Cancerfest.
Och kräftis då!!! Ja, en vecka efter Kreta bar det av mot Umeå för att frossa i kräftor och ljuvligt umgänge. Jag och Mattias hade med oss hans nya kompaktkamera och experimenterade vilt i bilen. Vi kom fram till att ljuset blev fint om man riktade det upp i taket och att Mattias blev sex år gammal om man hade vissa inställningar.
Vi kom fram ganska sent och tog en välkomstdrink innan det konstaterades att vi behövde samla alla krafter vi kunde inför morgondagen. Och det lyckades vi med.
Kameran fick utstå diverse tester och Anders lika så. Lägg gärna märke till hans koncentration på bilden nedan och försök dra er till minnes om ni någonsin sett någon placera en ugnsform med kräftor med samma precision och fokus.
Den obligatoriska "Ta en bild när vi är nypiffade och inte allt för fulla ännu"-bilden.
För sen börjar det ju:
Karin är maximalt kräftpimpad.
Så även Anton.
Ja... Sen får väl bilderna tala för sig själva helt enkelt. Ha i åtanke att Anders är den enda på bilderna som är spiknykter och ändå lyckas med konststycket att se mer eller mindre redlös ut.
En fantastisk helg senare var det dags att fara hem, men löften avlades om att snart ses igen. Naturligtvis.
Kreta.
Nä, just det.
Jag har ju faktiskt inte lagt upp några semesterbilder från att svärisarna bjöd på resa till Kreta i slutet på augusti. Slänger upp ett gäng bilder för att själv kunna se tillbaka och minnas värmen (Ja, jag läser min egen blogg väldigt ofta) och dessutom vill jag ha credd för att jag drog sisådär 23 kallsupar i mitt försök till att ta fräsiga undervattensbilder. På de första försöker jag motarbeta drunkningen så gott det går samt att inte strypas av mitt eget hår, men så inser jag att jag verkligen inte kan vistas under vatten utan att fylla lungorna med det så då kostar jag på mig ett maniskt leende också för att bryta av mot den sammanbitna looken som inte alls är särskilt klädsam. Observera hur spexig jag är som har solbrillor UNDER VATTNET.
Dessutom har jag gjort en sån där trixig leksakskameraredigering. För att liksom, ja, vara lite cool då.
Så, lite semsterstatistik:
- Antal deciliter nutella till frukost: 5,6
- Antal kallsupar: 103 (Båda hav och pool inräknat)
- Antal frappe från strandbaren: 6
- Antal bevittnade drunkningsolyckor: 1
- Antal katter jag inte fick klappa: 36
- Antal katter jag klappade i smyg: 2
- Antal liter vin: ?
- Antal kg uppgång efter all inclusive: Vägrar väga mig igen någonsin.
Mmmm...
Jag väntar på nått gott. Att Dunderpatrullen ska släppa nästa skiva. Då kommer allt bli bra igen.
The King of Kink.
Helmut Newton är lite utav en favorit i mina ögon. Han var en fotograf, eller en pornograf om han själv uttryckte sig, som tog många fantastiska bilder. Jag ville se hans utställning på Fotografiska och Mattias beslutade sig för att ge mig detta i födelsedagspresent, så sista utställningshelgen drog vi dit.
Här kan ni se mr Newton lite kort, och jag tycker att man bör kolla in honom ytterligare då det finns en bra dokumentär att se också om man googlar lite.
Vi åkte först till Anki och Anton på fredagen där vi åt och såg på film, sedan dagen efter tog vi oss in till centrum för att besöka utställningen samt strosa lite.
Trevligt sällskap, givande strosande och bra bilder. En intrycksgivande och en allmänt väldigt bra helg.
Brynäs Tigers.
Just ja! Det var ju match! Brynäs-Luleå, för... en vecka sen nu va? Mattias visste hur han skulle locka med mig "Det är en hatmatch, gumman. Sånt gillar ju du" och jag kände hur jag den lilla dramatikslukerskan i mig vaknade till, lika som den gången när en i Håstaspelare levde ut sin frustration genom att hälla en hink vatten över en domare- en nyhet som till och med nådde Aftonbladets sportsida.
Självklart skulle jag med. Jag såg blodstänk och tänder spridda över planen framför mig. Hatmatch, självklart.
Vi satte oss i bilen på lördagkväll och förväntan växte och tog över i den grad att jag svimmade av en stund. Sen såg jag till att inhandla godis och dryck, samt tjata till mig popcon innan vi intog våra platser.
Och nej, det kanske inte bjöds på så många brutna näsben, men jag fick se min gamla barndomsidol Honken samt avnjuta en solklar seger för tigrarna. Sen att pausunderhållningen bestod av knoddar som spelade mot varandra i 5 minuter och max kunde stå upprätt i tio raka sekunder gjorde ju inte saken sämre, det var hysteriskt roande.
Kvällen var en fröjd, kan man säga. En helt klart godkänd sysselsättning.
Hösten med den nya kompakten.
Jag åker bräda ja!
Hysteriskt roligt.
Ädlans yngel.
Den ljuvliga hösten hörni, va?! Är det inte fantastiskt?
Laddar ni sinnet med de eldiga färgerna naturen bjuder på nu då? Lever ni?! Försök.
En extra fröjd är att jag mötte upp min vän Sara i veckan. På tisdagen kom hon över för lite ost och kex och förutom att hon fick lyssa på mig hysteriskt babblandes om de två föregående åren så tjatade jag till mig en fotosession med hennes förstfödde son.
Sagt och gjort, i torsdags möttes vi upp och jag fick fylla minneskortet med den här grabben.
Det blev en del bilder och jag hoppas att hon tycker om dem så jag får chansen till att fota dem på nytt. Grabben har ju attityd liksom.
