Idag vaknade jag med morgonångest vid 7.30. Jag hatar morgonångest, den infinner sig jämt då jag vaknar innan 9-tiden, och kan vara vad som helst. Har jag inga större problem som mitt psyke kan haka upp sig på så kan den bestämma sig för att jag ska må grymt dåligt över att jag inte defragmenterat datorn på ett bra tag. Den här morgonen var det panikrädlsa för att jag ska glömma att skicka in lönepappret till kontoret på måndag. Fan ta morgonångest säger jag bara.

Hur som helst valde jag att kliva upp direkt då det var vidrigt varmt i sovrummet då jag inte fällt ner persiennerna igår kväll. Så jag fällde ner dem och lät Eken sova vidare medan jag smög upp kokade mig en korv till frukost. Uppskattar ändå de här mornarna då man får vakna upp sakta och känna att man faktiskt har en hel dag framför sig. Nyss, efter att jag skrubbat ansiktet och klätt mig, gick jag ut på balkongen och tog ett djupt andetag samtidigt som jag kände mig oförskämt fräsch. Ska bli skönt att gå ut och springa ikväll, tänkte jag och kände direkt hur det började värka i mina benhinnor. Hihihi, lillkroppen min, du vill inte alls vara med längre va? Men jag ska ta det lugnt, jag lovar.

Ja, nä, det här är också ett sånt där totalt meningslöst inlägg, så nu avslutar jag med en fjortispose och ursäktar mig.