Susanna

Nu börjar jag ledsna lite. Har läst massa bloggar och så. Spelat lite L4D2. Ätit en Twister.

Mattias LoLar. Han...! Nu kollade han hit och såg vad jag skrev. Han läste texten och såg sedan på mig med uppgivna ögon.

 

"Jag frågade just om du ville göra något annat ju, då kan du ju inte hålla på att skriva så där"

 

Vi kollade på varandra ett tag sedan bröt jag ihop. Gråtskrattar as we speak, dels för att hela händelsen är så absurd, samt att jag känner mig så fruktansvärt påkommen. Som ett litet barn vet jag hur jag ska hantera situationen.

Jag ville skriva ett inlägg om hur spelet slukade Mattias och hela hans fokus, men så skiftar han plötsligt fokus och tar mig på bar gärning.

Så jag får väl sluta här. Han har även sagt, sansat men bestämt, att jag inte ska skriva något om honom här då han hävdar att allt är lögner. Men vi får väl se hur det blir med den saken.

 

INGEN RÖK UTAN ELD, MATTIAS.

 

Hörs sen då.

 

God kväll.

Det är nu alla jävlar börjar med "året som gått"-inlägg.

Ja, nog har det hänt grejer för mig också, kanske har det här varit året då det hänt mest saker. Ja, så är det nog.

Kan nog till och med säga att det varit det bästa året någonsin. Så mycket fina saker, så många ljuvliga människor och så fantastiskt mycket glädje. För att inte tala om minnen.

Och det händer fortfarande grejer. Nyss slet jag sönder Mattias säng och bröt nästan näsan av mig själv när jag skulle laga den. Japp. Har även försökt lindra min ömmande hals med en Twister och snart blir det lite McDonalds. För nästa år, ja ni vet. Blir fit och så vidare. 

Nu ska det bli lite intense gaming med Ögonfransen innan jag på nytt börjar feberyra och tuppar av i soffan.

Tack för det här året, mina vänner.

 

Jag, Mira och Melwin rockade julafton.

 

 

Grejar med dimbilder. Så det är väl ett par sådana här kanske...

 

 

En lördag som gått åt till att städa upp lite efter det oerhört trevliga besöker av Karin och Anders, tillagning av tortillas och i övrigt bara pendla mellan soffan och sängen. Oerhört lugnt och behagligt.

Nu har jag ett par fötter i knät under laptopen och en kopp te som väntar på att få perfekt drickbar temperatur. Mr och Mrs Smith på tv:n. 

Läskigt nöjd med tillvaron är jag. 

 

Ja just ja, allt tar ju slut snart.

Känner ni kylan? Han hämtar oss nu.

 

Gomorron, gomorron!

Idag är dag är det freeedag och min andra lediga dag. Livet leker kan man säga. Ja, om man bortser från att Ögonfransen hörde av sig och sa att han skulle sova en stund innan han kom över, vilket resulterade i att jag vaknade och inte kunde somna om. Meeeen, jag har ju lite grejer och stå i så här på förmiddagen, ty Karin och Anders ärar oss med besök denna afton. Vi ska ta en tur till Condis och sen ska de bli de första gästerna som intar bäddsoffan. 

 

Då kör vi igång med fredagen då!

 

Jag vet, jag vet, det blir för mycket klipp nu. Men detta är bara så jävla bra. Tänk på detta, ni homofober där ute.

 

 

Jag skickade in min iPhone i början på förra veckan. Ja, det är sannerligen en påfrestning. Jag kan inte kolla twitter på regelbunden basis, jag kan inte hay day:a, Kissie hinner med hur mycket som helst utan att jag har någon som helst koll, mms är ett minne blott, mitt saldo är fullständigt random just nu och jag har ingen aning om hur jag sover då jag inte kan ladda hem Sleep Cycle till min Nokia 3410. Jag kan dock ha Super Mario som ringsignal. 

Men. 

Jag kan inte heller Instragramma. Det kan finnas galet många alster där ute som behöver mina likes. Jag har behövt äta ett fler tal maträtter och druckit minst tre varma drycker som inte har fått blivit förevigade. Och det tär på min stackars estet-själ. 

 

Syns det inte på Instagram så finns det inte.

 

Jag lever inte längre.

 

För er som inte sett denna så måste ni också få chansen:

 

 

Från Anton Linnés Instagram. En bild som har fått pinsamt få likes för att vara ett mästerverk. "Instafuck"

 

 "That actually makes a lot of sense, I'm sorry guys."

 

Jag tror att det nog är något i stil med detta Mattias får se varje fredag när klockan börjar närma sig 22:00 och han säger "Jag tror du är lite för trött för att mysa...".

 

"Nej, gud nej, varför tror du det, baby?".

 

Hallå ja.

Jag vill bara visa att jag fortfarande andas, om än lite tyngre. Förkyld är jag med diverse övriga krämpor och har på nytt blivit innebandy-änka. Pussade min ögonfrans hejdå nyss, och klurar nu på om jag ska åka hem idag medan ljuset är på min sida och kommunaltrafiken flyter som smidigast eller om jag ska göra lite adventsmys här och spela sims. Här finns trots allt internet och imorgon kanske jag är lite kryare också. Och blir jag kvar kanske jag hinner med en vaken timme med Mattias för att inte tala om en hel natts skedande. Ja, vi vet nog alla hur detta slutar.

Jag provar väl diska lite då. Vi hörs la senare.