kvittona i handen för att slänga dem och slänger handväskan över axeln, sen stoppar jag upp te-kartongen i skåpet.
Sen går jag och hämtar bilnycklarna och lägenhetsnyckeln, går ut i trapphuset och låser dörren. Halvvägs ner för trapporna kommer jag på mig själv med att bara ha shorts och linne, det är det ju alldeles för kallt för!
Springer upp, låser upp dörren och går in och tar på mig en jacka. När jag ska ut igen så stannar jag upp... Vart fan ska jag?
Jag ska jobba, men det är inte förän klockan två, så det var inte det som utlöste detta märkliga händelseförlopp.
Nej, det var helt enkelt att jag slängde upp handväskan på axeln. Den måste man ju ha med sig när man ska någonstans, alltså ska man någonstans när man har den på sig.
Nu står den i hallen, och jag håller mig hemma ett tag till...
Nattastrofalt.
I natt var den andra natten då Eken sov hemma sen han kom hem från Skåne.
Som vi nog alla trodde borde jag vara överlycklig över detta och sussa gott bredvid honom, men något har hänt.
Igår kväll så gick Eken och la sig för att läsa och jag sa att jag strax skulle lägga mig, men det var så fruktansvärt mycket bra på tvn.
Jag hör hur han ligger och läser, sen hur han slår ihop boken och lägger sig till rätta. Snart ska jag också gå och lägga mig, tänkte jag, jag ska bara....
Efter att försökt hindra ett 20-tal banditer från att stjäla bilar från en parkering så vaknar jag upp och slår på text-tv för att se vad klockan är. Klockan är 2, mitt i natten med andra ord. Jag har alltså inte riktigt kommit över soffan ännu. Det jag trodde var något jag gjorde mot min vilja har växt på mig och nu saknar jag det lite.
Jag övervägde att ligga kvar i soffan, men luffsade mig till sängen. Jag skämmdes lite över att jag inte kommit och lagt mig samtidigt som honom, så därför puttade jag till honom och sa: Jag trodde du skulle komma och hämta mig!
Och vipps var det hans fel och inte mitt och jag kunde somna om utan några större problem.
För det ska ni tänka på när ni är i ett förhållande: Det är ALDRIG ert fel. Mycket viktigt att komma ihåg. ALDRIG ert fel. A och O det, mina vänner.
Vi har förresten fått tagit över två mycket mysiga fåtöljer av Ekens syster. En av dessa har jag redan paxat.
Paparazzi-Eken har varit i farten. Det är åt helvete att man inte ska få ta sin powernaps i fred.
Ett livstecken.
Ja ja, ni är lika viktiga, om inte viktigare, men ger ni mig pengar? Nej, just det. Ska jag överleva så behöver jag honom, så ni få acceptera detta!
På återseende.
Let's GÅ!
S
Här händer det grejer!
Jag börjar komma in i det här med att bo i lägenhet, har blivit en riktig lite kärring. Står och kikar i titthålet och spejar bakom gardinerna.
Så idag lade jag märke till en volvo som stod parkerad utanför, från persiennservice. Tänkte inte så mycket mer på det.
När jag kikade ut lite senare stod den kvar och jag tänkte att attans om securitas kommer och mycket riktigt! Bara en liten bit bort stod den elaka, vita bilen.
Detta eggade mig, jag blev alldeles till mig och började knäppa kort på de bägge bilarna. Måtte mannen hinna ut innan nippertippan bötfäller honom! Ska jag springa ut i trapphuset och ropa allt vad jag kan att de står här?
Mitt i all uppståndelse ringer det på dörren. Vad är nu detta, tänker jag oroligt.
Utanför står en smutsig liten man, ser ut som en hantverkare. Är det persienn-killen? Vad vill han mig?
Den Smustiga Lilla Mannen: Är det din volvo utanför?
Jag: Nej, men jag såg att securitas står och vaktar den.
DSLM: Jo men du har en hantverkare här inne va?
Jag: Eh, nej... Han måste nog vara i nån av de andra lägenheterna.
DSLM: Men jag hörde hur det rasslade med persienner...
Jag: Jaha, men inte här, jag har varit ensam hela dagen!
En tant kommer också ut från en lägenhet och står och lyssnar på oss, möjligen har hon redan pratat med Den Smutsiga lilla mannen eller känner honom från tidigare.
Tanten: Jag hörde hur det spikade..
Jag: Men det är inte jag, det är tomt hos mig!!!
Jag öppnar dörren lite extra för att på nått sätt förtydliga min oskuld.
Ska jag bli tvungen att bjuda in dessa två okända människor och visa dem att jag inte gömmer någon hantverkare här?!
Jag: Är det inte här inne då? (Pekar på lägenheten mellan min och tantens)
Tanten: Nej, han är själv och lägger sig tidigt.
Jaha?! Därför borde han vara hos mig, som är uppe sent? Kan inte gubben hålla sig vaken lite extra om en hantverkare är där? Varför känns det som de tror att jag försöker dölja en älskare?
Tanten: Kanske är det här under då? I ettan?
Jag: Ja, det kan de nog vara, kolla där ni.
Den Smustiga Lilla Mannen står kvar och tittar på mig misstänksamt, men börjar sedan sakta backa, utan att släppa mig med blicken.
DSLM: Mmm...då går jag ner och kollar då...
Jag stänger dörren och springer fram till fönstret, då hoppar securitas-bruden ut ur bilen och går fram till bilen.
Men då, precis i sista minuten kommer Den Smutsiga Lilla Mannen ut med hantverkaren och bilen blir flyttad, securitas åker därifrån och allt är frid och fröjd.
Bara för att förtydliga: Jag höll inte någon hantverkare fången och utnyttjade denne sexuellt i min lägenhet. INTE.
Nu måste jag hämta mig lite från denna händelserika dag.
Mariga drömmar...
Min syster och nån annan nisse är ute och grejar i bakluckan på forden. Jag går ut för att göra dem sällskap men då går de in. Försöker stänga bakluckan, men den är trasig (både irl och i drömmen, dock lite värre i drömmen) så den liksom åker snett åt sidan. Paniken börjar stiga eftersom det är mitt i natten och i mörkret kan ju vad fan som helst gömma sig.
Strular på lite med bakluckan då jag hör det! Da Da Daaaa! Get ready to fight the horde-melodin! Helvete, helvete, helvete!
Samma känsla uppkommer som när man leter något när man är kissnödig. Jag försöker stänga den där jävla bakluckan men stressen gör att det är näst intill omöjligt.
Jag är alltså mer lättpåverkad av otäcka saker än vad jag tror.
Okej, kanske måste förklara mig lite här. Jag brukar spela left 4 dead med min sambo, ett spel som kort draget går ut på att döda zombies. Eken har berättat att han haft en eller annan mardröm om detta, men jag har bara skrattat åt honom och kallat honom löjlig. Som vanligt får jag ångra mig efter att jag gjort nått dylikt.
Så jag står där och försöker stänga backluckan medans jag börjar höra dem komma allt närmre och närmre, men jag är fast besluten i att stänga bakluckan, annars kommer de ju krypa in i bilen och det blir ett helvete att få ut dem sen.
Va?! Det är alltså så jag resonerar då jag står där. Liknar dem lite med hundhår, popcornskal mellan tänderna, en katt som springer längst in under sängen... Svåra att få bort helt enkelt.
Men jag kommer ju att dö?!
Mina prioriteringar är helt enkelt fucked up, det kan vi vara överens om.
Till slut får jag ge mig då jag hör att de snart är ruskigt nära, så jag lämnar bakluckan öppen springer mot dörren, men som bekant kan dessa zombiehorder komma från olika håll samtidigt vilket de också gör. Jag är fast helt enkelt och en känsla av obehag fyller mig totalt. Det är då jag vaknar, men jag kan fortfarande sätta mig in i den känslan.
Det var inte lika mycket panik som i den förra drömmen, utan mer frustration och känslan av att: Fan att jag inte gick tidigare. Så jävla typiskt.
Ska dessa mardrömmar fortsätta behöver jag nog nån sorts hjäp.
Någon psykolog där ute som vill analysera mig?
Lightscared...
Jag kollar på diverse andra program och tänker inte mer på det, sen somnar jag, och det är då helvetet börjar.
Drömstadiet i sömnen börjar och lika så spökerierna. Saker och ting faller i lägenheten och jag får bitchslaps och blir ryckt i håret. Sen ser jag hur det börjar rycka i kameran! "Neeej, inte kameran det är det bästa jag har!" Skriker jag och tårarna sprutar. Jag blir galen, rycker åt mig kameran och sikta runt med den, "Knäpp kort då, gör det för fan!" provocerar jag spöket, och blixten lyser upp rummet gång på gång.
Sen vaknar jag med mitt lilla fragila hjärta pickandes i bröstet. Fullständig panik råder i några sekunder efter uppvaknadet och det dröjer innan jag lugnat ner mig igen.
Intill rummet jag för tillfället sover är det tre dörröppningar. TRE! Tre dörröppningar där diverse otäckingar kan stå och stirra, tre dörrar som utan förklaring skulle kunna slå igen och tre dörröppningar som jag absolut inte vill kolla på när jag ligger där i soffan och försöker sova.
Inser att jag måste kolla på tv ett tag och försöka glömma det hela, samtidigt som jag ber att det inte ska knaka till någonstans. Och vad visar tvn just denna kväll klockan 0200? Jo, skräckisar och annat helvete som bara späder på min rädsla. Bestämmer mig tillslut för discoverys program om tornadojakt, men det känns också lite otäckt.
Efter mycket om och men somnar jag, och nästa gång jag öppnar ögonen är det, tack och lov, ljust ute.
Detta var som sagt några dagar sen, men jag har inte kollat igenom kameran ännu...
Så, ja jag kanske är lite lättskrämd, vad vet väl jag?! Håna mig då, gör det!
Den här bilden hade jag förresten med i bloggen förut, och då trodde svärmor att detta var Eken! HA!
Lite bättre än dig.
Fan ta er!
Jo, Björn som kräver att jag ska uppdatera. Likt en cirkusapa förväntas jag underhålla er. Men har ni inte förstått någonting ur de senaste inläggen?! Jag är sjuk! I behov av vård och vila!
Jag försökte ignorera kommentaren och tog mig istället ett glas c-vitamin och satte mig på balkongen och tänkte att nu jävlar ska jag minsann bränna mitt lilla albinoansikte. Tog med mig en tidning för att kunna dämpa tristessen som medkommer med att bara sitta i solen. Jag hör hur en dammsugare drar igång på undervåningen, men försöker att inte låta mig störas av det. I mitt bakhuvud maler fortfarande tanken: Kanske borde jag skriva ett inlägg? Men även jag har väl rätt till lite vila? Nej, någon måtta får det vara. "Råttet är mågat" som man säger. Hehehe...
Lägenheten bredvid har sin balkongdörr öppen och innifrån lägenheten hör jag hur en mycket gammal man sitter och hostar och grymtar som äldre män oftast gör. Ibland låter det lite närmre och då blir jag rädd att han ska gå ut på balkongen och på så vis komma närmre mig, men han verkar hålla sig inne. Jag blir illa till mods av hostningarna, ser dem som tidiga dödsrosslingar. Osäkerheten leder i sin tur till irritation; kan inte gubbjäveln gå och dö nu direkt så jag får sitta här och odla malignt melanom i lugn och ro?!
Nu börjar kärringen nedanför dammsuga på balkongen och då brister det för mig!
Det är då själva fan! Är det omöjligt att få lite frid på det här jävla stället?! Ska jag behöva skriva ett inlägg likt förbannat?!
Jag rusar in och...ja, här sitter jag nu.
Är ni nöjda nu?!
Rättelse.
Så här ser det ut när jag har en tampong i näsan, på ett svarvitt och svårt sätt.
På sjukdomsfronten intet nytt.
"Hon tänker väl inte gnälla över sin förkyldning igen?!" tänker ni. Jo, det kan ni ge er fan på!
Idag har jag jobbat trots mina fruktansvärda åkommor, mina arbetskamrater har gång på gång frågat: Hur fan mår du egentligen Sanna? (eller Sanne, som majoriteten av mina arbetskamrater tror att jag heter)
Och jag har hurtigt svarat: *Host* Jodå, det *HARKEL* går bra! *Snörvel*
Lyckades även spilla ner mina skor då jag rengjorde skalmaskinen, så då ringde man mammsen och som en räddande ängel kom hon över med ett par torra strumpor och ett par reservskor, samt nässpray och en Olbas inhalator!!! Jag kommer kunna sova som ett litet barn ikväll!
Ljuspunkterna på jobbet brukar vara lunchen, och idag bjöds det på min favorit: Pestokyckling, samt en fiskgratäng som också såg jävligt god ut. Jag öste på lite av varje och öppnade en hallonsoda, satte mig ner och tog ett djupt andetag och tog in lugnet som den lilla lunchrasten erbjuder. Sen föste jag upp lite ris, lite kyckling och lite sallad på min gaffel och under tiden vattnades det i munnen på mig, fy fan va gott det här ska bli, tänkte jag för mig själv och tog min första tugga av måltiden.
Det smakade inte ett skit!!!
Jag kände att det var varmt och att det hade en aptitlig konsistens, men det var allt. Jag hade lika gärna kunnat tagit ett glas vatten istället för hallonsodan, för även här gick mitt smaksinne bet.
Nu har jag suttit här ett tag och överkonsumerat inhalationsångorna från inhalatorn som mamma gav mig och en liten tanke börjar gro i mitt huvud- kan man mista luktsinnet totalt om man överdriver hela grejen?
Det vore ju förbannat typiskt!
Nej, nu måst jag gå och duscha av mig frityrdoften, för även om jag inte känner den så vet jag att den finns där...
Tack för mig.
Jag kan inte andas!!!
Ingen nässpray hittar jag heller, troligen kom det bort i tvätten. Hehehe, nej inte tvätten, flytten naturligtvis, så tokigt.
När jag pratar så blir alla m till b:n och försöker jag andas ut genom näsan så vill mina ögon hoppa ut.
Så här ser jag ut när jag andas genom munnen. På någotvis ser jag samtidigt ut att vara nio år, men det kanske hör till, vad vet jag.
Jag gruvar mig så fruktansvärt till kvällen. För det första är det skitsvårt att somna när man är så här täppt, och när man väl gör det och sedan vaknar är man så äckligt torr i käften så det finns inte. Man rör runt med sin snustorra pinne till tunga i munhålan i hopp om att någonstans hitta fukt, men detta är näst intill omöjligt.
Då gäller det att fort som fan gå och dricka vatten, men att dricka vatten med en mun som är likt en öken är inte det lättaste det heller, ty det rinner lätt utanför då och det blir även svårt att svälja eftersom tungan inte är så rörlig som den brukar. Ett litet helvete skulle vi kunna säga att det är.
Och skulle man råka gäspa innan man fuktat upp mun och tillhörande läppar så spricker man ju upp i dessa så det skriker om det, och helt plötsligt har man inte bara en öm hals att gnälla över, utan också ett par krackelerade läppar som nu mer liknar ett gigantiskt köttsår.
Men lika glad är jag för det!
Skjut mig.
Någon som avundas mig?
Nu: Dusch.
Sen: Soffan.
DET ÄR SÅ SYND OM MIG!!!
Transformeringen kom långsamt, jag tog mig in i köket och fick i mig en macka samtidigt som jag spanade ut genom fönstret. Solen sken och några skator slogs om ett godispapper på gården. Jag fnissade lite åt de vildsinta odjuren och började må ännu bättre.
Luffsade ut till badrummet och såg mitt stackars slitna ansikte.
Bestämde mig för att rengöra det, så jag vaskade av mig i lite kallvatten. Detta skickade direkt varningssignaler till halsen, för så fort jag kommer i kontakt med kyla så gör det extra ont i halsen, och ja jag vet att detta till stor del är inbillning men sån är jag.
Men trots detta så började jag må allt bättre tack vare värktabletten och då kom rycket som jag alltid får då jag så smått börjar må bättre efter att ha legat sjuk- Jag ska göra en pedikyr, börja träna och kanske sola lite!
Jag får alltid det suget efter att jag har kännt mig så jävlig som det bara går, då ska jag bli den sundaste och snyggaste människan någonsin!
Denna gången hann jag bara med en ansiktsmask och att noppa ögonbrynen innan den euforiska känslan värktabletten gett mig gick ur kroppen.
Så nu sitter jag här, självmordsbenägen, men med ren hy och välformade ögonbryn. Och imorgon ska jag jobba, hej och hå...
God morgon...
Jag vaknar upp i soffan och tänker att idag blir nog en helt okej dag. Byter lite kanaler på tvn och känner hur det kittlar till i halsen. Harklar mig lite, men detta gör allt annat än dämpar kittlingen. Det hela eskalerar och jag känner att en hostning är oundvikligt. Så jag tar i, och kan sedan inte sluta, inte ens då jag känner att min högra lunga får kontakt med tungan.
Det är nu jag inser- Detta blir inte en bra dag.
Känner att jag fått käften full i slem och reser mig upp för att springa till toaletten och spotta ut den besten, men då jag tagit mig upp i stående position så börjar hela världen snurra något så ohämmat att jag måste knäa och ta tag i soffbordet.
Paniken är total, för jag känner hela tiden järnsmaken i munnen och den vidriga klumpen mot tungan. Jag ragglar mig ut mot toaletten, spottar ut besten och spolar snabbt så den inte ska hoppa på mig igen.
Nu har jag en vidrigt ömmande hals samt rosselhostan från helvetet.
Batteriet har dött på mobilen mäker jag och jag tänker nog inte heller försöka ladda den, så hade ni tänkt att ringa så skit i det. Jag är sjuk och behöver sova hela dagen igenom. Soffan nästa.
En fighter
Här ska ni få se på fan. Denna lilla gynnare har nu frodats i mitt kylskåp i strax över en månad, och är hur fin som helst. Inte mjuk, inte missfärgad och inte illaluktande. En prima paprika med andra ord.
Det har inte blivit att jag ätit den och när jag nu fann den så räknade jag med mögelutveckling deluxe på dess undersida, men efter lite synande och klämmande så insåg jag att det var precis lika förtjusande som dagen då jag inhandlade den.
Nog för att den är mycket väl inpackad i plastfolie men den borde ändå inte ha stått sig så här länge!
Vi har att göra med en riktig jävla fighter här! Om sanningen ska fram så är jag lite imponerad av denna.... ja vaffan är det en frukt eller grönsak? Här får ni hjälpa mig, kära vänner, set me straight.
Hur som helst, jag kommer naturligtvis inte äta den, för är det något som är mer avskräckande än rutten paprika så är det väl ämnen som får en paprika att hålla så där pass länge. Något är väldigt fel med den paprikan.
EDIT:
Ja ja, det är en grönsak! Jag ska aldrig mer lyssna på nytänkande människor utan bara gå efter min första uppfattning. Är du nöjd nu, bror, när du gjort mig till detta monster? ÄR DU NÖJD NU?!
Ädlan och Ödlan i Lightvalley
Nu är jag hemkommen och sitter och laddar inför en oundviklig storstädning. Men låt mig först berätta om min dag med miss Ädel.
Hon jagade upp mig i ottan för att jag skulle skjutsa henne, hon sa nämligen att hon hade en tid klockan 10.00. Så vi var där då de öppnade och stegade fram till närmsta nisse vi kunde hitta där inne. Då hör jag Sara fråga henne vilket tid hon skulle vara där, så med andra ord så visste hon inte det innan men sa till mig att hon hade en tid inbokad klockan 10.00... Hon ljög för mig. 11.30 var det tydligen bestämt att hon skulle vara där så då blev det tacotallrik och glass för att fördriva tiden. 
Jag knäppte kort på detta då jag häpnade över hur god polka-glassen var! Den bör ni alla pröva!
Dessutom så var det inte fel av mig att äta glass. Visst jag har börjat "Mitt nya liv" men har man ont i halsen så är glass en välsignelse, och vid krig och sjukdom är allt tillåtet.
Det skymtar även en daimglasskula där under, men den vara bara en reserv ifall polkaglassen skulle vara äcklig. Båda slank ner finfint.
Inne på arbetsförmedlingen så hittade vi ett vackert vattenfall som Sara naturligtvis petade lite i. Fint ändå, att de anstränger sig för att skapa en lugn och harmonisk miljö för oss deprimerade och arbetslösa människor. Kanske har just det där vattenfallet räddat många vilsna själar från att springa hem och karva sig i handlederna.
När Sara var där inne så roade jag mig med att försöka blåsa tuggummibubblor. Det var ett tag sen jag gjorde det och jag måste erkänna mig vara lite ringrostig. Men skam den som ger sig! Man får ta att folket runt om kring en tycker att man är dum i huvudet när man fotar sig själv i full färd att blåsa bubblor, men när man får till en riktigt stor jävel är det helt klart värt det.
Practice makes perfect, som man säger i staterna. Medans vi i blygsamma Sverige säger övning ger färdighet. Men jag, jag är tammefan perfektion jag. På sista bilden ser jag dock bara svullen ut.
Sen handlade vi lite smått, jag fick med mig allt möjligt småkraffs. Handlade massa mat också, en riktig storhandling, så det ska jag ha plus i kanten för tycker jag.
Till sist bjuder jag på denna goding vi hittade inne på dollarstore. Det är få män som kan bära upp en reflexväst, och en reflexväst endast, på det där viset. Det är något i den där stilen jag behöver i den andra sänghalvan då Eken är i Skåne. Hör av er om ni känner er träffade. Tack.
Min sjukdom
Jag vaknade upp imorse och märkte att min halsont har förvärrats sen gårdagen. Vi vet ju alla vart detta kommer sluta, nu finns det ingen återvändo. Huvudvärken, febern, muskelvärken och allt annat hemskt som ingår kommer snart att ta över min kropp och jag kommer inte kunna göra annat än att ligga på soffa och jämra mig.
Och vart är min sambo i allt detta? I skåne och jobbar för att kunna försörja mig. Jag har alltså ingen som kan ta hand om mig. Så jävla dålig stil av honom tycker jag.
Själv ställer jag upp i alla lägen. Jag är en så fruktansvärt bra flickvän. Och vän förresten, för om sisodär 20 minuter ska jag slänga mig i bilen och skjutsa Sara till arbetsförmedlingen, trots att sjukdomen sprider sig mer och mer i min fragila lilla kropp. Men sån är jag. En riktig kompis, helt enkelt. Ställer upp i vått och tortt. Through sickness and health så att säga.
Åh, nu fryser jag om fötterna också!!! Det är bland det värsta som finns när man har ont i halsen, för på nått vis så vet man att detta förvärrar förkyldningen. För sjukdomar och kyla går ej ihop, det är ju något våra mammor tutat i oss i ett tidigt stadium. Har man för lite kläder på sig blir man sjuk. Hur kommer detta sig egentligen? Satsar kroppen allt på att värma upp sig att den helt glömmer att slåss mot viruset man har i sig? Som en målvakt som blir distraherad av en läcker brud som passerar? He shoots, he scores!!!
Sen är det bara att bädda ner sig med halstabletter och sen ligga och rotera för att jämna ut nästäppan.
Så idag ska jag bygga upp ett litet förråd för att leva i isolering i sisodär en vecka. Sen är jag redo. Come and get me, säger jag bara.
Fan också!
Heaven or hell?
Eken smög sig på mig när jag stod i duschen, för inte så länge sen. Dock så uppfattade mitt spindelmanssinne detta innan han lyckades skrämma mig, och jag stack fram mitt lilla huvud och upptäckte att han även hade kameran med sig. Han tänkte ta nakenbilder på sin stackars oskyldiga flickvän i smyg, vilken äcklig människa va?
Hur som haver, studera mig!
Själv blev jag fruktansvärt road av denna bild. De svarta, ack så fruktansvärt svarta ögonen och den förvridna munnen vittnar om en slags rädsla för mitt liv, samtidigt som jag eggas av spänningen.
Jag slits mellan att fly för mitt liv eller att stanna och slåss, och jag kan inte riktigt välja mellan dessa två ting, därav min ambivalenta uppsyn.
Man vet ju aldrig det kan vara en våldtäktsman eller en mördare, heaven or hell, så jag slänger ut mitt huvud utanför duschdraperiet för att avslöja sanningen. Ska jag fly eller göra mig medgörlig, tänkte jag kanske. Har jag tvättat mig ordentligt inför denna händelse?
Men det var bara Eken, så jag svor åt honom och spottade på honom, sen sprang han iväg gråtandes och jag kunde fortsätta med att förbättra min hygien.
Detta får mig även att minnas en kväll för säkert snart två år sedan. Det var jag och mina vänninor Phäntie och Lilly. Vi spelade ett spel som hette "Trodde du, ja", alternativt som Phäntie trodde: "Trubbel! Du! Jag!" Lilly får uppgiften att tugga på mitt eller Phänties hår, detta är för spelaren valfritt, eller så får man ta ett minuskort vilket inte alls är gynnande för spelaren.
Lilly väljer minuskortet, varpå jag och Phäntie börjar tjaffsa om att det inte alls vore så farligt att tugga på vårat hår.
Jag säger: Vi hade ju lätt gjort det, det är väl inget farligt. Jag duschade ju för bara någon timme sen. Phäntie säger att hon är minsann nyduschad hon också varpå Lilly yttrar sig:
"Jag tror mer på Sanna."
HAHAHA!
Varför behövde hon säga så?! Hon tycker alltså att Phäntie är lite smått ohygienisk, och förutsatte att någon av oss ljög, därav måste det vara Phäntie.
Ah, good old times.
(Hehe, lägg märke till att jag skrev "vårat hår" som att vi delade hår jag och Phäntie, likt två vanställda siamesiska tvillingar. Jag förstår i så fall att hon valde minuskortet.)
Mitt nya liv!
Hehehe, ja ni hörde rätt, jag gör det igen. Jag ska bli en ny och bättre människa.
Imorse vaknade jag och var oerhört sugen på lakrits, men istället åt jag en riktig frukost... troligen berodde detta på att jag inte hade någon lakrits, meeen, alltid något.
Jag har alltid tänkt så här att jag kan sluta med godis och jag kan börja träna när jag verkligen behöver det, när jag blir tjock men än så länge så är det ju inte nödvändigt... NÄ, INTE OM JAG VILL DÖ I FÖRTID!
Jag äter bara onyttigt och rör mig aldrig! Min kropp bryts ner en dag i taget och snart så kommer Eken komma hem efter en av sina Skånevisiter och finna en halvt förmultnad flickvän i soffan, med en av "morfars makalöst mumsiga kexchoklad" i handen, som inte alls är goda faktiskt men SOM JAG ÄTER ÄNDÅ!
Jag hade flyt ett tag alldeles innan studenten, då jag åt relativt nyttigt, om man bortser från spriten jag förbrukade under dessa dagar. Min underbara kropp förtjänar lite ompyssling. JAG ÄR VÄRD SÅ MYCKET MER! Så nu kör vi, allesammans. Jag ska bli en bättre Sanna.
Tack för stödet?
Glömska.
I några sekunder satt jag där, oviss om vad som väntade. Är mina dagar räknade? Har min osunda livsstil tagit ut sin rätt, har jag misskött min kropp så fruktansvärt att den ger upp nu? Är detta slutet?
Då kom jag på mig själv med att hålla andan. Det var bara lite syrebrist jag led av. Jag glömde helt enkelt att andas för en stund, jag förnekade den mest simpla reflexen av dem alla. Men det är bra igen nu. Tur att jag kom på mig själv!
Hejdlöst.
Tisdag ju.
Eken har nu åkt till Skåne och lämnat mig i fattigdom och elände. Jag hatar känslan som kommer krypandes nu, känslan av tristess och ensamhet. Rastlösheten sätter sig i kroppen och jag vet varken ut eller in, för lusten till att hitta på något är som bortblåst. Jag vill göra något men allt är tråkigt!!!
Sen har jag knappt någon mat heller!!!
Förut när Eken var borta åt jag knappt något, för jag blev inte hungrig. Nu vill jag äta hela tiden. Hur ska detta sluta?!
Sara och jag drog till hotellet och åt lite pärgröt och fläsk tidigare idag, mycket gott. Sen drog vi hem till mig och tog en liten promenad, so far so good. Men sen satte vi oss och började diskutera fredagens utgång, och helt plötsligt kom så många minnen tillbaka! Allt blev så tydligt och så verkligt, varför varför varför?! Inte för att jag skämde ut mig och sa elaka saker till folk, snarare tvärt om. Jag gick fram till en brud, som jag och Sara inte alls gillar så mycket, och sa att hon var "så fin!"
Va?!
Varför gjorde jag det, hon är bitchig och inte alls så jättefin, så varför?! Jag hade glömt detta tills Sara påminde mig, och då mindes jag även hur jag tänkte just då: "Varför ska man hata, det är ju så onödigt." Hon stod förvisso i baren och var i full gång med att servera mig en drink, vilket kan ha förskönat henne något, men jag gick ändå för långt i mitt uttalande.
Jag var dum i huvudet i fredags, helt enkelt, klart man ska hata lite. Det är normalt.
Sen blir vi så sociala, jag och Sara, vi ska konversera med DJ:en, vakterna, bartendern o.s.v. vilket kan vara riskfyllt om man vill återvända till stället.
Åh, nu lägger vi krogen på hyllan i några månader igen.
It's raining, man!
Ah, det regnar! Ett riktigt spöregn är det också. Jag blir så harmonisk av regn, jag älskar det. Längtar tills sommaren börjar bjuda på de där riktiga åskvädren också.Inte bara det här med att man kan sitta inne och häcka utan att få dåligt samvete, det är ju mysigt också! Sen känns dagen längre, dels för att man kan slappna av och inte känner lika mycket krav på att hitta på något, och dels för att det aldrig blir riktigt ljust.
Igår var det strålande väder och det nyttjade jag och Eken genom att ta en liten promenad med kameran, efter att jag jobbat klart. Vi tog vara på det fina vädret. Idag hade jag gärnat stannat hemma och tagit vara på det dåliga vädret genom att spela L4D eller kanske kollat på family guy, men jag måste ju faktiskt jobba. Det är extrajobbarnas lott det att få slava då ni andra jävlar vägrar att jobba...
Sönernas dag...?
Som den lilla spexare jag är satt jag även i fredagskväll och tog groteska bilder på mig själv. Njut.
Jag har börjat inse att jag nog lider av en sjuklig fascination av mitt eget utseende. Dags att skära ner lite kanske? Jag börjar känna mig...mättad? Om även jag kan få nog av mitt förvridna ansikte, så kan jag förstå hur andra känner sig. Jag ska tänka igenom det här lite grand, och minska på dessa förfärliga inlägg. Ni är välkomna.
GLAD PÅSK
God morgon allihopa!
Blev en blöt natt igår, som avslutades med kebab. Dock måste jag säga att jag känner mig lite lurad gällande kebaben. Då jag satt där och slaffsade och åt likt ett djur, så föll något jag skulle uppskatta till närmare 50% av min kebab ner i mitt knä, lite sporadiskt. Runt om kring mig satt mina vapendragare för kvällen och suckade: Men Sanna... Och plockade åt sig av resterna likt små utmärglade skator, så fort att jag själv knappt fick i mig något! De hade också en varsin måltid i famnen men tydligen så räckte detta inte.
Annars då? Jo, ömma fotsulor, mycket törstig och lite trött. Tecken på en bra en gårdag. Tröttheten förväntas öka under dagens lopp, och kanske att lite illamående uppkommer senare då jag nyktrar till, men än så länge är jag mer eller mindre på topp.
Tummen upp!
Long Friday
Jag börjar...NU!
Outfit...
Tror ni jag får nått ragg?
Inte skönt
Och tio minuter senare så det renskrapat på tallriken. Det är inte skönt.
Ett break.
Jag förstod det, jag borde ha stannat på ica istället för att gå hem. Men, men bara 2,5 timme kvar nu sen är det slut för dagen.
Och till er som tänkt att påskhandla i eftermiddag: NEJ!!! Inte förän efter fem, okej?
En Stenmark:
Du fattas mig...
Kunde man inte sova riktigt så fanns den där vaggade in dig i en kokong av trygghet.
Vart finns du nu, käre vän? Du fattas mig..
Pimpling på långfredag.
You know me...
Trött, slut och konstig.
Nä nu ska jag tvinga in mig själv i duschen. Ha en trevlig kväll för i helvete.
Life is good as they say, and so is your mom...
Hur som haver så såg jag även årets, för mig, första fjäril! Försökte ta en bild på denna, ser ni den? Det kommer ju garanterat frysa ihjäl mycket snart, jag menar; säg den lycka som varar för evigt. Meeen, låt oss njuta av det så länge.
Som för de flesta andra så har ju solljus en positiv inverkan på humöret så här efter vintermörkret, och jag har kännt mig på toppen humör hela kvällen! Jag har sprungit runt i lägenheten och sjungit och dansat för mig själv i total eufori! Då borde jag ju vara mer trevlig mot människor också, men nja... Det är väl så där med den biten. Två bekanta, varav av en av dem min sambo, har nämligen försökta nå mig ikväll och allt jag blivit då de ringt är arg. De tränger in i min perfekta bubbla och förstör. LÅT MIG VARA LYCKLIG FÖR MIG SJÄLV.
Jag har snäst åt dem och kännt mig lättat då de vill avsluta samtalet, p.g.a. mina små spydigheter, utan att jag alls få dåligt samvete. Sen har jag åter njutit av min ensamhet.
Jag har även slagits av min egen perfektion gång på gång under kvällens lopp! Sett mig själv i spegeln och inte kunnat låta bli att le lite flirtigt åt mig själv, skrattat åt mina egna brilljanta skämt och bara trivts med mig själv, utan att det blivit så där pinsamt tyst. Gnistan finns där. Jag tror faktiskt att jag ska fortsätta träffa mig själv och se vart det leder...
Den simpla människan
Note to myself: Fäll ner persiennerna och införskaffa luftgevär.
Om en timme ska jag först hämta Ädlan, sen drar vi till jobbet för att passa upp på semestrande stockholmare och annat otyg. För er kanske det är lite svårt att välja mellan dagens och en hamburgartallrik, men när ni har bestämt er så det inget mer med det. Men bestämmer ni er för hamburgartallriken så är det jag, min arma sate, som får stå i köket och fritera strips, mikra bröd, kladda med dressing och tjaffsa med sallad. Tar ni dagens så märker jag knappt av det, och ni slipper få en främmande människas saliv under tomaten. Tänk på det nästa gång.
Vi har även upptäckt ett litet fenomen då det är långa köer. En hamburgare är lätt att göra iordning och görs utan gnäll från min sida, men är du först i kön och beställer en hamburgare/paj/schnitzel eller vaffan du nu är sugen på, så kommer 90% av de resterande i kön beställa precis samma sak. För så enkel är människan, mina damer och herrar, fascinerande va?
Nej, nu ska jag ta och smälla i mig någon slags frukost för att sen försöka att komma till jobbet i tid.
Ha en underbar dag o.s.v. Bjuder på en Stenmark:
Fight Club
Fight club på femman nu, kolla för guds skull, en av de bästa filmerna som någonsin skapats enligt min mening.
God natt...
Hot: tjocka lår och korta shorts.
You say I'm premature, I just call it ecstasy...
JAG ÄLSKAR DEN!
Trött och tacksam
Jagade upp en mycket trött och bakis Koffe vid halv åtta-tiden. Blev en rask morgonpromenad till tåget, ett adjö till vimpelpojken och sen raka vägen till hudik med min mor, systeryster och hennes två yngsta.
Kompenserade min förlorade sömn med att shoppa loss lite! Nu har jag lagt alla mina nyinköp på golvet i kontoret så jag kan njuta av dem lite extra av dem innan de åker in i sina lådor och hyllor, för sen försvinner magin och de är bara en del av alla andra grejor.
Ikväll så väntar en luuugn kväll i soffan framför tvn för att sen somna jättetidigt!
Vill tacka Sara och Kristoffer som gjorde min misslyckade onsdag till en oerhört rolig onsdag, också ett tack till min syster som tvingade med mig till hudik så jag fick shoppa loss lite och till min mamma som bjöd på fika och köpte ett armband åt mig! Och sist men inte minst vill jag tacka Eken som stod ut med mina meningslösa telefonsamtal hela förmiddagen, då sömnbrist och alkoholpåverkan ledde till "paniksaknad av sambo".
TACK!
Ensamma lilla jag
Sara är i klimakteriet och Martin dödar hellre killingar än att gå ut med mig.
Nu ska jag köpa tre pizzor och fem kilo godis och smälla i mig i min ensamhet.
