Tack, 2019.
Då var man här då, inne på 2020. Lite löst satta nyårslöften och livsmål ligger och skramlar i livsryggsäcken, och visst besitter jag visst hopp om att en ljus framtid nalkar, men det är inte den där "AH, NU VÄNDER VI BLAD"-känslan som det varit vissa tidigare år.
För 2019 var i särklass mitt livs bästa år. Ja, det måste man väl få säga? Herregud, jag fick vara med om så mycket roligt och var nog i snitt i ett bättre humör än tidigar år rent generellt. Kanske till och med hittade mig själv lite mer, om man ska vara sådan.
Det var inte direkt hälsans år, det kan jag väl erkänna, men det var livslustens år.
Så jag går in i 2020 med en liten olustkänsla, en oro över att den inte kommer kunna leva upp till 2019, att den tiden är förbi och nu stundar inget förutom misär.
Men då har jag åtminstone 2019 att minnas tillbaka på. Mitt Happy Place. Dit jag söker mig i meditationen och vid tuffa stunder. För evigt tacksam. Tack, 2019, för allt du gav mig.
