Eken har just åkt till jobbet, ty hans fyra veckors semester tog just slut. Det var varit fyra otroliga veckor, då vi haft massor med tid för varandra och faktiskt njutit av varandras sällskap. Det har varit underbart helt enkelt.
Det tråkiga är dock att hela det här rosa och fluffiga grejer gör att det gör desto ondare nu när han har åkt till jobbet.
Vi valde ett snabbt och smärtfritt farväl, vilket var skönt. Det bästa att göra med jobbiga känslor är att kväva dem och ignorera dem, kom ihåg det, kära vänner.
Så nu har jag börjat städa lite och skickat in mina lönepapper, håller även på att fixa lite med arbetsförmedlingsgrejer. Försöker hålla mig sysselsatt med grejer för att inte tänka så mycket på Eken, helt enkelt. Men vad händer då? Jo, en liten jävla asiat har en fruktansvärt romantiskt picknick med sin flickvän nedanför min balkong. Jordgubbar och hela kitet. Jag menar, vaffan, kom igen!
Men, ensam är stark, jävlar vad mycket mysig ensamtid jag kommer ha. Till att börja med ska jag börja spela massa dödsrock på högsta volym med balkongdörren öppen. Trevligt.