Ah, nu börjar det minsann krypa i era nyfikna små själar. Vad gör Sanna? Är vi inte längre hennes kärleksbarn? Hon har väl inte *gasp* ...skaffat ett liv?!
Nej, inget av de här sakerna stämmer naturligtvis, ni kan slappna av. Jag har nämligen legat insjuknad i något slags magsjukeliknande och kräkts, kräkts och kräkts. Kan ha varit svininfluensan, men nu är jag på bättringsvägen.
Igår var jag faktiskt så pass energifylld så jag fick följa med Eken ut och byta däck. Detta var en sannerligen kraftkrävande uppgift som ledde till fruktansvärda smärtor i mina muskler idag, bara att ta sig till datorn var en pina, så jag antar att jag får sitta här och vänta tills Eken kommer hem och så han kan bära mig härifrån.

Jag har dock tänkt på er, det ska ni veta. Borde jag skriva nått litet? Men, nej, jag har hejdat mig. Varit lite martyrisk och tänkt att; äh, de bryr sig ändå inte. Men så såg jag att till och med Lilly har varit inne och pockat på min uppmärksamhet, så idag kände jag att det nog var dags ändå. Tiden var inne med andra ord. Och vi vet väl alla att efter ett litet uppehåll är det just det där första inlägget som är svårt att skriva, det man bävar för. Men med detta inlägg så rycker jag plåstret och vi har ett par underbara dagar framför oss, mina vänner.
Då kör vi!