Susanna

Ja, vad ska jag säga. Imorse steg jag upp klockan 0300 och åkte till Uppsala på kurs. Efter att lyssnat på en Peter och ätit en macka och en sallad, samt tvingat i sig en snuskig loka, så var Samantha och jag redo för att beträda högt trafikerade och rent ut sagt livsfarliga vägar.

Jag har spenderat dagen i en liten koma, eftersom min nervositet höll mig vaken in mot småtimmarna. Då jag till sist drog upp täcket upp till hakan för att myggorna skulle bita Fredrik istället för mig, och då somnade så var det bara några få timmar innan klockan ringde. Denna sömnbrist gör det inte lättare för mig att hantera den sitution jag nu befinner mig i.

Jag sitter nämligen här, i hemmets lugna vrå, med en magsäck som producerar syra som aldrig förr. För jag ska nämligen till Gävle på måndag för att börja mitt nya jobb. Jag ska köra lotsbil. Detta innebär att jag ska leda alla jävlar som vill förbi vägarbetet. Alla ska följa mig. Jag bestämmer.
Detta ger mig lite maktkänsla, men samtidigt inser jag att detta är något jag aldrig gjort förut och min makt kan förvandlas till underläge på några få metrar. Detta får mig att vilja kräkas.
Jag känner inte någon av mina blivande och temporära arbetskamrater. Jag har aldrig varit på det stället förut. Jag har aldrig gjort något dylikt överhuvudtaget och jag ska köra runt i Gävle ensam efter att ha körkort i ungefär 3 månader och besitter ett lokalsinne likt en senil lemur. Tack för det, vägverket.

Imorgon klockan halv tre kommer alarmet ringa, för en timme senare så ska jag och Samantha ge oss av mot uppsala för en kurs i hur man blir flaggare. Ja, ni vet de där jävlarna som står på varsin sida av vägarbetena och bestämmer om man får åka förbi eller inte. Det är nämligen vad vi kanske kommer syssla med resten av sommaren.
Är vi rätt personer för jobbet kan man undra? Gör de rätt i att ge oss en varsin walkietalkie, flagga och en väst det står vakt på? Är detta en situation vi kommer utnyttja till sin yttersta spets? Ja, det återstår att se.
Vi kommer få stå upp i omäskligt långa pass och derigera trafik som aldrig förr.
Och så klart finns rädslan; tänk om jag gör fel?
Släpper förbi en bil fast jag inte får och så blir det värsta problemen? Ja, troligen kommer detta att inträffa... Jag kan nog garantera att det kommer att hända, minst en gång iallafall.
Sen har vi det problemet att Samantha inte har körkort heller, utan istället blir det jag som får köra överallt. Flera timmar isträck. Med alla dessa filbyten och andra skrämmande komplikationer.
Men får se, vi kanske blir utkallade en gång, sen vill ingen ha något med oss att göra sen. Man vet ju aldrig. Så, avgaser och bondbränna, here we come!

Jo, det är nämligen så här att vi sedan en tid tillbaks har hemsökts av små varelser av arten silverfisk. Dessa trivs i fuktiga och mörka utrymmen, likt könssjukdomar.

På dagen håller de sig gömda under våra glappande lister och spanar ut på mig och min sambo då vi lever våra simpla liv. De ligger skyddade från ljuset och smider hemska planer på vad de ska ta sig till då det skymmer.
De uppenbarar sig som sagt på nattetid så det är sällan man märker av dem, eftersom kvällen och natten spenderas i vårt vardagsrum/sovrum, en plats de ännu inte tagit över.
Men så kommer studen då det kurrar lite i magen, en kvällsmacka kanske skulle sitta fint?
Man tassar försiktigt in i köket och tänder ljuset.
I sisådär 20-30 sekunder är vi lika chockade, silverfiskarna och jag, då vi förtvivlat försöker vänja oss vid ljuset. Sen upptäcker man dem. De ligger stilla, försöker lura mig att de är helt livlösa små skräpkorn som dragits in med skorna. Men mig lurar man inte så lätt. Det krävs enorm precision och smidighet för att överlista och ta kål på en silverfisk. De är snabba små varelser så det gäller att vara på alerten!

Jag har den senaste tiden blivit en tämligen skicklig silverfiskjägare. När man mosar dem återstår endast ett silvrigt litet pulver, som om tingeling spridit sitt magiska dust över mina fingrar och vill ha med mig till landet ingenstans. Men detta har ingeting med disney att göra, utan och kall, ond och bråd död.

Det är som sagt i badrummet och köket de små barbarerna håller hus, och igår när jag gjorde ett nattligt toalettbesök så såg jag två av dessa varelser irra runt i desperation på mitt badrumsgolv. En av dem var i den vanliga blygsamma storleken, men den andra var grotesk! De har, till min förfäran, muterat. De växer ohämmat, och förökar sig i sån hastighet att mina små nattliga jaktäventyr varken gör från eller till på skadedjursbeståndet!



Men idag kommer min räddare. En man från anticimex kommer kika in och lämna små dosor. Han förklarade att de innehåller ett klister som de lockas till och sen fastnar på. Vilket horribelt sätt att dö.
Hur som helst måste jag säga att det ska bli skönt att bli av med dem, men det finns ändå en svag känsla av vemod som ligger och trycker på.
De bits ju inte. De är egentligen ganska söta när man tänker efter, som husdjur. Vad gör de egentligen för skada? Det finns betydligt värre och äckligare insekter, så varför ska jag ge mig på dessa försvarslösa individer helt oprovocerat?
Jag är klurat länge på varför de trivs så bra här? Jag har försökt döda dem manuellt, utan resultat. Jag dammsuger noggrant och tämligen ofta, och jämt bakom spisen, för att svälta de jävlarna, men icke. Så jag ser ingen annan utväg än att nu ta till det tunga artilleriet
Nåja, tack för den här tiden, Silverfiskar. Er tid är kommen.

Eken och jag har gjort en upptäckt. När jag ger Eken en komplimang så blir han jätteglad och kan leva på det i flera dagar, medan han överöser mig med fina ord och komplimanger och jag bara skakar av mig dem. Med andra ord så berömmer jag Eken kanske en gång i veckan, med Eken sliter häcken av sig för att få samma effekt.
För det är väl så vi brudar fungerar egentligen, att vi inte gärna tar till oss "du har så fina ögon" och dylikt. Vi vill hellre höra: "Du har finare ögon än ***" o.s.v. Speciellt när det gäller ens pojkväns ex. Har jag rätt?

Vi är ett kompetetivt släkte, vi kvinnor, då det gäller skönhet och dylikt. Nu ska jag inte dra alla över en kam men erkänn att du nog mer eller mindre faller in på min beskrivning. Män har naturligtvis också detta drag, men nog inte i samma i samma grad då det gäller att se bra ut.
Men återigen ska jag inte ställa alla i ett fack, vi har ju de killar som spenderar mer tid än många brudar på sitt utseende. Platta håret, foundation, mascara är bara ett handplock av de saker som numera används flitigt av män. Om detta är manligt eller inte går dock att diskutera...

Eller det kanske bara är jag som tycker så här...

Eken sa en gullig sak för ett tag sen, då han tillkännagav att jag bestod av 99.9% av hans tankar och prioriteringar.
Efter det så måste ju frågan ställas, eller hur? Det är då det är dags.
-Om du fick välja mellan att jag eller din mamma dör, vem skulle du välja?
Rått? ja. Brutalt? ja. Kul? ja.
Jag tvingade honom naturligtvis inte att svara utan skrattade bara åt hans smått chockade ansiktsuttryck.

Jag är en sån där tursam jävel som sällan drabbas av huvudvärk. Förkyld blir jag, oh yes, med horribel halsont, konstant rinnande eller toktäppt näsa, samt värk i hela min utrycksfulla kropp- men inte i huvudet.
Allt detta lider jag av nu. Men också av huvudvärk denna gång. Hur kommer detta sig, att drabbas av förkyldning på sommaren är väl i särklass det jävligaste man kan råka ut för egentligen. Och det ger sig ju aldrig! Nu har jag spenderat ack så lång tid med att gå runt likt en levande död och svurit över mitt fatala öde.

Hur som helst, veckan har nu nått sin mitt och jag har iallafall presterat så pass att jag lyckats städa mitt lilla näste och målat lite på en bokhylla som jag planerar att ställa i hallen.
Jag funderar dessutom på att ställa krav på att man alltid ska gå in huvudvägen. Det är nämligen så här att det är lättare att nu för tiden ta sig in via altanvägen så man kommer in i mitt lilla kök. Detta ska det bli ändring på har jag bestämt, även om jag själv faller för frestelsen att ta den enkla vägen.

Nu närmar sig midsommar i all sin prakt och det ser ut som lite grillning och dylikt nalkas. Ska bli härligt. För att denna högtid ska fortlöpa så smärtfritt som möjligt har jag planer på att inhandla plastbestick och plasttallrikar, en underbar uppfinning om man frågar diskskygga mig.

Nej, nu ska jag snyta min lilla näsa för att sedan kolla på lite tv.
Tack för mig.

Jag blev just biten av samma mygga fem gånger inom en femcentimerters radie. De senaste dagarna har varit rätt så intensiva då det gäller myggbettsämnet. Det får mig att börja spekulera angånde detta. Jag vet att det är honorna som suger blod, men efter det så brister min kunskap gällade denna hatade varelse.

• Kan en mygga suga blod, lägga ägg, och sen suga blod igen för att upprepa proceduren? Eller dör de efter första kullen?

• Kräver myggen ett speciellt sorts vatten då de ska lägga ägg? Är det sunkiga dammar och dylikt det enda som funkar eller funkar ett glas vatten lika bra? Skulle detta kunna innebära att man kan odla myggor inuti sin bostad?
• Suger honorna blod före eller efter de blivit befruktade? Och hur går befrukningen till?
  
• Vad äter de i vanliga fall, alltså hanarna? Nektar, likt en fjäril?
• Hur kan denna lilla varelse orska det enormt enerverade ljudet myggorna faktiskt är kända för?
• Hur länge lever egentligen en mygga?

Vet du svaret på någon av mina frågor så svara gärna. Här kommer även en bonusfråga som du måste svara på, jag vet att du kan;

Om du vore en kvinnlig mygga, vem skulle du suga blod från? 

Ja, nu är sommarlovet här och eftersom jag inte verkar få jobba så mycket i sommar så ska jag försöka att göra detta till en underbar sommar som ändå blir händelserik. Det jag är rädd för är att det blir en massa jobbande på helgerna och inget på veckorna, eftersom Eken jobbar precis tvärtom, men detta ska nog gå att lösa.

Ja, som sagt så ska jag försöka få så mycket som möjligt gjort ändå. Nu kan jag ju tillexempel ta mer tid till att lära mig laga mat, leva sund, fota o.s.v. Och lyssna på detta: Finna mig själv.... Hehe, vilken klysha, I know.

Hur som haver tänker jag börja leva sund, men eftersom jag dragit på mig en dunderförkyldning under studentfirandet tänker jag nog börja lugnt, och detta genom att dricka mer vatten.
Det har varit ett gäng rysligt varma dagar och detta har lett till huvudvärk nu och då, pga vattenbrist, så nu jävlar. Jag tänker fylla min 2liters kanna varje morgon och sen tvinga mig att dricka denna under dagens lopp. Det är även dags för mig att tänka lite på sockerintaget som jag åter ökat efter min lilla duktiga period som jag under en tid var inne i.
Så water it is!

Har varit hos syster yster och målat lite på hennes vind, ska tillbaka imorgon och fortsätta. Gäller att jag går och lägger mig tidigt så jag orkar med, eftersom min förkyldning blomstrar i detta nu...
Men först ett glas vatten!!!
 

Studenten imorgon... Jag säger bara så här:

Ja, det blir ju inte så mycket skrivet på helgerna nu för tiden men då går ju all tid åt Eken.
Denna helg har iallafall bestått av grillning med Ekens KY-grupp på fredagen, Bal på lördagen och picknick samt mys med film och godis på söndagen!

Lägenheten har återigen varit som ett bombnedslag efter helgen, så jag tänkte ta itu med det idag.
Fick lite sovmorgon sen hämtade jag upp Phäntie och vi drog till Ljusdal. Där lämnade vi tillbaka ett gäng böcker och åkte och solade. Handlade även en present åt Sara som fyller år imorgon, eller ja, idag egentligen. En fika fick vi också i oss innan vi drog oss hemmåt igen.
Och jag vill även slå ett slag för den gamla klassikern Pop rocks. Minns ni dem? Jag råder er till att genast till att bege er till närmasta kiosk och ta en riktig nostalgitripp! Likt små nöjda barn sprang Phäntie och omkring med öppna munnar och tävlade om vem som sprakade högst! Sann glädje, må jag säga! Innehållsförteckningen var dock ingen vacker syn, vilket man nog kan förstå, men naiva som vi var så ignorerade vi de skrämmande ingredienserna.
Men åter till ämnet, städningen. Jag kom hem, fast besluten att städa, så fort jag kikat lite på TV. Inget bra visades i min älskade apparat, men ändå kunde jag inte slita mig. Energin till städning fanns helt enkelt inte.
Dock har de sista veckorna i skolan satt sina spår i mig. Hur jävligt det än känns så kan man ju alltid göra lite, så har man iallafall kommit en liten bit på väg. Så jag började så smått peta lite i disken och fyllde ett diskställ. Jag återvände sedan till tvn och satt där en kvart, och kunde sedan tömma den torkade disken och fylla stället på nytt. Nu är klockan ganska percis 0100 och jag har städat min lägenhet, det gnistrar helt enkelt. Lovely. Dock återstår dammsugning och fönsterputsning, något som inte passar sig att göra nattetid då grannarna kan börja muttra.
Men som sagt, det mesta är gjort och känner mig oerhört tillfreds med mig själv.
Hurra, hurra, hurra.