Susanna

När jag och Marcus åkte till Ljusdal efter jobbet i onsdags så frågade han om jag gillade Melissa Horn.
Nja, svarade jag, inte direkt.
Då ska jag lära dig att gilla det, sa han. Jaha. Sen lyssnade vi på Melissa hela vägen till Ljusdal.
Det är ju inget fel med musiken, det är det inte. Hon sjunger fint och harmoniskt. Men. Det är omöjligt att inte dra paralleller till sig själv när man lyssnar. Det går bara inte att inte göra det.
Oavsett tidigare inställning eller känslostatus så känner man att precis så känner jag. Det är som att hon har ett slags verktyg, en fjärrkontroll, där hon zappar mellan lyssnarens känslor. Efter att ha lyssnat på ett antal låtar så har man hunnit bestämma sig för att göra slut med sin partner tre gånger, tänkt att fria två gånger, flytta utomlands sju gånger och spränga kinasmällare i en myrstack en gång.
Melissa Horn, var gör du med mig?
Nu gör jag inget annat än att lyssna på människan. Just nu får hon mig att vilja möblera om, men det som också är tydligt i hennes låtar är att hur man än gör så kan man inte vara nöjd. Det går bara inte. Förbannade Melissa.

http://www.youtube.com/watch?v=IzW3oE4oX6M

Djup_chey_89

Men det är ju Valborg idag. Till systemet och sen TAGGA!

Jag slogs med två vilddjur i helgen. Tyvärr förlorade jag den striden.









Jag passade även på att lära ut hur man röstar på Team Andreas på bästa sätt. Tydligen gav det resultat.

I helgen smäller det. Körslaget. Reunion på lördag och final på måndag. Då ska Team Marcus Melin vinna, annars finns det ingen anledning för klotet att fortsätta sin rotation.

Men.

Jag känner mig lurad.
Imorgon åker jag till Falun och på fredag återvänder Marcus Melin till Sthlm för det slutgiltiga slaget. Den här eftermiddagen var alltså min sista chans att snärja Honom. (För er som inte vet det så har min boning agerat vindskydd åt Sångfågeln himself under övningsdagarna.)
På vägen hem från jobbet idag så säger Marcus att Han kanske bör ägna lite tid åt sin familj, nu när vi ändå slutade tidigt från jobbet, och undrar om det är okej om Han åker hem istället för att hänga hos mig.

Ja men självklart. hör jag mig själv säga.

En kram som lycka till inför helgen och ett farväl. Marcus släpper av mig. Jag går med tunga steg upp för trappan. Låser upp dörren. Hänger av mig jackan och ser mig omkring.
Jag hör Julio Iglesias som gått på repeat sedan jag gick till jobbet imorse. Jag ser ljusen på köksbordet som aldrig kommer bli tända. Öppnar kylskåpet och ser ostronen som aldrig kommer bli avnjutna och lammracksen som aldrig kommer bli uppvärmda.
Tårarna rinner sakta ner för mina brinnande kinder medan min framtidsdröm bit för bit raseras. Jag lägger handklovarna i nattdukbordet och stoppar tillbaka rohyphenolen i medicinskåpet.
Rosenbladen som ligger utspridda i hela lägenheten hånar mig. De virvlar efter mig när jag sveper genom lägenheten i frustration och desperation, då jag ivrigt är i färd att dölja alla spår av den flyktiga romansen.
Jag var så naiv. Jag trodde att min brinnande passion skulle bli besvarad. Men nu inser jag att jag bara var en bricka i spelet. Jag var inget mer än ugnen Han värmde sin mat i.
Mitt hjärta krackelerar mer och mer då jag tänker på varje blick jag fått, varje leende Han gett mig.
Han nyttjade mig. Jag gav, Han tog. Han sög ur all min kärlek och livskraft. Nu är jag endast ett tomt, smutsigt skal.

Jag tänker rösta på lördag och måndag, för att hedra känslorna Han väckte i mig, sedan ska jag göra mitt bästa för att limma ihop de tragiska skärvorna som en gång formade mitt hjärta.
Kanske att jag en dag kommer vara hel igen. Kanske att jag en dag kommer kunna älska på nytt.
Men.
Jag kommer aldrig att glömma Honom.

Igår hade jag besök av två av mina favoritkillar. Sebastian och Marcus (gah, jag vet). Deras flickvänner är systrar så jag trodde det skulle bli lite märklig stämning, typ att någon skulle vara arg för att den enes syster var bättre än den andre eller nått, men det gick ganska bra.
När klockan närmade sig 18:00 så sa Sebastian att det var dags för honom att dra sig hemmåt för att fira sin mor. Marcus sa att han också skulle åka samtidigt. Jag frågade om de inte vågade vara själv med mig och då svarade de att de inte vågade det.
Vad tror de, att jag ska förgripa mig på dem? Att jag inte kan lägga band på mig? Snälla. Jag skulle aldrig tvinga mig på någon. Om de däremot kommer hit och luktar gott och har utmanande kläder på sig så vet jag ju vad de vill, och då kan de inte komma och gnälla i efterhand.
Ett nej kan vara ett kanske och ett kanske är praktiskt taget ett ja.
Men om de känner sig osäkra är ju inte jag sämre än att vi kan sätta oss ner och diskutera saken. Vart gränser går och så. Kanske över ett glas vin eller två. Och en liten vit godis som man blir lite trött av, men det är ingen fara.
Ni är välkomna när ni vill, pojkar.

Detta blir dagens soundtrack:



Lyssna på detta och föreställ er mig, Susanna Meli...eh.. Jonsson, vandra runt på Stockholm gator med stora ögon, ett stort förväntansfullt leende på läpparna och ett lätt hjärta i vetskapen om att jag snart kommer få se Honom. Kanske stannar jag upp sträcker ut armarna och kollar upp mot himlen samtidigt som jag snurrar runt, runt i eufori.
Den här låten är för Marcus Melin.
Men jag vill ju inte att han ska ramla eller något, men ja, ni fattar.


I hear your name whispered on the wind
It's a sound that makes me cry
I hear a song blow again and again
Through my mind and I don't know why
I wish I didn't feel so strong about you
like happiness and love revolve around you
Trying to catch your heart is like trying to catch a star
So many people love you, baby, that must be what you are

Waiting for a star to fall, carry your heart into my arms
And that's where you belong, in my arms baby, yeah

Jag och HerMelinen.

Nu spricker ni allt va?! Jo så här är det:

Imorgon så drar jag och Mikaela iväg till huvudstaden för att kolla på KÖRSLAGET!

MEN VA?! ASSÅ SHIIIT! TYP, DET HÄR HÄNDER BARA INTE!!!

Nu kommer jag få se min idol no. 1 in action, and it's gonna be legendary. Nej, jag ljuger inte, jag ska se Marcus Melin live och göra mitt bästa för att mobilblogga så mycket som möjligt under för att ni ska få ta del av detta fantastiska äventyr. Jag tror att detta kan göra mig till en bättre människa, kanske hittar jag mig själv mitt upp i allt. Det sanna jaget. Det Sanna jaget. I jakten på Marcus Melin. Vackert.

Mårdhunden.

GAH! Kakbakerskan har har påskat till sig och säljer påskpaket samt sänker priset på biskvierna! Slå till, för guds skull!

SHOPPA KAKOR HÄR!

Varma hälsningar från Susanna Skendräktig.

Nej, bara för att jag är en perfekt flickvän kan inte ni bli det. Det måste komma naturligt. Som här; en random suprise. Helt naturligt.

Den senaste tiden har det varit mycket grejande med datorerna på jobbet. Alla (utom typ jag och Marcus) har fått helt nya datorer samt nya officepaket. Mikaela fick windows 7 och blev helt till sig av de häftiga bakgrundsbilderna man kunde välja mellan. Hon är nämligen oerhört estetisk och kreativ av sig, så lyckan var total då hon hittade en bild med en mycket märklig fågelman på.
Hon mailade den till mig så jag skulle kunna lägga upp den här i bloggen så att även ni skulle kunna få ta del av den. Jag, som blev lite avundsjuk, såg också till att byta bakgrundsbild. Jag är minst lika nöjd som henne och hävdar att min är finare, och till följd av detta så ville hon ha en omröstning här på bloggen om vem som lyckats bäst av henne och mig.

Ja, mina vänner, det är upp till er. Här kommer valen, nr 1 är Mikaelas och nr 2 är min. Rösta, rösta.

Under söndagsutflykten hittade jag ett mycket fint prydnadsfat hos Brostugan. Efter något velande och peppning av Mikaela så slog jag till på denna lilla skönhet. Känner att mina hyllor börjar bli lite väl WT men fatet är vackert. Tjejen som gör dem har denna hemsida: http://jennykeramik.vpsite.se/











Ja, gipsbokstäverna blir man ju nästan spysjuk av. Jag kan ta det. Står för det. MEN SÅ DÖM MIG DÅ.

Idag känner jag mig så där löjligt nöjd med livet. Eken steker kött åt mig. Kött med bea är bland det bästa jag vet och doften från köket i detta nu är oslagbar. Då och då kollar jag ut och iakttar regnet, det första regnet för i år, och fantiserar om sommarens kommande åskväder. Att sitta på balkongen med en kopp te och lyssna på det ondskefulla mullrandet.
Ljuvligt.

Är just hemkommen från en loppisvända med Mikaela och Eken. Det började i Nor, sedan åkte vi in på två andra ställen medan vi ändå var igång. Fick lite småplock med mig hem och sitter nu med en enorm kopp te och ska gå igenom lite bilder har jag tänkt.
Har haft en fantastisk helg. I torsdags väntade Eken med mat när man kom hem samt en bukett tulpaner. Redan där blev man nykär och chanserna till en lyckade helg förbättrades oerhört.
På fredagen blev det sovmorgon, sen en tur till Bollnäs där det åts på Max och småhandlades skor och dylikt. Igår blev det mycket mys och återhämtning för att till kvällen beställa kebab och titta på Solsidan.
En helg med mycket "unnande" helt enkelt.
Nej, bilder var det ja. På återseende.