Susanna

Händer det något här inne då? Jag känner att det blir något konstig stämning när jag inte skriver här inne på ett tag. Men det kommer vi över va?

Ja, nu är söndagen(måndagen) här. Men vilken helg det varit! Fredrik fyllde år i lördags och detta skulle ju naturligtvis firas. Jag varnar här för ett enkelt referat av helgen, varken mer eller mindre, sådat meningslöst bloggande som jag annars föraktar. Men jag kör.

Igår började jag och Eken dagen med att dra till gymmet och svettas en timma, sen handlade vi och hängde på låset till Sibylla för en flottig brunch. Hem, duschade, och så iväg till Skästramarknaden där vi tittade på krimskrams i strålande solsken och delade på en kôlbulle. Köpte en ost av Martin och en påse grymt goda chips sen drog vi hem och piffade oss lite, jag läste lite bok på balkongen och forsatte njuta av solen.
Efter det kom Sara, Martin och Markus och vi tog ett varsitt glas och snackade lite skit innan vi drog till Condis där vi bokat bord och avnjöt en helt fantastisk varmrätt och en liten efterrätt på det. Samt en drink. Sen blev det att skynda hem till Körslaget där min älskade arbetskollega Marcus skulle delta. Vi satt som på nålar och skrek så fort Team Andreas skymtade i rutan och röstade slut på kontantkorten, något som gav resultat då det i slutet tillkännagavs att Team Andreas faktiskt fått mest röster. Jävlar vad det hurrades och skålades i den trånga soffan där vi satt mysberusade och uppfyllda av den varma stämningen som bildas när man samlar några av sina närmaste i ett och samma rum. Och Marcus var helt fantastisk i rutan, så nu måste vi rösta så han får stanna där!
Vi började kolla på Godzilla efter körslagets slut men upptäckte snart att tröttheten kom smygandes och vi tog farväl med löften om att snart mötas igen.
 
Med tanke på allt som Eken får utstå då han lever med mig så räcker det inte med att bjuda på en middag, det kompenserar liksom inte. Så nu är han hos min chef som också driver skotersafari och ska leka av sig i tre timmar, något jag provade på under förra helgen och som var hysteriskt roligt, så nu hoppas jag innerligt att han får minst lika roligt som jag hade det. Han fick lova att inte bryta ryggen, max en arm eller något liknande.
Själv ska jag ta min bok och leta upp en bänk i solskenet i väntan på att solstrålarna når balkongen så jag kan flytta mig dit istället. På återseende.

GRATTIS ÄLSKLING!

Torsdagskvällar har blivit en helt ny typ av fröjd för mig. Jag vet att jag imorgon bara har fyra timmars arbete och sedan kan göra precis vad jag vill.
Vad. Jag. Vill.
Visst att jag bara jobbat sex timmar om dagen måndag till torsdag också, men vilka är ni till att regna på min parad? Jag tror mycket av njutningen ligger i att jag slipper bry mig om vad jag ska ta med till lunch, ett annars så ångestladdat ämne i vardagen. Mat.
Nu är det inte det att jag inte tycker om att äta, men det finns något så oerhört tragiskt över ihopskrap i en liten plastlåda med färggrannt lock.
Återuppvärmd och inte ens med hälften så tilltalande konsistens som den hade dagen före ligger den och hånar mig då den vet att jag måste äta den. Även matlådan känner olust, eftersom den vet att den tidigare var uppskattad och åtråvärd, men att den nu bara är en patetiskt skugga av sitt forna jag.
Ja, det jag vill säga är att äta min matlåda oftast är som att ligga med Christer Sandelin. Det var bättre förr, helt enkelt. (Oh no I didn't!)
Torsdagar har för mig blivit den nya fredagen. En avslappnad fredag där man slipper forcerat fredagsmys och att sitta och klippa med ögonen framför panikproducerade gameshows. Känslan av att hela helgen faktiskt ligger framför en. För faktum är; i och med att torsdagar blir den nya fredagen så blir också söndagen den nya måndagen.
Söndagen går ut på att våndas över att man inte nyttjat helgen bättre och bäva inför den kommande veckan som närmar sig i samma takt som Christer Sandelin närmar sig en överdos. (Men nu får jag väl ge mig?! Jag har inga som helst grunder för dessa påhopp!)
Nej, torsdagen är fylld med hopp, planer och förväntningar och på söndagen har man facit i hand och det finns inget man kan göra åt det, bara hetsa igenom nästa vecka och återupprepa proceduren.
Men vem är jag att regna på eran parad? Trevlig helg.

Men vad i helvete?! Vad fan har människan gjort?! Ohälsosam känns som en underdrift.





Jupp, bruden är hard core. Själv har jag problem med att få i mig ett helt glasspaket. Eller okej, kanske inte då.

Det är så härligt med barn... på bild.

Lite som denna:

Vi är tre dagar in i Mars. Med det stora M:et. Det finns ingen annan månad som börjar med M. Förutom Maj. Men den jävlen skriver vi med ett litet M tycker jag, maj. Men vad hände i Mars förra året då? Låt oss ta en titt i fotomappen.

Jag ramlade på krogen. Som vanligt.



Eken och jag satte prov på vårt förhållande såväl som på Ekens resår.



Jag slängde ihop en slags aptitretare som var något godare vad än den såg ut att vara.



Eken fyllde år.



Phäntie den Kulinariska kom över med soppa och nybakat bröd.



Och så spelade jag Sims som en jävla småunge.




Det var ett år sedan. Jag ramlar fortfarande på korgen, men inte så ofta. Jag är fortfarande en kläng-apa men försöker av ekonomiska och ergonomiska skäl att dra ner på det något. Jag gör fortfarande mer eller mindre lyckade utsvävningar i köket. Eken kommer högst troligt att fylla år i år med. Phäntie bor i Stockholm och har lagt sin lilla byhåle-parasit bakom sig, vilket innebär mindre soppa för mig. Jag spelar fortfarande Sims som en jävla småunge. Så ja, med några få undantag så flyter livet på som vanligt. Och det är inte fy skam det inte. Och ja, jag slänger upp bilder i brist på annat att blogga om, men VILKA ÄR NI ATT DÖMA?! På återseende.