I natt var den andra natten då Eken sov hemma sen han kom hem från Skåne.
Som vi nog alla trodde borde jag vara överlycklig över detta och sussa gott bredvid honom, men något har hänt.
Igår kväll så gick Eken och la sig för att läsa och jag sa att jag strax skulle lägga mig, men det var så fruktansvärt mycket bra på tvn.
Jag hör hur han ligger och läser, sen hur han slår ihop boken och lägger sig till rätta. Snart ska jag också gå och lägga mig, tänkte jag, jag ska bara....
Efter att försökt hindra ett 20-tal banditer från att stjäla bilar från en parkering så vaknar jag upp och slår på text-tv för att se vad klockan är. Klockan är 2, mitt i natten med andra ord. Jag har alltså inte riktigt kommit över soffan ännu. Det jag trodde var något jag gjorde mot min vilja har växt på mig och nu saknar jag det lite.
Jag övervägde att ligga kvar i soffan, men luffsade mig till sängen. Jag skämmdes lite över att jag inte kommit och lagt mig samtidigt som honom, så därför puttade jag till honom och sa: Jag trodde du skulle komma och hämta mig!
Och vipps var det hans fel och inte mitt och jag kunde somna om utan några större problem.
För det ska ni tänka på när ni är i ett förhållande: Det är ALDRIG ert fel. Mycket viktigt att komma ihåg. ALDRIG ert fel. A och O det, mina vänner.

Vi har förresten fått tagit över två mycket mysiga fåtöljer av Ekens syster. En av dessa har jag redan paxat.
Paparazzi-Eken har varit i farten. Det är åt helvete att man inte ska få ta sin powernaps i fred.