Otrogen mot mig själv...

Ah, en ny morgon gryr och solen skiner. Faktum var att detta var just anledningen att jag vaknade imorse. Jag hade nämligen inte fällt ner persiennerna i tv-rummet och som bekant sover jag ju på soffan när Eken inte är hemma.
Just innan jag vaknar upp i den brutala hettan så drömmer jag hur jag inte kan få av mig min jacka, en jacka som blir större och större, och mest liknar en overall innan det är färdigt. Det var en fröjd att vakna ur den jobbiga drömmen, men den glädjen försvann snabbt då jag kände att det var råhett i hela rummet och såg att days of our lives var på tv:n...
Note to myself: Dra ner persiennerna  i kväll.

    Ja, hur som helst så har jag ju börjat försöka med någon slags bättring av mitt levnadssätt och det går väl...sådär. Jag hade preppat så jävla bra igårmorse med den nytta frukosten och så tog jag fram en kycklingfile (från coop som tydligen även dem är fulla med glas?!) som skulle tinas och sen stekas på eftermiddagen. Meeen så tog jag ju den där räkmackan och var inte så värst hungrig när jag kom hem och satte mig framför datorn istället för att bereda maten. Sen när jag kollade på klockan var hon 21.30 och då kändes det försent att börja laga mat så jag avstod. Istället gick jag, helt på automatik och hämtade godispåsen som jag så duktigt avstått från hela dagen och smällde i mig av den tills jag blev illamående. VARFÖR?! Efter ångrade jag mig. Varför stannade jag inte upp och bestämde mig för att ta en morot eller en kopp te istället? Nej, istället minns jag att jag tänkte: som om det gör någon skillnad.
VA?! KLART DET GÖR SKILLNAD!!!
Precis som när man gör nått dumt på fyllan, vad kan hända liksom? Det kändes så bra då. Jag känner mig smutsig, som om jag varit otrogen mot mig själv...
Men det betydde inget, säger jag till  mig själv, det vara bara en dum, kroppslig grej.
Det spelar ingen roll,
svarar jag, jag kommer aldrig kunna lite på mig själv igen!
Ja, så känns det. Att det ska vara så jävla svårt. Men de går bra tills den där känslan sätter in att: det spelar ingen roll, vad gör väl några godisar? Då finns det absolut inga spärrar längre. Detta måste få ett slut.
Jag tänkte slänga det som var kvar men än ligger det kvar här på bordet bredvid mig... snart ska jag slänga det.... kanske.
Känner ni ångesten i denna bild?


Nej nu ska jag göra frukost och hoppas på att någon vill äta pärgröt och fläsk med mig på hotellet idag. Mamma har redan nekat mig... Sara?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0