Okej. Det är så här va. Spikmattor hyllas något så fruktansvärt både till höger och till vänster. Bloggar beskriver sin kärlek till dem så ingående att man det känns som stå och kika genom nyckelhålet på ett nuppande par då man läser det. Den botar tydligen allt, ryggont, sömnproblem, cancer, you name it! Det är en mirakelmatta med andra ord och ALLA ÄLSKAR DEN!

Jag som har en liten perverterad böjelse till grönt chaite, feng shui och andra yoga-aktiga grejer tände lite på tanken.
Faktiskt så vill jag gärna vara den där balanserade människan som mediterar en kvart varje morgon, gör detoxs stup i kvarten och är ren i både kropp och själ, det konceptet har slukat mig fullständigt och jag tror på den där skiten. Tyvärr har jag ju inte disciplinen till att gå in för något helhjärtat och får helt enkelt leva med att vara lite obalanserad och bära runt på lite smutsig energi i min aura eller vad man nu gör.
Men!
Detta var ju min chans! Spikmattan skulle göra mig balanserad och få mig att ta klivet till att börja med yoga regelbundet, äta nyttigt och finna mitt inre lugn. Jag är ju självklart en spikmattsmänniska! tänkte jag och det började krypa i kroppen på mig. JAG SKULLE ÄLSKA DEN!
Övertalade min mor att hon också behövde en och vi beställde en varsin. Hon ringde och sa att hon ville beställa två Shakiti spikmattor. Jag log varmt. Lilla mamma, shakti heter det ju. Hon var tydligen ingen spikmattsmänniska, som jag var. De tre dagar de tog för den att anlända var så oerhört långa och förvantansfulla. Då mamma berättade att de kommit med posten slängde jag mig i bilen och med gasen i botten anlände jag och slet åt mig den. Sen sansade jag mig. Jag måste visa respekt och inte jaga upp mig nu. Det kommer bli så vackert.

När jag kom hem så städade jag först. Det är en viktig del i processen. Har jag en ny grej måste jag städa innan jag kan njuta av den, oavsett om det är kläder, en ny te-sort eller ett dataspel, annars blir den bara en del av stökigheten och det gyllene skenet av "nyhet" och magi försvinner. Jag måste känna att det är rent och fint om jag ska kunna slappna av och njuta av min älskade spikmatta. Så jag städade, tog en dusch och värmde en kopp te.
Då jag kommer in i sovrummet där jag lagt mattan på sängen så ser jag att Eken redan ligger på den. Han förstod inte vad det hela innebar för mig, utan sälade ut sig över taggarna helt utan finess. Detta kom som ett litet slag i magen, men jag sköt snabbt bort olustkänslan, det skulle inte få förstöra min frälsning. Eken låg och ojade sig i kanske tre minuter innan han la sig bredvid den och somnade.
Nu. Stunden var inne. Jag skulle uppnå maximal avslappning och min kropp skulle bli mjuk och behaglig. Mitt nack- och ryggont, samt mina sömnproblem skulle vara ett minne blott.
Jag tog några djupa andetag och samlade mig. JAG SKULLE ÄLSKA DEN. Det darrade av spänning i luften då jag sakta sänkte ner min rygg över de heliga piggarna.
HELVETE VAD ONT DET GJORDE! Jag satte mig upp, la mig igen, jag måste ju göra fel på något vis! Började liksom spänna kroppen och försöka hålla upp dem för att få så lite belasting på mig som möjligt. Åmade mig och flyttade runt mig, reste mig, lade mig, reste mig, svor lite, lade mig. Hur kan folk älska den?! Jag måste ju ha fått nått jävla måndagsexemplar, det är något fel på just min matta! Helvete, helvete, helvete.
Jag måste tvinga mig kvar, tänkte jag. Det stod ju faktiskt att man kunde känna viss smärta i början och sen skulle det släppa och en avslappnande värme skulle sprida sig i kroppen.
Efter tre minuter så började smärtan av piggarna ersättas med en outhärdlig brännande känsla. Det kokade i min rygg och hela min kropp studsade av min puls. JAG TRODDE JAG VAR EN SPIKMATTSMÄNNISKA! Hur fan kan folk somna på den?! svor jag för mig själv, alla jävlar säger ju att de somnar på dem. De har ljugit för mig!
Jag tvingade mig kvar på mattan i ytterligare några minuter tills jag trodde jag skulle dö av smärta, då slängde jag ner den på golvet och låg vaken och hade ångest. Dels för att jag hade slängt bort 550 spänn på något som enbart skadade min stackars kropp, men mest för att jag inte var någon spikmattsmänniska. Jag skulle aldrig någonsin komma att bli balanserad i själen.
Dagen efter ringde jag min mamma och var beredd att göra upp en deal om att kränga iväg båda våra mattor i något slags paketpris på blocket, men hon ÄLSKADE DEN!  Hon hade somnat på sin kvällen före, mycket skönt var det tydligen.
Kände du inte hur det brännde?! frågade jag upprört. Det värmde lite, tyckte hon. Till och med min mamma är en spikmattsmänniska. Alla utom jag är spikmattsmänniskor. Jag började se mig om efter vassa föremål och ja, där låg ju den där jävla spikmattan. Jag gjorde ett nytt försökt. Gav upp. Prövade dagen efter. Gav upp. Kvällen efter det låg jag faktiskt på den i 20 minuter och lyckades bli av med både smärtan och hettan efter en stund, men skönt  var helt klart att överdriva.
Nu har jag ju jobbat borta och inte haft chansen till att plåga mig på den, däremot har jag hånats genom några samtal då Eken ringt och sagt att han minsann legat 20 minuter då, och 30 minuter då sen somnade han på den och sov i en timme. Kul, han är tydligen en spikmattsmänniska, bra för honom.

Men nu ska ni få höra. Idag så skulle jag läsa lite i min fototidning och tänkte att jag minsann kunde lägga mig på spikmattan, jag har ju så fruktansvärt ont i rygg och nacke nu efter det hårda arbetet. Jag ger det väl en chans till då, tänkte jag. Så jag la mig och läste lite på den på golvet. Efter ett tag bröt solen igenom och sken mig i ansiktet genom fönstret. Jag slöt ögonen och la ifrån mig tidningen och njöt av värmen från den än så länge sällsynta sommarsolen. OCH SOMNADE! JAG ÄR EN SPIKMATTSMÄNNISKA!  J A G   Ä L S K A R   D E N ! ! !