Ja, nu sitter jag åter här och ännu en dag har passerat och kommer aldrig igen. Hur känns det då?
Idag skjutsade jag upp min kära mor till Ljusdal för att hämta ut ett paket på posten, samt för att jag själv skulle kunna hämta ut en tapetrulle. Naturligtvis så nöjde vi ju inte oss där utan spenderade ytterligare lite pengar på småkraffs, bl.a. gardiner som jag dock anser vara en bristvara i mitt och Ekens lilla hushåll. Med andra ord var det väl investerande pengar, och ingen kan få mig att ändra åsikt om detta.

Förresten är det bara en vecka kvar innan Eken har klarat av sitt första jobbpass i Skåne och kommer hem till min trygga famn. Vi räknar ner.



På eftermiddagen kom min svåger som en räddande ängel och förberedde inför tapetseringen med att spackla och slipa. Det tackar vi för!
Idag har även den andre tapetseraren satt fart, anlitad av hyresvärden, i vardagsrummet. Vi var och stal lite skyddspapper av honom, så imorgon är det jag som med svansen mellan benen får hasa mig till lägenheten och ursäkta mig för detta. Jag funderar på att ta hjälp av den lilla svarta och bodyglitter mellan tittsen för att göra detta, det kan ju bättra på min chans till förlåtelse något.
Anticimex hade även varit där och sprayat diverse ytor p.g.a. någon liten insekt som frodats där tidigare, så tydligen skulle man inte skura på fem dagar efter det vilket nog blir svårt då allt för tillfället är täckt av slipdamm. Ett litet dilemma jag får tampas med imorgon. Damm i lungorna eller skalbaggar i maten? Vi sover på saken...

Nej, nu är det dags för mig att lägga mig tillrätta framför tv:n och slockna till detta, min kvälls ritual då Eken inte sover hemma. Då jag knappt ser vad jag skriver och hela jag är fruktansvärt osammanhängande så kan texten vara full av diverse stavfel, grammatikfel och andra horribla fel, men jag ber er ha överseende om ni nu orkat läsa detta.

Må morgondagen bringa ljus och lycka till oss alla. Tack.