Sitter och mår hutlöst illa. Ett molande i ansiktet, höll jag på att skriva och gjorde det också, men jag menar naturligtvis magsäcken. Sen känns det som om jag är på vippen att kräkas, det ligger hela tiden högt upp i strupen och hotar om att komma upp.
Varje eftermiddag/kväll börjas det. Stress säger vissa, andra rycker på axlarna och vet varken ut eller in då jag beklagar mig.
Det är inte så att jag blir självmordsbenägen av den olustiga magkänslan, men det är ändå fruktansvärt irriterande att detta återkommer varje jävla kväll och ser till så man aldrig riktigt kan njuta av vad man nu vill hitta på.
Min kropp mår inte bra, så är det bara. Den försöker säga mig något, men jag sitter här som ett föremål- okababel till att höra eller se vad min kropp försöker meddela.
Något måste dock göras. Vi börjar med sockret. 
Godis, läsk och stora mängder socker överhuvudtaget slopas efter nyår, så är det bara.
Och för att inte bara jag ska lida så gäller detsamma för Eken.
Vi dansar nu helt naivt efter sockrets pipa, helt utan att ifrågasätta dess makt. Vi är beroende helt enkelt, men det måste få ett slut.
Så efter nyår börjar avvänjningen, rehab om ni så vill. Jag ska hålla er uppdaterade genom abstinensbesvären så ni kan följa min resan till sockernykterism. Är ni med mig?