För några dagar sedan stod Eken och ojade sig i köket över att kaffet var slut. Han frågade mig om det verkligen var så och jag svarade att jag inte hade en aning då jag inte dricker kaffe. Han svor en liten ramsa och sa något att han tyckte sig ha köpt ett nytt paket alldeles nyss, och jag slutade lyssna.
Då jag var på prix i måndags, eller coop extra som det ju heter nu för tiden, så ringde jag Eken och frågade honom hur det egentligen var med det där kaffet. Behövde det köpas mer? Han svarade att ja, det behövdes och gav mig instruktioner om vilken sort han drack. Gott så.
Igår kväll då jag gick runt och pysslade i väntan på herrn själv skulle komma hem, bestämde jag mig för att sortera i skafferiet, då det var en salig röra där inne.
Jag hittar kaffeburken jag köpte i måndags. Sen hittar jag en tom burk kaffe. Sen hittar jag en burk som är så gott som tom med en sked i. Till sist hittar jag en till helt oöppnad burk kaffe. Jag blev fnissig och förbannad på samma gång då jag insåg att Eken måste vara sämst i världen på att leta.
Oavsett vad han ska ha så frågar han mig om vart det är.

 (Och nu har han ingen rätt att komma och säga att jag städar undan allt, för skulle jag vänta på att han städar så skulle alla hans saker ligga överallt och då skulle han likförbannat inte hitta något. Tack.)

Säger jag att jag inte vet hör man några svordomar sen tar det 1 minut innan han ger upp letningen och jag får gå fram och visa ändå, och då kan det stå mitt framför honom.
  Vid närmare eftertanke så var det precis så jag själv gjorde då jag bodde hemma, man öppnade skåpet och stirrade tomt framför sig, tills mamma kom och pekade vart det stod. Man letade aldrig. Är detta karma? I så fall hoppas jag att du får massa skit för detta i framtiden, Eken!
Det komiska i det hela är att jag vet precis hur Eken gjort tidigare. Han letar kaffe, hittar en burk, den är tom. Jävlar, men jag köpte väl en ny? tänker han och, hör och häpna, letar vidare. EUFORI! Han hittar en till burk, första gången han hittat två saker utan hjälp! Satan, den är också tom. Slutsats? Det finns inget kaffe.
Men, hade han letat lite, lite till, så hade han hittat den. Och hade han inte ställt upp de tomma burkarna i skåpet igen så kanske han hade haft bättre koll på kaffenivån. Båda dessa problem måste ju grunda sig i lathet. Lite irriterande, måste jag erkänna.
Nu vet jag iallafall vad mamma menade då hon åt mig argt fräste: Du letar ju som en karl!