Jag:
Det är en mygga här inne som då och då irrar runt i mitt synfält. Jag har försökt döda den två, tre gånger nu då den kommit hyffsat nära, men misslyckats. Då och då tappar jag bort den och sitter och ruskar mig med jämna intervaller ifall hon satt sig någonstans där jag inte ser henne. Men så plötsligt dyker hon upp igen, den lilla vampen, känner doften från mina varma vener och svävar allt närmre. Jag gör mig beredd för att slå ihjäl henne mellan mina redan myggbitna små händer, men då tycks hon tappa sitt luktspår och irrar bort sig mot något mörkt underlag så jag inte längre ser henne.
Så där håller det på, hon närmar sig och försvinner om vartannat och jag blir full i fniss över hur korkad denna mygga verkar vara. Hennes enda instinkt i livet är att hitta föda för att kunna föröka sig, och fast jag sitter här som en mänsklig buffé så irrar hon ständigt bort sig. Kanske är hon ambivalent. Hon vet att hon måste göra det för att kunna gå vidare i livet, men är det verkligen värt att såra andra? Kanske bär hon den mänsklighet så många andra karriärklättrare saknar. Eller så är hon bara dum i huvudet. Ja, så är det nog.
Nu såg jag henne försvinna in i vardagsrummet, hehehe. Så. Jävla. Blåst.


Myggan:
Dumma brudjävel att lämna balkongdörren helöppen när det kryllar av mygg ute. Vi kläcks ju bara fler och fler för fan, vad tror hon, att hon är skyddad bara för att hon bor högt upp och att det blåser lite? HA! I linne, ojojoj, vart ska jag sätta mig, vart ska jag sätta mig!? Blir nästan lite ambivalent av alla dessa möjligheter. Kanske på jeansen, är ju aldrig fel med lite utmaningar.
Hehehe, nu har hon sett mig, då dansar jag runt lite bara. Ohohoh, vart ska jag ta vägen, tror du? Passa så att jag inte biter dig, flicka lilla. Under bordet kan du inte se mig, hur känns det då?
Psykning är ett viktigt moment i jakten, 80% av nöjet skulle jag vilja påstå. Frenetsikt surrande alldeles vid örat gör folk fullständigt skogstokiga, sen låter man dem lugna sig och då smyger man in sig på baksida lår eller i nacken. Bullet-fucking-proof I'm telling you.
Fan, den här bruden är ju toknervig, sitter och spasmar hela tiden. Men jag låter henne tagga ner lite, drar in i vardagsrummet. Nämen se här, dörr i dörr ligger ju sovrummet, jackpott tammefan. Då sätter vi oss i taket och väntar bara, någon gång måste hon sova. Och då jävlar, hehehe. Så. Jävla. Blåst.