Nu ska jag berätta om min ariske vän - Phäntie.
Phäntie och jag kom varandra mycket nära under gymnasietiden. Vi gick samma linje och valde även samma inriktining. Vi började träffas allt oftare och i slutet av gymnasietiden var vi så gott som oskiljaktiga.
Sommaren 08 gick ut på att vara hemma hos mig och dricka vin så mycket vi kunde, det var sannerligen en glädjens tid.
Men så kom hösten och Phäntie begav sig till Dalarna för att söka lyckan på annat håll. Hon skulle studera vidare och lämnade mig ensam. Vi svor på att inte tappa kontakten, och  i början så träffades vi mycket då hon kom hem och hälsade på. Vi brevväxlade även, och lyckan var alltid lika storslagen då brevet med hästar på damp ner genom brevinkastet.
Allt medan tiden gick så dröjde det allt längre mellan breven, och de gånger hon kom hem började hon få så mycket att göra så vi fick allt mindre tid tillsammans.
Lunch med farfar, sa hon. Spela med bandet. Mamma är nyss hemkommen från Florida, så jag måste umgås med henne. Idag orkar jag bara inte, Sanna, jag är ledsen.
Då jag ringer har hon oftast inte tid, eftersom de har så mycket lektioner och så många nya vänner att umågs med.
Lite nu och då brukar jag kolla igenom min dator efter bilder på henne så jag inte ska glömma hur hon ser ut.
Vi var ett, jag och Phäntie the Puffin, nu vet jag inte längre var vi står.
Hon hade ringt mig för ett par dagar sen och talat in ett röstbrevlådemeddelande. Jag har haft för avsikt att ringa upp men det har inte blivit av än. Varför vet jag inte, har väl haft mycket att stå i.
Egentligen skulle jag kunna ringa henne nu istället för att skriva detta, men hon sover väl vid det här laget.
Jag vet inte heller vart jag vill komma med detta inlägg. Antar att jag vill säga att jag saknar henne.
Vi hade så många fina stunder, minns du dem, Samantha? Vi lekte tillsammans. Skrattade ganska mycket.
Alla dessa internskämt som bara du och jag tyckte var roliga. Det mesta vi sa som bara du och jag tyckte var roligt.
Kommer vi någonsin att återförenas och uppleva samma euforiska galenskap?
Jag saknar dig litet, Phäntie. Det kommer ta lite tid för mig att kunna acceptera dig igen efter denna period av icke-umgänge, men jag hoppas att vi en dag kommer kunna uppleva den sanna vänskap vi en gång hade.
Don't forget the kittysound...I love you.