Jag borde plugga häcken av mig idag, har två prov i veckan. Imorgon har jag matteprov. Så för några timmar sen öppnade jag boken och gjorde några tal. Inga konstigheter. Förutom att jag då och då råkade släppa mitt huvud rätt ner i boken. Sen blev det middag som jag slaffsade i mig. Deriverade lite mera, sen var det kört. Insåg att detta inte funkade och la mig i sängen för att ta igen mig lite. Vaknade nyss. Huvudvärk, illamående och äckligt trött. Jag lägger alla mina kort på mattelektionen innan provet. Det får bära eller brista, helt enkelt.


Sitter och sneglar på Eken och Micke som spelar tv-spel. Eken har sån fin hand med barn, just nu låter han Micke vinna i bilspel och Micke blir lika hysteriskt glad varje gång över att spöa sin bror i rally.
Jag hade inte klarat det. Visst, jag har själv gjort det ett par gånger med mina syskonbarn men när de blir för kaxiga så kan jag inte hantera det längre. Jag är väl för barnslig jag också. Då ser jag istället till att vinna gång, på gång, på gång, och varje gång är jag lika skitig över det, skrattar och hånar förloraren. Då vill de inte spela längre. Gott så. För det vill ju inte jag heller, jag bara gjorde det för att vara snäll och inte orkade lyssna på tjatet längre.
Eken skulle aldrig göra nått dylikt. Nu åker han banan baklänges. Micke skriker: "Jag kommer vinna! Jag kommer vinna!"
Det kliar i mina fingrar och mina käkar är sammanbitna, Eken är kolugn. Han är fin, Eken. En riktig hyvens kille.