Susanna

MEN VAD GJORDE JAG I LINKÖPING DÅ?! Jo jag ska berätta.

Jag har ju sökt lite utbildningar till hösten. För att hålla möjligheterna öppna, så att säga. Och en av dem var Massage- och friskvårdsterapeut i Linköping. 

De som klassades som behöriga blev kallade till intervju. Typ alla klassas som behöriga.

Jag tänkte att Linköping ännu var en svart fläck på min världskarta och behövdes lysas upp, så jag bokade tågbiljetter och hotell för att ta mig an denna lilla studentort. 

Efter fem timmars färd i söndags så var jag framme och kunde leta upp såväl hotell som skola för att kunna känna mig lugn inför morgondagens prövning. Jag och sällskapet gick sedan runt lite för att se vad som erbjöds i staden och avslutade med att leta upp närmsta Hemmakväll för att köpa med en "liten" godispåse för att förgylla hotellvistelsen något. 

Sockerstinn och belåten somnade jag in efter att ha ställt två väckarklockor. Man vill ju inte försova sig när man åkt så långt. 

Jag vaknar med ett ryck. Mattias trynar oberörd bredvid. Helvete. Vad är klockan?! Efter en stunds skapligt osmidigt famlande får jag tag i mobilen och kisar mot den starkt lysande displayen. 00:20. Där och då förstod jag att det skulle bli en lång natt.

Gång på gång upprepade jag den proceduren tills klockan äntligen ringde. När jag sedan tog  mig in i badrummet och granskade mig själv och mina ögonlock som under nattens bravader svullnat upp och tripplat sin normala storlek insåg jag att det kanske inte var de bästa förutsättningarna för att söka en hälsoutbildning. Jag menar, det kanske inte ger det bästa intrycket att se ut som att man precis har bohemrejvat sju dagar i rad, men jag hade inte mycket till val.

Apatiskt stirrande tryckte jag i mig hotellfrukosten och lät därefter mina krumma ben bära mig till skolan 45 minuter innan intervjutiden trots att den endast låg max 20 minuter bort. Jag kan tänka mig att intervjuarnas första anteckning blev "Nervklen".

Jag fick i alla fall 25 minuters konversation med en annan smått nervös sökande, vilket var riktigt trevligt, sedan var det dags för intervju.

Där satt jag med rödsprängda ögon och ett maniskt leende och slängde ur mig klyschor i stil med "mitt absolut största intresse" och "brinnande passion" samtidigt som jag fick bedöma min egen hälsa på en skala från ett till tio. 

Efter intervjun och ett litet prov så tog vi en till vända genom stan, men det spöregnade och luktade surgädda så ingen av oss var väl direkt knäckt när klockan slog 15:00 och det var dags att börja färdas hemmåt igen.

Nu får vi se om jag lyckades peta in något orginellt i mina uttalanden under intervjun, men knappast så orginellt att jag sticker ut bland 180 sökande.

Men jag har fått lukta på Linköping i alla fall, alltid något.

 

Lördagen. Den var fin. Den var verkligen det.

Det började med Mattias vinklade upp persinennerna och försökte med en vanliga finten att säga att det är skitväder i hopp om att jag ska acceptera det och sätta mig vid datorn. Men den här gången hann jag snappa upp att det vällde in osannolikt mycket ljus under den snabba titten och jag bestämde mig för att syna bluffen.

Mycket riktigt. Det var en utedag. Till Mattias stora förtvivlan.

Jag snörade på mig skorna och slet med mig kameran för att tvinga ut min transparante följeslagare på äventyr. Det blåste lite men jag kunde inte backa nu. Friskluft skulle inhaleras och D-vitamin skulle upptas. 

Det blev en hamburgarfrukost i solen och lite sporadiskt fotande, sen häng vid kajen där jag iakttog strömmingsfiske och uthärdade ungefär åtta stycken "Känn på min vad, känn vad kall den här" varierat med sju "Men det blåser ju som fan" innan vi begav oss mot årets fotoutställning av Forsaeleverna. 

När jag fått nog med kultur tog vi oss hem och packade fiskegrejerna för att hämta upp lite fika samt en till Mattias och sedan fånga gammelgäddan. Även där blåste det utav bara helvete, men alla fick fisk. Ja, alltså alla utom jag då. Jag får aldrig fisk. Lika glad är jag för det. Men gladast är nog fisken.

Jag muttrade lite över att det inte blev något gym den dagen, men Mattias börjar bli en jävel på att avleda mörka sinnesmoln och lockade fram leendet på mina läppar igen genom att lova en löptur när vi kom tillbaka. 

Sagt och gjort, när vi kom hem svidade vi om och tog två varv runt vattenhålet. Min kollega hade tydligen sett oss och nämnde detta på jobbet i onsdags.

"När såg du oss då, när vi gick eller sprang?!" frågade jag hoppfull av att han kanske sett mig när jag såg sportig som fan ut.

"Jag tror ni joggade" svarar han vilket inte riktigt var svaret jag önskat.

Nåja, det var i alla fall alltså en dag som absolut fångades och vaggade in Mattias i en falsk trygghet om att han nu gjort rätt för högt antal kommande innesittarhelger, och det kan han ju få tro ett tag. 

Ribban är lagd för sommardagarna. Nu kör vi.

 

 

Okej, jag var i Linköping och stressade loss söndag till måndag, vilket är väldigt ansträngade för en lat individ som mig. Detta har gjort att jag nu ligger sjukt back på energi. 

Måndagskvällen var jag så där skönt trött på, så där mosig och fluffig som man bara blir när man bombats med intryck. Sov alltså som ett barn, men bara några få timmar då jag skulle upp halv sex för att åka till Järvsö. Tisdagkvällen gick till att ta vara på de sista timmarna som Elina var Järvsöbo, vilket också resulterade i en senare sänggång.

Så idag, onsdag, bestämde jag mig för att slopa träning och bara äta en god middag och städa upp lite för att sedan lägga mig i god tid och verkligen få min skönhetssömn. 

Klockan 20:00 kollade jag på klockan och insåg att jag inte börjat städa någonting alls. Och imorgon ska jag ju packa inför helgens äventyr, klippa mig, träna och tvätta. Städningen behövde alltså göras ikväll.  Men jag var ju så trött.

 

 

VA?! JAHA?! SÅ NAIV!

Jag är ju tydligen den mest koffeinkänsliga människan någonsin.

Effekten smyger sig på mig och jag märker inte att jag plötsligt rycker i hela kroppen och slungar mig i tankegångar likt en djugelapa i regnskogen. Nu sitter jag här efter att ha rensat gardroben, pratat hål i huvudet på Karin via telefonen och vattnat sönder mina krukväxter. Förvisso var det bara två timmar sen jag intog den varma drycken, men jag borde verkligen försöka sova nu. Borde, borde, borde. Verkligen, verkligen, verkligen. Mycket att stå i imorgon och så. Men jag är ju förvisso fortfarande ung. Hyfsat i alla fall. 

Det kanske inte skulle skada med en kopp till, förrådet behöver ju röjas. På återseende, mina kära. Den här gången menar jag det verkligen.

 

 

 

God morgon. Här ligger jag med ett pickade kaninhjärta och är klarvaken trots att klockan bara är barnet i lördagsmått mätt. Att jag dessutom överträffade mig själv i uppesittarkväll gör ju inte saken bättre. 

Detta är egentligen bara ett försök till att blogga från plattan vilket hittills går över förväntan. 

Jag kan ju bjuda på lite intagrambilder så länge. Bara för att visa vad livet består mest av nu:

 

 

   

SYND OCH SKAM!!!!

Så känner jag.

Här har ni naturligtvis gått och trott att jag trillade av pinnen på grund av högskoleprovet. Jag dömer er inte för detta, det är en fullt logisk slutsats. Men så är inte fallet, jag har bara blundat för bloggen, slukats av våren och haft fullt upp med sommarpepp.

När jag idag irrade mig in hit så fylldes jag av ånger då jag såg att det ännu är några hoppfulla som kollar in varje dag, oavsett väder och stjärntecken.

Så jag får väl bättra mig. Som jag alltid lovar.

Men vad har jag gjort då?! Jo, allt och inget. Tränat, handlat för mycket på internet, mediterat för lite, ätit saker som inte alls är anpassat för Summerburstformen och så vidare.

Njutit av livet men ändå haft min beskärda del av ångest baserat på så väl åldersnoja som omognad. 

Jag har planer på att bli en bättre människa, som alltid, och även visa mer kärlek i bloggen så jag har något att se tillbaka på. När? Kanske när jag är framme vid en eventuell avsats. Tänker jag hoppa då? Det vet man inte. Det är lika osäkert som att jag lovar att bli mer aktiv här. Men det visar väl sig. 

 

Jag slänger upp en bild från Instagram där det ser ut som jag endast har en framtand i sann hillbilly-anda.