På gott och ont.

Mina vänner.
Låt oss samtala i harmoni för en gångs skull. Jag är just hemkommen från en liten tillställning och är med handen på hjärtat lite på lullen. Inte överdrivet, men lite lagom. Lite go, så där. Ja, ni vet vad jag menar.
Försökte få Sara med mig hem för att forsätta på denna känsla, men eftersom den kvinnan totalt saknar sympati för en fyllkajja i nöd så övergav hon mig och åkte hem med sin älskade.
Vart är din älskade då? Undrar ni. Jo, med sin bror. Bros before hoes. Blod är tjockare än vatten. Och så vidare.
Så nu sitter jag här, oälskad, och längtar tillbaka till gemenskapen jag just blev bortstött från.
Stackars Sanna! tänker ni, för det borde ni tänka. Annars är ni hjärtlösa jävlar som jag inte alls gillar särskillt mycket. Så det så.
Ja, det är synd om mig. Hade jag varit Beck just nu hade jag gått över till grannen för en stänkare. Men alla mina grannar är 90+ och i koma vid den här tiden på dygnet. Inte ens en katt har jag. En liten nymfparakit  då? undrar ni, men nej det har jag inte heller.
INTE ENS EN JÄVLA GULDFISK!

Hehehe.

Jag mår så jävla bra just nu.Så här bra har jag aldrig någonsin mått förut. Säger man mått? Mätt mått. Låter fucked up, men hey, vem är jag att invända. Men åter till ämnet! Jag har ingen att dela denna känsla av eufori nu. För det är det jag känner. Eufori. En lugn slags eufori. Tillfredställelse, men inte på något sexuellt plan. Än så länge. Men jag är så jävla nöjd med tillvaron. Förutom att jag är själv då. Men detta är ändå inte något som tynger ner mig. För känslan i min kropp är fucking fantastic just nu. Åh, hehehe, ni förstår inte. Jag tror inte ens jag förstår.
Jag vill förklara det här mer men jag tror inte att det går. Så jag tror jag lämnar det nu.



Det här är jag just nu. En bild säger mer än tusen ord, brukar man säga. Men inte ens den här bilden berättar vad jag känner. Den ser bara groteskt ut, som alltid. Ni vet väl att kameror ljuger?
Jaja, nu ska jag inte bli långdragen. Jag avslutar här. För att troligen återkomma lite senare. Men sån är jag, det går aldrig riktigt att bli av med mig. På gott och ont, hehe, ja sannerligen. På gott och ont. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0