Nej hör ni, nu är jag på väg in i en sån där jävla dipp igen, det känner jag på mig. Försökte lätta sinnet med lite glad musik men det hjälpte inte.
Haribobussen verkar ju inte komma förbi här heller så det kan jag nog inte sitta och vänta på.
Kanske bör jag ta min mp3, fylla den med djup och sorglig musik och ta en lång skogspromenad imorgon. Tänka på jävligheter och andra tunga grejer? Kanske gråta en skvätt där bland mossa och tallbarr. Tömma min själsliga bägare och börja på nytt, för att kunna ta emot sommaren med glädje och naivitet. Ja, det vore fint det. Så får det nog bli.
Hej så länge!