Att ha kärlek för den pojken.
Jag glömde säga en grej jag gör. Saknar ihjäl mig likt en hormonstinn tonåring efter den där pojken jag hastigt och lustigt kärade ner mig i.
Det är nämligen så att Andreas släppte av mig här uppe för att jag skulle börja plugga. Samtidigt skulle vi söka något boende där vi kunde få plats båda två, men tills dess skulle han bli kvar i Järvsö.
Jag skulle komma hem igen den 12:e. Knappt två veckor senare.
Den 31:a stod jag på pakeringen, kramade honom det hårdaste, väste "Två veckor är ingenting, två veckor går fort" mellan sammanbitna tänder och vände snabbt på klacken för att genom grumliga ögon försöka hitta till rätt port.
Sedan har nedräkningen varit igång. "Bara 11 dagar kvar nu, älskling, det är ingenting". "Om man räknar skol- och jobbdagar är det ännu färre dagar kvar, de andra dagarna kan man ju sova bort". "Snart kommer vi bo ihop, då kommer vi träffas varje dag, så de här veckorna kommer vi klara galant".
Lögner, allt är lögner.
Andreas sa även "Om jag bara visste när jag fick flytta upp, då skulle dessa dagar vara betydligt lättare att uthärda, bara jag fick ett datum!" och jag höll med. Kort därefter fick vi ett datum, men det har inte stillat vårt trånade det minsta.
Vi sms:ar och ringer likt marskatter, som de säkert skulle ha gjort om de hade tummar och tillräckligt med cash för att tjacka smartphones, det vill säga.
Jag skulle gärna vilja ha lite tid med min rödvinsdrickande livsnjutare nu. Bara till att se ett par avsnitt Mad Men och dela en påse Gott&Blandat, typ. Men det är tydligen för mycket begärt i fem dagar frammåt.
Men det är bara fem dagar kvar nu, det är ingenting. Speciellt om man bara räknar skol- och jobbdagar. Dessutom bor vi snart ihop, de här dagarna kommer vi klara galant.
Fan.
Liten kort update.
Jag förstår, frågorna är många nu. Ni undrar hur jag mår uppe i Umeå, om jag har slagits med några isbjörnar eller om jag krönts till drottning över samerna ännu.
Nej. Inte än.
Men jag har det jättetrevligt hos Karin och Anders. Jag bor här nämligen, fram till den 20 september. När jag kom hit för en dryg vecka sedan så hade de rensat ut en garderob åt mig, fixat hyllor i såväl kök som badrum, samt pyntat "mitt rum" med bilder.
Så hur är skolan? Jo, klassen verkar hur kul som helst, nollningen är i full gång (trots att jag inte deltar så värst mycket) och jakten efter den perfekta anatomiboken pågår as we speak. Jag tror att de här tre åren kan bli givande.
Vad händer mer då? Få se, vad har vi lyft? Jag pluggar, springer runt i lakan, jobbar 25%, inkräktar på Karin och Anders privatliv och ja, det ä väl det jag gör. Och det är det jag ska fortsätta med ett tag framåt. Och får huvudvärk av Benjamin. Önska mig lycka till.
