Efter att ha spenderat hela morgonen i en slags koma, försvarslös i soffan, så bestämde jag mig för att ta en värktablett.
Transformeringen kom långsamt, jag tog mig in i köket och fick i mig en macka samtidigt som jag spanade ut genom fönstret. Solen sken och några skator slogs om ett godispapper på gården. Jag fnissade lite åt de vildsinta odjuren och började må ännu bättre.
Luffsade ut till badrummet och såg mitt stackars slitna ansikte.
Bestämde mig för att rengöra det, så jag vaskade av mig i lite kallvatten. Detta skickade direkt varningssignaler till halsen, för så fort jag kommer i kontakt med kyla så gör det extra ont i halsen, och ja jag vet att detta till stor del är inbillning men sån är jag.

Men trots detta så började jag må allt bättre tack vare värktabletten och då kom rycket som jag alltid får då jag så smått börjar må bättre efter att ha legat sjuk- Jag ska göra en pedikyr, börja träna och kanske sola lite!
Jag får alltid det suget efter att jag har kännt mig så jävlig som det bara går, då ska jag bli den sundaste och snyggaste människan någonsin!
Denna gången hann jag bara med en ansiktsmask och att noppa ögonbrynen innan den euforiska känslan värktabletten gett mig gick ur kroppen.
Så nu sitter jag här, självmordsbenägen, men med ren hy och välformade ögonbryn. Och imorgon ska jag jobba, hej och hå...