Mie är försvunnen och Eken har dykt upp. Han kom med glädje och löfte om kebab!
Så beställde vi och allt var frid och fröjd tills han säger: Du får hämta.
Jag fylls med en sådan obotlig ångest och rädsla, känner att jag vill verkligen inte. Så istället börjar jag gnälla och ynka mig allt vad jag kan.
Eken frågar vad som är fel, jag är ju sminkad och påklädd så jag borde inte vara rädd för att träffa folk och jag kan ju inte sitta i lägenheten i all evighet. Men jag vill verkligen inte!
Jag känner mig inte säker där ute, skrek jag.
Som tur är så är Eken en mycket förstånde sambo som gav mig en puss på pannan och åkte för att handla och hämta maten, men jag har fortfarande denna knepiga olustkänsla i magen.
Vad här hänt med mig? Har jag fått torgskräck? Blivit folkskygg? Paranoid?
Imorgon tänkte jag följa med Eken upp till Ljusdal och se hur jag reagerar på detta. Fram tills dess tar jag gärna emot hobbypsykolog analyser från den som känner sig manad.