Summer Meet.

Ja men herregud, det var ju Summer Meet här i Hudiksvall. En slags cruising liksom. Längesen nu, men jag glömde säga det. På dagen fick vi åka med ut till hamnen för att gå runt och kika lite och äta munkar. Jag följde med på ett villkor. Att få se en Sam och Dean-bil. Mattias suckade och skakade på huvudet, vilket jag tog som en garanti.
Och jag fick typ se en. Eller flera som var ungefär. Så jag nöjde mig med det. 
På kvällen blev vi runtskjutsade i Örjans ögonsten och njöt av den vackra solnedgången, även om håret stod åt alla håll och det drog kallt i och med att grabbarna promt skulle åka nedcabbat. 
Här följer ett flertal bilder från dagen/kvällen. Lite mörka här i bloggen ser jag, men må så vara. Vi börjar med Örjans bil högst upp då.
 
 

Söndagsmys.

Söndagen är här som avslut på en fantastisk vecka.
I måndags begav jag mig hem till min blygsamma lilla etta för att hämta räkningar och med nöd och näppe rädda livhanken på mina kämpar till krukväxter. Jag träffade även Mickis för lunch och lite solning för att sedan jogga hem till min lilla mor i stekande hetta och anlände sjöblöt i svett med en lila färgton i ansiktet. 
Sen har jag spenderat mina dagar med svärfamiljen då Mattias varit på jobbet. Mattias syster Emma har nämligen hittat hem över några veckor och vi har njutit av det fina vädret och spelat spel tillsammans. Vi tog även en utflykt ut till Stocka och planerade att införskaffa ett sommarhus där någon gång och ta igen den där seglaruppväxten som både jag och Emma känner att vi gått miste om.
 
 
Dagarna har varit underhållande och har därmed gått rysligt fort, och nu sitter jag här- solkysst och lite trött- och hämtar kraft för den kommande Göteborgsresan jag och mamma ska ge oss ut på till veckan.
Söndagen spenderas som den bör, med goda måltider och filmhäng.
Mattias tupplurar och jag har beslutat mig för att på nytt snöa in mig i Supernatural. Förra avbrottet togs nämligen mitt i säsong åtta och nu har jag tillgång till hela den säsongen. 
Jag vet att det kommer bli jobbigt, jag kommer att gilla det alldeles förmycket och sedan kommer jag sitta där snopen och knäckt över att det hela på nytt sätts på vänt. Jag älskar hela konceptet med serien. Varje liten detalj, miljöerna, personerna, Impalan. Hela allt det där. Känslan. Mest Dean kanske. Och det kommer göra så ont när det är över igen. Jag vet det.
Men jag måste fortsätta. För Kansas säger det. Carry on my wayward son. 
 
 
 

Bio och pretto-jogg.

Hör och häpna! Vi lämnade lägenheten idag!
Visst, vi har väl gått på stan var och varannan dag, köpt mjukglass och så, men mest datahäng liksom. Lite läsa. En joggingtur här och där.
Nu fick vi tummen ur och gick på bio. World War Z. Jag hyste lite agg mot personalen på bion som var så oerhört ineffektiva men i övrigt var det en trevlig upplevelse, speciellt när jag skrämde livet ur Mattias genom att själv blir jätterädd och reagera lite för häftigt. Det blev popcorn, läsk och sedan en panikjogg från min sida när vi kom hem då allt stillasittande åt mig innifrån. 
I regnet sprang jag. Som man ser hurtiga människor göra ibland. Det bjöds på solregn och en oerhört vacker regnbåge, och när jag kom fram till det stället där solen nådde mig med full kraft var jag tvungen att jogga baklänges ett tag för att få känna den märkliga kombinationen av varma solstrålar och svalt regn i ansiktet. Sen insåg jag det vore trist om jag ramlade och bröt benen bara för att vara så där pretentiöst livsnjutande, så jag vände mig rätt och flåsade på i den normala färdriktningen.
Men mysigt vare! Eller ja. "Mysigt".
Jag bjuder väl på lite randombilder från Instagram i brist på annat. För att fylla ut liksom. För det är otäckt när det blir helt kalt å, som flickan sa. Hejsålänge.
 
      
 
 
 
 
  

Semesterläsningen.

Men jag har ju semester hörni, sluta grubbla på det nu!
Första veckan är snart över och jag njuter av varje sekund. Typ. Har tvingat ut mig för några turer löpning och det har kanske varit något svårt att njuta av de sekunderna då svetten rinner ner i ögonen, men i övrigt tycker jag att jag har lyckats vara perfekt semesterchillad.
I och med att jag närmade mig slutet på den sista "Fifty shades of Grey"-boken (Oh. My. God.) så beställde jag hem semesterläsningen från Adlibris.
Slog till på dessa små rackare:
 
 
 
I och med semestern har jag pausat mitt gymkort och tänkte att jag ska satsa mer på löpningen samt pina mig till lite hemmaträning, och kanske ta mig an lite mer "teori". Därav de två mer träningsinriktade böckerna. Bli lite pepp kanske. Få lite mental spänst i benen, liksom. Ja. 
Jag har läst ut "Jag vill ju bara se bra ut naken" av Jonas Colting redan och fått fnissa lite. Visst, den bidrog inte till några enorma aha-upplevelser, men var rätt så uppiggande och får mig nog att lägga om träningen lite framöver. 
Tänkte hugga in "Born to run" av Christopher McDougall, men då ba! Kom ett wild card!
Svärmor lånade mig Martina Haags "Heja, heja", så den jäveln svepte jag på kväll. Oehört lättläst och inledningsvis jävligt rolig för att sedan mynna ut i ett helt okej avslut.
Givande bokrecensioner jag ger va? Ja, bättre än så här blir det inte, jag har som sagt semester, läs skiten själv för satan. 
Nu har jag tagit mig an "Born to run" och känner att detta kan vara lite utav en besvikelse, men jag har bara kommit åtta kapitel in ännu och vem är väl jag att måla fan på väggen i detta tidiga skede. Så jag nöter på. 
Jag spar klassikern om hundraåringen ett tag till och tror nog att belöningen för att jag tar mig genom "Born to Run" får bli "People who eat darkness", boken som fick fokus på bilden då den helt enkelt är min förutfattade favorit. 
Verkar lite kuslig och lagom spännande, samt att jag såg det som ett utmärkt tillfälle att bättra på den aningen rostiga skolengelskan något. Det är ju aldrig helt fel att utöka ordförådet inom kategorin Ritualmord. Den ska tydligen handla om en brudjävel som blir kidnappad i Tokyo och sedan hittas lemlästad på ett föga smickrande vis i nån sorts grotta. Spännande va?! Och det ska vara verklighetsbaserad mitt upp i alltihopa!!! Jag vet vad ni tänker, jag tänker det också: Shit pommes.
Nä, ska jag behöva sitta här och redogöra allt för er kommer jag aldrig få ta tag i den där boken så jag gör ett abrupt avslut här och tvingar ner mig i springboken igen. Kanske stretchar jag lite under tiden, för ni glömmer väl inte stretcha? Nä, bra.
Hejmäerda.
 
 

Kvällsnöjen.

Jag och Mattias åkte iväg för att ägna åt oss lite kvällsfiske. Tyvärr så tycktes sjön vara tvärdöd och myrorna var otroligt folkilska, så jag spänderade större tiden med att stampa och kontrollera mina ben och skor, så här:
 
 
 
Men annars var det mysigt, härligt väder och trevligt sällskap. Ja, om man räknar bort myrorna då som sagt. Mattias lyckades även kasta fast draget vid första kastet, men då jag är världens bästa flickvän (och löljligt orolig för att något djur ska fastna i linan eller kvävas av draget) så jag slängde mig ut i det iskalla vattnet och tog mig frustande ut till stocken som var boven i dramat. Nog för att jag skar upp mina fotsulor på sylvassa stenar, men jag räddade både Mattias drag och kanske en simmande älg eller nått. 
Mysigt var det i alla fall. 
 

 
 
 
 
 

Järvzooet.

Ja vi tog oss till Järvzoo på söndagen. Klappade en galet mjuk ko och kollade på lömska järvar. Så det var fint.
 
 

Smärtan.

 
 
I tisdags tänkte jag att det är lika bra jag tar ut mig ordentligt på gymmet i och med att det inte skulle bli någon träning på onsdagen eftersom att Mickis skulle komma och socializa. Sagt och gjort, onsdagen anlände och träningsvärken lika så.
Mickis tyckte dock att vi skulle jogga tillsammans. Konditionen är ännu en skamfläck för mig men jag bet ihop, satsade och överträffade mina egna förväntningar.
Nu sitter jag här, med tisdagens och gårdagens träningsvärk kombinerat och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Smärtan är sanslös.
Men no pain, no gain säger de ju, och jävlar vad jag måste gaina nu. Det är ju bra att ha mål. Butt.
 

Järvsö Crêperia

När Mattias var här i helgen var tänken att vi skulle kolla in björnungarna på Järvzoo på lördagen men Mattias tog en lite för lång sovmorgon så det hela fick skjutas på till söndagen. Men lördagen måste ju fördrivas på något sätt så vi begav oss till Järvsös egna crêperie för att avnjuta lokala sötsaker och kolla in läget liksom. 
Och det var en fröjd.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0