Jag lovade er ett inlägg om Gekås i Ullared, och jag må vara många saker men inte en lögnerska (...) så jag slänger väl ihop en liten jävel då. Tanken bakom detta är att jag efter ett antal gekås-besök lärt mig så pass mycket att jag kan dela ut lite överlevnadstips till er som funderar på att besöka västkustens egna lilla limbo mellan himel och helvete.

När människor kliver innanför gekås portar förändras de. Det måste de för att överleva. De som inte genomgår förändringen kommer aldrig heller att återkomma till varuhuset, de är helt enkelt inte starka nog. För så här det på gekås- survival of the fittest, starkast överlever helt enkelt. Det handlar om att evolvera. Eller kanske tvärtom, devolvera. Vi sjunker ner i vårt allra primitivaste, här gäller det att äta eller ätas.
Jag blir ett lejon inne på gekås. En lejoninna och damavdelningen är min savann. Ja, så är det.
Ett stort problem inne på gekås är vagnarna och Eken och jag har tidigare exprimenterat med hur man kan underlätta det hela. Den försvårar nämligen framkomlighetsmöjligheterna avskyvärt, men är dock ett måste då man inte kommer undan med endast en korg inne på Gekås. Till slut har vi löst det hela så att vi har med oss en korg och en vagn, så man då och då kan skiljas åt och när korgen är full så sammanstrålar man och tömmer den i vagnen. Och här kommer ett viktigt tips: SLÄPP ALDRIG VAGNEN UR SIKTE. Ni minns vad jag sa om människorna där inne va? De är inte människor längre, de rycker och sliter i ALLT. Vagnen är ditt näste och varorna dina ungar, du måste slåss för att försvara vad som skall bli ditt, glöm aldrig det.

Men hur tar man sig fram med en vagn bland alla andra vagnar då? Det är inte en lätt uppgift, speciellt inte med alla "strosare" som finns där inne. Ni vet, de som liksom går och liksom känner lite en tröja här och en sjal där medans de kollar på en byxa några meter bort och tänker på vad de ska äta till middag. En strosare utan vagn är ganska lätt att ta sig förbi, men de med vagn är fruktansvärda. De stannar gärna mitt i en gång och liksom hamnar i trans. Kanske är det så att de liksom inte kan hantera varuhuset och har smugit i sig en och annan valium innan de äntrade byggnaden, vad vet jag, men de är sannerligen en smärta i röven. Då finns det bara en sak att göra, nämligen att fästa blicken långt borta i fjärran och sedan bara plöja sig igenom alla förbannade strosare. Ser de målmedvetenheten i din blick så väjer de oftast innan ni kolliderar, för blicken är a och o, mina vänner. Det gäller att ha självförtroende, gärna lite hybris om man så vill.
Män väjer direkt när de ser dig komma emot dem, de är svaga motståndare som hellre flyr än illa fäktar. Det är inte deras område. Det gäller dock att vara försiktig då man utmanar hanar, då deras ägare kan vara i närheten, och risken finns att hon är starkare än dig. Hon kanske är äldre och har mer erfarenhet än vad du har, och då gäller det att tänka till två gånger. Kanske är det bättre att du backar ur den här fighten, du tjänar kanske mer på att ta en annan väg. Självförtroende är viktigt som jag sa tidigare, men man får inte heller underskatta sin motståndare.
Ett annat sätt som underlättar framkomlighet är helt enkelt att få upp en fruktansvärt hög hastighet på kundvagnen. När folk ser dig ånga emot dem så inser de att det gäller att det kommer göra fruktansvärt ont om de inte avlägsnar sig inom kort. Likt Jesus mirakel så kommer massan skingra sig och en väg bereds framför dina fötter.

När jag började skriva detta så insåg jag inte hur mycket det fanns att lära ut ang. säkerheten på gekås. Jag inser nu att det finns betydligt fler faror att belysa och att jag inte vill släppa iväg er utan att ha varnat er. Era liv ligger i mina händer, och jag ska inte göra er besvikna. Men man kan inte ta in hur mycket fakta som helst på en gång, så jag tar en pause här så det får sjunka in ordentligt. Invänta del två. Och var försiktiga där ute, det är en grym värld vi lever i.


// Er Lejonhona.