Say what you say now, bitch.
Nu är denna i min ägo. Jag förstår inget av den än men snart kommer jag bemästra den och slå er alla med häpnad.
Sony A300
I'm not a bad person...
Kameratankar.
Vad tror ni om en Sony DSLR-kamera A200?
Söndag.
Mina ben värker. Det är allt som upptar mina tankar och allt jag tänker säga. Tack för mig.
Nothing special...
...bara ett litet inlägg om hur jag har det i nuläget. Har jobbat idag och det kryllade av folk på hotellet, så jag har sprungit av och an som en liten höna och serverat, gjort hamburgare (Varför beställer varenda jävel hamburgare?!? Ta dagens, för allas trevnad!) och diskat.
Jag vaknade alldeles stel imorse, sov dåligt p.g.a. magontet som btw nästan fick mig att vomera igår kväll, och hade även lite träningsvärk efter att ha dansat hej vilt i torsdags. Nu har jag som sagt sprungit runt hela dagen och passat upp på gäster. Detta har inte på någotvis lindrat mina ömma ben, utan snarare bidragit till något som känns som benhinneinflammation. Imorgon ska jag åter till jobbet, men jag ber vid mina gudar att antalet semesterfirare ska ha minskats en smula så det inte blir fullt lika intensivt.
För att minska mina mystiska magsmärtor så har jag tvingat i mig både frukost, lunch och middag. Frukosten blev förvisso bara en skinkmacka med sockersöt juice till, lunchen blev lite lasange med lite grönsaker till som jag kastade i mig för att inte verka lat på jobbet och till middag blev det återigen lasange med grönsaker framför family guy. Det kanske inte är det sundaste matintaget, men iallafall så såg jag till att det blev något. Efter nyår blir det nyttigare grejer, som helst varken ska ätas under stress eller framför tvn. Jag ska fokusera på maten. Det är bra, har jag hört.
Sen tyckte jag synd om mig själv, och eftersom att godisförbudet närmar sig med stormsteg så passade jag på och köpte med mig en salt och blandat och en marabou daim. Än så länge så sitter demonen i magen tyst. Låt oss hoppas att den fortsätter med det. Detta blev långt ifrån ett givande inlägg men jag tycker så synd om mig själv och mina små sargade ben att jag ska lägga mig i soffan och kräva lite mer fotmassage av Eken!
Du som läst detta: Bättre lycka nästa gång!
Magont
Sitter och mår hutlöst illa. Ett molande i ansiktet, höll jag på att skriva och gjorde det också, men jag menar naturligtvis magsäcken. Sen känns det som om jag är på vippen att kräkas, det ligger hela tiden högt upp i strupen och hotar om att komma upp.
Varje eftermiddag/kväll börjas det. Stress säger vissa, andra rycker på axlarna och vet varken ut eller in då jag beklagar 
mig.
Det är inte så att jag blir självmordsbenägen av den olustiga magkänslan, men det är ändå fruktansvärt irriterande att detta återkommer varje jävla kväll och ser till så man aldrig riktigt kan njuta av vad man nu vill hitta på.
Min kropp mår inte bra, så är det bara. Den försöker säga mig något, men jag sitter här som ett föremål- okababel till att höra eller se vad min kropp försöker meddela.
Något måste dock göras. Vi börjar med sockret.
Godis, läsk och stora mängder socker överhuvudtaget slopas efter nyår, så är det bara.
Och för att inte bara jag ska lida så gäller detsamma för Eken.
Vi dansar nu helt naivt efter sockrets pipa, helt utan att ifrågasätta dess makt. Vi är beroende helt enkelt, men det måste få ett slut.
Så efter nyår börjar avvänjningen, rehab om ni så vill. Jag ska hålla er uppdaterade genom abstinensbesvären så ni kan följa min resan till sockernykterism. Är ni med mig?
Annandan...
....Ingen förstår hur dåligt jag mår....ingen förstår min oro.
Det där var en fras ur lejonkungen för er som inte hängde med på det, men det beskriver ungefär hur det är idag.
Nu ska jag inte överdriva, jag har befunnit mig i betydligt värre baksmällor, men det är så där lagomt segt just nu. Var lite förutseende och pallrade mig upp mitt i natten, då jag fortfarande var full, och drack ett gäng glas med vatten och tog en ibumetin så jag är fri från huvudvärk och andra symptom så som ömmande ben efter fem timmars non-stop dansande. Det jag dock inte är fri från är tankarna: gjorde jag bort mig igår?
Jag hoppas och tror inte det, men det finns ju alltid nån liten risk att man sa nått lite för högt eller var lite väl vinglig då och då, men som sagt är jag ändå i gott hopp om att jag skötte mig.
Mina vapendragare för kvällen var Sara, Phäntie, Eken och Martin. Även bror min kom över några timmar in på natten och dansa lite. Roligt hade jag iallafall, som satan, så lite trötthet kan jag gott stå ut med!
Nu är det sims-spelande, family guy i soffan och kebab som gäller... En tvättid också men det ska nog gå vägen.
Jag önskar er alla en riktigt trevlig dag!
Jag någon gång strax innan mitt esse igår. Lycklig, till synes snudd på exstas.
Det där var en fras ur lejonkungen för er som inte hängde med på det, men det beskriver ungefär hur det är idag.
Nu ska jag inte överdriva, jag har befunnit mig i betydligt värre baksmällor, men det är så där lagomt segt just nu. Var lite förutseende och pallrade mig upp mitt i natten, då jag fortfarande var full, och drack ett gäng glas med vatten och tog en ibumetin så jag är fri från huvudvärk och andra symptom så som ömmande ben efter fem timmars non-stop dansande. Det jag dock inte är fri från är tankarna: gjorde jag bort mig igår?
Jag hoppas och tror inte det, men det finns ju alltid nån liten risk att man sa nått lite för högt eller var lite väl vinglig då och då, men som sagt är jag ändå i gott hopp om att jag skötte mig.
Mina vapendragare för kvällen var Sara, Phäntie, Eken och Martin. Även bror min kom över några timmar in på natten och dansa lite. Roligt hade jag iallafall, som satan, så lite trötthet kan jag gott stå ut med!
Nu är det sims-spelande, family guy i soffan och kebab som gäller... En tvättid också men det ska nog gå vägen.
Jag önskar er alla en riktigt trevlig dag!
Jag någon gång strax innan mitt esse igår. Lycklig, till synes snudd på exstas.
Känner mig...
...lite blek.
God Jul!
God jul allesammans, och hoppas ni haft en härlig dag!
Själv är ja mäkta nöjd med presenter och umgänge, för att inte tala om all mat man satt i sig. Efter denna vecka är det skärpning big time! Nu ska jag röjja lite här sen blir det en kopp te och en god bok.
God kväll!
Själv är ja mäkta nöjd med presenter och umgänge, för att inte tala om all mat man satt i sig. Efter denna vecka är det skärpning big time! Nu ska jag röjja lite här sen blir det en kopp te och en god bok.
God kväll!
Tu madre
Jag orkar snart inte mer. Det här är säkert den 10:onde gången, minst, under en mycket kort period som jag drömmer om bäbisar.
Den här gången så sprang jag runt i nått jävla hus och lekte kurragömma, och gömde mig under en trapp med min vän Phäntie, där kom jag på att jag var gravid och började gråta ut inför Phäntie att jag inte ville bli mamma inom ett år, jag måste gå till barnmorskan!
Phäntie sa inte så mycket, hon bara såg på mig med en mycket svårtydlig blick.
Sen var det tydligen någon slags lektion vi skulle gå på men där satt vi inte länge, utan gick tillbaka kurragömma huset som stod på en scen av något slag.
Här pratar jag med en man om mitt problem och han förslår att jag kan adoptera bort barnet, men då får jag nog. "Här ska inte förlösas någonting!" skriker jag och drar ut nått zucchini-liknande föremål ur min vagina. Den skalar jag sedan. Jag, Phäntie och mannen sneglar sedan ner genom en liten spricka i föremålet, och ser ett ljusgrönt och avlångt föremål, likt en frukt, med något rött på. "Där är blodet" säger jag och ser allvarligt på de andra två som iakttar mig under tystnad och någon sorts förundring.
Här slutar min dröm för sen väckte Mie mig och ville spela dator. Jag börjar bli rätt less på att ofrivilligt bli mamma varje natt, och varje gång drabbas av samma ångestfyllda panik.
Om någon teraput läser detta så kan du väl höra av dig. Detta är mycket påfrestande.
Inatt ska jag se till att drömma att jag steriliserar mig.
Total Förvirring
Jag sitter vid Ekens dator eftersom min systerdotter Mie sitter vid min. Surfar runt på de vanliga sidorna och hittar en låt som jag bestämmer mig för att lyssna på. Startar låten men upptäcker att inte högtalarna är på så jag startar dem ungefär 10 sekunder in i låten, och fortsätter sen kolla runt på det världsvida nätet medans jag lyssnar.
Jag märker rätt snart att jag har svårt att få grepp om den. Fokuserar allt hårdare på melodin som är något melankolisk men också har något annat.
Jag känner av en viss otakt, man kan liksom inte förutse hur det kommer låta härnäst, och sånt tär på mig något så fruktansvärt.
Något är fel helt enkelt. Sitter och försöker stampa takten med foten ser nog mest ut som en mongolid dansmus.
(Ni vet dansmöss, de som har ett fel i hjärnan och därför liksom rycker. Det är balanssinnet som felar. Visste ni det? Att den charmiga dansen är en missbildning som avlats fram. De styr inte över den själva. Groteskt och hemskt. Fy fan för dig som har en dansmus.)
Hur som helst så finns ingen takt att stampa till. Jag försöker nynna i ett desperat försök till att känna av låten, men nej, det går inte.
Jag får svårt att sitta still, börjar skaka på ett märkligt sätt. Kan inte läsa vad som står på skärmen längre. Jagar upp mig, blir förbannad.
Vad i helvete är det för fel på låten? Vem är idioten som skrivit denna låt? Är den möjligen tonsatt av basistens döva och alzheimerssjuka mormor?
Strax innan låten är slut märker jag att en autostart av ett spel på Ekens dator har poppat upp och spelar sin lilla signaturmelodi om och om igen. Jag har alltså lyssnat på en mix av nått indieband och den krigsuppmuntrande signaturmelodin till Far Cry 2.
Det är ju uppenbart att jag kände mig så kluven. Jag blev uppmanad till att ta livet av mig och döda andra på samma gång.
Att springa runt i djungeln i first-person shooter mode och skjuta kuredutter och samtidigt hoppa framför ett tåg, på verkad av hash, och hålla min älskade i handen.
Tack vare detta är hela min dag förstörd. Jag är fortfarande i otakt. Måste starta om på nått sätt.
På återseende.
Jag märker rätt snart att jag har svårt att få grepp om den. Fokuserar allt hårdare på melodin som är något melankolisk men också har något annat.
Jag känner av en viss otakt, man kan liksom inte förutse hur det kommer låta härnäst, och sånt tär på mig något så fruktansvärt.
Något är fel helt enkelt. Sitter och försöker stampa takten med foten ser nog mest ut som en mongolid dansmus.
(Ni vet dansmöss, de som har ett fel i hjärnan och därför liksom rycker. Det är balanssinnet som felar. Visste ni det? Att den charmiga dansen är en missbildning som avlats fram. De styr inte över den själva. Groteskt och hemskt. Fy fan för dig som har en dansmus.)
Hur som helst så finns ingen takt att stampa till. Jag försöker nynna i ett desperat försök till att känna av låten, men nej, det går inte.
Jag får svårt att sitta still, börjar skaka på ett märkligt sätt. Kan inte läsa vad som står på skärmen längre. Jagar upp mig, blir förbannad.
Vad i helvete är det för fel på låten? Vem är idioten som skrivit denna låt? Är den möjligen tonsatt av basistens döva och alzheimerssjuka mormor?
Strax innan låten är slut märker jag att en autostart av ett spel på Ekens dator har poppat upp och spelar sin lilla signaturmelodi om och om igen. Jag har alltså lyssnat på en mix av nått indieband och den krigsuppmuntrande signaturmelodin till Far Cry 2.
Det är ju uppenbart att jag kände mig så kluven. Jag blev uppmanad till att ta livet av mig och döda andra på samma gång.
Att springa runt i djungeln i first-person shooter mode och skjuta kuredutter och samtidigt hoppa framför ett tåg, på verkad av hash, och hålla min älskade i handen.
Tack vare detta är hela min dag förstörd. Jag är fortfarande i otakt. Måste starta om på nått sätt.
På återseende.
Bra start
Multitolv, en asäcklig brustablett jag köpte från apoteket för ett tag sen, är just vad jag sitter och tvingar i mig nu. Till detta här jag ätit två skinkmackor. Sara berättade för mig igår att hon faktiskt fått i sig halva sitt rör av den här helvetes drycken, så då måste ju jag också visa att jag har lite bollar. Så här sitter jag nu och dricker vitaminer och håller för näsan för att inte känna smaken. Ska jobba om 40 minuter. Let's make this work.
Nedbrytning av favvolåtar
Är nu hemkommen från jobbet och nyduschad. Är alldeles slut i benen efter att ha sprungit runt hela dagen.
Just nu sitter Eken och spelar gitarr men när han inte gör det springer han runt och sjunger, nynnar och beatboxar (jag tror iallafall att han försöker beatboxa, är dock inte säker.) på min tillfälliga favoritlåt.
Jag hittade den för några dagar sen och lyssnade på den om och om igen, som vanligt då jag hittar en favvolåt. När Eken kom hem från jobbet så lessande han på den efter ca. 3 gånger, som han alltid gör, och skrek åt mig att stänga av.
Det är här jag gör det ständiga misstaget; jag stänger aldrig av. Jag fortsätter så här i ett par dagar och tillslut gillar Eken den ocskå. Och det är då han förstör den. Han börjar sjunga med så fort jag spelar den och gör diverse ljudeffekter som han tror är skitcoola. Stänger jag av låten så fortsätter han sjunga på den, så hur jag är gör är jag lurad.
Tillslut är jag less så jag kan spy galla över låten och vipps har den gått från första till sistaplats i min låtlista.
Hur som helst lyssnar jag på den fortfarande, i ett desperat försöka till att njuta av den en sista gång. Är mycket inne på Kate Bush nu, och detta här hennes låt cloudbusting.
Just nu sitter Eken och spelar gitarr men när han inte gör det springer han runt och sjunger, nynnar och beatboxar (jag tror iallafall att han försöker beatboxa, är dock inte säker.) på min tillfälliga favoritlåt.
Jag hittade den för några dagar sen och lyssnade på den om och om igen, som vanligt då jag hittar en favvolåt. När Eken kom hem från jobbet så lessande han på den efter ca. 3 gånger, som han alltid gör, och skrek åt mig att stänga av.
Det är här jag gör det ständiga misstaget; jag stänger aldrig av. Jag fortsätter så här i ett par dagar och tillslut gillar Eken den ocskå. Och det är då han förstör den. Han börjar sjunga med så fort jag spelar den och gör diverse ljudeffekter som han tror är skitcoola. Stänger jag av låten så fortsätter han sjunga på den, så hur jag är gör är jag lurad.
Tillslut är jag less så jag kan spy galla över låten och vipps har den gått från första till sistaplats i min låtlista.
Hur som helst lyssnar jag på den fortfarande, i ett desperat försöka till att njuta av den en sista gång. Är mycket inne på Kate Bush nu, och detta här hennes låt cloudbusting.
Seeg lördag
Är så fruktansvärt trött idag och eftersom det första jag gjorde när jag vaknade var att trycka i mig massa godis så mår jag illa nu också. Idag är en sån dag då man bara känner att man skulle behöva ligga i soffan och bara dega, men nu är det så att jag ska iväg och jobba om 1,5 timme. Nåväl, det kan väl kanske vara bra att komma igång lite.
Igår var jag och Sara till geflet och julhandlade lite, så nu är klapparna till Eken klar också. Bara nått extra till Sara fattas, men det blev lite knepigt att köpa när hon var med så det får nog vänta ett tag till. Självklart blev det lite smått och gott till mig också eftersom jag inte har någon som helst kontroll över mitt ha-begär.
Till kvällningen är det mycket möjligt att Sara kikar över på lite vin, då hennes elaka sambo lämnar henne vind för våg för att själv gå ut och roa sig. Men du är varmt välkommen, min kära!
Ja, men det här är väl hur min dag kommer se ut ungefär, uppdaterar väl något mer då jag vaknat till, om jag nu gör det.
Over and out
Igår var jag och Sara till geflet och julhandlade lite, så nu är klapparna till Eken klar också. Bara nått extra till Sara fattas, men det blev lite knepigt att köpa när hon var med så det får nog vänta ett tag till. Självklart blev det lite smått och gott till mig också eftersom jag inte har någon som helst kontroll över mitt ha-begär.
Till kvällningen är det mycket möjligt att Sara kikar över på lite vin, då hennes elaka sambo lämnar henne vind för våg för att själv gå ut och roa sig. Men du är varmt välkommen, min kära!
Ja, men det här är väl hur min dag kommer se ut ungefär, uppdaterar väl något mer då jag vaknat till, om jag nu gör det.
Over and out
Fem dagar kvar...
...och alla är väl helt hysteriska vid det här laget. Jag är så gott som klar med mina julklappar ändå, ska köpa nått mera till Eken och så nått till Sara men sen så. Julkorten är skickade och det är någolunda pyntat här så min stress är väl inte så värst överdriven.
Hade hoppats på lite julpyssel i helgen med Eken och eventuellt hjälpa syrran och städa lite men nu ser det ut som om jag ska jobba, så det är väl lite tråkigt, men är det något den här högtiden gör så är det ju att tära på plånboken.
Var med syrran i ljusdal idag då hon försökte få tag i de sista julklapparna och som jag nämnt tidigare så har hon fyra barn. Då man ska köpa julklappar till dessa är det naturligtvis viktigt att man lyckas få tag i nått de gillar men också att det blir rättvist. Märker man att den ena ungen har fått mer än de andra så måste man köpa mer åt dem för att väga upp, och då blir det lätt att man bara tar nått som de kanske inte ens kommer gilla.
För så är det ju oftast, hundratals paket som slits upp sen ligger 97% av gåvorna bland det söndertrasade paketpappret på golvet, medan en eller två av klapparna blir intressanta och uppskattade.
Detta är ändå inget man uppmärksammar i tumultet, ungarna har fått nått de gillar och innan dess såg det fint ut med alla klapparna under granen och det är ju bara jul en gång om året.
Och let's face it, hade ungarna fått en present var som de kanske älskade och verkligen hade önskat sig, hade de nog ändå surat lite över att de fått så få julklappar.
Utfyllnad, det är nog det julen handlar om . Mycket och mera ändå.
Detta är nog inget det går att göra så mycket åt, det är bara att acceptera och gilla läget.
Mat, gåvor och glitter kan man inte få förmycket av på julen helt enkelt. Sen får man krossa spargrisen för att få det att gå ihop i januari, men jävlar vilken jul vi hade!
Försök se det fina i all stressen. Ta in lite av julkänslan. Lite glögg kanske. Och funkar inte detta så tänk på att efter onsdag är det ett helt år kvar till nästa gång, bara fem dagar kvar, håll ut!
Hade hoppats på lite julpyssel i helgen med Eken och eventuellt hjälpa syrran och städa lite men nu ser det ut som om jag ska jobba, så det är väl lite tråkigt, men är det något den här högtiden gör så är det ju att tära på plånboken.
Var med syrran i ljusdal idag då hon försökte få tag i de sista julklapparna och som jag nämnt tidigare så har hon fyra barn. Då man ska köpa julklappar till dessa är det naturligtvis viktigt att man lyckas få tag i nått de gillar men också att det blir rättvist. Märker man att den ena ungen har fått mer än de andra så måste man köpa mer åt dem för att väga upp, och då blir det lätt att man bara tar nått som de kanske inte ens kommer gilla.
För så är det ju oftast, hundratals paket som slits upp sen ligger 97% av gåvorna bland det söndertrasade paketpappret på golvet, medan en eller två av klapparna blir intressanta och uppskattade.
Detta är ändå inget man uppmärksammar i tumultet, ungarna har fått nått de gillar och innan dess såg det fint ut med alla klapparna under granen och det är ju bara jul en gång om året.
Och let's face it, hade ungarna fått en present var som de kanske älskade och verkligen hade önskat sig, hade de nog ändå surat lite över att de fått så få julklappar.
Utfyllnad, det är nog det julen handlar om . Mycket och mera ändå.
Detta är nog inget det går att göra så mycket åt, det är bara att acceptera och gilla läget.
Mat, gåvor och glitter kan man inte få förmycket av på julen helt enkelt. Sen får man krossa spargrisen för att få det att gå ihop i januari, men jävlar vilken jul vi hade!
Försök se det fina i all stressen. Ta in lite av julkänslan. Lite glögg kanske. Och funkar inte detta så tänk på att efter onsdag är det ett helt år kvar till nästa gång, bara fem dagar kvar, håll ut!
Mormor och jag
Idag fyllde mormor 87år, vilket firades med tårta på längden och på tvären!
Jag har alltid varit den som är mest lik mormor, eftersom jag föddes med rött hår, därför har liksom jag och mormor haft en liten extra connection som iochförsig bara jag varit medveten om.
Mormor har varit min DNA-grund, jag är hennes avbild.
Nu när jag tänker efter så är det egentligen bara håret jag fått av min mormor, inget annat är direkt likt.
Men det som tar mig hårdast är att Mirelle, min systerdotter, är så äckligt lik mormor. Ibland så bara lyser likheten och man kan inte göra annat än att slås av häpnad. Mirelle är Mormors avbild.
Så nu är jag ute ur bilden. Jag till och med färgar mitt hår, så inte ens det har jag kvar.
Min syster Marlene får hela tiden höra hur oerhört lik hon är mamma.
Min bror Marcus blir mer och mer lik pappa.
Men jag då? Vem är min källa? Mormor, hur kunde du överge mig?!?! Här står jag lite kluven i vem jag ska lägga skulden på. Mormor eller Mirelle? Eftersom ingen av dem direkt kan rå för sin excistens så känns det som att jag står utan syndabock.
Jag får helt enkelt dömma mig själv. Sanna, den lilla bortbytingen. Ja, det är jag. Den lilla trollungen som ingen vill kännas vid.
Ute i skogen bland trollen lever den riktiga Sanna, som speglar både mor, far och mormor på ett fruktansvärt häpnandsväckande sätt. Tänker min trollmor någonsin på mig? Saknar hon mig litet? Nej. Jag är bara ett äckligt skogstroll som inte ens de andra trollen ville veta av.
Detta är mitt öde. Om ni ursäktar mig måste jag smälta det här. Tack för mig.
Jag har alltid varit den som är mest lik mormor, eftersom jag föddes med rött hår, därför har liksom jag och mormor haft en liten extra connection som iochförsig bara jag varit medveten om.
Mormor har varit min DNA-grund, jag är hennes avbild.
Nu när jag tänker efter så är det egentligen bara håret jag fått av min mormor, inget annat är direkt likt.
Men det som tar mig hårdast är att Mirelle, min systerdotter, är så äckligt lik mormor. Ibland så bara lyser likheten och man kan inte göra annat än att slås av häpnad. Mirelle är Mormors avbild.
Så nu är jag ute ur bilden. Jag till och med färgar mitt hår, så inte ens det har jag kvar.
Min syster Marlene får hela tiden höra hur oerhört lik hon är mamma.
Min bror Marcus blir mer och mer lik pappa.
Men jag då? Vem är min källa? Mormor, hur kunde du överge mig?!?! Här står jag lite kluven i vem jag ska lägga skulden på. Mormor eller Mirelle? Eftersom ingen av dem direkt kan rå för sin excistens så känns det som att jag står utan syndabock.
Jag får helt enkelt dömma mig själv. Sanna, den lilla bortbytingen. Ja, det är jag. Den lilla trollungen som ingen vill kännas vid.
Ute i skogen bland trollen lever den riktiga Sanna, som speglar både mor, far och mormor på ett fruktansvärt häpnandsväckande sätt. Tänker min trollmor någonsin på mig? Saknar hon mig litet? Nej. Jag är bara ett äckligt skogstroll som inte ens de andra trollen ville veta av.
Detta är mitt öde. Om ni ursäktar mig måste jag smälta det här. Tack för mig.
Jag lägger upp en bild som togs innan jag kom till insikt. Denna bild är den sista med en gnutta livsglädje i blicken. Det sneda leendet kommer aldrig någonsin spela över det vanställda trollansiktet igen.
När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff
ho aj aj aj aj buff buff
ho aj aj aj aj buff.
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff
ho aj aj aj aj buff buff
ho aj aj aj aj buff.
En liten ängel
Det bor en ängel här i byn. Hon heter Monica och är gympalärare och skomakare!
fNu har hon klackat om min stövlar, och samtidigt som hon gjorde detta så fyllde hon i de fula avskavningarna vid klackarna och bytte ut sulan på ett av paren. Dessutom köpte jag ett par heta klackskor när jag var i falun sist, som visade sig vara en dödsfälla. Glashala var de, så jag tog med dem och frågade Monica om hon hade nån lösning på problemet.
Detta löste hon genom att fila lite på sulan så den inte var lika blankt längre. Klacken är fortfarande lite hal med det blev betydligt bättre!
Och vad gick kalaset på då? Jo 120kr, dvs 60kr klackningen. Att hon slipade, fyllde i avskavningarna och bytte sulan blidde gratis.
Hon är dagens hjälte! Nä....tamme fan, hon är månadens hjälte, minst! SkomakarMonika in my heart!
Stövlar och mormor.
Ja idag fyller min mormoder år och detta ska firas med smörgåstårta! Först så ska jag knata upp och hämta upp två par stövlar som är inne för omklackning och eventuellt lämna in ett till par, sen ska jag lämna in en film, men efter det är det mormor som gäller. Men allra, allra först är det daim-ätning på schemat.
Tack för mig.
Jag med 80-tals hårsvall. You like it, don't you...
Tack för mig.
Jag med 80-tals hårsvall. You like it, don't you...
Julegran och Rudolf med mulen.
Sommarplågan goes julplåga.... DJ Tune och Orremannen gör om bag in da box till Xmas tree.
Det här är ett par riktiga sköningar om ni frågar mig!
Så kom igen nu då, VAR ÄR TOMTEN?
Och vem fan är sarkofagen?
Improvement
Sådärja... Något bättre.
Vindögdhet
Jag är så oerhört fascinerad av mitt eget utseende, och kan iaktta mig själv i evigheter. För att kunna göra det vid datorn också så införskaffade jag en webcam. Då känner att jag kollat klart mina internetsidor och inte riktigt vet vad jag ska göra händer det lätt att kameran åker på, sen utforskar jag mitt ansiktes möjligheter att skrynkla och vanställa sig.
Alldeles nyss bestämde jag mig för att pröva kolla i kors. Jag fnittrade hejdlöst under tiden jag letade upp bilden igen, förväntansfull då det kändes som att jag gjort jordens grimas. Men så hittade jag bilden....
Whuatt?! Jag kollar ju inte i kors alls? Så här ser jag jämt ut ju? Är jag alltid lite vindögd? Jag som trodde att endast mina ögonvitor skulle synas... Det här måste jag öva på. Jag återkommer då jag förbättrat mina resultat.
Alldeles nyss bestämde jag mig för att pröva kolla i kors. Jag fnittrade hejdlöst under tiden jag letade upp bilden igen, förväntansfull då det kändes som att jag gjort jordens grimas. Men så hittade jag bilden....
Whuatt?! Jag kollar ju inte i kors alls? Så här ser jag jämt ut ju? Är jag alltid lite vindögd? Jag som trodde att endast mina ögonvitor skulle synas... Det här måste jag öva på. Jag återkommer då jag förbättrat mina resultat.
Just nu
Åter igen slår hungern sina glupska klor i mig. Idag tog jag med mig två clementiner men ingen banan, men jag står ändå här hungrig. Nu ska jag följa min vännina på en mattelektion.
Förresten så glömde jag att berätta hur det gick på kemiprovet, så jag gör det nu istället:
Det gick alldeles utmärkt, och nu är den kursen blott ett avlägset minne.
Tack för mig
Förresten så glömde jag att berätta hur det gick på kemiprovet, så jag gör det nu istället:
Det gick alldeles utmärkt, och nu är den kursen blott ett avlägset minne.
Tack för mig
Ångersfull
Min magsäck vrider sig i sin håla och ryter vildsint.
Jag tog med mig en klementin och en banan till skolan idag, för att stilla en eventuell uppkomst av hunger.
För två timmar sen tog jag klementinen. Den var söt och mycket god, jag ville ha mer men det fanns inga fler att tillgå, bara bananen men den valde jag att spara på. 
För en timme sen åt jag bananen. Eller halva, rättare sagt, för jag gillar egentligen inte banan så jag blev lite illamående och slängde den andra halvan.
Redan då tänkte jag över om det verkligen var så klokt. Tänk om jag skulle bli hungrig senare, jag skulle ju trots allt vara utan mat i minst fyra timmar till.
Så rätt jag hade.
Varför slängde jag bananen?! Åh, jag var så naiv! Magsyran bearbetar mina magsäcksväggar och jag vill vomera, men jag har inget att kräkas upp. Jag är dömd att sitta här i tre timmar till. Tre timmar i hungersnöd.
Äh, nu får jag sluta gnälla! De finns ju trots allt de som har det värre. Barnen i afrika till exempel. Hehehe, ja de jävlarna är ju troligen ännu hungrigare! Nu känns det bättre. Tack.
Brinn, Bockjävel, Brinn!
Ja vad tror ni om bocken i år? Får den stå kvar? I år är den ju inte impregnerad heller...
Jag tycker att den ska eldas, defintivt! Här är jag på huliganernas sida. Det är ju trots allt att den brinner som drar uppmärksamhet till den. Skulle den få stå några år i rad så skulle ju spänningen kring den vara som bortblåst.
Kameror och grejer finns för att kunna sätta dit eventuella pyromaner, men fan, täck er i svarta kläder eller skjut in en fackla med pilbåge vettja. Var lite påhittig!
HÄR kan ni kika på den bocken och se hur den står sig. Låt lågorna slå högt mot skyn och skänka lite värme och julkänsla!
En riktig kvinna!
Idag har jag varit en riktig kvinna och i stort sett bara varit i köket och fejjat! Lussebullar har bakats, knäck har kokats och middag har lagats. Jag har knappt satt min fot utanför kökströskeln.
Sumodegen som jag och Eken har tampats med och jämnfört kunskaper i knådning.
Knäcken som tog en hel jävvla evighet att koka, och sen var formerna av det lite dåligare slaget så de lätt fastnar. "Bra till t.ex. Knäck"-my ass!
Men gott blev det. Några neutrala och några med mandel.
Bullarna i ugnen och mina monsterfingrar som reflekteras. Ser ut som en flygödla eller nått dylikt...
1:a plåten -vs- 2:a plåten
Jag tror det var nybörjartur på den, då andra plåten blev lite för välgräddad. Men, men, för att vara första lussebaket utan föräldrar närvarande så är båda jag och Eken mycket nöjda och självgoda.
Sen laxröra och fullkornsris till middag, mycket gott. Kolla den ljuvliga lilla garneringen, hehe.
Nu är jag trött och har fått nog av kök för ett tag. Nu är det dusch, tv och sen bingen. Så tack för mig!
Knäcken som tog en hel jävvla evighet att koka, och sen var formerna av det lite dåligare slaget så de lätt fastnar. "Bra till t.ex. Knäck"-my ass!
Men gott blev det. Några neutrala och några med mandel.
Bullarna i ugnen och mina monsterfingrar som reflekteras. Ser ut som en flygödla eller nått dylikt...
1:a plåten -vs- 2:a plåten
Jag tror det var nybörjartur på den, då andra plåten blev lite för välgräddad. Men, men, för att vara första lussebaket utan föräldrar närvarande så är båda jag och Eken mycket nöjda och självgoda.
Sen laxröra och fullkornsris till middag, mycket gott. Kolla den ljuvliga lilla garneringen, hehe.
Nu är jag trött och har fått nog av kök för ett tag. Nu är det dusch, tv och sen bingen. Så tack för mig!
How to shake things up a bit...
Eken har åkt hem för att fira sin mor och svägerska, och jag fick stanna hemma med min sjukdom. Jag dock så smått på bättringsvägen och bestämde mig för att skoja till det lite.
För att dela ut lite personlig fakta så har jag en p-stav i armen och är där med 99,98% skyddad, men p.g.a. illamående och drömmar om bäbisar så ville jag kolla upp det hela. Ett streck så är man safe, två så är man pregno. Det här vet inte Eken. Så jag knäppte ett kort på det hela, strecket, skickade det till Eken med endast tre utropstecken som översskrift och 30 sekunder senare ringde han.
-Vad var det där?
-Ett grav-test.
-Och vad visade det?!
-Ett streck.
-Och vad betyder det?!?!
-.....
-Vad betyder det?!?!?
Vid det här laget asgarvar jag och erkänner.
Han måste ju få känna att han lever ibland, vakna till lite. Det är för hans skull jag gör sånt här. Det är därför han älskar mig.
För att dela ut lite personlig fakta så har jag en p-stav i armen och är där med 99,98% skyddad, men p.g.a. illamående och drömmar om bäbisar så ville jag kolla upp det hela. Ett streck så är man safe, två så är man pregno. Det här vet inte Eken. Så jag knäppte ett kort på det hela, strecket, skickade det till Eken med endast tre utropstecken som översskrift och 30 sekunder senare ringde han.
-Vad var det där?
-Ett grav-test.
-Och vad visade det?!
-Ett streck.
-Och vad betyder det?!?!
-.....
-Vad betyder det?!?!?
Vid det här laget asgarvar jag och erkänner.
Han måste ju få känna att han lever ibland, vakna till lite. Det är för hans skull jag gör sånt här. Det är därför han älskar mig.
Sicken afton
Feber, frossa, huvudvärk och illamående. Imorgon är fest i gävle planerat men just nu ser det rätt mörkt ut. Tillbaks till sängen. Hoppas ni haft en bättre kväll.
En ny dag, nya möjligheter.
Gårdagens skamfläckar hänger över mig även idag, men jag gör mitt bästa för att skaka av dem. Nu är det ju en ny dag, detta kan ju bli raka motsatsen till igår och bli underbar?! Dock verkar det inte som det då den börjat med att bli väckt först 08.00 och sen 9.30, då man för en gångs skull har sovmorgon. Sen har jag ont i halsen också. Men, men... Det är ju sista skoldagen idag, så det blir väl en sån där härda ut dag.
Och visst är det härligt med snö, hörrni! En vit jul är ju underbart! Och tänk bara på de fina januaridagar vi har framför oss med solen som får snöflingorna att gnistra. En liten sak bara får mig att bli lite kritisk mot vintern. Eller två, rättare sagt. Först, att man är rädd att halka jämt när man går ute. Känlan då man inser att "Jag kommer rammla", benen flyger iväg, man spänner hela kroppen och sen ligger man där och kravlar och skammen är total.
Nummer två är att jag hatar att köra bil på vintern. J a g h a t a r d e t. Först måste man ut och skrapa av is och snö från biljävlen och detta gör att man måste gå upp lite tidigare för att hinna med det hela, sen tar det evigheter innan bilen är varm så man sitter där och huttrar med händerna på ratten som även den är plågsamt iskall. Och sen risken att köra i diket då det är halt och jävligt på vägarna. Eller varför inte köra fast då det inte är plogat ordentligt. Nej, efter de här veckorna så är det jullov i tre veckor, och jag ska inte köra en meter, så det så! Fan va skönt det ska bli!!!
Och med de orden tackar jag för mig.
Och visst är det härligt med snö, hörrni! En vit jul är ju underbart! Och tänk bara på de fina januaridagar vi har framför oss med solen som får snöflingorna att gnistra. En liten sak bara får mig att bli lite kritisk mot vintern. Eller två, rättare sagt. Först, att man är rädd att halka jämt när man går ute. Känlan då man inser att "Jag kommer rammla", benen flyger iväg, man spänner hela kroppen och sen ligger man där och kravlar och skammen är total.
Nummer två är att jag hatar att köra bil på vintern. J a g h a t a r d e t. Först måste man ut och skrapa av is och snö från biljävlen och detta gör att man måste gå upp lite tidigare för att hinna med det hela, sen tar det evigheter innan bilen är varm så man sitter där och huttrar med händerna på ratten som även den är plågsamt iskall. Och sen risken att köra i diket då det är halt och jävligt på vägarna. Eller varför inte köra fast då det inte är plogat ordentligt. Nej, efter de här veckorna så är det jullov i tre veckor, och jag ska inte köra en meter, så det så! Fan va skönt det ska bli!!!
Och med de orden tackar jag för mig.
Ouch...
Ja, onsdag, idag satte du verkligen dit mig. Inte en enda ljusglimt har den här dagen bjudit på, bara motgångar. Jaja, det kan väl bara bli bättre. Ingen insperation till att göra nått nu så det blir bingen bums. Sov gott.
Ser ni?
Ser ni? Ser ni hur fokuserad jag är? Jag studerar. Flitigt.
Tills för två timmar sen då jag skulle kolla lite på datorn. 10 minuter kanske, tänkte jag. Nu är klockan 23 fucking 00. Vem hade kunnat ana att de där två timmarna skulle vara de snabbaste timmarna på hela dagen. Jag känner mig lurad. Nåväl, det kommer väl gå dåligt imorgon, jag får ta den smällen. Skylla mig själv.
Men jag har iallafall en bild på att jag åtminstone öppnat de är ångestfyllda böckerna. Att mina ögon scannat av sida efter sida av ointressant text, skapad för att plåga ungdommar och ta död på minsta lilla livsglädje som kan tänkas finnas i ett tonårshjärta. Min hjärna har arbetat och mina fingrar har skrivit. Volym, molmassa, substansmängd. Siffror, siffror, siffror.
Har jag lärt mig något? Knappast. Har jag haft kul? Absolut inte. Har jag fått ut något som helst av det? Tveksamt.
Jag tackar för mig, jag är klar med den här dagen. Må den aldrig komma igen. Tack.
Bilder från gårdagen...
Javisst, kvällen var mycket gemytlig med vin, ost och kex. Denna afton kommer inte bli fullt lika njutningsfull utan nu är det kemi i stora lass som måste pluggas. Känns tungt och tråkigt, och blir inte ett dugg lättare av att killen ligger och tar en tupplur i sängen, något jag inte alls skulle ha något emot att göra själv. Jaja, inget blir bättre av att jag sitter här och gnäller, önska mig lycka till!
Bakis-Tisdag
Min kära Puffin var hemma i ett par dagar nu och igår kom hon över för att umgås lite. Som vanligt när vi umgås brukar det vara en viss mängd vin med i bilden och gårdagen var inte annorlunda. På en måndag?! tänker ni förskräckt, och ja, children of sin we are. Så nu sitter och luktar lite bakfylla och känner sig lagomt tjock i huvudet. Kemin var inställd då jag kom fram till skolan så det köpte mig en timme till att vakna till på.
Så det är just vad jag ska göra nu. På återseende.
Great Success
Guess who did great at the test? Hahahaha! Livet är allt bra fint i bland. Jaja, säg den lycka som varar förevigt, då börjar vi fokusera på nästa prov då...
Inväntar bingen.
Ja självklart sitter jag här klarvaken i kroppen, men helslut i hjärnan, som vanligt då jag kommer på den briljanta idén att ta en powernap på eftermiddagen. Men jag har ett litet knep. Nämligen 3 år gammal hostmedicin, sen sover jag som en baby. Så nu är det bara att invänta dimman.
Sen är ju bara klockan halv nio ser jag nu också. Fuck. Idag är en sån där dag som man bara vill ska ta slut. Inget vettigt har utförts och hela dagen känns bara som en enda lång väntan. Micke har gått och lagt sig redan han också, och eftersom han ligger i soffan och hela rummet blir nersläckt för att han ska kunna sova, så kan man inte göra annat än att känna sig lite tvingad att gå och lägga sig själv också. Livet är allt bra nyckfullt, mina vänner. Hans vistelse är dock över imorgon och då kan jag och Eken fortsätta med att sitta uppe framför de starkt lysande skärmarna enda in på nattens skamfyllda småtimmar. Kanske inte så sunt, men ändock en livsstil...
Som sagt så väntar matematik imorgon. Har ingen känsla alls för hur det kommer att gå, allt mellan himmel och jord är möjligt, men vi kan väl hoppas att det kommer gå hyffsat. Annars ska jag peka på fröken Ing-Marie med mina dagen till ära blodröda naglar och säga ett och annat. Så det så. Det är ju hennes jobb att lära upp mig, för tusan, så det är hennes rykte som står på spel här.
Äh, fuck it, det här är ju olidligt! Nu går jag och lägger mig och läser. Tack.
Sen är ju bara klockan halv nio ser jag nu också. Fuck. Idag är en sån där dag som man bara vill ska ta slut. Inget vettigt har utförts och hela dagen känns bara som en enda lång väntan. Micke har gått och lagt sig redan han också, och eftersom han ligger i soffan och hela rummet blir nersläckt för att han ska kunna sova, så kan man inte göra annat än att känna sig lite tvingad att gå och lägga sig själv också. Livet är allt bra nyckfullt, mina vänner. Hans vistelse är dock över imorgon och då kan jag och Eken fortsätta med att sitta uppe framför de starkt lysande skärmarna enda in på nattens skamfyllda småtimmar. Kanske inte så sunt, men ändock en livsstil...
Som sagt så väntar matematik imorgon. Har ingen känsla alls för hur det kommer att gå, allt mellan himmel och jord är möjligt, men vi kan väl hoppas att det kommer gå hyffsat. Annars ska jag peka på fröken Ing-Marie med mina dagen till ära blodröda naglar och säga ett och annat. Så det så. Det är ju hennes jobb att lära upp mig, för tusan, så det är hennes rykte som står på spel här.
Äh, fuck it, det här är ju olidligt! Nu går jag och lägger mig och läser. Tack.
Så äckligt trött
Jag borde plugga häcken av mig idag, har två prov i veckan. Imorgon har jag matteprov. Så för några timmar sen öppnade jag boken och gjorde några tal. Inga konstigheter. Förutom att jag då och då råkade släppa mitt huvud rätt ner i boken. Sen blev det middag som jag slaffsade i mig. Deriverade lite mera, sen var det kört. Insåg att detta inte funkade och la mig i sängen för att ta igen mig lite. Vaknade nyss. Huvudvärk, illamående och äckligt trött. Jag lägger alla mina kort på mattelektionen innan provet. Det får bära eller brista, helt enkelt.
Sitter och sneglar på Eken och Micke som spelar tv-spel. Eken har sån fin hand med barn, just nu låter han Micke vinna i bilspel och Micke blir lika hysteriskt glad varje gång över att spöa sin bror i rally.
Jag hade inte klarat det. Visst, jag har själv gjort det ett par gånger med mina syskonbarn men när de blir för kaxiga så kan jag inte hantera det längre. Jag är väl för barnslig jag också. Då ser jag istället till att vinna gång, på gång, på gång, och varje gång är jag lika skitig över det, skrattar och hånar förloraren. Då vill de inte spela längre. Gott så. För det vill ju inte jag heller, jag bara gjorde det för att vara snäll och inte orkade lyssna på tjatet längre.
Eken skulle aldrig göra nått dylikt. Nu åker han banan baklänges. Micke skriker: "Jag kommer vinna! Jag kommer vinna!"
Det kliar i mina fingrar och mina käkar är sammanbitna, Eken är kolugn. Han är fin, Eken. En riktig hyvens kille.
Sitter och sneglar på Eken och Micke som spelar tv-spel. Eken har sån fin hand med barn, just nu låter han Micke vinna i bilspel och Micke blir lika hysteriskt glad varje gång över att spöa sin bror i rally.
Jag hade inte klarat det. Visst, jag har själv gjort det ett par gånger med mina syskonbarn men när de blir för kaxiga så kan jag inte hantera det längre. Jag är väl för barnslig jag också. Då ser jag istället till att vinna gång, på gång, på gång, och varje gång är jag lika skitig över det, skrattar och hånar förloraren. Då vill de inte spela längre. Gott så. För det vill ju inte jag heller, jag bara gjorde det för att vara snäll och inte orkade lyssna på tjatet längre.
Eken skulle aldrig göra nått dylikt. Nu åker han banan baklänges. Micke skriker: "Jag kommer vinna! Jag kommer vinna!"
Det kliar i mina fingrar och mina käkar är sammanbitna, Eken är kolugn. Han är fin, Eken. En riktig hyvens kille.
Sista ungen somnar in...
Japp, nu har äntligen sista ungen somnat och jag är själv rätt sa trött. Kvällen har passerat relativt smärtfritt, förutom da jag skulle elda upp lite pizzakartonger och hela huset rökbelagdes, men annars sa. Barnen har faktiskt varit riktigt goa ikväll, inget grin och skrik. Nu sover de alla i en hög framför Prinsen av Egypten, där Moses har fullt upp med att dela havet i tva. Även jag ser fram emot att checka in snart, ska bara ta mig natt att dricka först.
Ja, det här var da kvällens lägesrapport och jag tackar för mig.
Ja, det här var da kvällens lägesrapport och jag tackar för mig.
Bra start på dagen...
Japp, det är en kebabrulle. Det beställer jag jämt eftersom den räcker till både lunch och middag för mig, praktiskt värre. Sen om det är vad en dietist skulle rekommendera kan man ju klura på, men jag föreslår att vi byter ämne.
Natten har varit så där med hastiga uppvaknanden då och då, magont samt huggormsbett. Jag har nämligen på det mest osmidiga sätt jagat huggormar inatt. Jag var i ett hus med min bror och helt plötsligt ser vi en orm, som även kan ha varit en skallerorm. Den är mycket aggressiv och jagar mig hela tiden. Varje gång jag fösöker fly slutar det att jag ramlar över den, och min ständiga replik är: Döda den, döda den nu då! till min bror som har en golfklubba i handen. På nått vis lyckas han inte med detta och jag blir biten om och om igen, då jag försöker fly i trappen, köksoffan, bokhyllan. Överallt är den där jävla ormen och han ska bestämt döda mig.
Det var ju inte helt fel att få vakna upp ur den där jävla drömmen, även om jag gärna fått död på den där ormen först.
Phäntie får gärna tolka den här drömmen åt mig, kan det vara att jag inte litar på min bror, att han för mig känns otillräcklig? Jag förväntar mig svar snarast.
Eken och Micke har åkt iväg och här sitter jag och väntar på att systeryster ska komma och hämta upp mig för att åka till ljusdal med hulliganligan och handla lite. Förresten ska jag passa hela klungan ikväll då syster med respektive ska på fest.
Jag och fyra barn, en hund, två katter och två råttor. Wish me luck, folks.
Nu ska jag nog ta och göra mig i ordning. Tack för mig.
Plast eller äkta?
Nej, jag snackar inte pattar nu, utan julgranar.
Ekens lillebror Micke är här över helgen och hade med sig en julgran åt oss. Vi for iväg och köpte julgrans fot och pynt åt den, och nu står den i köket och barrar.
Jag har växt upp med plastgran, en underbar uppfinning. Lika tät varje år, symetrisk och barrar aldrig. Ekens familj däremot springer ut i skogen varje år och hugger ner sin charmigt naturliga gran. Han tycker att plastgran är ett hån mot julen och tar till argumentet: plastgranar luktar ingenting.
Nej, just det, varför i helvete ska det lukta skog inomhus? Juldoft är pepparkakor, hyacinter och kryddnejlikor intryckta i
citrusfrukter. Jag har varit inne i köket åtskilliga gånger och inte kännt någonting. Vad är då vitsen med det hela om man måste köra upp en grenjävel i näsan för att känna nått? Sen riskerar man ju livet genom att klä den också, skiten sticks ju. Sköra är de också, hänger man en kula på en gren så börjar den ju sloka likt organet på en impotent 90-åring, och hur tjusigt är det då då allt pynt ligger på golvet?
Sen står man där med en julkula i handen och tänker att här skulle den sitta, men där finns ingen gren att tillgå. För så är det med äkta granar, de är osymetriska, därför går det inte att få till en jämn fördelning av pynt i dem. En plastgran har grenar jämt fördelade överallt, om inte annat så kan man böja till den. För den går inte av. De går med på allt, och är lika tacksam varje år då den tas fram.
Man kan smyga in under den och klämma på alla paket utan att avslöja sig med massa barr i håret.
Man behöver inte spendera timmar på att hitta en jämn och tät gran ute i skogen, eller betala dyra pengar hos granhandlaren varje år. Du betalar den första sen så står den sig lika praktfull år efter år.
Tät. Symetrisk. Vacker. Doftfri.
Nu ska jag inte verka otacksam, men jag vill iallafall visa vart jag står i denna fråga. Och jag måste säga att mina argument är betydligt fler än Ekens. En vacker dag kommer vi ha en plastgran, så är det bara.
Fnissar lite varje gång jag kommer in i köket, för sen den inte lite sorglig ut? Det är vårt första julpynt inköpt i ren panik, men vi gjorde vårt bästa under omständigheterna. Jag kallar vår kreation: Christmas gone depressed.
Ekens lillebror Micke är här över helgen och hade med sig en julgran åt oss. Vi for iväg och köpte julgrans fot och pynt åt den, och nu står den i köket och barrar.
Jag har växt upp med plastgran, en underbar uppfinning. Lika tät varje år, symetrisk och barrar aldrig. Ekens familj däremot springer ut i skogen varje år och hugger ner sin charmigt naturliga gran. Han tycker att plastgran är ett hån mot julen och tar till argumentet: plastgranar luktar ingenting.
Nej, just det, varför i helvete ska det lukta skog inomhus? Juldoft är pepparkakor, hyacinter och kryddnejlikor intryckta i
citrusfrukter. Jag har varit inne i köket åtskilliga gånger och inte kännt någonting. Vad är då vitsen med det hela om man måste köra upp en grenjävel i näsan för att känna nått? Sen riskerar man ju livet genom att klä den också, skiten sticks ju. Sköra är de också, hänger man en kula på en gren så börjar den ju sloka likt organet på en impotent 90-åring, och hur tjusigt är det då då allt pynt ligger på golvet? Sen står man där med en julkula i handen och tänker att här skulle den sitta, men där finns ingen gren att tillgå. För så är det med äkta granar, de är osymetriska, därför går det inte att få till en jämn fördelning av pynt i dem. En plastgran har grenar jämt fördelade överallt, om inte annat så kan man böja till den. För den går inte av. De går med på allt, och är lika tacksam varje år då den tas fram.
Man kan smyga in under den och klämma på alla paket utan att avslöja sig med massa barr i håret.
Man behöver inte spendera timmar på att hitta en jämn och tät gran ute i skogen, eller betala dyra pengar hos granhandlaren varje år. Du betalar den första sen så står den sig lika praktfull år efter år.
Tät. Symetrisk. Vacker. Doftfri.
Nu ska jag inte verka otacksam, men jag vill iallafall visa vart jag står i denna fråga. Och jag måste säga att mina argument är betydligt fler än Ekens. En vacker dag kommer vi ha en plastgran, så är det bara.
Fnissar lite varje gång jag kommer in i köket, för sen den inte lite sorglig ut? Det är vårt första julpynt inköpt i ren panik, men vi gjorde vårt bästa under omständigheterna. Jag kallar vår kreation: Christmas gone depressed.
Facebook...
Facebook. Så länge jag har klarat mig utan, stått emot, vägrat. Fler och fler av mina vänner har sugits in i detta helveteshål, men jag har stått stark. Jag vinglade lite då Phäntie gick med i denna falska gemenskap, men återfann balansen.
Ensam är stark! tänker jag och fnissar åt mina vänners dumheter. Facebook, ha! Vilket påhitt!
Men så kom det som ett slag i magen. Min sambo och sämre hälft, Eken, gick emot allt vad jag står för och raserade de principiella stöttepelarna för vårt förhållande och anslöt sig till sekten.
En tår föll nerför min kind. Ensamheten blev plötsligt kvävande. För ensam är okej då man har någon att vara ensam med.
Visst, jag skulle kunna fortsätta skita i denna urlöjliga community, detta upphottade lunarstorm. Men nu så kan Eken hitta på vad som helst i det världsvida nätet! Jag tvingade Sara att snoka runt åt mig, och han har redan blivit vän med halva Svergie, bl.a. sitt ex (ja det är sant, vart är världen på väg?), och jag kan inte göra något åt det? Jag kan inte ens se det!
Ska jag måsta "joina" ansiktsboken bara för att kunna fortsätta hålla kopplet på min sambo spännt? Strypkoppel. Med stötdosa. Och taggar.
Eller ska jag hålla mig utanför och se hur han sakta men säkert dras ifrån mig och finner lösaktiga flickor världen över att begrava sitt köttben i?
Endast tiden kan utvisa mitt beslut.
Design?
Nu har jag utforskat photoshop, och jag är väl inte så hemskt nöjd med min prestation men det får duga för ikväll. Gör ett nytt försök så snart som möjligt.
Jag har nyss badat och efter badet gjorde jag två flätor då håret fortfarande var blött . Hur tänkte jag där? Imorgon då jag ska till skolan kommer jag ha ocharmerande vågor i håret. Sånna där som blev då man ville göra lockar som liten, men let's face it, resultat var så långt från änglalikt som det kunde bli. Och så kommer jag se ut imorgon.
Det var iallafall ett jävligt avslappnande bad jag tog, med levande ljus och allt. Lovely. Nä nu är det bingen som gäller.
Tchüss, som tyskarna säger.
Och ja, jag har mobilen med mig i badkaret. Efter två förstörda mp3-spelare sen tidigare kan vi konstatera att jag aldrig lär mig...
Jag har nyss badat och efter badet gjorde jag två flätor då håret fortfarande var blött . Hur tänkte jag där? Imorgon då jag ska till skolan kommer jag ha ocharmerande vågor i håret. Sånna där som blev då man ville göra lockar som liten, men let's face it, resultat var så långt från änglalikt som det kunde bli. Och så kommer jag se ut imorgon.
Det var iallafall ett jävligt avslappnande bad jag tog, med levande ljus och allt. Lovely. Nä nu är det bingen som gäller.
Tchüss, som tyskarna säger.
Och ja, jag har mobilen med mig i badkaret. Efter två förstörda mp3-spelare sen tidigare kan vi konstatera att jag aldrig lär mig...
Vilket gissel!
Jag lider av bloggbesatthet! Tänk vad mycket tid man lägger ner på att snoka runt i andras liv! Bloggar är ju ett utmärkt sätt att göra detta. Man läser, inspireras, drömmer sig in i den andres liv och dett kan pågå i flera timmar per dag. Jag skulle gissa på att jag åtminstone lägger en halvtimme per dag åt att kolla runt i bloggar, dels mina nära och käras men även människor jag aldrig träffat. Minst en halvtimme. Har jag inget speciellt att göra så kan jag sitta i evigheter och läsa internetdagböcker.
Man myser av att se vilka fina kläder nån har köpt, blir varm av vackra semesterbilder och fnittrar över pinsamma situationer någon har försatt sig i. Ser någons inredning och tänker: "Om ändå jag hade det så fint!"
Alla andras liv blir så mycket mer spännande än ens eget och man sitter och suger i sig alla andras upplevelser, då man egentligen skulle kunna vara ute och hitta på saker och vara ute på äventyr själv.
Att man blir inspirerad är ju toppen, men samtidigt så stjäl det ju så mycket tid! Och sen blir ju ännu mer ha-galen en vad man redan är. Den tröjan skulle jag också vilja ha, de där jeansen, body butter, eyeshadow etc. etc. etc.
Nej, egentligen skulle man vara ute och leva livet istället för att möggla framför datorn, men jag är fast.
Jag är redan bloggberoende och förlorad, så nu får ni andra helt enkelt göra detta åt mig och blogga om det så jag får drömma mig ännu djupare in i era spännande och intressanta liv.
Ut och lev, så sitter jag här och väntar på era rapporter!
Nä...
Nä, om man skulle ta och rycka upp sig?
Det onda i tillvaron.
"Det är bara det onda i tillvaron, det är inget farligt"
Coming to get you, fucker.
Drifting.
Eken har tjatat på mig i jag vet inte hur många dagar nu att vi ska åka ut och sladda så att jag ska lära mig hur man gör. Ikväll orkade jag inte tjaffsa, och tänkte om jag gör detta nu så slipper jag höra det där tjatet framöver.
Vi valde ut en stor plan där min chans att göra skada var minimal. Till detta hörde dock att det stod flera bilar parkerade en bit bort, tydligen var det ett möte eller nått dylikt i byggnaden.
Nåväl, jag sladdade väl runt där och gjorde mitt bästa för att följa Ekens instruktioner. "Visst är det kul?" Frågade han mig gång på gång. Nja, nog för att det inte var helt utan underhållningsförmåga, men min främsta anledning till att jag befann mig i bilen just då var för att lära mig så jag kanske inte skulle sitta helt handlingsförlamad då jag får sladd på riktigt.
Men även jag är inte mer än människa, och tillslut tröttnade jag. Eken tog då över och åkte tillbaka till platsen. Jag hade börjat skämmas lite över att vi faktiskt körde varv, på varv, på varv där på planen när människorna inne i byggnaden troligen satt och svor med mobilen i högsta hugg, redo att ringa polisen när som helst.
Så jag stängde av. Inte bilen, utan mig själv.
Jag gick in i mig själv för att påverkas så lite så möjligt av händelserna runt om kring mig.
I fjärran hörde jag Eken gå igenom hur han gjorde och vad man skulle göra om det blev som det blev. Jag mummlade lite medhållande reflexmässigt. "Coolt va?" Hörde jag ibland. "Mmm." I själva verket så hade jag ingen aning om vad han hade gjort som varit coolt, jag hade ingen som helst aning om vad som hände runt omkring mig. Jag inväntade döden, instängd i mitt eget psyke.
Men vi kom hem även denna gång. Och jag börjar nu sakta men säkert återvända till verkligenheten.
Tack för att jag åter fått ventilera mig.
Vi valde ut en stor plan där min chans att göra skada var minimal. Till detta hörde dock att det stod flera bilar parkerade en bit bort, tydligen var det ett möte eller nått dylikt i byggnaden.
Nåväl, jag sladdade väl runt där och gjorde mitt bästa för att följa Ekens instruktioner. "Visst är det kul?" Frågade han mig gång på gång. Nja, nog för att det inte var helt utan underhållningsförmåga, men min främsta anledning till att jag befann mig i bilen just då var för att lära mig så jag kanske inte skulle sitta helt handlingsförlamad då jag får sladd på riktigt.Men även jag är inte mer än människa, och tillslut tröttnade jag. Eken tog då över och åkte tillbaka till platsen. Jag hade börjat skämmas lite över att vi faktiskt körde varv, på varv, på varv där på planen när människorna inne i byggnaden troligen satt och svor med mobilen i högsta hugg, redo att ringa polisen när som helst.
Så jag stängde av. Inte bilen, utan mig själv.
Jag gick in i mig själv för att påverkas så lite så möjligt av händelserna runt om kring mig.
I fjärran hörde jag Eken gå igenom hur han gjorde och vad man skulle göra om det blev som det blev. Jag mummlade lite medhållande reflexmässigt. "Coolt va?" Hörde jag ibland. "Mmm." I själva verket så hade jag ingen aning om vad han hade gjort som varit coolt, jag hade ingen som helst aning om vad som hände runt omkring mig. Jag inväntade döden, instängd i mitt eget psyke.
Men vi kom hem även denna gång. Och jag börjar nu sakta men säkert återvända till verkligenheten.
Tack för att jag åter fått ventilera mig.
En ledig tisdag...
...så idag drog jag och Eken och julhandlade. Det blev lite julklappar samt ett armband och två par knästrumpor åt mig, inte helt fel. Har dock börjat nalla på sparpengarna, inte bra...
Igår så färgade jag ögonfransarna och ögonbrynen, för att kunna vara naturligt vacker...? Det gick väl bra de första fem minutrarna, men som vanligt så stod jag inte ut längre med att sitta och blunda, så jag fick väl halva dosen av färgen i ögonen. Men ja, som jag brukar säga; vill man vara fin får man offra synen.
Måste ju även passa på att tacka Sara än en gång för presenten! Fick nämligen en födelsedagspresent i måndags. En aningen sen kanske, så där 3,4 måndader, men det blev ju mer av en överraskning nu! Presenten är torr, fruktig, mycket frisk smak med inslag av päron, melon och citronkola.
Var även duktig och lämnade in min stövlar idag på omklackning, något som länge fläckat mitt samvete. Dock så fick jag svaret att hon ska åka iväg i två veckor så nu får jag vänta ett tag på dem, men för 60 spänn paret så kan jag vänta. Monica är en pärla det!
Nu väntar en mycket sen kvällsmat och lite tv-spel.
So long, fuckers.
Igår så färgade jag ögonfransarna och ögonbrynen, för att kunna vara naturligt vacker...? Det gick väl bra de första fem minutrarna, men som vanligt så stod jag inte ut längre med att sitta och blunda, så jag fick väl halva dosen av färgen i ögonen. Men ja, som jag brukar säga; vill man vara fin får man offra synen.Måste ju även passa på att tacka Sara än en gång för presenten! Fick nämligen en födelsedagspresent i måndags. En aningen sen kanske, så där 3,4 måndader, men det blev ju mer av en överraskning nu! Presenten är torr, fruktig, mycket frisk smak med inslag av päron, melon och citronkola.
 Sötma |  Fyllighet |  Fruktsyra |
Var även duktig och lämnade in min stövlar idag på omklackning, något som länge fläckat mitt samvete. Dock så fick jag svaret att hon ska åka iväg i två veckor så nu får jag vänta ett tag på dem, men för 60 spänn paret så kan jag vänta. Monica är en pärla det!
Nu väntar en mycket sen kvällsmat och lite tv-spel.
So long, fuckers.
