Kiss the chef.

Sitter och läser denna blogg och jag vill också!!! Jag vil också vara sjukt pysslig i köket och laga massa god mat och baka goda bakelser som min sambo kan ta med sig till jobbet och smaska på!
En stunds desperation infinner sig, men kort efter kommer gnistan; varför ska inte jag kunna laga massa piffiga grejer? Klart jag kan! Först ska jag städa upp så innihelvete här så det blir rent, snygg och fräscht sen så ska jag börja skriva inköpslistor och sätta igång att laga mat så fan efter. Guuud va spännande detta ska bli! Men först en playlist.

"Oj va kul det ska bli!"

Inte för att vara negativ eller så... men PALLA!

Döda inte min kreativitet nu, Björn.

Förresten så tror jag inte heller att jag kommer ta itu med det där, med tanke på att jag ännu inte börjat städa... Men låt oss drömma för ett ögonblick.

Problemet är att man aldrig tänker sig att man ska vara måttligt pysslig. Man går ut hårt och kurkar lika kvickt som man fick för sig att man skulle bli passionerat huslig. Jag gör samma misstag gång på gång.. Måttlighet är inte min grej. Maniska perioder, däremot.. Hähäh. ^^

Ja, återigen så känner jag att vi har något slags band till varandra, Sandra. Vi kan aldrig fly från våra gener, verkar det som.

Nej, vårt genetiska arv tycks slå igenom gång på gång! ^^