Jag vaknade upp imorse och märkte att min halsont har förvärrats sen gårdagen. Vi vet ju alla vart detta kommer sluta, nu finns det ingen återvändo. Huvudvärken, febern, muskelvärken och allt annat hemskt som ingår kommer snart att ta över min kropp och jag kommer inte kunna göra annat än att ligga på soffa och jämra mig.
Och vart är min sambo i allt detta? I skåne och jobbar för att kunna försörja mig. Jag har alltså ingen som kan ta hand om mig. Så jävla dålig stil av honom tycker jag.

Själv ställer jag upp i alla lägen. Jag är en så fruktansvärt bra flickvän. Och vän förresten, för om sisodär 20 minuter ska jag slänga mig i bilen och skjutsa Sara till arbetsförmedlingen, trots att sjukdomen sprider sig mer och mer i min fragila lilla kropp. Men sån är jag. En riktig kompis, helt enkelt. Ställer upp i vått och tortt. Through sickness and health så att säga.

Åh, nu fryser jag om fötterna också!!! Det är bland det värsta som finns när man har ont i halsen, för på nått vis så vet man att detta förvärrar förkyldningen. För sjukdomar och kyla går ej ihop, det är ju något våra mammor tutat i oss i ett tidigt stadium. Har man för lite kläder på sig blir man sjuk. Hur kommer detta sig egentligen? Satsar kroppen allt på att värma upp sig att den helt glömmer att slåss mot viruset man har i sig? Som en målvakt som blir distraherad av en läcker brud som passerar? He shoots, he scores!!!
Sen är det bara att bädda ner sig med halstabletter och sen ligga och rotera för att jämna ut nästäppan.
Så idag ska jag bygga upp ett litet förråd för att leva i isolering i sisodär en vecka. Sen är jag redo. Come and get me, säger jag bara.