Susanna

En mycket märklig sak hände mig idag då jag var tvungen att spendera lite över en timme på tågstationen idag.
Det börjar med att en man i 30-40års åldern med utländskt ursprung kommer in. Han bär på massa kassar och väskor och sätter ner framför en bänk och sätter sig ned. Efter ett tag så lämnar han dessa och gå till kiosken för att (troligen, dock min egen slutsats) köpa något, kanske en kexchoklad. Två damer kommer in i 40-50års åldern och sätter sig på denna bänk, trots att väskorna står nedanför.
Mannen kommer ut från kiosken, upptäcker damerna, tar sina väskor och kassar och gå ut. Då han passerar fönstret räcker han snabbt ut tungan, på ett trotsigt sätt, mot kvinnorna och ler sedan nöjt för sig själv då han går iväg. Kvinnorna har varit fullt upptagna med sitt eget samtal och inte märkt den upproriska mannen, men detta verkar inte bekymmra honom.
Kvinnorna tar sedan en buss och åker iväg och inte kort efteråt så återkommer mannen. Han sätter sig åter på det som verkar vara hans favoritbänk. Jag börjar läsa en bok och ägnar inte så mycket uppmärksamhet åt de övriga i salen.
Helt plötsligt hör jag något som känns bekant. The Latin Kings, ni vet Dogges gamla band, börjar spelas från den utländska mannen. Och inte lite lågt, utan så där högt så att alla hör att denna man lyssnar på ett band som sedan länge splittrats och som egentligen aldrig var populära.
Jag kan säga att jag själv aldrig riktigt heller föll för TLK, så jag uppskattade inte mannens generositet med sin musiksmak.
Jag blev mer och mer irriterad eftersom min bok och "till alla dom som inte har en spänn, jobba hårt min vän, för cashen kommer sen" inte riktigt synkade. Min lycka går inte att beskriva då jag såg tåget komma in. Jag skyndade mig dit och satte mig i vagnen längst bak och kände mig äntligen trygg. Då kommer tågföraren ut och börjar samtala med mig:

-Har du ledigt idag?
(Tror han att jag är någon han känner, eller är han bara nyfiken? Känner han sig tvingad att prata med mig för att jag är den enda i vagnen, är detta en tvångstanke han har?)
-Ja, jo betygen är ju satta nu så nu behöver man inte vara där längre!
(Jag skrattar lite vänligt och kollar sedan bort för att få avsluta samtalet)
-Fick du godkännt då?
(Tror han fortfarande att han känner mig, eller är han nyfiken på mina prestationer?)
-Jadå!
(Jag ler åter och känner att nu räcker det)
-Vart går du då?
(Men vad i helvete?!)
-På gymnasiet här...
(Vad trodde du?)
-Vilket då, naturbruk?
(Hur många gymnasier finns det här?!)
-Slotte, naturvetenskapliga
(Min vänliga ton har minskat)
-Där går min systerson ***
(Who?)
-Nä, det namnet känner jag nog inte igen.
(G å  h ä r  i  f r å n)
-Nej, han går naturbruk
(Ja, varför skulle jag då känna igen honom...)
-Jasså
(Go away, fat man.)

Vad är farligt med detta, kanske ni tänker? Är det inte väldigt konstigt att han börjar fråga mig helt omotiverade frågor? Och att han dessutom verkar lite trög och näst intill, vilket jag verkligen inte hoppas att han var, full.
Han går äntligen in på toaletten och jag flyr istället till vagnen längst fram. Jag ringer Phäntie the Puffin, och tack och lov så besparade det mig från ännu ett samtal med tågföraren, för klart som fan att han ska köra tåget tillbaka också!
Vad hände med det gamla hederliga byta förare vid slutdestination? Jaja, han sken upp en smula då han såg mig och öppnade munnen lite, men då han upptäckte att jag pratade i telefonen låste han in sig i sin lilla hytt och tåget började rulla. När jag var framme vid min station så var det med lätta små steg som jag lämnade bussen. Jag gick hem, hämtade garagenyckeln och flydde sedan hem till lilla mamma för att tvätta bilen.
Det har varit min dag. Tack för att jag fick lätta mitt hjärta...

Bihanget är borta och kommer inte hem på länge, men gissa vad jag hittade? Jo, nämligen en flaska herrparfym!
Det ultimata substitutet. Så nu sitter jag här, med en flaska puma uppkörd i näsan, och vet inte vad jag ska ta mig till. Betygen sätts imorgon och allt är inlämnat, så jag har inget annat att göra än att sniffa på det lilla glasföremålet och drömma mig bort till diverse hunkar! Tack för mig!

Ah, känslan av att byta dammsugarpåse, det bringar så många kluvna känslor!
Först tvivlet: Är den första verklgen helt full? Är det onödigt att byta nu?
Beslutsamheten: Nä, nu jävlar ska det bytas, den suger ju inte upp ett skit!
Naiviteten: Men så lätt det går att ta ut den!
Aggressiviteten: Vart fan ska den här sitta nu då? Det måste ju vara nått spår som ska följas?!
Ovissheten: Sitter den rätt nu? Kommer dammet hamna i påsen?
Sen startar man dammsugaren:
LYCKAN!!!

Ja herrejävlar, som jag sa till glädjepojken Sebastian i min klass, nu får man stå 3 meter ifrån skiten när man startar annars är man körd!

"I said vacuum!"

Klar, klar, klar. Historian och Englskan är sammanställd och nu är jag ledig för dagen! Hurra, nu blir det storstädning, som jag väntat på detta! Det ska gnistra och lukta underbart när jag är klar!

Ha en underbar dag!

Nu har jag lämnat av Eken hos far igen och en ny vecka börjar för dem, och för mig.
Det var tre dagar sen jag skrev sist, och frukta icke, ty nu är jag åter här.
Det har varit fullt upp och jag har fortfarande halva historian och engenlskan kvar. Men eftersom solen skiner idag och jag känner på mig att det kommer bli jävligt fint senare idag, så har jag lite press på mig att hinna klart så jag kan ta det lugnt sen.
Så då sätter jag igång. Tack för mig.

Nu är projektarbetet slutfört och även ett fördjupningsarbete i religion. Det ljusnar! Gjorde även ett programmeringsprov idag och imorgon vankas ett religionsprov. Det går undan må jag säga.

Har nu duschat och ska sätta mig och skriva lite i min loggbok ang. projektet som ska in imorgon, sen är det plugg för provet imorgon som gäller. Imorgon är det historia och engelska, men sen jävlar, då tackar jag för mig och skålar!

Nej som sagt,har mycket att stå i. Bjuder på en låt innan jag drar.

Jag har märkt saker med mig själv och min mörkräddhet. Inte bara att jag förflyttat mig till soffan för en tryggare miljö och kollar på tv när jag stupar, jag har även börja använda mig av pyamas. Alla dessa små, små saker som får mig att känna mig tryggare.
Men igår stupade jag rätt snabbt. Jag sover också jävligt tungt.
Håller denna barnsliga fobi, som uppkommer varje gång jag blir lämnad en natt för mig själv, att avta?
Håller jag själv på att bli rovdjuret som lurar i mörket? Only time can tell what it is that I'm turning in to, mohahaha....

Igår sammanställde jag en svenskauppgift och sände in, så förhoppningsvis är denna kurs avslutat för min del nu. Nice.
Målgången är inte passerad, but I'm getting there.

Är hemma idag, iallafall nu på morgonen, på grund av förkyldningsymtom i form av halsont och täppt näsa.
Detta orsakade mig en välbehövd sovmorgon, men däremot var jag tvungen att låta en vännina möta mattelärarinnan på egen hand efter en lång tids frånvaro. Detta är inget att leka med, så jag hade gärna stått vid hennes sida för att kunna skänka lite trygghet och lite försvar. Men lets face it, jag är sjuk idag och tänk alla de dagar då jag mött denna människa själv. Give a little, take a little.

Alla dessa små engelska inslag...fråga mig inte varför. But so long, fuckers!

Vad ska man säga? Det håller på att brista för mig. Plugg, plugg, plugg. Idag fick vi ännu en svenska uppgift också. Den känns skitdryg så det är lika bra att jag tar tag i den direkt, så fort jag skrivit klart detta, såklart!
Men som sagt, är mycket nu, nyss var Phäntie och Sara här och vi gjorde iordning en liten förberedelse till morgondagens framförande av projektarbete.
Har ätit lite middag och nu finns det inga ursäkter längre, nu väntar ännu en kväll fylld med studier...
fy fan.

Javisst, igår tänkte jag: Nu får det vara nog! Imorgon är det jag som går upp en timme tidigare och diskar, så det ser skapligt ut här igen!!!
Gick jag upp en timme tidigare? Nej. Sitter jag hela dagarna och in på nätterna och pluggar i ren panik? Ja. Är det en bra ursäkt för att ens bostad ser ut som ett rent helvete? Jag hoppas att det är det.
Bestämde mig för att ta en macka till frukost. Jag tyckte mig undersöka den noga ifall det var mögel på den men upptäckte inget. Jag la på två stycket skivor av kalkon, och tog mig en tugga. Direkt spred sig den horribla smaken av mögel, not the good kind, i min mun. Jag fick helt enkelt spotta ut och slänga min macka. Bra start.
Blev iallafall klar med mina psykologiuppgifter igår, så nu är det bara ett litet möte och ett par muntliga kompletteringar kvar inom ämnet kvar.

Gjorde ett prov idag på programmeringen, och hela eftermiddagen har bestått av pyskologiplugg.
Har nu en fråga kvar, en enda, dock en dryg sådan. Mina ögon tar inte in det jag läser och jag vill bara sova.
Men förvisso vet jag att jag inte kommer lyckas somna ändå om jag lägger mig.
Jag skulle kunna ta den lätta vägen och stoppa i mig något med socker, men icke!
Jag går nog och vaskar av ansiktiet med kallvatten istället.

Så, sista frågan, here I come!

Alldeles, alldeles ensam är jag...
Nej, jag vältrar mig inte i själv självömnkan.
MEN VAD SKA JAG GÖRA DÅ?!
Jag är ensam och har fortfarande massa uppgifter som ska göras. Lägenheten ser ut som sju svåra år, för jag har verkligen inte tid till att städa nu!

Men, dock vill jag hylla mig själv som nu varit utan godis och sockerrika saker i allmänhet i över en vecka nu. Det är rekord och suget har börjat försvinna nu. Jag bestämde mig för att dricka upp det sista av en proviva mango som Eken lämnade, och tyckte nästan att det var för sött. Den var knappt god. Är detta ett bra tecken eller har jag bara blivit dum i huvudet?
Fullkornsprodukter har övertagit pasta och bröd, sen köpte jag råris också.
Ett litet steg i rätt riktning!

Och vill åter hänvisa till låten i förra inlägget. Guld värd.

Nä, nu måste jag börja röra mig till el pluggo. Tack för ordet.

Japp, då har Eken lämnat byggnaden för att arbeta med far, och kommer nu vara borta i minst fyra dagar. Jag håller mina små sargade tummar och hoppas att det kommer gå bra för honom.
Men hur ska det gå för mig då?!
Klockan är nu tjugo över sex, och inte en själ syns till på gatorna eller inne på msn... Jag ska sätta mig och skriva ett arbete om epilepsi, not so funny, och sen har jag psykologi som väntar. Få se hur långt jag hinner, för sen kommer Phäntie för att plugga religion och hålla mig sällskap i tvättstugan, för javisst, jag har tvättid i dag också. Jävligt passande att smita, mr.Ekas!
Det ska bli så jävla skönt då dessa uppgifter är över! Så det är väl bäst att jag sätter fart, tack för mig.

Men först behöver jag eran hjälp... Vad är det jag är på väg att stoppa i munnen? Jag har själv grubblat länge.

Snö! But why?!

Kvällningen bjöd på lite dramatik då Eken fick ett erbjudande av min far att börja arbeta med honom. Detta innebär att han under sommarmånaderna kommer att sova borta mins fyra nätter i streck varje vecka, samt utsättas för min far under långa perioder, och ja min far är speciell. Det blir mycket jobba och lite sömn, men lite extra klirr i kassan.
Efter en timmes betänketid så var det ändå bestämt och imorgon åker han på kurs för att lära sig lite säkerhetsregler ang. att jobba i trafik. Kommer nog bli ett gäng krävande månader, men det ska bli spännande för oss båda!

Detta lilla orosmoment gjorde att studieflytet dog ut totalt och jag fick bara en uppgift gjord idag, men alltid är det ju något. Men det är bråttom nu, fy fan, mycket som ska göras på kort tid. Därför blir det lite klent med uppdaterandet här, men vänta tills i sommar, då jävlar ska ni få se på uppdatering! De närmaste två veckorna kommer bli dryga, men gud va skönt det ska bli sen! Har inte gjort annat än att plugga de senaste dagarna och jag börjar känna den där känslan jag hade för ett år sedan, då magkatarret tuktade mig. Men som sagt, det är bara en liten bit kvar nu så får jag börja göra det jag tycker är kul sen, ska bli underbart!

En lektion imorgon, sen bär det av hemmåt för att plugga igen. Blir till att ta pärlan till skolan tror jag, ska nog lägga upp en bild på skönheten sen:) Nu ska jag ta en kopp te och förbereda mig för morgondagens lektion.

Jag vill kräkas, yeah you heard me, kräkas på medicinsk grundkurs. Jag har nu gjort om en uppgift två gånger eftersom den är för lik min källa. Ja men vad ska jag göra då? Finns det bara en bra källa med vettig information så tänker jag hålla mig till den. Fuck it.

Japp, nu var det ju ett tag sen man skrev igen, men dagarna är späckade så jag har inte så mycket till val!
I fredags var det raj och partaj med Sara, Samantha och Eken. Gick på järnvägs och efter stängning for vi hemmåt igen dock hade vårt sällskap ökat med tre till. Sara åkte dock hem och sov men vi andra höll igång till fem på morgonen.


På lördag var vi dock inte lika pigga. Jag och Eken tog en mjukstart och låg kvar i sängen till 11-tiden, vilket ändå är oförskämt tidigt om man jämför med tiden innan det blev Eken och jag! Men han har lyckats göra mig till något av en morgonmänniska den karln, så 11 kändes lite sent ändå. Hur som helst så runt tolv satt vi på pizzerian och mosade i oss en varsin kebab, helt underbart!
Vi lommade hem och satte ute i det fina sommarvädret ett tag, för det är ju verkligen det nu, sommarväder! Men så började Eken pusta och gnälla över värmen samt anmärka på att mina armar började bli lite röda, så vi masade oss in och kollade på en japansk skräckis.
The Shutter hette den, rätt läskig faktiskt, även om den är rätt så identisk med de andra japaska skräckisarna.
Efter filmen gav vi oss iväg och köpte årets första mjukglass! Inte helt fel det heller!
Sen köpte vi lite godis och getost, ännu en lite böjelse jag fått, och gick hem och stekte hamburgare som fick bli middagen.
Sen blev det ännu en film- The Tattooist, helt okej, även om den inte var så läskig som jag hoppats på. Sen somnade jag i soffan medan Eken spelade wow. En tokhärlig dag måste jag säga!


Idag så gick vi upp runt nio som vanligt och jag skulle vilja säga att jag mer eller mindre har suttit här framför datorn och pluggat! Det har blivit psykologi och medicinsk grundkurs för hela slanten!
Tog en liten promeix med Eken också för att få lite friskluft, men sen så var det tillbaks framför datorn igen! Så nu är jag rätt trött, ska bli skönt att krypa till kojs, även om det är lite tidigt än... Men man börjar ju bli gammal.

Nä, nu ska jag kolla upp det som behöver kollas upp här på nätet, sen blir det nog som sagt till att gosa ner sig mellan lakanen! Tack för mig.

Jag erkänner mig, en smula besviket, besegrad. Men det kommer fler dagar, och för hoppningsvis kan min musa återupplivas med hjälp av lite sömn.
När jag kom hem idag till den tomma lägenheten så väntade en liten hälsning på bordet från Eken som åkt och jobbat. En liten lapp men önskan om en bra dag samt ett kinder ägg.
ETT KINDER ÄGG!
Godare choklad får man leta efter. Jag fullständigt älskar den tunna, ljusa, ljuva chokladen! Däremot så har jag ännu inte kommit fram till vad kreatörerna bakom leksaken tänkte, de har nog överträffat sig själv i galenskap och meningslöshet.. Men ack, jag vill återigen hylla chokladen! Ta dig tillbaks till den barndom med denna ljuvliga sötsak- köp ett kinder ägg idag!

Något strular med uppladdning av bilder... Jag anar ugglor..

Nej, men tack för mig då!

Längesen jag skrev nu. Det har ju flyttats nu iallafall, får se om detta funkar bättre.
Detoxen som jag och Samantha skulle komma igång med har väl gått så där... Eller inte gått alls för min del. Det är ju helt jävla orimliga krav. Nåja, en vacker dag kanske. Nu ska jag hoppa runt till Markus Krunegård och bli så där djup och känslig.

Jag har suttit och kollat igenom inkorgen som inte rensats på ett tag. Man slungas tillbaka till "på den tiden", och man blir liksom lite nostalgisk. Mycket förändras på några år och speciellt i den åldern jag är i. Man minns mer och mer och inser att en hel del är annorlunda, hur man mår, hur man ser på saker, hur man lever överhuvudtaget.

Man kanske skulle göra något drastiskt igen? Så man får något annat att se tillbaka på om nått år igen, och se hur man har förändrats?
Äh, jag börjar nog med att diska så får vi ser var det bär hän efter det...