Susanna

Jag har haft ett helvete inatt.
Igår kväll läste jag i en iform-tidning att man sov bäst om man sov själv. Herre gud, tänkte jag, hur många skilsmässor har den här tidningen bidragit till nu då? Jaja, vi har ju i alla fall skaffat en större säng nu så vi sover väl bättre än förr utan att ha separata sovrum. Jag slog ihop tidningen, startade family guy på ipoden och gjorde mig redo för att somna in. 
Det tog dock säkert två timmar innan jag somnade, vidrigt var det. Jag vred och vände mig, tog på ögonmask, låg på sidan, låg på rygg, låg på mage, låg på andra sidan. Inget tycktes hjälpa.
Jag väntade ändå ut insomnian och tillslut lyckades jag. För en stund. Lite senare vaknade jag utan täcke, för att hitta Eken totalt inrullad i det. Jag slet åt mig en bit och somnade om för att vakna av precis samma problem en stund senare. Och så där höll det på.
Senare samma natt vaknar jag av att Eken ligger diagonalt över hela sängen, medans jag kurar uppe i det vänstra hörnet. Tillsammans bildade vi två tredjedelar av ett procenttecken, men jag såg inte det fina i det då.
Arg var jag och just som när jag skulle sparka liv i honom och säga åt honom att flytta sig så börjar han hosta hejdlöst då han är mycket förkyld för tillfället. Min sympati väcktes och jag låg snällt kvar uppe i hörnet.
Nyss vaknade jag av en mardröm och hade inte så mycket till val än att gå upp och påbörja dagen. Då upptäckte jag att Eken hade gått till jobbet utan att låsa dörren eller att dra ut brödrosten. Vill människan ha död på mig?
Kanske var natten ett resultat av min paranoia efter att ha läst tidningen. Eller ett resultat av att både jag och Eken är ruskigt förkylda. Eller varför inte det faktum att jag ska jobba i backen idag, något som kan ha en oroande effekt. Jag vet inte. Allt jag hoppas på är att jag kommer få sova bättre ikväll.

Jan Stenmark.

Jag känner att det blir mycket "jag och Eken" nu, men se det som att ni deltar i en liten ménage á tois vettja.
Eken är av naturen en morgonmänniska, eller han tvingar sig till det snarare. Direkt när han vaknar slänger han sig ur sängen i rädsla av att somna om. Jag däremot är en sån som vill ligga och dra mig tills jag dör av uttråkning, något som inte händer i första taget.
Imorse studsade han upp ur sängen och jag låg kvar för att eventuellt kunna somna om. Detta gick tyvärr inte, så då påbörjade jag mission impossible som går ut på att tvinga Eken till lite morgonmys.
Inte snusk-morgonmys om ni trodde det utan bara lite gos liksom. Om inte lusten skulle falla på till något annat d.v.s.

-ÄLSKLING?!
-...ja?
-KOM HIT!
-...nej.
-JOOOO, KOOOOM HIIIT!

Så där håller jag på i mellan 30 till 120 minuter tills han  ger upp, suckar och kommer gåendes med tunga steg då han vet vad som väntar.
När han uppenbarar sig i dörröppningen så skriker jag så högt jag bara kan:

-KRAMA MIG!
-...nej.
-JOOOO, KRAMA MIG!
- MEEEN ÅÅÅÅH!

Han ger med sig och kommer fram för att ge mig en kram, och det är då man måste agera snabbt! Koppla det mest effektiva brottargrepp du känner till och svinga ner karln i sängen sen ser du till motarbeta honom på alla sätt och vis då han försöker ta sig ur sängen igen. Skulle han lyckas slita sig loss så måste du ta till det tunga artilleriet:

-ÄLSKAR DU INTE MIG?!
-...jo, men...
-DU HATAR MIG, ELLER HUR?!

Vips har du honom på plats igen. Gråt om du måste. Hjälper inte detta så ha en trasa kloroform i nattduksbordet, för det funkar varje gång.
Se där, vad som började som en liten morgonredogörelse urartade till en utbildning. You're welcome.

Den här bilden känns jävligt Eken och jag. Gissa vilken som är jag.

Igår så låg jag och Eken i soffan och kollade på något slags julprogram med Ernst. Han gick med en pinne över axeln och sa till oss tittare att "nu undrar ni säkert vad jag gör med den här pinnen?" Men det var inte det jag ville veta.
Jag ville veta vad pinnen gjorde med Ernst.
Vilka känslor började spira i Ernst då han fann den? Vad rörde sig under den charmigt gråspräckliga kaluffsen? Började han gnida sina bara små tår mot varandra i vällust då han granskade den?
Jag försökte brainstorma detta med Eken men han svarade mig kort att han inte var Samantha. Jag tystnade men kunde inte släppa tanken.
Vad gör Ernst med pinnen? Vad gör pinnen med Ernst? Vad gör Ernst med mig?

Eken berättade att han hade ont som fan på högersidan i nacken. Då blev jag sjukt till mig och förklarade att jag faktiskt hade ont på precis samma ställe. "Ja, jag förde över lite, jag." sa Eken helt naturligt.
HAHA! Vilket litet as va?

Det här är min systerson. Jag har länge funderat på vad han ska få i julklapp, men nu har jag kommit på att läppglans och en glittrig handväska nog skulle passa utmärkt. Eller ett lås till garderoben.

Jan Stenmark.

Nu har jag lyssnat på 009 Sound Systems låt Born to be wasted i ca 24 timmar, utan något direkt avbrott. Det är en av de positiva sakerna med att Eken är borta, att jag kan nöta sönder låtar hejdlöst utan att han avlägsnar mitt huvud från min övriga kropp. Igår strax innan han åkte sa han att det faktiskt var en jävligt bra låt. "Ja, visst blir man ledsen för att man bara kan lyssna på den och liksom inte vara i den?!" sa jag då, varpå Eken gav mig en lång, outgrundlig blick och sa sedan dröjande "...nej."
Vi är inte alltid så lika, jag och Eken, men jag antar att det är det fina i det hela. Snart ska jag åka iväg med mor och handla, sen blir det te och bildredigering för hela jävla slanten. På återseende.

Men hörrni! Det är ju för i helvete fjärde advÄnt. Har ni tänt det fjärde ljuset? Min stake drar iväg för att hålla i utbildningar i skördarmetodik medans jag blir kvar här, och endast tomten är vaken. På återseende.

Har ni spelat Ducktales någon gång? It's awesome.

Vilken vecka. Har sovit bort varje dag känns det som. Igår var det dock fullt ös då det var julfestligheter med jobbet. Fri sprit är ju oftast en granti för att det ska bli ett jävla drag och denna gång var inget undantag. Oerhört roligt var det.
Då förra helgens julfirande med Ekens jobb gick lite över styr för min del så bestämde jag mig för att vara nykter redan i söndags. Men någon stans i mitten av veckan kom verkligheten i kapp mig och min mer realistiska del sa åt mig att jag ju kunde dricka lite. Igår förmiddag förstod jag att jag inte alls bestämde över detta och att det enda jag kunde göra var att förbereda mig så gott jag kunde. Detta blev iform av en fet kotlettjävel med vitlöksbröd till lunch och så hallon med grädde till efterrätt. När jag kom till julbordet var jag så mätt så jag trodde jag skulle spy, men jag kunde dricka som fem sjömän.
Det dansades och sjöngs utan hejd och jag hade en fantastisk kväll. I slutet på kvällen så delades festen upp i två delar, de som skulle hem och de som skulle vidare på krogen, och här kan vi tacka gudarna att någon liten del i mig bestämde sig för att jag skulle hem.
Först blev jag tvungen att tvinga upp Eken som lagt sig så han kunde låsa upp porten åt mig, sen satte jag mig i sängen med de gamla torra kanterna från vitlöksbrödet och en kyckligklubba jag hittat i kylen och började smaska i mig samtidigt som jag återberättade kvällen för Eken som låg i feber och inte ville annat än att sova.
Ja, det var en sagolik kväll, och tack vare att jag var klok nog att sätta i mig en liter vatten strax innan jag stupade gör att jag mår betydligt bättre än vad jag förtjänar idag.
Och vet ni då? Jag är ledig hela nästa vecka. Helt otroligt. Något kommer snart gå och helvete, det känner man ju på sig.

Skottlossning.

Om jag nu lägger upp samma video som i det tidigare inlägget och använder mig av samma rubrik kommer ni tro att ni redan läst detta. Men det är bara jag som luras. Hehehe, ja, ni är allt för naiva. En fint. Gick ni på den lätta? HA!

Lycka är att hitta Climie Fishers album Everything på Spotify. 

MEN HALLÅ JA!
Det kan mycket väl vara så att det här är världens bästa dag. Ja, det är sant. Ty jag är ledig. Sjukt jävla ledig är jag. Eller ja, ska väl till gymmet i eftermiddag vilken kanske inte det roligaste som finns, men det är inget att haka upp sig på nu. VÄRLDEN LIGGER JU FÖR I HELVETE FRAMFÖR MINA FÖTTER .
Imorse så ringde Ekens jobbarkompis och behövde hjälp. Ingen big deal tänkte jag och somnade om. Men så vaknar jag av att Eken kommer och lägger sig igen och säger "men gumman, när börjar du idag?!". Paniken. Även om jag var fullt medveten om min ledighet så isade sig blodet i mina ådror. Hade jag missuppfattat allt? Ska jag någonstans? När kallsvettsvågen la sig fräste jag åt honom att jag var ledig varpå han bad om ursäkt och lät mig vara. Men då var jag pigg. Allt var försent. 07.45 var klockan då.
Så då gick jag upp och tog en av biskvierna jag köpt från Elina på jobbet (de godaste jävla biskvierna man kan sätta tänderna i, ska jag säga er) och en kopp kaffe. Ljuvligt.
Sen har jag suttit här. Något måste jag göra, men jag vet inte riktigt vad. Eller nej, jag måste inte göra något, men måste hitta något att bromsa upp dagen med. Det här får inte gå för fort. Jag älskar ju min ledighet för i helvete!
Hehehe, vad är det i från? Ja! "Men jag älskar ju min hatt för i helvete!" Sagan om de Bannlysta. Kvalitativ underhållning.
Nej, nu får det vara nog. Jag börjar med att tvätta av gårdagens smink då jag somnade i soffan vid 19-tiden igår och sen vaknade vid tolv för att gå raka vägen till sängen. Life is good as they say. På återseende.