Minnen från Ryssland.
Jag och Eken brukar ibland göra små hemliga resor som vi inte berättar om för våra nära och kära.
Förra sommaren så fick vi kontakt via nätet med tre små trillingsystrar från ryssland. Dessa bodde på ett barnhem och vi åkte ner över tre veckor för att besöka dem.
De tre veckorna rusade förbi och vi älskade de tre små barnen som om de vore våra egna. Eftersom de var föräldralösa tydde de sig även till oss och vi var som en lycklig liten familj.
Sacha, Nischa och Trischawa hette de och var endast fem år gamla. Då de var dags att åka hem, så grät vi allihopa.
Voj nischla ragoyska! Skrek Nischa, som är ryska och betyder: Snälla, åk inte, vi älskar er! Men tyvärr så måste vi åka hem innan någon i vår bekantskapskrets började undra var vi tagit vägen.
Vi tog en bild på var och en av dem innan vi åkte, och nu hänger de i vårt sovrum. Sacha, längst till vänster, var nog min personliga favorit. Hon brukade sjunga för oss och sina systrar på kvällen: Risch neiski, risch neiski, voi valdji, voi valdji. som betydde: Sniffa lim, sniffa lim, oj så roligt, oj så roligt.
Jag minns de tre systrarna med glädje, men fäller ändå alltid en liten tår av saknad då jag tänker mig tillbaka till de tre veckorna på barnhemmet i ryssland.
Grillning och nya grejer.
Efter detta begav vi oss hemmåt för att grilla lite på balkongen. Grannen bredvid blev säkert inte glad över detta, men det blev vi ty köttet blev mycket gott!
Efter det kom jag på att jag ska få finbesök imorgon av miss P så jag satte igång att pyssla lite. Städade och började placera ut alla nya ting jag inhandlat från IKEA.
I sängen är nu bäddad med nytt påslakanset, nytt lakan, två nya vita örngott samt två nya kuddar. And it feels so good.
Rullade ut de nya mattorna så det blir mjukt och skönt att tassa upp på morgonen.
Satte upp lite ramar och monterade ihop den nya lampan som lyser upp så gemytligt där den nu står. Sovrummet börjar ta sig helt enkelt, ska bara upp lite grejer på väggen bakom sängen. Det ska bli en fröjd att gå och knoppa ikväll!
Även toaletten fick sig en liten upphottning med nya mattor, en ny toarullshållare och lite mer färgpassande handdukar på krokarna. En smula fräshare.
<Före Efter> 
Jag älskar nya grejer. Älskar. Detta är ju säkert skittråkigt för er andra att läsa om men eftersom jag är så fruktansvärt lycklig över mina inköp och är inne i mitt pyssel/städ-rus så kan inget hindra mig från att publicera detta. HA!
Imorgon är det jobb som gäller, så nu ska jag slänga mig i duschen för att sedan däcka.
Tack för mig.
Big Spender...
Balen för gymnasie-eleverna pågår för fullt, de svettas nog som grisar i sina snoffsiga klänningar och kostymer nu!
Hur som haver så fyndades det hej vilt på IKEA, så nu har jag lite inredningspyssel framför mig.
Säga vad man vill om mig, men göra slut på pengar, det kan jag!
ikea=jättekul biltema=jättetråk
ikea=jättekul <br> biltema=jättetråkigt
gjorde förresten...
gjorde förresten min första paj igår också. det var broccoli och ädelost i den. även den blev mycket god. <br> hur som helst så sitter jag här och funderar på när Björn och jag diskuterade Guy Ritchie och han lyfter fram värsta skitfilmen med Madonna i huvudrollen. detta tog mig rätt hårt då, men nu inser jag: Han var ju gift med henne hur länge som helst! det var ju inte hans fel, hon tvingde honom, naturligtvis! <br> nu känns det bra igen.
är på...
är på väg till ikea och jag har köpt det godaste glassen. var på väg att ta upp en liftare som såg snäll ut, men har nog sett lite för många filmer för att kunna genomföra det. nu ska jag dock samla mig för en stund, I've got some serious shopping to do.
Framkallningsbekymmer
Man har ett visst antal bilder som man verkligen vill framkalla, kanske max 10st, sen tycker man det är lite så man börjar ta några extra här och var. Sen hittar man ett gäng till som man verkligen vill ha, och vips så är man uppe i en rätt skaplig mängd bilder och när man börjar ladda upp dem så ångrar man de där man tog i början, men då är det för drygt att avbryta det hela.
Sen skickar man in det, och dagen efter hittar man fler bilder som man verkligen vill ha.
Livet är hårt.
No sign of Eken.
Jaja, tur för honom att han tar med mig till IKEA imorgon, annars hade det blivit piskan. Är han inte här innan 1800 blir han även tvungen att betala ALLT jag pekar ut. That would be sweeeet.
Vad tror vi?
Han skulle inte stanna så länge, sen skulle han nog bara titta in en sväng till en annan vän och säga hej, sen skulle han åka hem igen. Är hemma innan middagen iallafall, sa han. Innan fem trodde han.
Det innebär att han har två timmar på sig, vilket egentligen bara är färdtiden. Bara att börja klocka honom då.
Jag är tveksam.
The return of Phäntie
Jag tycker mycket synd om Samantha då hon måste genomlida detta. Men samtidigt så blir jag lite lycklig. Jag går runt
och fnissar lite och känner mig upprymd, för om två dagar får hon nämligen inte stanna kvar på skolan, utan hon måste bege sig hemmåt.
Hon har inget val.
Och här hemma väntar jag, den socialt utsvultna och bortglömda väninnan, och kräver kompensation för denna period av total försumning och misskötsel av vänskap.
På måndag har vi bestämt möte, vi ska äta middag tillsammans och prata gamla minnen.
Så välkommen hem Phäntalonie. Du är önskad.
Great amount of happiness!
Solen skiner och det är molnfritt på himelen, vad mer kan man önska? Jag ska nog ta med mig en bok och sätta mig ute och läsa lite längre fram på dagen, men först ska jag putsa fönster med min nya fönsterskrapa! UNDERBART!
Varför är hon så innihelvetes glad? undrar ni.
Jag vet inte, det bara är så här! Och känner jag mig själv rätt kommer jag bränna slut på min lyckohalt rätt så fort, sen ligger jag där på botten och kravlar igen, så nu gläds vi över detta hörni!
Jag har börjat dagen med den godaste yoghurten, så nu kan det bara inte gå fel. Då kör vi igång med fredag!
Godkänd.
Första lasangen blev med beröm godkänd av sambon. Inte pjåkigt alls faktiskt. Det jävliga är väl att jag förväntas göra det igen nån gång framöver. Nu har jag städat hela lägenheten samt bakat muffins. Ikväll så kommer jag nog inte ha några svårigheter med att somna för en gång skull.
Så jag ger upp nu. Sov gott.
Lasagna...
Morgonstund.
Fångar dagen.
Kände för att göra min sambo sällskap så här på morgonen innan han drar till jobbet, inget konstigt med det.
Jag är ändå inte den människan som gillar att ligga och dra mig på morgonen...
Okej, jag är uppe därför att jag igår sa till Eken att jag skulle gå upp samtidigt som honom men han sa: Visst, du kommer ligga som ett slakt då.
Samt att jag kom på att jag måste ringa och säga upp en grej vars sista inbetalningsdag skulle vara idag om jag inte skulle vilja säga upp det och därför måste jag leta upp de grejerna. Så kom jag också på att jag kanske borde ha stoppat in jordgubbarna och melonen jag köpte igår i kylskåpet, annars kanske de börjar bli dåliga? Eftersom jag ska till hudik med mor idag så borde jag kanske städa upp lite innan jag åker. Sen ska jag boka tvättid idag också, det måste också göras innan jag åker. Så låg jag och grubblade, och som det nervvrak jag är så klev jag upp.
Och nu sitter jag här i innerfordret till Ekens motorcykeljacka. Själva jackan och allt annat har just åkt till jobbet.
Så vad har jag gjort av dessa tvångstankar? Jo, jag har stoppat in melonen i kylskåpet, jordgubbarna står jag i valet och kvalet om ännu. Letat upp grejerna som behövs för att säga upp den där grejen. Motbevisat Eken, även om han innan han åkte sa: Jag förstår inte att du gick upp nu? och insåg då att han inte skulle ha hållit det emot mig om jag inte hade gått upp. Fin kille det där, faktiskt.
Så jag antar att det bara är städning och bokning av tvättid som återstår. Undertiden ska jag smaska loss på jordgubbarna, äter jag upp dem behöver jag ju inte grubbla över dem något mera.
Men då så kör vi igång då!
Tebax.
Jag har varit en dålig bloggerska/människa den sista tiden, men bättring kommer, jag lovar!
Jag ska bara duscha först, så håll ut.
Ni kan hylla mig nu.
Trots-Sanna
Då jag hörde den första åskknallen skrek jag i luren:
-Åh, nu åskar det! Satan va mysigt!
-Dra ur modemet, fort som fan!
-Nej, det tänker jag inte göra.
-Men vaffan, jo det...
Jag avbryter hans predikan med att skrika: Living on the edge, LIVING ON THE EDGE!!! Sen slänger jag på luren.
Hehehe, han älskar mig.
Howdy!
Japp, så nu knyter vi upp skjortan och serverar lite stekar!
Bad Ass
Jo, man sätter upp en tavla. Två krokar. Betongvägg.
Sätter upp den spikrakt.
Klockan 22.17 en vardag.
Bad Ass.
Frysta äpplen
Japp, då äppelskörden varit rik så brukade min mamma skära frukterna i fråga till små lämpliga bitar för att de skulle kunna användas till att baka äppelkaka, sedan frös hon ned dem så vi skulle kunna njuta av denna paj även då snön började falla.
Jag upptäckte dock att de var goda att knapra i sig som de var i all enkelhet - sura och frysna. Doppade man dem i socker så höjdes smakupplevelsen ytterligare.
Nu när månaderna rinner iväg likt smältvattnet på våren så närmar även jag mig min 20års dag, och lämnar alltså mer och mer av min barndom bakom mig. Ingen kan därför dömma mig då jag försöker klamra mig fast vid de små fina sakerna som denna tid hade att bjuda på, med andra ord de frusna äpplena.
Så igår hackade jag upp två gröna äpplen som jag frös ner, och då dagens sötsug satte in kunde jag med värme i hjärtat skutta fram till frysen och plocka fram de frostbitna fruktklyftorna för att fröjdas och smaska loss. Socker var i detta fall inte nödvändigt då äpplena för mig inte var lika sura som jag vill minnas att de var i min barndom, men jag antar blev hälsosammare på det här viset.
Se så, mina lärljungar, iväg och frys in lite äpplen nu på direkten!
The KKK-goat.
Dock så fick jag syn på något som gjorde det hela intressant. Ser ni teckningen på geten?
Är det inte en liten vithuva som uppenbarar sig?
"Islam is the light"-dockan kan slänga sig i väggen!
Vår-deppen.
Haribobussen verkar ju inte komma förbi här heller så det kan jag nog inte sitta och vänta på.
Kanske bör jag ta min mp3, fylla den med djup och sorglig musik och ta en lång skogspromenad imorgon. Tänka på jävligheter och andra tunga grejer? Kanske gråta en skvätt där bland mossa och tallbarr. Tömma min själsliga bägare och börja på nytt, för att kunna ta emot sommaren med glädje och naivitet. Ja, det vore fint det. Så får det nog bli.
Hej så länge!
Min dag? Lustigt att du frågar...
Men vad är grejen med purjolök? Jag lär mig aldrig. Aaaaldrig!!! Den koden kommer ta mig fan aldrig fastna. Nåväl, vad är väl detta att deppa över? Jag satt i kassan i stort sett hela jävla dagen och spelade glad och trevlig, vilket också gjorde mig glad och trevlig(?).
Imorgon blir det Falun för mc-köp och grillning med Ali B och dennes bättre hälft, ska bli fruktansvärt roligt. Dock ska jag vara hemma klockan 10.00 dagen efter för att vara barnvakt, men det hinner vi läääätt om vi ska tro Eken.
Så sorry, syrran, om vi inte hinner hem. Life's a bitch och varken IKEA eller Anna-Karin kommer försvinna den närmsta tiden. Det går fler tåg, helt enkelt. Men låt oss nu tro på Eken, så alltså, I'll be there.
Ja, annars då, vad händer i Sannas lilla vardag, undrar ni, och oj vad många komman hon använder, vad kommer Björn och Lindberg tycka om detta, och pratar hon fortfarande om vad vi tänker eller vad gör hon, det finns inget logik i det vi läser längre, vart ska detta sluta?
Jo det slutar här. Med ett glas vin i mina nya skor. Precis som jag sa att jag skulle avsluta denna dag. Bättre än så här kan det inte bli, tänker jag, men hoppas naturligtvis att det kommer bli det. Varför nöja sig?
Nåväl, nu försvinner jag in i dimman. Take care now, bye bye then.
Måndag på en fredag.
Jag tror jag satt med balkongdörren öppen lite för länge igår för jag har nämligen lite, lite ont i halsen. Om någon träffar på mitt immunförsvar så kan ni ju hälsa det att det vore trevligt om han ville komma hem igen.
Och trött är jag också, måndagskoma fast på en fredag.
Så man kan ju säga att den här dagen inte har börjat bra, men har vi tur så slutar den lite bättre.
Nu ska jag bara lyssna på H&M-reklamen ett par gånger för att tagga till.
Då kör vi då. Som Dr. Shepherd skulle ha sagt om han vore här: It's a beautiful day to sell groceries, people.
Look what you've done
Jag är inte direkt förtjust i kollektionen men såld på reklamen. Fruktansvärt skön.
Glad ändå!
Ni tänker det, och jag vet det också. Han har en annan.
Men det gör inget för idag har jag köpt nya skoooor!!!
Sympati, tack.
Min rygg har gett upp totalt idag. Kanske var jag för äventyrlig igår kväll, vad vet väl jag, hur som helst får jag sona för alla sorters brott jag kan begått under min livstid nu.
Såg ni Greys anatomy igår, bruden med en ryggradssjukdom som fick gå framåtlutad i 90graders vinkel. Det är jag nu.
Då kör vi igång igen då, allihopa: "STACKARS, STACKARS SANNA!"
Kiss the chef.
En stunds desperation infinner sig, men kort efter kommer gnistan; varför ska inte jag kunna laga massa piffiga grejer? Klart jag kan! Först ska jag städa upp så innihelvete här så det blir rent, snygg och fräscht sen så ska jag börja skriva inköpslistor och sätta igång att laga mat så fan efter. Guuud va spännande detta ska bli! Men först en playlist.
"Oj va kul det ska bli!"
Grabbing from the toes.
Grannarna kan ju inte precis klaga på lite skönsång då vibrationerna från borren får finporslinet att ramla ur vitrinskåpet.
Så jag tar i från tårna här och det är så jävla skönt. Befriande på nått sätt. Lite terapi så här på tisdagsmorgonen.
Då tar vi tag i den här dagen då, let's GÅ!
The clever little penguin.
Jag har sett den här filmen och är helt i extas! Kommer på olika saker som pingvinen i fråga tänker när han kommer upp i båten, och ser att det är just det 90% av de som kommenterat klippet också gjort.
Favoriten:
"I'll kick it with you niggas until those bitch ass orcas bounce!"
Ja, det var nog så den softa pingvinen tänkte då han flög upp i båten.
Sen tänker jag också vad roligt det hade varit om bruden vid 1.50 bara slänger sig fram och biter huvudet av honom. Hör man till bottenskrapet i näringskedjan så gör man.
What to do?
Svärmor, hjälp mig!
Tillbaka!
Ah, nu börjar det minsann krypa i era nyfikna små själar. Vad gör Sanna? Är vi inte längre hennes kärleksbarn? Hon har väl inte *gasp* ...skaffat ett liv?!
Nej, inget av de här sakerna stämmer naturligtvis, ni kan slappna av. Jag har nämligen legat insjuknad i något slags magsjukeliknande och kräkts, kräkts och kräkts. Kan ha varit svininfluensan, men nu är jag på bättringsvägen.
Igår var jag faktiskt så pass energifylld så jag fick följa med Eken ut och byta däck. Detta var en sannerligen kraftkrävande uppgift som ledde till fruktansvärda smärtor i mina muskler idag, bara att ta sig till datorn var en pina, så jag antar att jag får sitta här och vänta tills Eken kommer hem och så han kan bära mig härifrån.
Jag har dock tänkt på er, det ska ni veta. Borde jag skriva nått litet? Men, nej, jag har hejdat mig. Varit lite martyrisk och tänkt att; äh, de bryr sig ändå inte. Men så såg jag att till och med Lilly har varit inne och pockat på min uppmärksamhet, så idag kände jag att det nog var dags ändå. Tiden var inne med andra ord. Och vi vet väl alla att efter ett litet uppehåll är det just det där första inlägget som är svårt att skriva, det man bävar för. Men med detta inlägg så rycker jag plåstret och vi har ett par underbara dagar framför oss, mina vänner.
Då kör vi!
Hantverkare.
När man sen kommer upp och märker att de stängt av vattnet utan att förvarna om det så förbättrar inte det saken.
Från och med nu hatar jag hantverkare. De är inte roliga alls faktiskt.
Slidkrans?
Javisst, there's no such thing as a hinna för slidan, så långt är vi med. Detta är en myt och det är bara en liten hudflik som sitter där, ingen täckande hinna, lite påläst är jag.
Men när man säger slidkrans, som de tycker att denna flik numer bör kallas, känns lite fel.
Jag tycker nämligen att det mer låter som könsbehåring runt omkring slidan när man säger slidkrans, har jag fel?
En krans, då tänker jag på nått vildvuxet. En krans är något en dalkulla slänger runt halsen på första man över mållinjen i vasaloppet. En cirkel av grönska som kan hängas på dörren, på graven eller runt halsen. Mer hårigt än köttigt.
Så nja, jag tycker inte att det passar så bra om jag ska vara ärlig.
Judged.
Pratade just med Eken, han har jobbat över igen och är nu på väg hem. Vi pratade på ett tag då han frågar:
-Är du full?
- Vad får dig att tro det?
- Du låter så glad!
- Är jag inte det annars då?
- Jo, det är du väl...
- Ja, okej, jag är lite slirig.
- När åkte Sara hem då?
- Hon kom aldrig...
- Va?!
- Hon dök inte upp.
- Har du druckit själv?
- Nja, jag har haft väldigt trevligt sällskap både via msn och telefon, faktistk!
Vem är han att dömma?!
Phäntie the Puffin.
Nu ska jag berätta om min ariske vän - Phäntie.
Phäntie och jag kom varandra mycket nära under gymnasietiden. Vi gick samma linje och valde även samma inriktining. Vi började träffas allt oftare och i slutet av gymnasietiden var vi så gott som oskiljaktiga.
Sommaren 08 gick ut på att vara hemma hos mig och dricka vin så mycket vi kunde, det var sannerligen en glädjens tid.
Men så kom hösten och Phäntie begav sig till Dalarna för att söka lyckan på annat håll. Hon skulle studera vidare och lämnade mig ensam. Vi svor på att inte tappa kontakten, och i början så träffades vi mycket då hon kom hem och hälsade på. Vi brevväxlade även, och lyckan var alltid lika storslagen då brevet med hästar på damp ner genom brevinkastet.
Allt medan tiden gick så dröjde det allt längre mellan breven, och de gånger hon kom hem började hon få så mycket att göra så vi fick allt mindre tid tillsammans.
Lunch med farfar, sa hon. Spela med bandet. Mamma är nyss hemkommen från Florida, så jag måste umgås med henne. Idag orkar jag bara inte, Sanna, jag är ledsen.
Då jag ringer har hon oftast inte tid, eftersom de har så mycket lektioner och så många nya vänner att umågs med.
Lite nu och då brukar jag kolla igenom min dator efter bilder på henne så jag inte ska glömma hur hon ser ut.
Vi var ett, jag och Phäntie the Puffin, nu vet jag inte längre var vi står.
Hon hade ringt mig för ett par dagar sen och talat in ett röstbrevlådemeddelande. Jag har haft för avsikt att ringa upp men det har inte blivit av än. Varför vet jag inte, har väl haft mycket att stå i.
Egentligen skulle jag kunna ringa henne nu istället för att skriva detta, men hon sover väl vid det här laget.
Jag vet inte heller vart jag vill komma med detta inlägg. Antar att jag vill säga att jag saknar henne.
Vi hade så många fina stunder, minns du dem, Samantha? Vi lekte tillsammans. Skrattade ganska mycket.
Alla dessa internskämt som bara du och jag tyckte var roliga. Det mesta vi sa som bara du och jag tyckte var roligt.
Kommer vi någonsin att återförenas och uppleva samma euforiska galenskap?
Jag saknar dig litet, Phäntie. Det kommer ta lite tid för mig att kunna acceptera dig igen efter denna period av icke-umgänge, men jag hoppas att vi en dag kommer kunna uppleva den sanna vänskap vi en gång hade.
Don't forget the kittysound...I love you.
OBH Nordica.
Insåg att jag höll på att glömma att äta middag, så jag slängde ihop två klämmackor.
(Förresten, vem är det som har fått mig att börja säga klämmackor? Jag sa jämt toast förut, så du har tydligen haft någonslags inverkan på mig. Hatar att säga klämmackor, vill tillbaka till toast. Du ligger på minus nu, klämmacksmänniska!)
I dessa hade jag fetaost, lite keso för att neutralisera det salta och lite tomat och oregano, mycket smarrigt. Dock så blev mackorna jag använde stenhårda på toppen och vattninga under då keson blötte upp allt. Men för fan, det gick i.
Jag använde min superläckra toaster jag fick från Ekens familj, och den funkar mycket bra. Dock så har den spruckigt upp i ena sidan, troligen på grund av värmen. Detta tycker jag är lite märkligt, borde inte en toaster kunna stå emot värme, det är ju hela grejen med den.OBH Nordica är det ju också, ska ju vara bra, men jag har nyligen fått höra om en väns big popper, från samma skapare, vars kupa sprack fullständigt under användning! Det kan ju förihelvete vara livsfarligt!
Tänk er Hela familjen Andersson står samlad runt den lilla popcornmaskinen och förundras över dagens teknik.
Snart ska de få avnjuta varma, nypoppade popcorn!
Lycka, förväntan och kärlek fyller rummet, men så helt plötsligt(!) spricker maskinen och glasskärvor flyger åt alla håll! Blod på köksluckorna, tarmar på skärbrädan och en skalp i vasken!
I bakgrunden spelas intromelodin till "Hitta nemo" om och om igen, som familjen hyrt på macken. Det skulle bli en mysig familjekväll, men tack vara OBH nordicas big popper så kommer den lilla familjen Andersson aldrig någonsin få skratta åt den lilla vilsna clownfisken. Tack vare OBH nordica blev Nemo aldrig hittad. Fan ta er OBH nordica!!!
BFF, not so much.
Pratade med Sara idag, och frågade om hon inte ville komma över på en vinare ikväll och snacka lite skit.
Javisst, sa hon, om inte pappa kommer hem ikväll för då ska vi till honom och fika.
Det var vid lunchtid vi pratade om detta och sen sa vi att vi skulle höras senare om det hela. Gott så.
Men nu är det så att Sara och jag brukar leka en liten lek, nämligen inte svara i telefonen efter avtalat möte.Eller ja, vi och vi, det är väl mer Sara som blir okontaktbar då hon ångrar sig lite ang. den planerande tillställningen.
Så jag ringde för ungefär en halvtimme sen för att höra hur det blir av med saken, vi hade ju trots allt inte tummat på det hela. Och mycket riktigt så ekade signalerna i luren tills den lilla nippertippans röst slog på och förklarade att hon minsann inte var kontaktbar för tillfället men att jag gärna fick lämna ett meddelande.
Det är inte första gången det händer, ty det är en rätt så populär lek oss emellan. Eller ja, lek och lek, hon dissar mig helt enkelt.
Jag borde lära mig att det kan gå precis hur fan som helst då saker planeras med denna lilla hynda, men jag vill inte riktigt ge upp hoppet, så jag väntar...och väntar.
Har suttit med balkongdörren öppen och sprungit ut säkert tre, fyra gånger då jag hör en bil sakta in. Är det hon? tänker jag. Kommer hon ändå? mitt hjärta slår snabbare! Hon älskar mig kanske fortfarande! Best Friends Forever!
Men nej, det är hemtjänsten och luften går ur mig likt en uppblåsbar docka efter att den tjänat sitt syfte. Så lunkar jag sakta in igen med svansen mellan benen.
Så nu stänger jag balkongdörren, låser och släcker ner. Kanske nästa gång.
En Hammare.
Här sitter jag med en hammare mellan benen. Och nu börjar ni förstås undra, varför gör hon detta?
Bedriver hon otukt? Är det fashion? Har hon satt upp en tavla? Önskar hon att hon vore man? Vill hon provocera oss? Ska hon mörda någon? Ta sönder något? Vad i helvete får hon ut av detta?!
Ja, fortsätt förundras ni, för jag säger INGET!
Tlöööött.
Så idag har han förbjudit mig från att sova då han är på jobbet...
Jag är så himla trött just nu! Allt jag vill är att släpa med mig täcket från sängen och lägga mig i soffan, kolla på nått skitprogram på tvn och slockna.
Men det får jag inte av Eken schmeken... Fan ta honom.
Ställd.
Har nu ringt bägge cheferna så nu har jag gjort mitt, därför är jag värd min bag in box och ska sitta med denna och invänta mörkret.
Föresten så blev jag helt lurad av chef nummer två. Syster hade sagt till mamma som sagt till mig att de ville att jag skulle jobba lördag och söndag, men någonstans längst vägen blev det ett litet fel i informationen. Error, helt enkelt.
Så jag ringer chefen och säger att lördag kan jag jobba, men tyvärr inte söndag. Detta godtas, men jag skulle ändå inte ha jobbat på söndag förklarar han för mig, men på fredag då? Fredag? Ja, det kan jag, vilka tider? Säger jag utan någon som helst eftertanke.
Om jag lovat någon något på fredag så är jag ledsen, men jag ska jobba då.
Så nu vet ni det, vill ni få ett medhåll av mig ska ni chocka mig fullständigt, då blir jag så ställd och allt jag kan är att ge med mig.
Annars kan det vara rätt svårt att få sin vilja igenom.
Abuse
Idag försökte jag nå ut till min gode vän, Sebastian. Sebastian är son till chefen på ICA.
Susanna säger:
ja jag ska ju ringa din far lite senare jag också,.
Sebban säger:
han är en obehaglig jävel
Susanna säger:
chefer är alltid lite obehagliga att ringa till
Sebban säger:
jo
Sebban säger:
särskilt dom griniga
Susanna säger:
hehe precis, och din far är inte att leka med asså
Susanna säger:
jag fick egentligen inte säga det här till någon men....HAN SLÅR MIG!!!
Sebban säger:
hehe
Sebban säger:
hur känner du dig då?
Susanna säger:
Nja, det gör ju att det blir lite jobbigt att ringa, om man säger så
Susanna säger:
man vill ju inte reta upp honom i onödan
Susanna säger:
Jag trivs bäst i kassan, där kommer han inte åt mig.
Susanna säger:
Ibland brukar han göra nått utfall, men då skriker jag: Kunderna ser, kunderna ser!! Och då hejdar han sig och springer in bakom möjlken igen.
Sebban säger:
du har den bästa fantasin i världen
När ska någon tro mig?! Jag klarar snart inte mer!!!
Summer job.
Eftersom han vet att jag ska jobba i sommar så ringer han väl när han behöver mig?Min pappa är sannerligen lite lurig när det kommer till detta och låtsas veta mer om yrket än vad han gör.
Jobbet är alltså att köra lotsbil och flagga kring vägarbeten. Se till att det inte sker olyckor helt enkelt. Långa dagar men skapliga pengar.
I år försökte han få mig att ta en till kurs, nämligen skyltansvarig-kursen. Detta skulle innebära att om det är det minsta fel när vägverket kommer och kontrollerar, vägarbetarna har inga västar på sig, någon skylt fattas eller att de står för långt ifrån varandra, så är det jag som åker på det för det är då mitt ansvar.
Och försök övertala en 50årig, tjurig lastbilsförare att ta på sig varselvästen då han är ute och ränner mellan bilarna, inte så lätt ska jag säga er.
Jag sa till honom att jag inte ville vara detta, och då sa han till mig att det är absolut inget märkligt med att vara det, trots att han själv vid ett tidigare tillfälle sagt: Åh fy fan, tänk det där skulle jag aldrig vilja ansvara för!
Min kusin har planer på att ansluta the roadforce i år hon också, och pappa predikade om hur bra det skulle bli, då kunde vi samåka och bo tillsammans o.s.v. Lite senare hör han av sig och säger att: Det är inte så säkert att ni får jobba tillsammans eftersom det krävs en flaggvakt och en skyltansvarig på arbetsplatserna och ni är ju bara flaggvakter bägge två. Jaha?
Förra året jag jobbade så var vi en skyltansvarit och minst tre flaggvakter på varje arbetsplats. Säger han så här för att han inte vet bättre, har jag missat något, eller för att han är kinkig över att jag inte tog kursen?
Far avslutade dagens samtal med att säga att: Nu får du ringa och säga att du är intresserad, annars ringer jag och säger att du inte är det.
Detta är också en sjuk grej, som ett hot då eller?
Och förra året så sa han åt mig att man står fan inte och pratar i telefonen när man är ute på arbetsplatsen, för det ser så jävla illa ut om chefen får syn på mig. Gissa vem som ringde 7ggr per dag? Jo, Papi. Han ringde även chefen x antal gånger, så denne kom tillslut fram till mig: Far din verkar lite osäker om du pallar trycket, hehe.
Nu ska det tilläggas att min far också arbetar som asfaltsfräsare och känner de flesta, så jag är ju Kurres dotra där ute och inte Sanna.
Men jag ska ringa chefen idag och höra mig för lite hur de löser boende och så för mig. Och vill det sig väl så är jag väl snart inne i karusellen igen, upp vi 05.00 och isäng vid 23.00. Wish me luck!
Harmonisk te-stund.
Nu har jag gått och varit sjuk och deppig hela dagen och allt har varit åt helvete. Bestämde mig för att ta en kopp te och tända ett par ljus, och vipps så var jag harmonisk igen. Insvept i en filt satt jag där och smuttade på mitt te och inget ont kunde komma åt mig.
Dock så var jag jävligt noga med att inte titta bakåt i köket!
Förresten så fick jag ju de ultimata te-muggarna av Ekens syster! Jävligt snygga och så fruktansvärt praktiska.
I början tänkte jag att de helst skulle ha varit lite större för att ha varit ultimata, men vid närmare eftertanke så dricker jag mitt te så jävla långsamt, så det blir alltid lite kvar då jag dricker te ur mina stora muggar, alternativt att jag tvingar i mig fisljummet te som sen får mig att må illa. Detta är alltså en perfekt storlek!
Och kolla örat på den! Ser ni så fantastiskt bra?! Min förra favorit te-mugg, som är för stor, har ett litet öra som man bara får in ett finger i. Förstår ni problematiken?
Då man hällt upp skållande hett te i en mugg och ska bära med sig den så vill man inte hålla direkt i muggen eftersom man bränner sig då. Men är örat så jävla litet och muggen stor, så är det omöjligt att lyckas hålla denna rak och stabil med bara ett finger eftersom det blir för tungt med allt te-vatten i!
Man går alltså och försöker stödja upp resten av koppen med de övriga fingrarna vilket lik förbannat resulterar i brännskador.
Denna mugg kan man lätt hålla i utan att bränna sig och dessutom har den en klockren drick-komfort.
Varför gav du bort dem, Jenny?! Jag förstår dig inte! Du får aldrig tillbaka dem, hör du det?! ALDRIG!
Inte storleken som räknas.
Frikort!
Jag hade ju redan tänkt ut ett frikort, men jag får väl byta ut Ernst då...
Me and Eddie
Nu fick vi förvisso inte the best seats in the house, men detta ska vi inte hänga läpp över!
Och jag tror faktiskt att jag mår lite bättre nu... Det kommer bli grymt!
Sjuk...IGEN!
Märkligt, tänkte jag, att jag har feber fast jag inte är sjuk för övrigt.
Idag har jag feber, huvudvärk och lite ont i halsen. Vi började alltså från andra hållet denna gång. Så vi vet ju hur jag kommer få spendera de kommande dagarna. Tummen upp.
Dessutom är mobilen försvunnen, så jag kan inte göra något och jag kan inte prata med någon. På ett vis kan man ju se detta som rätt så skönt, men sjukdomen tar bort mysighetsfaktorn av det hela.
Nej, nu ska jag bädda ner mig i soffan och kurera mig, och ni andra kan väl tycka synd om mig så länge!
På återseende.
The troll mother.
Jag blev ombedd av min chef att ställa upp på en liten grej på första maj, och hygglig som jag var ställde jag upp.
De skulle bjuda hem vänner och bekanta från lite här och var, och bjuda dessa på en bit mat samt låta dem gå en tipsrunda. På denna tipsrunda skulle de stöta på en trollfamilj och ja... Det är här jag kommer in i bilden.
Vad gör man inte för konsten!?!?! Låt mig tillägga att jag skuttade runt i den där utstyrseln 3 timmar, på en sjukt varm dag!!!
Behöver jag säga att det tog ungefär lika lång tid samt 7 flaskor blasam för att reda ut det där håret sen?
Att bjuda på sig själv.
Håll koll på fimparna!
Just ja, sista april så var ju Sara och Martin här och lattjade igen. Och ja, ser ni, jag blev coola halsbloss-Sanna igen. Dock tror jag inte att det är något jag kommer ta upp varje gång Eken snusar, I just can't keep up with that man.
Dagen efter så var det ju stökigt och rörigt i hela lägenheten, så detta röjdes upp. Men det värsta då? Det var att under stolen där Sara satt och rökte så stod mina sandaler.
Mysmorgon?
Idag kom det dåliga vädret till oss, så detta innebär en typisk mysdag. En sån dag då man kan sitta framför xboxen och dega, vilket också var min plan tills Eken kom hem. Han hade nämligen varit och tagit en körlektion för motorcykel och kom hem alldeles lyrisk.
Jag lyssnade på hans rekreation av händelsen samtidigt som jag hällde upp ett glas mjölk och förberedde mig för en frukost bestående av polly framför just xboxen. Bomberman kanske, tänkte jag medans jag sakta vaggade mig inåt mot tvrummet.
Detta mysstadium varade inte länge då jag ser att Eken redan startat xboxen och nu sitter och lirar Forza. Ett bilspel.
Jag har nämligen svårt för bilspel, tycker inte att det är så jävla kul. När man får döda något är det kul att spela, men åka runt runt på en bana och känna sig jagad... nja.
Death rally, för er som kommer ihåg det, var kul för då fick man lägga minor, skjuta och på andra sätt skada de andra bilarna tills de tillslut började brinna. Ibland så fick man ett misson om att plocka upp några piller någonstans efter banan eller se till att någon av de andra bilarna inte kunde slutföra racet. Det var ett roligt bilspel, men att bara åka runt... Tsss.
Så jag får väl äta mina pollys och läsa bloggar istället. LOL!
Ekens return
Så beställde vi och allt var frid och fröjd tills han säger: Du får hämta.
Jag fylls med en sådan obotlig ångest och rädsla, känner att jag vill verkligen inte. Så istället börjar jag gnälla och ynka mig allt vad jag kan.
Eken frågar vad som är fel, jag är ju sminkad och påklädd så jag borde inte vara rädd för att träffa folk och jag kan ju inte sitta i lägenheten i all evighet. Men jag vill verkligen inte!
Jag känner mig inte säker där ute, skrek jag.
Som tur är så är Eken en mycket förstånde sambo som gav mig en puss på pannan och åkte för att handla och hämta maten, men jag har fortfarande denna knepiga olustkänsla i magen.
Vad här hänt med mig? Har jag fått torgskräck? Blivit folkskygg? Paranoid?
Imorgon tänkte jag följa med Eken upp till Ljusdal och se hur jag reagerar på detta. Fram tills dess tar jag gärna emot hobbypsykolog analyser från den som känner sig manad.
A tiny update.
Jag skriver ju aldrig, jag vet, meen vi har väl alla våra ups and downs syndrome.
Min systerdotter Mie är här för tillfället och sitter vid min dator och därför är jag tvungen att sitta vid Ekens. Nu är ju den förvisso bättre än min egen men ändock så känner jag mig inte hemma här. Det är på andra sidan bordet jag hör hemma.
När Mie har åkt hem kanske jag uppdaterar mer frekvent, vad vet man. Eller så måste jag få stanna upp och hämta andan, hitta mig själv och allt det där som tonåringar behöver göra ibland.
Sen har ni varit jävligt tysta. Jag ser att ni är här! Ge och ta, ge och ta, uppmuntra mig då för satan.
Tack.
Bildlöst inlägg, deal with it.
Eh, ja jag blev lite mysfull igår. Men vilka är ni att dömma?!
Vaknade imorse och tänkte att- Fan va gott med ett glas cola! Genast blev jag moloken då jag insåg att Eken troligen tagit med sig den till sin broder, för finns det en läsk hemma och han ska åka en relativt lång sträcka så tar han med läsken. Han är väl rädd för att torka ut eller nått, vad vet väl jag.
Hur som haver låg jag och tänkte lite på det där men sen somnade jag om. I drömmarnas rike vandrade jag fram till kylskåpet, och möts av världens godaste coca cola! Jag dricker och dricker, och det är så fruktansvärt gott. Han lämnade den hemma! Tänker jag om och om igen, HAN LÄMNADE DEN HEMMA!
Vaknade igen. Han har SÅ INTE lämnat den hemma. Gick upp. Luffsade runt lite. Kan han möjligtvis ha lämnat den hemma? Knappast. Startar datorn. Kikar runt lite. Läser det jag skrev igår, förstår inte riktigt vad jag menade. Nej men vaffan, han kanske har lämnat den! Rusar till kylen och hör och häpa! Ty kvar i den förföriskt svalkande kylen står den, the black beauty. (Och här talar vi naturligtvis om colan, jag förvarar inga massagestaver i kylen.) Men hoppsan, vad händer? Jag tar mig samman, tänker att nej det kanske inte vore så gott ändå och TAR MIG ETT GLAS VATTEN!
1-0 Till sundhets-Sanna!
Nej nu ska jag tog ta och försöka bränna den resterande delen av min överkropp så jag jämnar ut det hela lite. På återseende.
På gott och ont.
Låt oss samtala i harmoni för en gångs skull. Jag är just hemkommen från en liten tillställning och är med handen på hjärtat lite på lullen. Inte överdrivet, men lite lagom. Lite go, så där. Ja, ni vet vad jag menar.
Försökte få Sara med mig hem för att forsätta på denna känsla, men eftersom den kvinnan totalt saknar sympati för en fyllkajja i nöd så övergav hon mig och åkte hem med sin älskade.
Vart är din älskade då? Undrar ni. Jo, med sin bror. Bros before hoes. Blod är tjockare än vatten. Och så vidare.
Så nu sitter jag här, oälskad, och längtar tillbaka till gemenskapen jag just blev bortstött från.
Stackars Sanna! tänker ni, för det borde ni tänka. Annars är ni hjärtlösa jävlar som jag inte alls gillar särskillt mycket. Så det så.
Ja, det är synd om mig. Hade jag varit Beck just nu hade jag gått över till grannen för en stänkare. Men alla mina grannar är 90+ och i koma vid den här tiden på dygnet. Inte ens en katt har jag. En liten nymfparakit då? undrar ni, men nej det har jag inte heller.
INTE ENS EN JÄVLA GULDFISK!
Hehehe.
Jag mår så jävla bra just nu.Så här bra har jag aldrig någonsin mått förut. Säger man mått? Mätt mått. Låter fucked up, men hey, vem är jag att invända. Men åter till ämnet! Jag har ingen att dela denna känsla av eufori nu. För det är det jag känner. Eufori. En lugn slags eufori. Tillfredställelse, men inte på något sexuellt plan. Än så länge. Men jag är så jävla nöjd med tillvaron. Förutom att jag är själv då. Men detta är ändå inte något som tynger ner mig. För känslan i min kropp är fucking fantastic just nu. Åh, hehehe, ni förstår inte. Jag tror inte ens jag förstår.
Jag vill förklara det här mer men jag tror inte att det går. Så jag tror jag lämnar det nu.
Det här är jag just nu. En bild säger mer än tusen ord, brukar man säga. Men inte ens den här bilden berättar vad jag känner. Den ser bara groteskt ut, som alltid. Ni vet väl att kameror ljuger?
Jaja, nu ska jag inte bli långdragen. Jag avslutar här. För att troligen återkomma lite senare. Men sån är jag, det går aldrig riktigt att bli av med mig. På gott och ont, hehe, ja sannerligen. På gott och ont. Tack.
Alive and kicking
