Susanna

Födelsedagslunch hos syster.
Hojtur ledande till fruktansvärd träsmak.
Massage på Romerska badet.
Middag på Kina med sagolik efterrätt.
Stärkande samtal och utredningar.
Öl och José Gonzáles på Spotify.

Ja, det går väl ingen nöd på mig direkt.

Detta är alltså min ungefärliga träning i Augusti, då jag väl kom igång, dock fattas ett pass tisdag den 17:e. Strecken är km.
Den här veckan har jag gått in för att värma upp mor och fars jakthund inför kommande jaktsäsong, därför har jag trots väldigt ömmande benhinnor tvingat ut mig fyra dagar i rad nu.
Detta lilla diagram kanske inte är så mycket för en elitidrottare (eller en novis för den delen heller) men för mig är det ett jävla mirakel att jag ännu inte helt struntat i hela grejen, speciellt med tanke på att benen protesterar enormt just nu.
Äh, det är väl en klapp på axeln jag är ute efter här antar jag. Så var lite hyggliga nu, säg bra.

(Är det bara jag som tycker att Agneta är ruskigt lik Jodie Foster på den här bilden?)

Eftersom att min födelsedag ligger och lurar i den kommande veckan så bestämde sig Eken att fira mig idag, eftersom han kommer att åka på jobb inatt. Lyckan var gjord då han kom in i sovrummet med frukost på sängen (bestående av egenhändigt komponerad glasstårta) och räckte över en present. Nyfikenheten visste inga gränser då jag slet av paketpappret, och när jag fick se vad det var så fylldes jag av gläjde och skräck på samma gång. Jag hade nämligen önskat mig en Epilator, och detta var precis vad Eken hade gett mig.
Vi slet i instruktionerna och började genomsöka min kropp efter det optimala epileringsområdet. Vaderna var hyffsat nyrakade, så det måste vänta ett tag, men hårstråna på mina ack frodiga lår hade fått härja fritt under en period och skulle passa ypperligt som testområde.
Jag pluggade in epilatorn i väggen och startade den, och när jag sedan förde den mot mitt ben så grep paniken tag i mig fullständigt och jag kunde inte förmå mig att börja.
-Jag börjar då! sa Eken hjältemodigt och ryckte åt sig den lilla apparaten. Han skulle först ta ett litet område på sin egen kropp för att visa mig att det inte var så farligt. Men hans reaktion var långt ifrån lugnande, och nu var jag om möjligt ännu räddare inför att prova den.
Tillslut så insåg jag hur löjlig jag var och drog den snabbt som attan längst låret. OCH DEN FRUKTANSVÄRDA SMÄRTAN. Det är som att skära sig med en rakhyvel, fast konstant. Jag skrek och svor, men insåg att jag ändå måste visa tacksamhet gentemot Eken, så jag log mot honom och sa mellan tänder sammanbitna av smärta att det blir ju jättebra sen.
Eken fnissade lite och bad om ursäkt, för att sedan slå sig ner framför datorn. Jag satt kvar och kvävde min gråt samtidigt som jag gned den ondskefulla tingesten mot mitt lår. Hur FAN kunde jag önska mig en sån här?! frågade jag mig själv. Hur kunde jag vara så JÄVLA dum?!
Jag kallsvettades så det rann av mig och kände att jag lätt skulle kunna sälja mig själ för en ryggmärgsbedövning.
En halvtimme senare hade jag ungefär en kvadratdecimeter på vänster lår som nu var hårfri och jag insåg att om jag skulle gnälla så här så skulle jag behöva avsätta en vecka i månaden för att få silkeslena ben. Det skulle inte hålla i längden. Så jag bet ihop. JÄVLAR vad jag bet ihop. Efter ett tag gjorde det inte så fruktansvärt ont längre. Jag skulle tro att mina känselnerver i låret svimmade av efter ett tag, så jag skyndade mig fort som fan.
När jag var klar stängde jag av epilatorn, började andas igen och synade resultatet. Jag hade nu ett lent och knallrött lår och ett vitt, lurvigt lår.
Jaja, det gick ju bra i slutet, bara att hugga in på nästa då. tänkte jag. Så fruktansvärt naivt. Bara för att mina smärtsensorer i vänsterlår begått harakiri så betyder inte det att högerlåret ska gå lika enkelt. Men, jag lyckades tvinga mig igenom det andra benet också, dock med ett gäng dryck- och gråtpauser. Och JÄVLAR vad len jag är!

Så, nu ska jag ta vaderna om en vecka, men låren bör jag förhoppningsvis slippa ta på en månad ungefär. Underbart.
Men jag tänkte på att dela med mig lite av mina erfarenheter av epileringen och ge er små tips om ni ska genomgå denna fruktansvärda hårborttagning någon gång. Okej, häng med:

1. I broschyren stod det att man skulle sträcka ut huden så skulle det inte göra lika ont. Eller som de skrev: Göra behandlingen mer behaglig. Just. Jag höll fast huden från låret mellan hakan och bröstet för att få bägge händerna fria så jag kunde epilera med ena handen och dra ner knä-huden till fotleden med andra handen. Så gör det, sträck ut huden.

2. Ryggmärgsbedövningen jag nämnde tidigare var inget skämt om ni trodde det. Lustgas borde också hjälpa. Gärna valium. Har ni svårt att få tag i detta så rekommenderar jag vin i kopiösa mängder, något jag ska ta till hjälp då det är dags för vaderna.

3. Lägg något under dig då du epilerar som fångar upp hårstråna du drar ut. Jag spar mina hårstrån till bättre behövande, mängden från låren kommer kunna värma en hel familj i afrika då natten smyger sig på.

4. Skaffa gärna ett mantra du kan mässa då du epilerar dig. Jag valde No pain, no gain.

5. Skaffa en snygg epilator. Så fort jag tittar på min så glömmer jag all smärta den just utsatte mig för. (Jag skulle passa så bra som misshandlad hustru...)


Lycka till!

Ibland, väldigt sällan, så får jag små moments då att helt plötligt känns självklart. Inga små orosmoln eller tvivel och allt blir klart, vitt, mjukt liksom. Och det känns så jävla bra. Mys med mig, mina vänner. Det är en fantastisk torsdagkväll.

Jan Stenmark.

Kollade på lite bilder från när vi var på universeum och hittade denna:



Han vill jag va när jag blir stor.

Hittade just den här bilden på mig och Phäntielicious. Midsommar när vi bodde i ettan tror jag. Kan det vara så att vi sjunger något?

Blev 2,5 km idag igen, dock inte den roligaste springturen. Igår när jag gick och la mig kände jag att jag nog inte druckit tillräckligt med vatten efter förra rundan, men orkade dock inte gå upp och hämta vatten. Låg vaken med huvudvärk i en halvtimme tills jag blev rastlös och gick och la mig framför tvn istället, utan att hämta vatten då heller. Not so bright.
Hela den här morgonen har jag gått och kännt mig klibbig och varm, svettats som en liten gris helt enkelt, utan att det direkt varit så varmt. Har även känt mig lite hängig i övrigt, lite ont i halsen m.m.
Då borde jag ha druckit en massa vatten och gått och lagt mig, istället har jag vimsat runt hela morgon och ätit allt salt jag kunnat hitta för att sen svepa en Cappuccino och tvinga med mig Eken ut i spåret just när solen kommit fram och börjat steka.
Så fruktansvärt dumt.
Det var äckligt varmt, sjukt jobbigt och jag var snuskigt törstig hela rundan. Som om inte det var nog så kände jag redan efter ca. 50 meter att det gjorde ont på insidan av vänster vad, som sedan störde mig under hela slingan. Att ta två varv var inte så lockande med andra ord.
Men, men, fick upp lite puls iallafall. Nu ska jag hinka vatten och massera min stackars vad. På återseende.

P.s. Säg bra. D.s.

Bilden framhäver inte hur utmattad jag är. Ni får använda fantasin lite. Jag vet inte varför jag väljer att visa upp mitt svettiga ansikte efter varje runda, men jag ser det lite som en tradition nu. Ett bevis för att jag faktiskt gör det, både för er och mig. T-shirten är bytt, kanske är det därför det gick så jävla dåligt idag. MEN JAG KOMMER TILLBAKA.

Okej, okej, okej. Jag satt just och läste igenom lite gamla inlägg i min kategori Ett bättre jag? för att se hur många nya liv jag startat de senaste året och hittade då mitt inlägg om när jag köpte min spikmatta.
Att jag är självgod vet ni som läser denna blogg redan, men nu vill jag påstå att jag ibland är fantastisk. Jag skrattade så att tårarna sprutade över DET HÄR INLÄGGET.
Kanske är det så här roligt för att jag har sprungit 5 km likt ett skrämt rådjur och för att klockan är oerhört mycket, men jag vill ändå lyfta fram det till er igen. Jag minns så väl min ångest ang. den här spikmattan, som nu hänger på väggen i sovrummet och inte använts på jag vet inte hur hur länge.
Jag tror jag rent av ska slita ner den och ta mig en omgång nu, för gamla tiders skull. Läs inlägget nu. Tack på förhand.

Tack Sören. Jag kommer aldrig att glömma dig.

Ett litet zombie-äventyr där du ska försöka få pizzabudet att klara sig.

Inatt har jag drömt att jag att det stod en toalett bredvid sängen och att jag blev tvungen att sitta och sova på den medan Eken låg i vår riktiga säng. Det här gör att jag älskar dig lite mer, sa han till mig gång på gång. Någon som vill tyda den åt mig?

Något jag upptäckt på senaste tiden att både mitt språk och min stavning har försämrats oerhört. Jag sluddrar mycket, tappar ord och stakar mig mycket då jag konverserar, vilket är väldigt irriterande. Det känns precis som när man skulle redovisa framme vid tavlan då man gick i högstadiet, fast det sker hela tiden och jag rodnar inte lika mycket och har större bröst.
När det gäller stavningen så framkommer det främst när jag bloggar, jag får gå igenom texter flera gånger då jag varit för snabb på tangenterna. Och inte ens då upptäcker jag alla fel. Som i stycket över detta då jag skulle skriva "tyda den" så fick min hjärna för sig att när jag kommit till d i tyd så var det dags att skriva den. Tyden blev det alltså och jag ansåg mig klar. Som i en tidigare text då jag skulle skriva så smärtfritt som möjligt men skrev så smärtfritt som vanligt. Jag kan helt enkelt inte kontrollera mig.
Detta stör mig, det är som att konstant vara berusad fast utan den där mysiga, varma känslan.
Så, snälla, ha överseende med mina texter.
Jag har försökt analysera de här symptomen för att hitta en lösning, men utan resultat. Det enda jag kan komma på är att jag har börjat dricka ganska mycket av euroshoppers energidryck. Den är den enda goda energidrycken på marknaden.
Jag anser mig inte känna av någon direkt kick av den, men den är så god att jag ändå väljer att köpa på mig fem burkar vid varje ICA-besök. Kanske är det så att den dödar min hjärna sakta men säkert med alla sina hypergiftiga ingredienser, för jag skulle gissa på att det inte är någon hälsokur direkt. Eller att den faktiskt ger mig en kick, att den speedar upp min hjärna och att mina fingrar och min tunga inte riktigt hinner med.
Trots min magskänsla av att det är ren och skär cyanid jag häller i mig så kan jag inte låta bli. Jag är helt enkelt för beroende av den. You really got me this time, Euroshopper.

Idag är en sån här dag då jag känner att jag inte borde blogga, ty jag vet inte vad jag ska skriva. Jag tvingade mig att skriva detta inlägget, tvångsförlöste det så att säga, för att få dagens första inlägg ur vägen.
Men, jag tror att det här kan ha agerat som någon slags vaskrensing, att jag nu kan blogga mer hjärtligt och mer otvingat resten av dagen. Kanske. Vad vet jag.
Men som sagt, hjälp mig gärna med drömtydningen och mina symtom gällande stavning och tal. Tack på förhand.  

Nu var det ett tag sen man var ut och festade till det lite, boxen i kylen har varit orörd alldeles för länge.
Meeen, å andra sidan har man vaknat upp och mått bra väldigt många mornar också. Det är en smaksak det där.

Hehe, filmade just mig själv när jag rockade loss till Billy Idol's Cradle of Love. Tänkte slänga upp den lilla filmsnutten här, men så insåg jag att jag måste skaffa medlemskap i nått slags filmgrejs för att göra det och då orkade jag inte. Däremot har jag suttit i snart en halvtimme nu och kollat på mig själv i camen samtidigt som jag kollar på filmen, samtidigt som jag försöker göra precis lika! Så sjukt surealistiskt. Men ack så underbart. Två av mig. Ja... DET VORE NÅGOT DET!

Som ni kvinnor där ute vet så är det inte  så lätt att alla gånger få med sig sin partner in i affärer, speciellt inte den som är känd för att vara helvetet på jorden.
Som tur är har mitt exemplar blivit invand i detta tidigt då han fått följa sin mor till Gekås årligen som barn.
Detta betyder dock inte att han är helt okej med det, åh nej. Man måste fortfarande lura och locka allt vad man kan.
 
Förberedelser är A & O. Nämn det först lite diskret att du skulle vilja ta en titt där, och börja fort prata om något annat innan han hinner börja protestera. Nu har hans hjärna fått något att processera, och här vet vi ju att mannens hjärna är mycket fragil, så det gäller att gå varsamt fram här.
Nästa gång du nämner det kan du också nämna datumet du tänkt dig, men var noga att du vaggat in honom först i en falsk trygghet, som att du lagat hans favoriträtt eller att du har en extra djup uringning på dig.
Tredje gången, det är här det ska bestämmas, och nu jävlar ska det smälla med buller och bång! Leta upp något av de fel han gjort närmaste dygnet och skäll ut honom som fan efter. Var arg som ett bi och bryt sedan tvärt ihop i tårar, du kommer aldrig kunna förlåta honom för det här! När han är som mest ångerfull så slänger du fram vad som faktiskt skulle kunna få dig att gå vidare från det här hemska - en tripp till Gekås. Om du lyckats med skådespeleriet så kommer han svälja betet med hull och hår, sen är du safe.

Det skulle kunna gå att bara tvinga med honom eftersom han nu lovat, men för allas bästa kan det vara skönt om det går så smärtfritt som möjligt.
När du ska inta damavdelningen bör du skicka ner honom till verktyg- och teknik-avdelningen. På så sätt hinner du klara av ungefär halva damavdelningen innan du har honom suckandes i hasorna på dig igen.
Ge honom en morot. Lova honom något som han ska få efteråt, ett verktyg, kanske en tur in på net o net som ligger bredvid, eller att inte behöva besöka svärmor på ett bra tag. Detta kan du sen nämna när han börjar trilskas där inne.
Detta lugnar honom utåt, men på hans sköra insida så råder fortfarande full klaustrofobi och panikångest. Därför bör du ha med dig godis, gärna klubbor och/eller små kolor. När han är som mest nere sticker du åt honom en sockerchock, och vips är du good to go ett tag till. 
Gekås har även små caféer där man kan lämna av trötta hanar, där de kan möta likasinnade och beklaga sig inför varandra, ett underbart påfund.
När du tagit till alla dessa knep och det ändå inte känns tillräckligt så finns det bara en sak att göra. Se honom djupt i ögonen, säg: jag ringer när jag är klar, sen springer du så utav helvete tills han inte kan hitta dig längre. Sen gäller det bara att ignorera mobilen och förtvivlade speakersröster som berättar om en galen karl och gisslansituationer vid kassan. 
O.B.S. Nödlösningen jag just nämnde är inte helt riskfri. Det kan hända att han tagit bilen och dragit när du är klar, så var noga med att en backup-plan. Som taxi, som han får betala för att han är så oförstående och missunsam. Var noga med att straffa honom efteråt också, om han skulle ha smitit, så det inte återupprepas nästa år.
Om din man skött sig exemplariskt, och du till och med har två klubbor kvar, så ska du belöna honom rikligt så han minns hela situationen som något positivit och gärna följer med de kommande åren i ert förhållande också.

Detta var del 3 i min gekås-skola. Jag hoppas ni lärt er något.

//Er Svarta Änka.

Sitter och kollar igenom lite bilder och upptäcker att jag inte riktigt tagit upp allt om målningen hos Björn och Kajsa i början av semestern. Efter att vi målat och slitit en hel dag så sa Björn: Jag vill att ni sätter er.
Vi visste inte riktigt vad som var i görningen, men satte oss ändock ner för att höra vad han hade att säga. Han lade armarna i kors och Kajsa slöt upp bakom honom och vi satt tysta i säker fem minuter medan de två granskade oss.



Ni är långsamma, sa Björn plötsligt. Slarviga. Äckliga. EN SKAM! röt han så saliven sprutade.
Jag skämdes och kände att jag ville därifrån, så jag gav Eken en blick som sa att det räcker, nu åker vi hem...



...men Eken bara slöt sig som en mussla och gick in i sig själv.



Vi visste varken ut eller in och barnen började gråta.



Plötsligt så började Björn se lite road ut, en gnista hade tänts i hans ögon.



Tsss, jag SKOJADE BARA! tjoade han och blev som förbytt.



Helt plösligt var stämningen på topp och vi åt och drack som om det inte fanns någon morgondag.
Kajsa började visa familjebilder för Eken och det fanns ingen hejd på gemytligheten...



Tills Eken började få lite för mycket av det goda...



Han fick feeling och började spexa som aldrig förr...



Sjöng...



...och härjade för fullt.



Kajsa var den som fick nog först. Vad i helvete håller du på med? frågade hon i dömande ton.



Björn och jag tystnade och försökte låtsas som ingenting.



Och Eken slöt sig på nytt.



Då stirrade jag på Eken med en blick som sa att det räcker, nu går vi och lägger oss.



Sen plockade vi alla ihop efter middagen i tystnad och gick sedan och la sig för att aldrig prata om kvällen som gått igen.

THE END!

Ibland smyger jag mig in i badrummet och låser om mig, öppnar försiktigt badrumskåpet och sniffar i mig hej vilt av den goda aromen, samtidigt som jag drömmer om killen som någon dag kommer uppskatta den. Jag tänker mig att han ser ut ungefär så här:

JAG HAR NAMNSDAG IDAG! MEN SÅ GRATULERA MIG DÅ!

Men jag blir alltid lite kluven då jag köpt något jag blir sjukt nöjd över... Jag får nämligen ett sjukt behov av att blogga om det, men samtidigt föraktar jag själva grejen. Så därför tog jag en halvtaskig cambild (ovan) för att visa tunikan och skärpet jag köpte, för att liksom smygflasha det. Ett halvhjärtat försök, så att säga.
Vem bryr sig om vad man har på sig egentligen liksom, men å andra sidan så vem bryr sig om vad man tycker och tänker och gör. Hela bloggkonceptet skulle ju behövas lägga ner om vi ska tänka så. Så jag tänkte att vaffan, jag går ALL IN! SÅ HÄR KOMMER MIN OUTFIT FÖR 80 SPÄNN!!!

En tunika - 30 kr
shorts - 30 kr
Skärp - 10 kr
Skor - 10 kr

SPEGELKNÄPPT OCH ALLT! (Dock utan blixt, vilket hade varit sann fjortisanda)

Och i fall ni tänker att "jaha, det där var ju inte så jävla snyggt" så garderar jag mig som alla andra brudbloggare där ute och skriver att bilderna inte gör kläderna rättvisa. Men typ jo. Och med de där spirorna kan man ju pull anything off, så att säga, höhöhö. Nej men seriöst. Jag tänker inte börja med nån jävla dagens-outfit. Det har ni mitt ord på. Men jag lovar ingenting.
Så syrran, sluta gama över att jag ska rensa ur garderoben, ge dig iväg till second hand-butiken.

*kOmSi KoMsI*

Det flög fan i Eken och mig igår så vi gav oss ut och promenerade/sprang elljusspåret på 2,5km. På något vis fick vi mersmak så idag blev det samma runda gånger två. Och hur belönar man det? Jo med polly och turkisk peppar. Of course.

Så här ser jag ut när jag kliver ur duschen, såattnivet. Hur man löser det? Hittade en utmärkt instruktionsvideo på youtube, så ni också kan lära er. Ta del:

Kör svartvitt nu. Är man en konstnärsjäl så är man.

Eken och jag har tack vare Ekens bror helt snöat in oss på serien Supernatural. Huvudpersonerna är de två bröderna Sam och Dean Winchester. Båda två är helt klart avelsdugliga, men Dean är... Ja, mina vänner, jag är mållös. Perfektion. Världens i särklass snyggaste människa. Efter Eken. Naturligtvis. Tro inte annat.
De båda bröderna har gått igenom mycket tillsammans under de tre säsongerna. Ständigt räddar de varandra och resten av mänskligheten ur knipor, och trots sin svåra uppväxt så är de godhjärtade och så sjukt jävla lä... lätta att vila ögonen på.
Serien är mycket händelserik och intressant, man får sig ständiga tankeställare och djupet i handligen är inte av denna vär.... Äh, det är två hunkiga killar som spöar skiten ur diverse varelser. Jag kräver inte så mycket mer.
Dean spelas av Jensen Ackles, som tyvärr gifte sig i Maj detta år med en mycket vacker kvinna. Det vore ju tråkigt om hon skulle råka skada sig eller något... .... .... Hur som helst så har vi kollat på så oerhört mycket Supernatural den senaste tiden att jag liksom vant mig med Dean. Jag har sett honom i roller tidigare, han var ju Alec i Dark angel som gick för några år sen men det har blivit så intensivt nu. Han finns med mig. Eken har blivit Dean i min periferi. Och hey, varför inte dra nytta av situationen. Dean kan ju döda demoner, så det känns tryggt. Så jag har börjat utnyttja detta, klurat ut vilka tidsfördriv som gör sig bäst i Deans sällskap. Här följer en lista på dessa aktiviteter:

Titta på tv
Läsa
Gå promenader
Dansa i armkrok
Leka blindbock

Saker som inte går så bra med Dean (Men bättre men Eken) är dessa:

Äta middag (Om man inte gör det framför tv:n d.v.s.)
Gunga gungbräda
Har djupa samtal öga mot öga (Men Dean är ändå inte den typen, han dödar hellre demoner)
Bugga

Om man, gud förbjude, skulle få för sig att bedriva otukt så lämpar sig detta bäst med Dean i skedpositoner av olika slag. Dean är helt enkelt för cool för missionären. Han dödar hellre demoner.
Detta var mina Dean Winchester tips. Tredje säsongen är just uttittad och hela mitt inre skriker efter säsong fyra. Just för den djupa handligen och... Jaja, you've got me. SÅ DÖM MIG DÅ!

Ja, efter ert eviga tjat om vecka två på min och Ekens semester, så här kommer den.
Måndagmorgon luffsade vi oss upp för att packa det sista inför vår årliga semester till Varberg, där vi bokat två in fem nätter på b&b:t Carlssons utsikt där vi även bodde förra året.
Bilresan gick bra, om man bortser från den lilla episoden då vi just ätit på max i örebro och jag ska ta över ratten. Tydligen frågar jag Eken: Vart ska vi sen? och han svarar att vi ska åt vänster. Detta har jag inget minne av, utan jag lägger mig i högerfilen. Eken frågar vad fan jag håller på med och sen svänger jag ut mitt framför en postlastbil, och kör i fel fil i hela rondellen. Eken och jag är måttligt uppstressade efter detta och när jag sen ska ut på motorvägen så ligger jag i påfartsfilen och väntar in en lastbil, och när jag ser att denna passerat så slänger jag mig ut i filen. Problemet i detta är bara att Eken fick för sig att denna hade släp och skriker rätt ut då han tror att jag är på väg att döda oss båda. Jag blir chockad av skriket deluxe och sitter sedan med pedalfrossa i två timmar. Lite otäckt.
Nåväl, vi anländer till ett soligt varberg och checkar in i det röda rummet hos Carlssons. Två dagar beach följer och vi besöker även Bexells talande stenar. En tokig gubbe som för x antal år sedan ristade in massa skit i stenar. Mitt råd: Åk inte dit. Visst, bokskogen var vacker och den första kvarten var mysig och romantisk då jag och Eken gick på vår lilla upptäcksfärd. Men sen insåg vi att det kanske inte var så bra att åka dit på typ årets varmaste dag. Så flåsandes, sjöblöta i svett och rysligt irriterade kunde jag och Eken ta del av visdomsord som dessa:



Jaha, Bexell. Så fruktansvärt givande. Jag blev dessutom kissnödig mitt i hela cirkusen och blev tvungen att ta skydd bakom en av dessa dyrgripar för att lätta på trycket. Mitt sätt att tacka för upplevelsen, skulle man väl kunna säga.

The skogsrå herself.

Hur som helst så var torsdagen väder av något sämre slag så vi tog en tripp till das Ullared och gick på Gekås, och som alltid var detta en upplevelse utöver det vanliga. Har en hel del jag vill dela med mig av men detta väljer jag att spara till ett eget inlägg. Resten av dagarna spenderade vi genom att besöka Ekens far och mor, och genom att ligga på rummet och kolla på supernatural. Helt jävla underbart var det, helt enkelt. Lördagen skulle egentligen vara dagen då vi pallrade oss hemmåt, men istället valde vi att besöka Ekens barndomskamrat Bennie. Det bjöds till fest på kvällen och pakter slöts om att åter träffas i vinter då han lovade att komma hit tilll oss. Sen slocknade jag och Eken i Bennies säng medan han skamset fick ta en sovsäck och lägga sig i soffan. På vägen hem svängde vi in hos Ekens bror och hämtade upp ännu en säsong av Supernatural samt en barstol.
Det var väl semestern i stora drag. Lite fler bilder att bjuda på:



Röda rummet, här bodde vi de första tre nätterna. Bild dock tagen förra året, men det såg i princip lika ut. Möjligtvis att Eken som syns till höger i bild var några kilo lättare då.



Blå rummet. Ångrar att jag inte tog kort på hela rummet, mycket fint. Carlssons utsikt bör man bo på om man är i trakterna, ljuvliga rum och total tystnad, man sover som ett barn i de sängarna.

Detaljer i hallen.



Vi njöt nog minst lika mycket av regnvädret som av solen.

Avslutar med en bild på bokskogen. Tack för er tid.

Eken mitt i målningsakten. Nej, han har inte t-shirt.

Jag kommer tillbaka snart, och det kommer bli ljuvt. Tills dess: