Sagan om målningen.
Sitter och kollar igenom lite bilder och upptäcker att jag inte riktigt tagit upp allt om målningen hos Björn och Kajsa i början av semestern. Efter att vi målat och slitit en hel dag så sa Björn: Jag vill att ni sätter er.
Vi visste inte riktigt vad som var i görningen, men satte oss ändock ner för att höra vad han hade att säga. Han lade armarna i kors och Kajsa slöt upp bakom honom och vi satt tysta i säker fem minuter medan de två granskade oss.
Ni är långsamma, sa Björn plötsligt. Slarviga. Äckliga. EN SKAM! röt han så saliven sprutade.
Jag skämdes och kände att jag ville därifrån, så jag gav Eken en blick som sa att det räcker, nu åker vi hem...
...men Eken bara slöt sig som en mussla och gick in i sig själv.
Vi visste varken ut eller in och barnen började gråta.
Plötsligt så började Björn se lite road ut, en gnista hade tänts i hans ögon.
Tsss, jag SKOJADE BARA! tjoade han och blev som förbytt.
Helt plösligt var stämningen på topp och vi åt och drack som om det inte fanns någon morgondag.
Kajsa började visa familjebilder för Eken och det fanns ingen hejd på gemytligheten...
Tills Eken började få lite för mycket av det goda...
Han fick feeling och började spexa som aldrig förr...
Sjöng...
...och härjade för fullt.
Kajsa var den som fick nog först. Vad i helvete håller du på med? frågade hon i dömande ton.
Björn och jag tystnade och försökte låtsas som ingenting.
Och Eken slöt sig på nytt.
Då stirrade jag på Eken med en blick som sa att det räcker, nu går vi och lägger oss.
Sen plockade vi alla ihop efter middagen i tystnad och gick sedan och la sig för att aldrig prata om kvällen som gått igen.
THE END!
Det är så här det funkar i "Familjen", Sanna. Först lite hederlig psykopatutskällning sedan lite välplacerad glädje för att förvilla sedan tillbaka till psykopat. Och då pratar vi bara om Kajsa.
Ni hade tur som klarade er från att bli nergrävda i öknen. Och då pratar vi bara om Kajsas humörsvängningar. Sen är ju hon lite pedant också. Jag försökte täcka upp för er några gånger men hon genomskådade det och sa att "nu blir det cement runt fötterna och rakt ner i Runn med dom jäkla fuskpellarna". Hon ser allt... Även den där omålade fläcken uppe vid takstolarna. Så om jag vore er så skulle jag kanske vänta med att komma hit på ett tag. Åtminstone tills hon glömt vem ni är... Men det är ju klart att ni kan chansa och komma förbi här i "little Italy" och säga hej till farbror Tony om ni tror att det funkar? Det är er begravning! Ni gör som ni vill.
Hjärtliga hälsningar från familjen Soprano
Del 2 av kommentaren:
Sanna (och Fredrik) du är så JÄKLA rolig. Vi garvade nyllet av oss här i Pilbo. Jisses vad roligt. För er andra som läser det här så kanske det blir en lite skev bild av oss i här Falun men jag vill bara säga att det är: HELT SANT!!! Kajsa är psykopat ända in i benmärgen. Hon är inte riktigt klok och jag är livrädd för henne. Så om nån läser detta där ute så - HJÄLP MIG!!! FORT!!!
Sanna och Fredrik - trots att ni utmålar oss som dom galningar vi är, så älskar vi er så himla mycket. Tack för att ni finns!
Kram
från den där snälla brorsan i Sopranos (och hans lite galna fru)
Ja, nu skrattar vi, men då var det ju inte så roligt.
Och nej, Björn, jag är rädd att Kajsa är din drake som du själv måste tämja/dräpa. Ett mandomstest om man så vill.
Vi kanske måste ta en liten gemensam terapi-session ang. detta någon gång snart. Det finns ju trots allt bara en sak som kan stilla ett jagat sinne och det är BiB i stora mängder, så det bokar vi in inom en snar framtid tycker jag!
Tack själv.
Kram!
