Överslagsreaktion

Det har hänt igen. Några dagar har gått utan några direkta känsloyttringar och jag sitter och surfar runt och läser bloggar.
Är oerhört trött och borde egentligen sova, men vill liksom inte lägga mig.
Hittar nått kul att läsa, tycker plötsligt att det är fruktansvärt roligt och börjar skratta där jag sitter i min ensamhet.
Jag skrattar hjärtligt, men lugnt då jag är mycket trött och det slutar inte.
Min mun är öppen men jag skrattar mer genom näsan än munnen. Ju längre jag läser desto roligare tycker jag att det är och skrattar allt mer. Tillslut kommer jag på mig själv med att gråta. Jag grinar över nått som jag från början tyckte var roligt. Det är fortfarande roligt men nu är jag plötsligt ledsen helt utan anledning.
Detta har hänt förut då jag satt och kollade på en serie som bara blev roligare och roligare. Tillslut kan jag liksom inte bli gladare eller skratta mer, så då grinar jag istället.
Min kropp kan inte hantera all denna glädje. En överslagsreaktion helt enkelt.
Nu snackar vi inte att skratta så tårarna sprutar, nej, detta är hulkningar och död och förintelse-gråt. Mycket märkligt.

Nu är det måndag och jag ska gå och lägga mig för att uppleva denna jävla dag två gånger. På återseende.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0