Vemodets afton.
Bildbomb från sista helgen i Forsa. JA, VI DRACK PÅ LOFTET, VAD SKA NI GÖRA DÅ?! Vi gjorde det till den bästa helgen. Klockan är mycket och jag blir trött och sentimental, jag vet, men helvete brudar vad jag älskar er. Och Samuel. Och dig, Anders. Du är också en fin människa. Nu ska jag sova. Tack.
Att ha det i sig.
När Björn och jag är ute på fotoutflykter och han ber mig "bara göra någonting" får han fan skylla sig själv, ty det triggar något i mig.
Sån är jag.
Att sakna konceptet Umeå.
Ni har ju fått höra lite om Umeåstoryn. Det här med fotboll, seriekollande och allmänt mys. Vissa saker är censurerade för er och så måste det få vara, men jag kan ju bjuda lite på förfesten och fenomenet Fuckface-Filip.
Här är han:
I början var det lite stelt, när det bjöds på inflyttningsfest hos Karinjo. Jag stod mest i ett hörn...
...och grabbarna kollade fotboll.
Till slut kunde jag inte riktigt hålla mig undan utan smög mig nära de testosteronstinna fotbollsgrabbarna.
Busig kände jag mig. Sen förstod jag att jag kanske varit en smula framfusig så jag satte mig i sängen med Anna och fipplade med mobilen istället.
Men så började allting lätta upp. Filip började stajla. Vi brast ut i skratt.
Karin har känt Filip sen länge och är inte lika lättflirtad när det kommer till Filips pojkaktiga charm.
Men till slut kunde inte hon heller stå emot. Det blev en skrattfest utan dess like!
Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta. Mest att vi saknar Karin. Och att vi saknar konceptet Umeå med tillhörande Fuckface-Filip. När Karin kommer hem från Norge så möts vi däruppe igen, allesammans. Och det kommer bli episkt.
Att sakna Forsa.
Jag tar en stund till att minnas tillbaka till de sista dygnen i Forsa.
Alla kartongerna som stod uppradade väntades på att bli utflyttade.
Fultavlan som hängdes upp på nytt.
Alla pojkar som lämnades förtvivlade med våta ögon och tunga bröstkorgar.
Läraren Erik som jävlats med oss hela året och som alltid kommer finnas kvar i våra hjärtan.
Att få ett sista REJÄLT straff av Henka.
Panik i insikten att inte längre få bo några få steg ifrån dem som kommit att betyda så himla mycket för mig.
Bild: Anton Linné
Jag saknar det. Obeskrivligt mycket.
Ett livstecken igen.
Mina vänner. Ni får inte tro att jag hatar er, så är det absolut inte. Det är bara det att jag inte längre kan mobilblogga av någon märklig anledning och jag har svårt att ta mig ro att faktiskt sitta ner med min laptop.
I övrigt då?
Jo, jag var i Umeå, blev sjuk, åkte till Stockholm och gick på Summerburst, var fortfarande sjuk, började jobba på Q igen, var jättesjuk, firade midsommar på en ö och sov på en båt, blev sjukare.
Livet är hårt mot de hårda, mina vänner, och jävlar vad hård jag måste vara med tanke på vad jag har fått genomlida den senaste veckan.
Men, som alltid tycks bistra tider lida mot de ljusare och imorgon ska jag pallra mig till jobbet för att mina arbetskamrater inte ska glömma mig helt och hållet, få massage och sedan få ett par ögonfransar på besök för lite popcorn och serier. Det var väl de hele. Kommer eventuellt komma med lite djupare förklaringar på de olika händelserna senare, men jag lovar ingenting.
Ta hand om er så länge.
Ett porträtt jag tvingade till mig av Ögonfransen.
I don't care.
Sista kvällen hos Karin!
Umeå har varit mysigt med lite fest, lite fotboll, lite serier och massa kärlek. Karin och Anna är och köper förkyldningspreparat åt mig och sen bär det av till Karins väninna för grillning. Imorgon slänger sig Anna och jag i bilen för att ta oss hem mot Hälsningland. Tack för allt, Karin och Umeå.
Dansa, dansa.
Här händer det grejer. Karin och Anders har sedan länge varit klara för Summerburst i Stockholm i helgen, vilket har retat mig och Anna som inte riktigt hade ekonomin för en sådan utsvävning. Igår fick vi dock nog när vi satt och surfade på blocket efter personer som ångrat sig. Två stycken tvådagarspass kom upp och vi ringde en Johanna. Hon sa att hon hade lovat att hålla dem åt en bekants bekant i en timme men att hon skulle ringa om de var kvar efter det.
Det var en ganska nervig timme för två danssugna töser, men så ringde hon. Den lyckan, mina vänner, går inte riktigt att beskriva.
VI SKA PÅ FUCKING JÄVLA SUMMERBURST! Här ska det dansas. Att jag är råförkyld och har lite feber är något vi blundar inför, ty ingenting får hindra oss nu.
Sen då? På måndag är det tillbaka till min kära gamla arbetsplats Q-Survey. Som jag saknat dem!
Men nu får det väl ändå vara nog med glädjeämnen, tänker ni. Nej, för Anna och jag har blivit bjuda på båtfärd och grillning på midsommar om vädret vill, sen följer en helg av trevligt umgänge.
Och helgen efter det har Agnes kalas i Gävle, flickebarnet slår på stort och fyller hela 20 år! Detta kommer firas ohämmat.
Ja, ni hör ju. Ska försöka få in några timmars sömn på detta också, men vi får väl se hur det slutar.
Ha det bra, hörni!
Bästa söndagen.
Efter att ha sovit bort hela dagen så blir det nu Supernatural hos Filip. Det blir inte bättre än så här.
Att dra ut på det.
Hej där. Nu är tiden på Forsa över och jag vill helst inte prata om det. Vi lämnar det för tillfället vid att jag nog hade den bästa tiden i mitt liv där och att jag har träffat de bästa någonsin under den tiden. Det smärtar i mig att inte bo med dem längre men väljer nu att fokusera på att hålla dem kvar på andra sätt istället.
Jag, Anna och Karin har dock funnit ett sätt att dra ut på det då vi alla för tillfället befinner oss i Umeå i Karins nygamla lägenhet. Vi har städat och inrett för fullt och ikväll vankas det inflyttningsfest.
Life is good, OCH ÄVEN SÅ ÄR DIN MAMMA. Nä, men vi hörs sen då.
Havét.
FISKMÅS!
På frukostmackan.
"Så det är lite kalabalik i kycklingfabriken"
Salta detaljer.
