Susanna

Jobbade i Hedesunda idag, ska tillbaka dit till veckan. Ser ut som jag har jobb i tre veckor frammåt nu, vilket känns bra. Man kan slappna av på ett annat sätt, njuta av fritiden. Även om jag gruvar mig lite, men det hör väl till.
Nu varvar jag ner med en cube och laddar inför en dusch. Dryyyygt.
Men imorgon, då jävlar ska det midsommras! Herreguuud. SPÅÅÅÅRAAAA. Hehe, nej, nu överdriver jag. Men lite kul ska det väl bli.
Nu jävlar ska jag tvångsduscha mig själv. På återseende.

Lite risig. Mycket trevlig.

Jag och Eken drog till Ljusdal idag så jag kunde hämta ut min kamera. Återseendet var sannerligen ljuvt kan jag säga er.
Sen lyckades jag få med Eken till att äta kina-buffé, något jag tjatat om i ett par månader nu... Spysjuka efter att ha svullat likt djur så vaggade jag och Eken in till second hand-butiken och fick tag i en löjligt stor tunika som jag inte kunde låta bli.
Efter att ha skuttat runt i den här hemma ett tag så börjar jag ana att det är en gravid-plagg jag inhandlat, men det tar inte fullt bort charmen, så jag är fortfarande nöjd.
Eken tvingar mig dock till att ha skärp till, så att jag inte ska kunna bära något foster där under utan hans vetskap.

Upptäckte att jag fick groteskt vita tänder i camen, jo jag tackar.
På en skala från 1-10, Bjornnastet, vad tycker du?

Min bror kan vara bra till många olika saker, när han inte tycker att det är roligare att bryta ner mig mentalt d.v.s.
Idag har han dock varit så där bra igen, och tipsat om en sjujävla höjdare till låt.
Jag vill ju inte vara sämre, så jag slänger upp den här, dels så ni kan lyssna men mest så jag har den lättillgänglig.

Sixx:A.M. - Girl with golden eyes.

Jag:
Det är en mygga här inne som då och då irrar runt i mitt synfält. Jag har försökt döda den två, tre gånger nu då den kommit hyffsat nära, men misslyckats. Då och då tappar jag bort den och sitter och ruskar mig med jämna intervaller ifall hon satt sig någonstans där jag inte ser henne. Men så plötsligt dyker hon upp igen, den lilla vampen, känner doften från mina varma vener och svävar allt närmre. Jag gör mig beredd för att slå ihjäl henne mellan mina redan myggbitna små händer, men då tycks hon tappa sitt luktspår och irrar bort sig mot något mörkt underlag så jag inte längre ser henne.
Så där håller det på, hon närmar sig och försvinner om vartannat och jag blir full i fniss över hur korkad denna mygga verkar vara. Hennes enda instinkt i livet är att hitta föda för att kunna föröka sig, och fast jag sitter här som en mänsklig buffé så irrar hon ständigt bort sig. Kanske är hon ambivalent. Hon vet att hon måste göra det för att kunna gå vidare i livet, men är det verkligen värt att såra andra? Kanske bär hon den mänsklighet så många andra karriärklättrare saknar. Eller så är hon bara dum i huvudet. Ja, så är det nog.
Nu såg jag henne försvinna in i vardagsrummet, hehehe. Så. Jävla. Blåst.


Myggan:
Dumma brudjävel att lämna balkongdörren helöppen när det kryllar av mygg ute. Vi kläcks ju bara fler och fler för fan, vad tror hon, att hon är skyddad bara för att hon bor högt upp och att det blåser lite? HA! I linne, ojojoj, vart ska jag sätta mig, vart ska jag sätta mig!? Blir nästan lite ambivalent av alla dessa möjligheter. Kanske på jeansen, är ju aldrig fel med lite utmaningar.
Hehehe, nu har hon sett mig, då dansar jag runt lite bara. Ohohoh, vart ska jag ta vägen, tror du? Passa så att jag inte biter dig, flicka lilla. Under bordet kan du inte se mig, hur känns det då?
Psykning är ett viktigt moment i jakten, 80% av nöjet skulle jag vilja påstå. Frenetsikt surrande alldeles vid örat gör folk fullständigt skogstokiga, sen låter man dem lugna sig och då smyger man in sig på baksida lår eller i nacken. Bullet-fucking-proof I'm telling you.
Fan, den här bruden är ju toknervig, sitter och spasmar hela tiden. Men jag låter henne tagga ner lite, drar in i vardagsrummet. Nämen se här, dörr i dörr ligger ju sovrummet, jackpott tammefan. Då sätter vi oss i taket och väntar bara, någon gång måste hon sova. Och då jävlar, hehehe. Så. Jävla. Blåst.

God morgon. Har haft skyhög feber sen i lördags, är toksliten. Eken åkte inatt och lämnade mig ensam tillsammas med massa disk sen gårdagen som går och hånar mig nu. Jag orkar inte ta tag i det.
Eken har dock varit en väldigt duktig sambo i helgen som både har diskat och även köpt halstabletter åt mig. Det uppskattas.
Klockan 09.00 ringde vår granne på med fyra långa signaler. Jag kände att jag inte orkade med honom så jag ignorerade. 2 minuters tystnad, sen fyra nya längre signaler. Det kanske är något viktigt? Drar på mig morgonrocken och sliter upp dörren. "Är du mixtrig du? Kan du trä den här åt mig du?" Inom en veckas tid har han ringt på minst 10 gånger med sin jävla nål och tråd. Både jag och Eken har trätt nålar så det skriker om det den senaste tiden, gubbfan måste hålla på att sy ett jävla lapptäcke där inne.
Nästa gång han ringer på då öppar jag inte, är ju sjuk och ynklig här för guds skull.
Nu ska jag ignorera disken och illaluktande gubbar ett tag till och lägga mig igen. På återseende.




En Stenmark.

Jag mår inte särskilt bra. Vi var nämligen på en liten fest igår, och jag anlände med två cube och ett glas vin i magen. Jag tänkte inte dricka något där. Eken körde och skulle inte dricka något alls.
Det spelades gitarr och fiol, medans vi som inte hade koordnationen till att spela instrument sjöng. Trevligt.
Männen i sällskapet börjde armbåga Eken lite lätt i sidan. "Skaru inte ha en öl då? Det finns ju skjuts hem." Jag visste hur det skulle sluta. Det gjorde jag redan då Eken frågade om vi skulle åka dit och yttrade orden: men jag tänker vara nykter. Att stå emot grupptryck är inte hans grej, speciellt inte när det gäller öl eller annan rusdryck.
Så det blev en öl. Och så en till. Det bjöds på grogg. Jag blev också bjuden på grogg (Grupptrycksgrejen är nämligen inte min starka sida heller.) och öl, som jag inte ens trodde jag gillade, men tydligen så gör jag det nu.
Jag ser det lite som en mognad från min sida. Att kunna njuta av en öl. Den mognaden fick jag även känna av den här morgonen.

Klockan sju ringde klockan då vi hade en tvättid bokad tills då. Eken klagade över hur fruktansvärt dåligt han mådde, medans jag fnissade och slog emot varenda vägg, byrå och dörrkarm på väg mot hallen. Sicksackandes över gårdsplanen tog jag mig sedan mot tvättstugan och började sortera ljust och mörkt, medan Eken anlände en stund efteråt med den andra tvättkorgen, likblek i ansiktet och jämrandes.
"Hihihi, är det jobbigt?" fnissade jag medans jag fyllde maskinerna med tvättmedel och sköljmedel, med oerhörd avsaknad av precision. Dock mådde jag skitbra.
Väl uppe i lägenheten igen la jag mig åter i sängen och lyckades somna om för att bli tvungen att vakna och gå ner till tvättstugan en halvtimme senare igen. Och jävlar vad dåligt jag mådde. Ett fruktansvärt obehag hemsökte min kropp och att skjuta mig själv kändes 30 gånger så lockande som att gå ner till tvättstugan.

Denna fruktansvärda baksmälla har blivit vanligare och vanligare den sista tiden. Jag försöker intala mig att det nog var för att jag blandade grogg, vin, cider och öl, men det har jag aldrig haft något problem med tidigare och faktum är att jag troligen hade mått lika dåligt om jag bara hållt mig en sort.
De första fyllorna är i regel dem då man spyr som en gris, för kroppen är inte van och man vet inte sina begränsningar. Mina första fyllor bestod av groteska mängder sprit och nikotin i alla dess former, dock kräktes jag aldrig. Jag var inte heller dålig dagen efter. Törstig kunde jag vara, men ett glas vatten senare var allt frid och fröjd och nästa flaska korkades upp.
Detta tog så smått vändning för ca två år sedan, då jag kräktes en kväll då jag kom hem från krogen. Detta återupprepades ett par fyllor senare och jag märkte hur den där festcigaretten fick mig att kvälja. Jag förstod inte då vad som höll på att hända, men valde att tacka nej när de andra gick ut för att röka. Kort där efter så gick det inte heller att ta den där lilla festsnusen för att avnjuta niko-kicken, nej, för då visste jag att jag skulle få somna på toalettgolvet några timmar senare med halvsmälta rester från middagen i håret. Nu kan jag inte ens stå bredvid någon som röker eller känna lukten av snus utan att vilja vomera.
Men detta var ändå okej, för jag var ändå shotsens okrönta drottning, och kunde supa vem som helst under bordet om jag så ville. Kunde. Det funkar inte riktigt så längre.
Det värsta i det här är att jag inte tagit in det än. Är det fest så dricker jag som jag alltid druckit. Har jag tur så kräks jag upp allt på kvällen innan jag somnar, annars väntar baksmällan from hell dagen efter. Som nu.

Jag borde lyssna på min kropp och ta det lugnt, kanske till och med vara den större människan och stå över, man kan ha roligt och vara nykter också. Men inte lika roligt. Jag föraktar mitt naiva jag som tränger fram varje gång jag står där och tvingar ner en vodkashot och känner hur det knyter sig i halsen och hur munnen börjar vattnas, sväljer, sväljer, sväljer... Så ja, nu är det bra, en till! 
Det jag borde göra är att ta chansen att mogna ytterligare och lägga fjortisfasonerna på hyllan, men på nått vis känns detta som ett steg bakåt i min utveckling. Om inte annat så vore jag inte lika cool.
Jag har diskuterat det här med min vän Sebben och kommit fram till att det kanske bara är lite övning som krävs. Frekventare alkoholintag, med andra ord. Bara hålla mig till vodka, och strunta i vinet. Detta skulle vi ta tag i när han kommer hem i sommar. Just nu känns det här inte alls så lockande. Jag dör hellre. Men samtidigt vet jag att kommer sitta där om två veckor med de små glasen uppradade, mitt kaxiga leende påklistrat då jag i mitt huvud fortfarande är Sanna the Shotmaster och med Sebastian mittemot hetsande väsandes: Fullast vinner.
För tre år sedan hade jag vunnit och gått ut och tagit en segercigg på balkongen medans de andra slocknat. Idag får jag nöja mig ett tröstpris iform av 3 liter vatten och två ibumetin.
Ja, tiderna må förändras, men minnena finns kvar.

Amsterdam står det på linnet. En liten pundartröja, helt enkelt.

Liksom löften om nya livstilar så slänger jag lika vilt om att jag ska bli en bättre bloggare. Ni har väl vi det här laget lärt er att ta det hela med en nypa salt, så då gör det inget om jag ljuger en gång till: Jag lovar att bli bättre på att blogga!
Men solen lockar och livsgnistan är lite för stark för att jag ska sitta vid datorn hela dagarna. Dock, som vi alla vet, kommer snart hösten med tillhörande ångest och då kommer jag tillbaka, som en dålig pojkvän, med ursäkter, ömma kyssar och löften om guld och gröna skogar. Tills dess kommer jag bara titta in, luktandes sprit och cigarettrök, när det är sent och jag inte hittat nått bättre.
Idag har jag och Phäntie varit i Gävlet och shoppat underkläder. Jag fick med mig en jävvla massa bh:ar och trosor hem, men också två toppar och helt fantastiskt drömskt nattlinne. På något vis vill jag visa upp detta för er men förstår även att ni fullständigt skiter i hur jag väljer att skyla mina små hemligställen. MEN JAG HAR JU LAGT NER EN JÄVLA MASSA PENGAR PÅ DETTA, DÅ VILL JAG JU VISA! Jaja, vi får se hur jag gör.
Tills dess, mina vänner, finner ni mig på balkongen med ett glas vitt i handen.

Skottlossning.