Susanna

Jag har ett spel på mobilen. Hay Day heter det. Man har en farm man sköter om och avancerar som bonde. 

Marcus på jobbet brukar reta mig för det, han höjer liksom hakan och hävdar att jag står under honom i rang i och med att jag roar mig med detta simpla nöje. Det oerhört märkliga i detta är att han själv för inte mycket mer än ett år sedan var en hängiven spelare av facebookspelet Farmville. Marcus må anses sig vara bra på mycket, men hyllar sällan sig själv över det han är bäst på; nämligen att kasta sten i glashus.

Nåväl, det är inte därför jag tar upp detta. Jag vill ta upp Mattias relation till spelet.

Han brukar ogilla mitt mobilpillande men detta har han ryckts med i. Han gillar det. Är mån om att djuren får mat och så.

Spelet fungerar så att ibland kommer det grannar och ber om saker. När männen kommer suckar han och säger "vad fan vill du nu då?", tyngd av deras krav.

Men så finns det en kvinna som kommer ibland. Hon har hatt, en liten klänning och stora ögon. Hon bär sin korg med sina späda små armar och nedböjt huvud och kollar upp med vädjande blick i hopp om att få ett par ägg eller kanske lite mjölk.

Här förändras Mattias.

Han blir mild, säger med len röst "Och vad vill du ha då, stumpan?" och ser genast till att försöka ge henne det hon vill ha.

Jag blir vred av detta beteende.

När hon besöker mig tycker jag gott att hon kan vänta. Ibland skickar jag helt enkelt hem henne utan ens en liten smula och fantiserar om att hon har en man hemma som är elak och som slår henne om hon inte fullföljer sina dagssysslor. "Ja, försök förklara detta du" säger jag mellan sammanbitna tänder medan hon lommar hemmåt med den lätta korgen och det tunga sinnet.

 

Ni ser henne i den rosa hatten på bilden här under. Tiggarslynan. Vid närmare eftertanke kanske det är bra att skicka in mobilen ett tag. Lite tid ifrån varandra kanske bara gör gott.

 

 

 Vi kallar honom Idioten, men han vill mest bara ha mat och vara nära.

 

Jag ska skicka in min iPhone på reperation, kameran strular lite. Jag fick retursedeln i fredags. Skulle ha paketerat den i helgen. Men det tycks inte bli av. Livet har liksom rullat på, jag har haft andra saker för mig. JAG KAN BARA INTE. Ovissheten äter mig, jag har ingen aning om när jag får tillbaka den igen. 

 

Här sitter jag alltså utan lägenhet med inflyttningsdatum X, kvällarna fyllda med jobb och gym, i ett distansförhållande, vänner spridda över världen och det är kallt utomhus. 

 

HUR I HELVETE SKA JAG KUNNA HANTERA ALLT DETTA UTAN MOBILEN?! 

 

Förvisso har jag inte sett den på hela eftermiddagen, men nu har jag ju haft datorn. MEN DEN KAN JAG INTE HA I FICKAN PÅ STAN PRECIS. Livet, det är så här det känns alltså? ÄR DU NÖJD NU DÅ?!

 

 

 

 

Jag har varit en duktig tjej idag, jobbat och sedan gymmat som en liten dåre. Så ikväll har jag stängt in mig i det lilla rummet som ligger nära modemet, ty nu ska jag gå igenom några av de glömda favoritbloggarna och trycka i mig mozzarella, tomat och lufttorkad skinka.

 

Hösten är här och jag nu bättre förberedd än någonsin då sist i världen inhandlat en mysoverall. Så nu gör vi detta fullt ut, smörjer in kroppen i den fetaste krämen man kan hitta, överdoserar ingefärsté och hasar runt i så tjocka strumpor som möjligt.

Och ser gangsta ut. 

Bring it.

 

Blir rasande över hur bilderna tappar kvalité och färger vid uppladdning så att ni inte kan ta del av min storhet. Men må så vara. Jag bjuder på lite ändå. Denna kallar jag: Boken.

 

 

 

 

Jag var nyss ute och höstfotade lite. Ska pilla med bilderna och dricka te nu. Det första jag gjorde var att skrika rätt ut i sann Pokémon-anda:

 

 

Sen tog jag den här bilden och gick vidare med att fota loss. Ser ni vad höstig jag är? Ja. Sån är jag. Jag gör något märkligt med läpparna för jag trodde väl att det skulle göra mig söt eller nått. Men likväl. Jag vill att ni kallar mig: Höstflickan. Tack på förhand.

 

Fick mersmak av senaste inlägget. Vill dela med mig av mer saker. Mitt inre. Eller nej, kanske inte det. Men jag kan ju alltid freestyla lite.

Jag har ätit daim och fått en sockerchock, det är väl den jag behöver bli av med. Så nu sitter jag och hysterisittdansar vid köksbordet med mor och far inte har en aning om vad som egentligen pågår där de sitter framför tvn. Jag är en fucking ninja när det kommer till att sittdansa, ibland vill jag inte att andra ska se det, så då gör jag det i smyg.

 

I övrigt då?

 

Jag såg att Anna lagt upp en del bilder sedan kräftskivan som jag måste stjäla och lägga i mitt eget förvar. Det är de här människorna jag älskar. Eller ja, vissa av dem på bilderna kommer jag inte ens ihåg namnet på, men de viktigaste finns där. En kärlek jag aldrig kommer att komma över.

 

 

Jag drömde så märkligt här om natten.

 

 

Jag bodde på i en påbyggnad på ICA och gick upp mitt i natten för att leta en vas då jag skulle skicka blommor till Angelica. Inne i butiken stod en tidigare arbetskamrat samt en nuvarande arbetskamrat och packade upp varor. "Jasså, Sanna jobbar dygnen runt hon!" sa de och skrattade, fast det var de som jobbade och inte jag. Jag tänkte att de skulle bli arg på mig för att jag tog vasen, fast det var något man fick på köpet när man köpte två konserver med soppa och jag tänkte faktiskt köpa dem imorgon. Jag gick tillbaka till sovrummet och där inne berättade Mattias om en ritual getter i USA brukar ha för sig.

 

Jag vaknade upp och tänkte: Det är på hösten ångesten hinner i fatt. 

 

Hehehehe, nä men annars då? Jo, jag har haft en sanslöst mysig helg i Hudiksvall. Livet leker och vi väntar in lägenheten. Gymkort är köpt, vi tar andra vändan imorgon. NU BLIRE MYSHÖST!

 

 

 

 

Nä men nu äre höst va?

 

Onsdag, mitten av veckan. Det blåser storm ute och löven blir mer och mer orangea. Jobbet har dragit igång på allvar och saker och ting blir liksom som vanligt. 

Idag är alltså en dag lika god som någon annan att hysterisakna gänget. Det börjar bli för lång tid sedan vi sågs och det är känns inte okej längre. 

 

Nu ligger jag i en säng, trött i benen och törstig, efter ett litet äventyr i Sundsvall. Mitt kära höstlöv gick nämligen med på att skjutsa ut mig till IKEA och sedan troget skjuta kundvagnen och humma med i mina soffutvärderingar.

4000 kronor fattigare är jag nu men jag har ett nytt täcke och nya kuddar, lite tallrikar och vispar, lampor och gud vet allt jag lyckades slänga ner i den bångstyriga vagnen. 

Vinglas också, naturligtvis, så ni vet vad som väntar.

Efteråt belönade jag min kämpe till resesällskap med en tvårätters på Max. Så det är galet mätt på lyxshake jag ligger här och författar detta blyga lilla inlägg.

Det finns mycket kvar att handla, kanske blir det ett par till resor ut till det ljuvliga varuhuset, men startskottet har gått till att bygga upp ett eget litet råttbo där mängder med höstmys är inplanerat. 

Tills dess surfar jag soffgrupper och matbord, dricker te i mängder och lyssnar till gaming ljud från den andra datorn.

Livet är allt bra fint just nu.