Jag bestämde mig för att ta det lugnt idag, i ett försök att bli frisk. Detta har jag också gjort, mest legat i soffan och kollat på tv. Men så sätter jag mig vid datan för en liten stund och vad ser jag?
Jo, Björn som kräver att jag ska uppdatera. Likt en cirkusapa förväntas jag underhålla er. Men har ni inte förstått någonting ur de senaste inläggen?! Jag är sjuk! I behov av vård och vila!

Jag försökte ignorera kommentaren och tog mig istället ett glas c-vitamin och satte mig på balkongen och tänkte att nu jävlar ska jag minsann bränna mitt lilla albinoansikte. Tog med mig en tidning för att kunna dämpa tristessen som medkommer med att bara sitta i solen. Jag hör hur en dammsugare drar igång på undervåningen, men försöker att inte låta mig störas av det. I mitt bakhuvud maler fortfarande tanken: Kanske borde jag skriva ett inlägg? Men även jag har väl rätt till lite vila? Nej, någon måtta får det vara. "Råttet är mågat" som man säger. Hehehe...

Lägenheten bredvid har sin balkongdörr öppen och innifrån lägenheten hör jag hur en mycket gammal man sitter och hostar och grymtar som äldre män oftast gör. Ibland låter det lite närmre och då blir jag rädd att han ska gå ut på balkongen och på så vis komma närmre mig, men han verkar hålla sig inne. Jag blir illa till mods av hostningarna, ser dem som tidiga dödsrosslingar. Osäkerheten leder i sin tur till irritation; kan inte gubbjäveln gå och dö nu direkt så jag får sitta här och odla malignt melanom i lugn och ro?!
Nu börjar kärringen nedanför dammsuga på balkongen och då brister det för mig!
Det är då själva fan! Är det omöjligt att få lite frid på det här jävla stället?! Ska jag behöva skriva ett inlägg likt förbannat?!
Jag rusar in och...ja, här sitter jag nu.
Är ni nöjda nu?!