Okej, okej, okej. Jag satt just och läste igenom lite gamla inlägg i min kategori Ett bättre jag? för att se hur många nya liv jag startat de senaste året och hittade då mitt inlägg om när jag köpte min spikmatta.
Att jag är självgod vet ni som läser denna blogg redan, men nu vill jag påstå att jag ibland är fantastisk. Jag skrattade så att tårarna sprutade över DET HÄR INLÄGGET.
Kanske är det så här roligt för att jag har sprungit 5 km likt ett skrämt rådjur och för att klockan är oerhört mycket, men jag vill ändå lyfta fram det till er igen. Jag minns så väl min ångest ang. den här spikmattan, som nu hänger på väggen i sovrummet och inte använts på jag vet inte hur hur länge.
Jag tror jag rent av ska slita ner den och ta mig en omgång nu, för gamla tiders skull. Läs inlägget nu. Tack på förhand.