Jag skriver ju aldrig, jag vet, meen vi har väl alla våra ups and downs syndrome.
Min systerdotter Mie är här för tillfället och sitter vid min dator och därför är jag tvungen att sitta vid Ekens. Nu är ju den förvisso bättre än min egen men ändock så känner jag mig inte hemma här. Det är på andra sidan bordet jag hör hemma.
När Mie har åkt hem kanske jag uppdaterar mer frekvent, vad vet man. Eller så måste jag få stanna upp och hämta andan, hitta mig själv och allt det där som tonåringar behöver göra ibland.
Sen har ni varit jävligt tysta. Jag ser att ni är här! Ge och ta, ge och ta, uppmuntra mig då för satan.
Tack.