Jag skriver detta med åskan mullrandes utanför. Nyss pratade jag med min kära sambo på telefonen, han är nu på en liten fiskeresa och har lämnat mig ensam över helgen.
Då jag hörde den första åskknallen skrek jag i luren:

-Åh, nu åskar det! Satan va mysigt!
-Dra ur modemet, fort som fan!
-Nej, det tänker jag inte göra.
-Men vaffan, jo det...

Jag avbryter hans predikan med att skrika: Living on the edge, LIVING ON THE EDGE!!! Sen slänger jag på luren.
Hehehe, han älskar mig.