Lugg.
Idag är det allvar, mina vänner. Idag, närmare bestämt klockan 14.00, skall jag klippa mig. Och inte vilken frisyr som helst utan.......LUGG!
För vanliga människor är lugg inte en sån big deal, men för mig som fötts med en virvel i pannan är detta fruktansvärt svårt. Att skaffa lugg för mig är som att skaffa husdjur. Detta måste tänkas igenom oerhört noga: Kommer jag ha tid att sköta om Lugg? Är Lugg verkligen rätt ras för mig? Lugg lever nästan i tre månader innan det går att ta bort den, är jag beredd på detta? Lugg är känt för att kunna rulla ihop sig över små sovande barn och kväva dessa, detta bör man alltid ha i åtanke.
Lugg och virvel i pannan är ingen lyckad kombo. Det kan jag, som hade lugg från begynnelsen enda in på halva högstadiet, vittna om. Trots att jag varje morgon vaknade med en solfjäder i pannan och jag jämnat såg ut som jag blivit klippt av en parkinsonsjuk människa...
(Ni förstår, för att klippa mig duschade de min lugg så den blev helplatt, sen klippte man rakt. Sen när håret torkade så blev det så att stråna som satt vid virveln kom betydligt högre, vilket ledde till en fruktansvärt ojämn lugg. Försökte man sen klippa de torra, långa sidorna lika kort som virveln så det blev rakt, kunde man nästa dag vakna upp med en bra virveldag, och virvelbiten var längre. Detta rättades till, och dagen efter var det en dålig virveldag igen. Ni förstår, man kunde få en mycket kort lugg innan det var färdigt.)
... så envisades min mor med att ha den här frisyren på mig genom alla år, tills jag som rebellisk tonåring la den åt sidan med x antal hårspännen tills jag tillslut hade en moderätt snedbena. För ca. två år sedan skaffade jag lugg igen. Denna gång gick det lite bättre, den var liksom svagare. Visst vi hade dagar då vi inte alls kom överens, luggen och jag, men för det mesta gick det bra. Så därför hoppas jag på att det kommer gå ännu lite bättre denna gång, och att jag mot all förmodan även passar lite bättre i det denna gång.
Sen vet jag ju att jag med all säkerhet kommer gråta mig till sömns över den nya frisyren ikväll, men det hör till. I morgon kommer jag sakta acceptera den och i övermorgon kommer jag så smått gilla den.
Så önska mig lycka till nu, vänner. Detta blir spännande.
För vanliga människor är lugg inte en sån big deal, men för mig som fötts med en virvel i pannan är detta fruktansvärt svårt. Att skaffa lugg för mig är som att skaffa husdjur. Detta måste tänkas igenom oerhört noga: Kommer jag ha tid att sköta om Lugg? Är Lugg verkligen rätt ras för mig? Lugg lever nästan i tre månader innan det går att ta bort den, är jag beredd på detta? Lugg är känt för att kunna rulla ihop sig över små sovande barn och kväva dessa, detta bör man alltid ha i åtanke.
Lugg och virvel i pannan är ingen lyckad kombo. Det kan jag, som hade lugg från begynnelsen enda in på halva högstadiet, vittna om. Trots att jag varje morgon vaknade med en solfjäder i pannan och jag jämnat såg ut som jag blivit klippt av en parkinsonsjuk människa...
(Ni förstår, för att klippa mig duschade de min lugg så den blev helplatt, sen klippte man rakt. Sen när håret torkade så blev det så att stråna som satt vid virveln kom betydligt högre, vilket ledde till en fruktansvärt ojämn lugg. Försökte man sen klippa de torra, långa sidorna lika kort som virveln så det blev rakt, kunde man nästa dag vakna upp med en bra virveldag, och virvelbiten var längre. Detta rättades till, och dagen efter var det en dålig virveldag igen. Ni förstår, man kunde få en mycket kort lugg innan det var färdigt.)
... så envisades min mor med att ha den här frisyren på mig genom alla år, tills jag som rebellisk tonåring la den åt sidan med x antal hårspännen tills jag tillslut hade en moderätt snedbena. För ca. två år sedan skaffade jag lugg igen. Denna gång gick det lite bättre, den var liksom svagare. Visst vi hade dagar då vi inte alls kom överens, luggen och jag, men för det mesta gick det bra. Så därför hoppas jag på att det kommer gå ännu lite bättre denna gång, och att jag mot all förmodan även passar lite bättre i det denna gång.
Sen vet jag ju att jag med all säkerhet kommer gråta mig till sömns över den nya frisyren ikväll, men det hör till. I morgon kommer jag sakta acceptera den och i övermorgon kommer jag så smått gilla den.
Så önska mig lycka till nu, vänner. Detta blir spännande.
Mig i förra luggen.
Kommentarer
Postat av: Tove-Li
Mmm jag vet Sanna, jag har börjat slarvat!Inge bra. Var det jobbigt igår eller?
Trackback
