Mysigt elegant, innerst inne.
Det var ju black friday för typ evigheter sen. Då såg jag till att köpa det mesta i julklappsväg, vilket jag är väldigt nöjd över om jag får säga det själv. Detta innebar att jag efter lite internetshopping var helt klar. Det är så det ska vara. Så nu är det bara att njuta av Ernst och glögg resten av tiden.
Inte nog med detta så köpte jag lite kläder och så till mig själv med. Eller lite och lite. Jag köpte nog mest grejer till mig själv, om vi ska vara ärliga med varandra.
Jag skulle nog säga att jag nådde någon form av materiell hysteri. Jag blev så sanslöst nöjd med inköpen. Dels att jag lyckades få tag i saker som verkligen tilltalade mig PLUS att jag fick dem något billigare än vad de skulle kostat annars. Och för att man alltid blir lite extra nöjd över det man köpt tills att man tagit bort prislappen och de blir ett av alla andra plagg som en gång tilltalade en men inte riktigt används jämt som man trodde att de skulle.
Jag försökte få Andreas att förstå mig i detta när han inte ville annat än att blåsa huvudet av sig i folkkaoset konsumtionsjippot bidrog till.
"De där byxorna, tröjan, skorna och lacket går liksom perfekt ihop med varandra! Och allt är liksom JAG, Andreas. Som jag tänker mig att jag är, fast så sällan får uttryck för! Det är det som ligger i de här kassarna som du är tillsammans med egentligen! En mystjej med en liten skarp twist men ändå elegant. Inte bara bekväm, som jag är alltid annars. Det är den jag vill vara, men så sällan är. Förstår du?! Elegant mysig, liksom. Innerst inne alltså. Djupt inne, men nu också i dessa påsar!!!!"
Andreas hummade bara och såg sammanbiten ut. Ett litet "jasså" kanske slank ur honom. Han förstod nog inte. Eller så var det just det han gjorde, mer än mig. Att de inte alls var så hype-värda och att jag själv inte alls skulle vara lika hysterisk över dem om några dagar.
Det här var dagen efter när jag fortfarande svävande på ruset. Ville ta selfies och så där. Jag tog många bilder och tänkte ta bort dem alla sen när ruset la sig, men nu inser jag att det nog vore att förtrycka den där lilla jävlen längst inne i mig. Den där mystjejen med en liten skarp twist men ändå elegant. Herregud, hon kan ju knappt andas där hon är intryckt, men hon kämpar på, och ibland måst hon få komma ut lite.
